En padda sitter på en sten i fontänen. Huvudet är vänt mot vattenstrålen. Ögonen är utstående och vaksamma. Färgen är brun och huden är vårtig. Paddan sitter inte mitt i fontänen, utan närmare en av fontänens kanter.
Paddor är solitära, de lever ensamma. De håller till på samma ställe i veckor eller månadsvis. Ofta sitter de högt upp för att spana på byten, som insekter, spindlar och larver och sniglar. De gillar fukt och sten, och visst ser paddan här ut att trivas? Benen är böjda och det ser ut som att den är beredd på att fånga mat.
När konstnären utförde verket utgick han från en levande padda och modellerade efter den.
Han berättar:
”Paddan är stilla men beredd att hugga. Den har en dynamik. Den vilar och möjligheterna finns i djuret. I skulpturen finns en slags vaksamhet.”
Sam Westerholm gör ibland små meddelanden i sina verk. För att upptäcka dem behöver du titta noga. I paddans bak kan du till exempel upptäcka ett ansikte. På bronsplattan som paddan sitter på finns ristningar av insekter, alltså det som är paddans mat.
Om själva tillkomsten av verket säger han:
”Det var lite av en slump. Kommunchefen hörde av sig för att de skulle göra en fontän. Jag tipsade om att de redan hade köpt in paddan till en utställning och att de kanske kunde använda sig av den.”
Så blev det. Konstnären tycker att platsen för verket är bra, även om han är tveksam till att paddan sitter på en sten eftersom det kan ge sken av det skulle handla om en riktig padda.
”Det är en utmärkt bra plats. Folk kan sitta runt den på fontänens kant.”
Under vintern är fontänen täckt, men under sommarhalvåret är den som en porlande oas.