Animation
Stockholms läns historia

Välj tidsperiod

Demokratins genombrott 1905–1925
1905–1925

Demokratins genombrott

Invånare i länet
  • ca 662 000 (år 1920)
Ny lagstiftning
  • 1907 Stadsplanelagen
  • 1918/1921 Kvinnlig rösträtt
Viktiga byggnader
  • 1904 Riksdagshuset
  • 1904 Hagalunds kyrka
  • 1915 Stockholms rådhus
  • 1917 Sigtunastiftelen
  • 1923 Stockholms stadshus
  • 1925 Kungstornen
  • 1925 Uttrans sjukhus
Händer i världen
  • 1912 Titanic sjunker
  • 1914–1918 Första världskriget
  • 1917 Ryska revolutionen inleds
Foto: David Castor/Wikimedia Commons

Om demokratins genombrott

Efter den stora emigrationsvågen ut ur länet i slutet av 1800-talet började nu Stockholmsområdet att växa igen. Vanliga människor engagerade sig i samhällsfrågor och folkrörelser bildades för att förändra arbetarnas villkor, ojämlikheten mellan män och kvinnor och det religiösa förtrycket. De nya rörelserna i samhället gynnades också av den starka tekniska utvecklingen. Det sena 1800-talets nya kommunikationsmedel telefonen, järnvägen, telegrafen och cykeln bidrog till de sociala rörelsernas stora genomslag och spridning. 

I världen var det stor oro med första världskriget, revolution i Ryssland och pandemi i form av spanska sjukan. Hotet om krig gjorde att flera befästningsverk och fort byggdes för att försvara Stockholm från angrepp. Många av dessa finns fortfarande intakta runtom i länet.

Under åren 1918–1922 infördes allmän och lika rösträtt. I valen till kommuner och landsting våren 1919 fick alla myndiga svenska medborgare en röst var och 1921 fick äntligen kvinnor rösträtt även i riksdagsvalet. Demokratins genombrott var ett faktum. 

1909

Demokratins första stapplande steg

Sverige införde demokrati stegvis. År 1909 fick alla män rösträtt, om de var över 24 år, hade betalat sina skatter och inte var beroende av socialvården. Utan rösträtt för hälften av befolkningen var demokratin halv och rösträttskampen fortsatte.

Redan innan rösträtten blev allmän och lika för män och kvinnor så kunde kvinnor väljas i lokala val. I Stockholms läns landsting valdes ingen kvinna, det dröjde ända till 1938. Ändå fanns det kvinnor som deltog i landstingets arbete. I landstingets protokoll från 1919 nämns tre ”landstingsmän” som var suppleanter: Fru Maria Gelinder, Solna, Fru Heléne Theel, Stocksund och Fru Anna Bugge-Wicksel, Mörby.

Det var i kommunerna och städerna som de första kvinnliga pionjärerna valdes in. 37 stads- eller kommunfullmäktige i Sverige fick kvinnliga ledamöter 1910. Allra först var Gertrud Månsson i Stockholms stad, eftersom valresultatet i hennes valkrets blev färdigt först. Tillsammans med Valfrid Palmgren är de Sveriges första valda kvinnliga politiker. Månsson som var socialdemokrat engagerade sig i fattigvård och andra välfärdsfrågor medan Palmgren från Allmänna Valmansförbundet drev folkbildningsfrågor. Bland annat kämpade hon för bättre folkbibliotek och ett stadsbibliotek till Stockholm. Trots sina olikheter i bakgrund och partitillhörighet förenades de två politikerna av sitt intresse för litteratur och samarbetade i folkbildningsfrågor.

Gertrud Månsson, Sveriges första politiskt valda kvinna i Stockholms stadsfullmäktige.
Foto: okänd, public domain
Valfrid Palmgren valdes till Stockholms stadsfullmäktige 1909.
Foto: Ferd. Flodin, public domain
Anna Bugge Wicksel var en av de första politiskt aktiva kvinnorna i Stockholms landsting.
Foto: Albert Wilhelm Rahmn, National Library of Norway, public domain

Demokratins första stapplande steg

Sverige införde demokrati stegvis. År 1909 fick alla män rösträtt, om de var över 24 år, hade betalat sina skatter och inte var beroende av socialvården. Utan rösträtt för hälften av befolkningen var demokratin halv och rösträttskampen fortsatte.

