Skulpturgruppen Moas stenar brer ut sig över Campus på Södertörn och består av flera delar. Den höga skulpturen i granit, de slipade blänkande stenarna som också fungerar att sitta på, och sittbänkarna av trä.
Konstverket förhåller sig inte bara till den omgivande arkitekturen, utan också till den stora ön i mitten med utsparad natur. Ön blir till en påminnelse om hur området Södertörn ser ut, och har sett ut för länge sedan. När inlandsisen drog sig tillbaka var Södertörn det område som först reste sig med öar, kobbar och skär. Stora delar av Södertörn består av barrskogsklädda höjder, precis som klippan här.
I sin idéskiss beskrev Hake de liggande stenarna som ”öar som gör övergången mellan den stora planen och den stora ön intressant”.
Pröva ett se torget som ett hav, så får du en aning om Södertörns geografi, med den stora klippan mitt på högskolans campus. De mindre slipade stenarna blir till kobbar och skär som uppträder både nära och långt ifrån den stora klippan.
Den stora skulpturen är gjord av tre stenar av granit. Den blir en kontrast mot den utsparade, naturliga klippan. I jämförelse blir det tydligt att skulpturen är gjord av en mänsklig hand. Den står som en monolit, både urtida och nutida. En sten ligger över själva portalen, en så kallad överliggare.
Konstverket är karakteristisk för Claes Hakes sätt att jobba med sten. På samma gång blir stenen en portal som du kan gå igenom. Men den är också något som du kan betrakta, lika mystisk som resta stenar från förr, och ändå självklar. Du kan också betrakta världen genom dess hålrum. Vad ser du?
