Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Linoljans kemi


Sommaren är högsäsong för måleriarbeten och många passar då på att ta hand om fönster och fasader. Linolja och linoljefärg uppfattas ibland som svårarbetade och långsamtorkande, vilket har gett dem ett oförtjänt rykte.

Med en grundläggande förståelse för de kemiska processerna bakom materialet blir arbetet både enklare och mer förutsägbart. Den här texten ger en introduktion till linoljans och linoljefärgens kemi.

Linolja som råvara

Linolja är linoljefärgens bindemedel och avgörande för dess egenskaper. Kvaliteten påverkas av linets sort, odlingsförhållanden och hur oljan framställs.

Oljan pressas ur linfrö och kan vara kallpressad eller varmpressad. Kallpressad linolja är renare och mer lättflytande. Varmpressad linolja innehåller fler restprodukter från tillverkningsprocessen, vilket påverkar både färg och egenskaper.

Den varmpressade oljan används oftast till kokning och tillverkning av linoljefärg. Vid vidare bearbetning kan oljan raffineras, filtreras eller behandlas för att förändra dess egenskaper.

Kokt linolja och balsamterpentin. Foto: Stockholms läns museum.

Kemisk uppbyggnad

Linolja består huvudsakligen av triglycerider, som är uppbyggda av glycerol och tre fettsyror. Dessa fettsyror är till stor del omättade, vilket innebär att de innehåller dubbelbindningar. Det är dessa dubbelbindningar som gör oljan reaktiv. Vanliga fettsyror i linolja är linolsyra och linolensyra. Sammansättningen påverkar hur oljan beter sig, till exempel hur snabbt den reagerar med syre och hur benägen den är att gulna.

Uppvärmning och förändring

När linolja värms upp förändras dess struktur. Molekylerna börjar binda till varandra och bildar längre kedjor. Denna process kallas polymerisation och gör oljan tjockare och mer trögflytande. I modern produktion kombineras uppvärmning med kontrollerad syretillförsel. Resultatet blir en mer stabil produkt med jämnare egenskaper än tidigare.

Produktionsschema för linoljeframställning från 1950-talet. Ur Börje Andersson & Paul Nylén (1950). Färger för målning av trä utomhus, Rapport för Statens Kommitté för Byggnadsforskning, nr 16/1950, Stockholm.

Torkning som kemisk process

När linoljefärg torkar sker ingen avdunstning, eftersom färgen inte innehåller vatten. I stället reagerar oljan med syre i luften. Denna process kallas oxidation.
Oxidationen gör att molekylerna binds samman och bildar en fast färgfilm. För att hela färgskiktet ska härda måste färgen strykas tunt. Om lagret är för tjockt bildas en yta som hindrar syret från att tränga in, vilket gör att färgen förblir mjuk under ytan.
Kokt linolja har redan genomgått en viss oxidation och polymerisation. Därför torkar den snabbare än rå kallpressad linolja, som har mindre molekyler och längre reaktionstid.

Säkerhet

Vid oxidation utvecklas värme. Trasor indränkta med linolja eller linoljefärg kan därför självantända om de ligger hopknölade. För att undvika detta bör trasor blötläggas i vatten eller förvaras i lufttäta behållare där syretillförseln begränsas.

Pigmentens betydelse

Pigmenten påverkar färgens täckförmåga, kulör, hållbarhet och torktid. Även här spelar kemin en avgörande roll, men det är ett omfattande ämne som kräver en egen genomgång.

Vidare läsning

För den som vill fördjupa sig finns mer information hos Riksantikvarieämbetet och Stockholms läns museum, där både historiskt måleri och linoljefärg behandlas ur ett byggnadsvårdsperspektiv.