När kristendomen gjorde sitt intåg i det som är dagens Sverige uppstod ett behov av nya platser för den nya tron. Det ledde till en byggnation av kyrkor, byggandet ökade under 1100- och 1200 talen. Men hur byggdes de medeltida kyrkorna? Vilka material använde man och vilka stilar går att identifiera?
Träkyrkor
De tidigaste kyrkorna i var gjorda av trä. Även om några träkyrkor stod kvar efter medeltiden finns inga kvar i Stockholms län idag; flera brann ner och andra revs och ersattes med en ny kyrka av sten.
I princip fanns det två sätt att bygga en träkyrka på, antingen med liggande eller stående stockar. För de olika sätten användes två olika tekniker: Knuttimring med liggande stockar och stolpverksteknik med stående brädor. Knuttimring innebar att kluvna stockar lades på varandra så att det gick omlott i hörnen, där de alltså bildade en slags knut. Den äldsta bevarade träkyrkan i Sverige är Granhults kyrka i Småland från 1220-talet och den är byggd med knuttimring.
Stolpverkstekniken kan vi se i de norska medeltida stavkyrkorna och som fortfarande finns kvar. Stavkyrkornas väggar av är gjorda av stående virke. Utmärkande för tekniken är att kyrkan byggts av kluvna stockar eller plankor som fästs på liggande bjälkar, men det finns också exempel på att plankorna har grävts ner i jorden. I Sverige byggdes inte många stavkyrkor. Hedareds stavkyrka i Västergötland från 1500-talet är Sveriges enda bevarade stavkyrka, som är en liten rektangulär kyrka med kvadratiskt kor.
Även om det inte finns några träkyrkor från medeltiden i Stockholm kan vi ändå genom olika fynd sluta oss till att de troligen har funnits i Stockholmstrakten. Vid restaureringar av kyrkor har man till exempel funnit rester av äldre träbyggnader.
Stenkyrkor
Konsten att bygga och mura med sten nådde våra breddgrader omkring 1100-talet. Detta var revolutionerande och många av de kyrkor som då kom till finns ännu kvar, även om de har förändrats över tid. Man kan säga att medeltiden visar sig i landskapet tack vare stenkyrkorna.
Hur byggdes stenkyrkorna?
För att kunna mura krävdes sten. Runt Stockholm fanns mestadels hårda stensorter som gnejs och granit, så kallad gråsten. Dessa var inte lika enkla att bearbeta och klyva som den mjukare sandstenen eller kalkstenen som fanns på andra platser i landet, eller på kontinenten. Men de medeltida murarna fann på råd. De oregelbundna blocken av sten kunde döljas bakom ett brett lager av murbruk. På murbruket ristade de sedan ett mönster av fyrkanter med hjälp av mursleven, så att bara stenens mittparti var synligt. På så sätt liknade väggarna jämna lager av sten. Man lärde sig också att hugga och bearbeta stenen till fyrkantiga block, så kallade kvaderstenar. Genom murbruket hölls stenarna fast, det nya materialet hade en otrolig vidhäftningsförmåga.
I Stockholms län kom stenbyggnadstekniken först till Sigtuna. Här stod de första stenkyrkorna Sankt Lars och Sankt Per färdiga i början av 1100-talet. Troligen var det härifrån som kunnandet spreds ut i landet.
En annan kyrka som också blev en slags skola för byggnation och tekniken att mura var Lunds domkyrka från 1100-talet. Denna kyrka var både i storlek och tekniskt kunnande i paritet med de stora katedralbyggena på kontinenten. Man kan säga att de stora kyrkorna var stilbildande.
Romansk stil
Stenkyrkorna byggdes i romansk stil. Det tydligaste kännetecknet här är den runda bågen. Den finns i dörröppningar, fönster och ibland även i valvbågen mellan kor och långhus, den så kallade triumfbågen. Men stilbeteckningen ’romansk’ var inget man använde på medeltiden, den hittade historiker på under 1800-talet. Inspirationen till den runda bågen hade från början kommit från gamla romerska byggnader, därav namnet ’romansk’. Den romanska perioden i Norden brukar räknas mellan 1100─1235. Vid den här tiden fick kyrkorna stor betydelse i bygden. Socknar bildades och detta finns beskrivet i kapitlet Kyrkan mitt i byn.