Redan innan rösträtten blev allmän och lika för män och kvinnor så kunde kvinnor väljas i lokala val. I Stockholms läns landsting valdes ingen kvinna, det dröjde ända till 1938. Ändå fanns det kvinnor som deltog i landstingets arbete. I landstingets protokoll från 1919 nämns tre ”landstingsmän” som var suppleanter: Fru Maria Gelinder, Solna, Fru Heléne Theel, Stocksund och Fru Anna Bugge-Wicksel, Mörby.

Det var i kommunerna och städerna som de första kvinnliga pionjärerna valdes in. 37 stads- eller kommunfullmäktige i Sverige fick kvinnliga ledamöter 1910. Allra först var Gertrud Månsson i Stockholms stad, eftersom valresultatet i hennes valkrets blev färdigt först. Tillsammans med Valfrid Palmgren är de Sveriges första valda kvinnliga politiker. Månsson som var socialdemokrat engagerade sig i fattigvård och andra välfärdsfrågor medan Palmgren från Allmänna Valmansförbundet drev folkbildningsfrågor. Bland annat kämpade hon för bättre folkbibliotek och ett stadsbibliotek till Stockholm. Trots sina olikheter i bakgrund och partitillhörighet förenades de två politikerna av sitt intresse för litteratur och samarbetade i folkbildningsfrågor.

Kommunhuset Runda huset, Gustavsberg. Arkitekt: Olof Thunström.
Foto: Erik Åström.

Gustavsberg

Kooperativa förbundets arkitektkontor bildades 1924 i syfte att skapa butikslokaler men också fabriker, kvarnar, silos, lager, inredningar, restauranger, förpackningar och även bostäder åt sina anställda. Till kontoret rekryterades Eskil Sundahl som chef för en grupp arkitekter som ville förbättra världen med hjälp arkitektur och funktionalism. 

Kooperativa förbundet köpte Gustavsbergs porslinsfabrik 1937 och började utveckla produktionen av porslin och sanitetsgods men också av bostäder. I Gustavsberg kunde KF förverkliga sina idéer om den goda bostaden och det goda samhället. Som största arbetsgivare på orten kom Gustavsberg att fungera som ett brukssamhälle i modern tappning. KF:s arkitektkontor ritade bostäder, skolor, centrumanläggning och kommunhuset Runda huset förutom porslinsfabriker av olika slag. Ett antal av de bostadsområden som KF lät uppföra i Gustavsberg var radhus och småstugor med egna trädgårdar.

Idag är Gustavsbergs brukssamhälle ett riksintresse för kulturmiljövården. Här finns industrimiljöer, offentliga byggnader och bostäder av olika typ och för olika sociala grupper.   

 

1916–1921
Idag är fortet restaurerat och iordningsställt som museum med föremål som visar försvaret av huvudstaden under 1900-talet, och det gamla logementet har blivit vandrarhem.
Foto: Arild Vågen CC BY-SA 4.0

Siaröfortet

Den underjordiska försvarsanläggningen Siaröfortet ligger på Kyrkogårdsön i Stockholms skärgård. Ön ligger strategiskt i den norra farleden in mot huvudstaden och man beslutade att bygga fortet under första världskriget för att hindra att angripare skulle inta Stockholm sjövägen. 1924 var anläggningen färdigbyggd och sommaren 1926 bemannades fortet första gången. Den underjordiska anläggningen kunde rymma 400 man och de största kanonerna hade en kaliber på 15 centimeter.

Under 1930-talet började en utflyttning av kustförsvaret till den yttre havsbandslinjen och redan 1939 lades Siaröfortet ned. Fortet användes istället för övningar ända fram till 1960-talet men övergavs sedan. I början av 1990-talet övertogs ansvaret för Siaröfortet av Statens Fastighetsverk som gjorde det tillgängligt för allmänheten. Idag är fortet ett museum med föremål som visar försvaret av huvudstaden under 1900-talet. Det gamla logementet har blivit vandrarhem.

