Miklagård är ett av de åtta konstverken på byggnaden Ormen långe i Masmo.
Mosaiken är gjord färgerna grönt, beige, brunt och rött. Färgerna och storleken på stenbitarna leder tanken till bysantinska mosaiker.
Konstnären berättar:
“Jag jobbade direkt på väggen med mosaiken. Jag började på morgonen med att lägga upp murbruk på en yta som var cirka en fjärdedels kvadratmeter, ibland mindre. Det var så mycket jag hann med på en dag. Murbruket bestod av kalk och vatten. Jag hade tidigare kluvit mosaiken i Uppsala. Det tog mig ungefär en vecka. Jag hade en huggkubbe, ett spett, en diamantborr, en mosaikhammare och höll på tills jag hade tillräckligt små bitar.
Mosaiken jag använde bestod av marmor, kalksten och röd granit, och en särskild örebro-marmor som är grön. Jag använde spill från stenhuggare och även gamla fönsterbrädor av sten, så det var billigt material.
De former jag jobbade med är non figurativa. Det är till stor del avlånga former med rundade hörn. Jag hade just kommit hem från Italien när jag fick uppdraget. Jag hade pluggat mosaik i Ravenna i ett läsår. Den som uppmuntrade mig till det var min lärare på Konsthögskolan Erland Melanton. (Erland Melanton har bland annat utfört konst i form av kakel på T-Centralen). Man kan säga att han vägledde mig in i mosaiken. Han sa till mig: ”Klart att du ska åka till Ravenna.”
Jag fick ett stipendium och fick lära mig i grunden hur man gör mosaik. Att göra mosaik låg lite tiden, det var flera som jobbade med det.
På den här tiden bodde jag i Uppsala, jag seglade till Vårby och bodde i båten medan jag jobbade. Uppdraget tog hela sommaren. Att konstverket heter Miklagård hade att göra med att Ormen långe var en vikingatida båt, och Miklagård var vikingarnas namn på Konstantinopel. Det passade bra.”
Konstnären berättade för Rebecka Walan på telefon i mars 2025.
Ormen långe
Ormen långe är en 300 meter lång byggnad som slingrar sig efter Masmo-berget. Den är döpt efter ett vikingatida skepp känt för sin storlek som var 37 meter långt. När byggnaden stod klar 1964 var Ormen långe Storstockholms största bostadshus med 408 lägenheter som skulle rymma 1200 människor. Arkitekt var Andreas Carstens. Storskaligheten blev kritiserad, bland annat för att så många som 400 barn skulle trängas på ett litet område. Ett sätt att tillmötesgå och blidka kritikerna var att införa konst på byggnaden. Med konstverk vid portarna skulle det också bli enklare för de boende och deras barn att hitta hem. Fastighetsbolaget Huge utlyste en tävling och fick in över hundra bidrag. Av dessa blev åtta utvalda.
Konsten
På fasaden finns åtta väggfält med konstnärlig utsmyckning av lika många konstnärer. Två portar delar på ett konstverk, eftersom byggnaden sammanlagt har sexton ingångar. Alla verk är från samma år då huset stod klart. Konstverken är också lika stora, 14 kvadratmeter, och gjorda på samma nivå på byggnadens socklar. Tack vare att de är i ögonhöjd är de lätta att se, de flesta har också taktila värden då det finns reliefverkan i flera av verken.
Konstverken är gjorda av betong eller mosaik. Verken är mer eller mindre abstrakta och titlarna underfundiga på ett för 1960-talet typiskt sätt, som till exempel XYZ, Oktett G, TU och Miklagård.
Eftersom konstverken hör ihop med portuppgångarna kunde, och kan ännu, de boende relatera till konsten. Att ett av verken heter Att hitta hem är ingen tillfällighet och signalerar just att Ormen långe var en storskalig byggnation för sin tid där man behövde hjälpa de boende att hitta rätt.
Ett kulturarv
Konstverken har hållit väl över tid, både det konstnärliga uttrycket och materialmässigt. Konsten på Ormen långe är ett fint exempel på satsningen på så kallad byggnadsanknuten konst. Byggnaden och konsten är en del av kulturarvet. Tillsammans bildar de ett unikt sammanhang som minner om folkhemmets historia, och som även pekar framåt för framtidens boende.
