Skulpturen är gjord så att tomrummen mellan stålet blir en del av verket. Det kan ta en stund innan formerna visar sig, men det går att urskilja tre figurer. Den större håller upp handen framför ansiktet, gesten visar att han eller hon lipar mot en annan person, eller gör narr av någon. I mitten står en mindre person, kanske ett barn? Den lilla människan verkar ha ett sjå, att döma av kroppens position med benen brett isär, armarna vända mot den tredje personen och med munnen vidöppen, som om hen skriker. Den tredje personen är svårare att urskilja men vi anar en människokropp som står vid en påle. Kanske att barnet försöker ta loss slita loss den som hamnat där?
Skulpturen är knuten till platsen som ger oss en ledtråd till vad verket handlar om. Platsen är ett torg med två namn. Kåktorget och Skvallertorget. Kåken var en skampåle, där man förr i världen blev fastbunden för att man gjort någon mindre förbrytelse, men så att alla förbipasserande ändå kunde se. Anledningen till det publika straffet var att avskräcka andra människor från att begå liknande brott. På torget möttes också förr i tiden kvinnor som hämtat vatten i brunnen vid Källgränd, för att vila och prata. Så uppstod förmodligen namnet Skvallertorget.
Men konstnären Euegen Krajsic har här inte har hängt ut den som får sitt straff utan i stället snarare gjort en karikatyr av den som hånar. Det är nästan så att man kan höra det låter. Av titeln att döma är det också folkets flin som är i fokus. Även barnet är väl synligt. Hur känns det att vara barn till en förälder som står vid skampålen?