Kyrkornas arkitektur
Kyrkorna var ofta placerade på en höjd i landskapet. Några kyrkor förseddes med ett kyrktorn. Varför vissa kyrkor fick torn och vilken funktion de hade är inte klarlagt. Det verkar som om tornen använts till förvaring, ibland av säd, ibland av silver och värdesaker. Det finns också teorier om att de använts för försvar i orostider. Kyrkklockan var ibland placerad i tornet och ljöd över nejden, men klockan kunde också ljuda från en fristående klockstapel, en hög konstruktion som var byggd intill kyrkan.
Kyrkklockorna var gjorda i en kopparlegering som gav klockan en särskilt bra klang. Klockorna gjöts i stora gjutformar av bränd lera. De största klockorna kunde väga mer än ett ton och många gjordes i närheten av kyrkan, men vissa har även tillverkats på andra platser och ibland även utomlands.
Intill Botkyrka kyrka undersökte arkeologer 2013 lämningarna efter en klockgjutningsgrop från 1600-talet. Där hade medeltidskyrkans nya kyrkklocka gjutits.
De romanska kyrkorna byggdes alla med liknande planlösningar: De bestod av ett rektangulärt långhus, kyrkans största rum, och ett smalare kor i öster. Ibland hade koret formen av en absid, det vill säga en halv rundad form, ibland hade det ett rakt avslut. Innertaket var antingen ett platt timmertak, eller en öppen konstruktion synlig nerifrån långhuset.
Kyrkorna är byggda i öst-västlig riktning och den viktigaste delen av kyrkan är koret i öster, där Kristus skulle återuppstå. Framme i koret handskades prästen med vaxljus, rökelse, vin och olja och höll mässa på latin. Koret har fått sitt namn eftersom det var här kören stod.
På de romanska kyrkorna var fönsterna få och små. Att de dessutom satt högt upp gjorde att kyrkorummet var mycket mörkare än i dagens kyrkor.
Om det fanns bänkar i kyrkan var dessa placerade längs med långhusets väggar. Här fick troligen inte alla plats varför församlingen fick stå upp under predikan och mässan. Man kan förmoda de få bänkplatserna var för äldre personer, eller för de som hade svårt att stå och gå.
Kyrkans arkitektoniska förebilder
Kyrkans planlösning går att härröra till bibeln och Gamla testamentet. I Konungaboken finns en beskrivning av Salomos tempel. Det står att templet var ’sextio alnar långt, tjugo alnar brett och trettio alnar högt’. Dessa mått liknar kyrkans proportioner.
En annan byggnadsstil som också var en föregångare till kyrkornas arkitektur var den romerska basilikan. Basilikan är ett samlingsnamn för en byggnad där romarna samlades för olika ändamål, som att idka handel eller ta upp juridiska frågor. Konstantins basilika och Trajanus basilika i Rom var avlånga byggnader med kolonner och avslutande absider, precis som en kyrka. Många tidiga kyrkor i Europa är basilikor. Det finns många exempel i Rom men även på andra platser.
Kyrkor med romanska stildrag i Stockholms län
Ett välbevarat exempel på en romansk stenkyrka är Markims kyrka i Vallentuna. Den har många stildrag kvar från den romanska tiden, troligen är den byggd före 1200-talet. Särskilt värd att lägga märke är entrén med den romanska rundbågen. Även planen med långhus och kor i absiden är från den romanska perioden, liksom korets valv.
Förändringar skedde sedan i Markims kyrka på 1400-talet, precis som för flertalet kyrkor. Långhuset fick då valv och vapenhuset och sakristian byggdes till. Sakristian byggdes i anslutning till koret och användes till förvaring av liturgiska föremål och kläder. Rummet fungerade också som ett omklädningsrum för prästen. Ordet sakristia är latin och betyder heligt rum.
Gällande vapenhusets användning finns olika teorier. Det kan ha att göra med att församlingen lämnade in sina vapen här innan de gick in i långhuset, men benämningen kan också ha att göra med att vapen förvarades här inför orostider. Det kan ju också vara så att rummet har haft olika användning under olika tider.
För att förstå hur kyrkan såg ut under den romanska perioden får vi alltså tänka bort valven, sakristian och vapenhuset.
Även i Orkesta kyrka finns stildrag som är väl bevarade från den romanska tiden. Båda kyrkorna finns i Vallentuna kommun och mer information om dem finns under rubriken Hitta länets medeltida kyrkor.
Vänster: Markims kyrka. Den romanska kyrkans ursprungliga rundbågiga ingång, med omfattning av sandsten. Här syns också dörren med tidig medeltida smidesarbeten från romansk tid. En smidesdel utformad som ett skepp.
