Rokokon var som störst i Europa mellan cirka 1715 och 1775 och växte fram som en elegant och lekfull vidareutveckling av barocken. Där barocken förknippades med monumentalitet, makt och monarki, representerade rokokon en mer aristokratisk och förfinad livsstil.
Stilen markerar en förändring i både arkitekturens formspråk och dess sociala funktion, från maktens scen till aristokratins salonger. Rokokon utgör därmed en brygga mellan barockens monumentalitet och nyklassicismens återhållna klassiska ideal. Själva ordet rokoko myntades först i Frankrike på 1800-talet som ett uttryck för de snäckformer (rocaille) som ofta användes som ornament i tidens arkitektur och inredning.
I rokokoarkitekturen blir fasaderna lättare och mer dekorativa än under barocken. Kolonner och pilastrar reduceras till ett minimum. Asymmetri är ett centralt formgrepp, och exotiska inslag som kineserier gjorde sitt intåg. Samtidigt förändrades synen på naturen. I stället för att betrakta trädgården som ett element som måste kontrolleras, sågs den nu som en harmonisk förlängning av byggnaden. Detta avspeglas i lägre grundsocklar och för första gången placerades den representativa våningen, piano nobile, ibland på bottenvåningen för att skapa en närmare kontakt med trädgården.
Rokokostilen är lättare och mer dekorativ, med exotiska inslag som kineserier. Bilder från Stockholms läns museum.
Internationellt brukar rokokon delas in i tre faser:
- Régence (1715–1723), uppkallad efter Ludvig XV:s förmyndarregeringar.
- Rocaille (1723–1745), som har fått sitt namn från snäckmotivet.
- Pompadour (1745–1764), associerad med Madame de Pompadour.
Rokokon började ifrågasättas redan under 1750-talet, särskilt i Frankrike, där stilen anklagades för att vara alltför lättsinnig och feminin i kontrast till nyklassicismens återhållna och ”manliga” ideal. Även om denna kritik var starkt präglad av samtidens genusföreställningar fick den stort genomslag och bidrog till rokokons snabba tillbakagång.
Rokokon i Sverige
Rokokon i Sverige existerade under en kortare period än ute i Europa och förknippas främst med perioden från mitten av 1700-talet fram till 1770. Den svenska rokokon förknippas starkt med arkitekten Carl Hårleman, som ritade flera av periodens mest betydande byggnader. Bland de främsta exemplen finns Svindersvik i Nacka samt Svartsjö slott i Ekerö kommun. Ett kännetecken i Hårlemans arkitektur är att det tidigare dominerande säteritaket ersätts av det brutna mansardtaket. Det bidrar till ett lättare och mer elegant taklandskap.
Det brutna mansardtaket på Svindersvik samt piano nobile, den representativa våningen, i höjd med trädgården. Bilder från Stockholms läns museum.
Fasadernas färgsättning präglas av ljusa, pastellartade, kulörer som vitt, rosa, ljusblått och ljust gult. Det förstärker intrycket av lätthet och elegans. Ett typiskt arkitektoniskt inslag är det bågformade stickbågefönstret, som introducerades i Sverige 1720 av Joseph-Gabriel Destain och snabbt blev populärt.
Även interiörerna genomgick en förvandling. Den tunga, religiöst präglade, barocka bildvärlden ersattes av sekulariserade motiv. Färgskalan ljusnade. Väggar och tak dekorerades med slingrande stuckaturer och målningar i mjuka former. Guld och silver användes rikligt som ornament på vita eller ljusa bakgrunder. Träpaneler målades i ljusa toner i stället för att betsas mörkt, vilket varit vanligt under barocken. Rummen upplevdes som privata, trivsamma och lekfulla. Det var en arkitektur som speglade en ny syn på livet, präglad av socialt umgänge, fritid och estetisk njutning.
Färgsättningen inom rokokon är central för stilens uttryck. Målet var att skapa en ljus, intim och elegant atmosfär. Interiörerna dominerades av dämpade pasteller i rosa, blått, grönt och gult, ofta kombinerade med förgyllningar och vita bakgrunder.
Rokoko i Stockholms län
Mer om bebyggelse
Arkitekturstilar i länet
Här kan du bekanta dig med de arkitektoniska stilarna i Stockholms län. Läs om bakgrund, färger och historik.
Se alla arkitekturstilar
Ett äkta rokokoslott
Svartsjö slott på Färingsö byggdes under 1730-talet som ett lust- och jaktslott åt drottning Ulrika Eleonora.
Mer om Svartsjö slott