Eklekticism är en arkitektonisk stil som kännetecknas av stilblandning. Ordet kommer från grekiskans eklektos, som betyder ”utvald”, och beskriver hur arkitekter under denna period plockade ut olika former, detaljer och element från flera historiska stilar och kombinerade dem fritt.
Resultatet blev byggnader som kunde innehålla inslag från till exempel renässans, gotik och barock samtidigt, ofta på ett fantasifullt och dekorativt sätt.
Stilen i Sverige
I Sverige, särskilt i Stockholms län, fick eklekticismen stort genomslag under 1800-talets andra hälft. Stilen förknippas ofta med nyrenässansen, som utstrålade tradition, stabilitet och kulturell förfining, vilket gjorde den populär för offentliga byggnader och akademiska institutioner. Eklekticismens blandning av stilar, starka färgsättning och dekorativa uttryck gjorde att arkitekturen under denna tid blev mer varierad och uttrycksfull än tidigare.
Färgsättningen under eklekticismen präglades i början av dämpade jordtoner som beige, grått och ockra, vilket påminde om renässansens stenarkitektur. Tegelfasader kunde ha mörkare röda och bruna nyanser för att skapa tyngd och tradition. Färgerna användes ofta på ett symboliskt sätt för att förstärka de olika stilinslagen i byggnaderna, och polykromi – det vill säga flerfärgade fasader och ornament – blev ett ideal. Detta inspirerades delvis av nya arkeologiska upptäckter, som visade att antikens byggnader ursprungligen varit målade i starka färger.