Höger: Orkesta kyrka. Uppförd i slutet av 1100-talet. Valv i absiden från romansk tid (hjälmvalv). Foto (båda bilderna): Elisabeth Boogh.
Gotisk stil
Gotiken som period i Norden brukar räknas mellan 1235─1435 och den tar vid efter den romanska stilen. Kännetecknande för den gotiska stilen är spetsbågen. Den finns i dörrar och fönster och valv, alltså på samma ställen som förut de romanska stildragen. Det byggnadsmaterial som förknippas med de gotiska kyrkorna är tegel, även om man fortsatte att bygga med sten också i den nya gotiska stilen. Med gotiken får kyrkorna ny höjd och rymd, spetsbågen har också en tydlig riktning uppåt.
Konsten att mura med tegel spreds genom munkarna och deras ordnar. I Sigtuna hade dominikanermunkarna ett kloster. Här började Sankta Mariakyrkan byggas i tegel år 1235. En annan stilbildande byggnad var Uppsala domkyrka som också uppfördes i tegel. När den var klar 1435 var den Nordens största kyrkobyggnad.
Vi ser alltså att den gotiska perioden beräknats på det år som markerar starten för byggandet av Mariakyrkan och det år som Uppsala domkyrka var färdigbyggd. Men så klart förekommer det gotiska kyrkor långt efter gotikens ’slutår’.
Gotiken i kyrkorna på landsbygden
Många sockenkyrkor byggdes ut och förändrades under den gotiska perioden. Det var vanligt att de fick inslag av tegel på delar av kyrkans gavlar och kring fönster och dörrar. Dessa tillägg har blivit ett signum för gotiken.
På 1200-talet förseddes många kyrkor med vapenhus och sakristior. Koret gjordes större och blev en förlängning av långhuset. Kyrkan blev då mera lik en stor sal och av den anledningen brukar vi tala om salskyrkor.
Inne i kyrkan murades valv av tegel som hade former av kryss eller stjärnor. Nu ville man också ha valven målade med bilder. En av alla de målare som anlitades för detta var Albertus Pictor. Om detta kan du läsa i ett särskilt kapitel. Förutom väggmålningar kännetecknas den gotiska perioden av en ny bildrikedom genom altarskåp och triumfkrucifix. Dessa föremål kan du läsa om under rubriken Bildkonsten i kyrkan.
Gotiken är den sista tydliga byggnadsstilen under medeltiden. Med den fick vi alltså kyrkor av tegel, spetsbågar, salskyrkor, stjärnvalv, bildrikedom och tillbyggnader i form av sakristior och vapenhus.
Kyrkor med gotiska stildrag i Stockholms län
Rimbo kyrka byggdes under senmedeltiden, omkring år 1500. Kyrkan är ovanlig eftersom den aldrig har byggts ut. Här finns de för gotiken de typiska tegelklädda gavlarna och i koret finns ett spetsbågigt fönster.
Edsbro kyrka är byggd på 1200-talet som en salskyrka i sten. Under 1300-talet byggdes sakristian till. På 1400-talet fick kyrkan kor och vapenhus, men sedan dess har inga förändringar gjorts vilket är ovanligt. På några ställen finns gavlar som är klädda med tegel. Norrsidan saknar fönster så som de flesta medeltida landsbygdskyrkor såg ut när de byggdes. Det är ovanligt att fönster inte har tagits upp under de senare århundraden.
Ett kulturarv
De flesta kyrkor har byggts till och förändrats genom åren. För att förstå den medeltida kyrkan får vi därför ibland skala av senare tiders tillägg. Och även använda fantasin och våra sinnen. Hur luktar det i kyrkan? Varje kyrka har inte bara sitt uttryck utan även sin egen doft. Av tegel, sten eller trä. Kyrkan består också av ljud som sång, och kyrkklockor som klämtar över nejden.
Många av de medeltida kyrkorna finns kvar på plats och används fortfarande. De har blivit en del av vår historia och är samtidigt en levande del av vårt kulturarv.
mer om medeltiden
Utställning: Medeltida kyrkor
Följ med på en resa från det tidiga kristnandet till medeltidens bildkonst och byggande i vår utställning om medeltida kyrkor.
Till utställningen
Medeltida kyrkor i länet
I Stockholms län finns fler än 90 medeltida kyrkor och kyrkoruiner. På vår karta kan du se var de finns och läsa mer om dem.
Se kyrkokartan
Mer om medeltiden
I vår utställning Tidslinjen – från stenåldern till AI, kan du läsa mer om medeltidens platser, personer och berättelser i Stockholms län.
Till medeltiden