Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Elda rätt är lätt

Frågor om energipriser och energiförsörjning får ständigt stor uppmärksamhet. Samtidigt har tillgången på ved minskat och priserna stigit. Läs om hur traditionella eldstäder kan användas på ett korrekt sätt – med hänsyn till ekonomi, byggnadsvård och miljö.

Kakelugnar, vedkaminer och vedspisar är inte bara stämningsskapande inslag i äldre byggnader utan utgör också effektiva värmekällor. Rätt använd kan en traditionell eldstad bidra till minskade uppvärmningskostnader. Samtidigt kräver de kunskap och omsorg för att fungera optimalt utan att ta skada eller orsaka onödiga utsläpp.

Allt börjar med veden

Förbränningens kvalitet avgörs i hög grad av vedens egenskaper. Veden bör ha en fukthalt på cirka 15 till 20 procent. För fuktig ved ger låg verkningsgrad och högre utsläpp, medan alltför torr ved brinner för snabbt och kan öka mängden luftföroreningar.

Lövträ ger generellt bäst värmeeffekt. Björk är särskilt lämpligt, följt av lönn, rönn och ask. Bok och ek fungerar också väl men kräver längre torktid. Gran och tall brinner snabbt och kan sprätta gnistor. Ek innehåller dessutom garvsyra som i kombination med hög värme kan skada kakelugnar och kaminer.

Att stapla och torka ved

Ved bör förvaras luftigt och skyddat från markfukt. Stapling direkt mot en vägg bör undvikas. En luftspalt på cirka tio centimeter underlättar uttorkning. Veden ska heller inte ligga direkt på marken utan placeras på exempelvis reglar eller lastpallar för att minska risken för röta och förlängd torktid.

Torktiden varierar beroende på träslag, fällningstid, klabbarnas storlek och klimatförhållanden. Som tumregel fälls träden vintertid, klyvs på våren och torkas i cirka ett år för användning nästkommande höst och vinter.

Bok och ek kan behöva upp till tre års torktid men ger i gengäld en långsam och jämn värme. När veden är tillräckligt torr kan den tas in i huset och få bli rumsvarm före eldning. Långvarig inomhusförvaring bör dock undvikas, eftersom veden då riskerar att bli för torr och därmed brinna för snabbt med sämre värmeutbyte och ökade utsläpp.

En lantlig byggnad innehållande hundratals staplade vedträn.
Vedbod, Norrby. Bild från Stockholms läns museum.

Tänd och elda rätt

Eldningen bör inledas med korrekt stapling, med grövre vedträn i botten och finare ovanpå. Som tändmaterial används späntved eller annat särskilt tändmedel som antänds snabbt. Tidningspapper bör undvikas eftersom det sotar.

Tändmaterialet placeras under den finare veden högst upp. Luckor öppnas initialt för att ge tillräcklig lufttillförsel. När elden har tagit sig stängs luckorna, medan spjället hålls tillräckligt öppet för att ge syre till förbränningen.

Elden ska ha klara, gula lågor men inte brinna för häftigt. När en glödbädd har bildats kan ny ved läggas på, med tillfällig ökning av lufttillförseln. Eldning med öppna luckor innebär stora värmeförluster och är ineffektivt.

Elda i kakelugnar

Traditionellt eldades kakelugnar två gånger per dygn, morgon och kväll. Mellan eldningarna ska elden falna helt och ugnen får inte bli för varm. Ytan ska gå att vidröra utan obehag. För hög temperatur kan leda till sprickbildning och försämrad täthet.

Kakelugnens funktion bygger på att de varma rökgaserna leds genom ett system av rökgångar som gradvis värmer upp tegelmassan. Denna lagrar värmen och avger den långsamt. Målet är därför en långsam, kontrollerad, eldning med reglerad lufttillförsel. Spjället stängs först när elden helt slocknat.

Grunderna för god eldning

Eldning bygger på tre samverkande faktorer: Bränsle, syre och värme.

  • Bränsle: Torr ved med cirka 15–20 procents fukthalt.
  • Syre: Luftig stapling och noggrann reglering av spjäll och luckor. För mycket syre ger för snabb förbränning.
  • Värme: Använd tändmaterial som snabbt fattar eld, exempelvis späntved eller braständare. Tändvätska ska aldrig användas.

Med rätt kunskap är effektiv vedeldning både logisk och relativt enkel och bidrar till minskad vedåtgång, längre livslängd för eldstaden och lägre miljöpåverkan.