1926

Korvlinjen

Korvlinjen kallades det system av militära försvarsanläggningar och skyttevärn som går genom länet. Linjens riktiga namn var “yttre H-linjen” vilket står för yttre huvudförsvarslinjen.

Namnet kommer från värnens halvrunda takkonstruktion i betong som slingrade sig liksom en korv genom landskapet. Infanterikorvens planform anpassades efter terrängen och försvarsstrategiska förutsättningar, och i skarpt läge var det svårt att skilja en infanterikorv från mjukt rundade bergsformationer i den svenska naturen.

Befästningsverket uppfördes strax före och under första världskriget för att förhindra ett landangrepp på Stockholm. Hela bygget finansierades av “Föreningen för Stockholms fasta försvar” och “Palmqvistska fonden till Stockholms befästande” som tillsammans med välbärgade medborgare samlade in pengar för att köpa mark och låta bygga försvarsanläggningarna. Sedan skänktes anläggningarna till militären.

Linjen kunde bemannas med som mest cirka 40 000 soldater. Det var innan pansarfordon eller flyganfall fanns och när kulsprutor fortfarande var ovanliga. Försvarslinjen ingick i försvarsorganisationen fram till 1952.

Numera är de flesta byggnaderna längs korvlinjen rivna, söndervittrade eller så håller de på att tas över av naturen, men en del fort och värn är i gott skick.

Korvlinjen
1916–1921
1852–1930

Anna Whitlock

Whitlockska samskolan
Källa: Stockholmskällan

Anna Whitlock var en svensk skolpionjär och kvinnosakskämpe. Hennes mamma och syster var feminister och kvinnosakspionjärer och hon kom tidigt i kontakt med kvinnofrågan. Whitlock examinerades från Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1875 och studerade därefter utomlands. Hon var även en tid Aftonbladets korrespondent i Paris. Tillsammans med Ellen Key grundade hon en flickskola i Stockholm. Där tillämpades ny pedagogik med självstyrande elevråd, föräldradagar, koncentrationsläsning, fria ämnesval och blandat praktiskt och teoretiskt arbete. Skolan hette först Stockholms nya samskola och bytte därefter namn till Whitlockska samskolan. Skolan övergick 1918 till att drivas i stiftelseform. 

Whitlock var en av förgrundsgestalterna i den svenska rösträttsrörelsen. Hon var ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt – LKPR – och ledde flera regeringsuppvaktningar och företrädde ofta rörelsen utåt. Whitlock engagerade sig också i Föreningen för socialt arbete, i Frisinnade kvinnor och det liberala partiet och var en förgrundsgestalterna i det kvinnliga matkooperativet Svenska Hem. Hon erhöll 1918 den kungliga medaljen Illis Quorum. Anna Whitlock ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Film av föreläsningen “Anna Whitlock – Skolentreprenör och rösträttsledare” med författaren Anders Johanson som hölls på Stockholms Kvinnohistoriska den 5 mars 2019.

Stenhamra på Ekerö

Under mitten av 1800-talet pågick ett intensivt arbete med att byta ut kullersten mot huggen gatsten på Stockholms gator, torg och kajer. Först köptes stenen från enskilda tillverkare men 1884 köpte Stockholms stad ett granitberg med egen strand vid Långtarmen i Mälaren. Här byggdes stenhuggeriet Stenhamra upp varifrån den huggna stenen transporterades ned till stranden och lastades på pråmar för att levereras in till staden. Stenbrottet hade omkring 100 anställda och här växte ett självständigt samhälle upp med bostäder, skola, badhus och konsumbutik. De flesta arbetarfamiljerna bodde i enrumslägenheter som var den vanliga lägenhetsstorleken för arbetare i slutet av 1800-talet. 

 

Stenbrytningen upphörde 1937 men mycket av industrimiljön med stenbrottet och samhället finns kvar. Den välbevarade miljön har använts i filminspelningar som exempevis Bröderna Lejonhjärta och Pippi Långstrump.

Stenbrotten vid fornborgen 1971
Fotograf: Alf Nordström