I en park intill Vegagatan i Norrtälje öppnar sig en park. Här finner du en mörk skulptur av sten som är 2,3 meter hög av stensorten svart diabas. Till formen är konstverket elliptiskt, alltså smalare vid foten för att sedan svälla ut på mitten och åter smalna av högst upp i en mjukt rundad spets. Den ser både urtida och modern ut på samma gång.
Skillnad mellan natt och dag
På dagen framträder den svartgrå diabasen och bitarna som bygger upp skulpturen tydligt. Skulpturen framstår som monolitiskt, alltså tung, tät och tydligt gjord av sten. Men på kvällen förändras verket. Då tänds ljuset i skulpturen. Ljusets stegring sker gradvis och även skiftningen mellan olika kulörer. Det är då som att skulpturens tyngd försvinner och att den lättar från marken. Den gnistrar och glimmar.
Konstnärens idé
Konstnären berättar:
”Ljuset skiftar sakta, nästan omärkligt. Det får inte vara spektakulärt. Det är viktigt att färgväxlingen sker med en långsam rytm. Betraktaren ska kunna sitta en stund och se på verket och upptäcka hur färgerna skiftar. I begynnelsen tänkte jag på The Death Planet i Star Wars och att den är så suggestiv. Den stora himlakroppen som glöder. Den gav inspiration till att skulpturen skulle lysa om natten.”
Det finns två titthål i skulpturen med små världar. I det ena titthålet finns en skogsglänta med en älg och i det andra en gatubild med en lyktstolpe och människor. Det är som att skulpturens fasta form öppnar sig. Mot staden och naturen.
Uråldrig teknik
Konstnären har laborerat med den uråldriga tekniken att kallmura, det vill säga att lägga stenar på varandra utan att ha något fästmedel emellan. Stenbitarna är horisontalt lagda. Inuti är skulpturen fylld av betong för hållfasthetens skull. För att sedan fixera bitarna under uppbyggnaden har han använt silikon. Med hjälp av murbruk har glipan mellan bitarna täppts igen, för att förhindra att betongen inuti skulle rinna ut under arbetsprocessen. Verket består av 1300 stenar. Den matematiska precisionen är något som återkommer i flera av Olov Tällströms skulpturer.
Vad är diabas
Diabasen kommer från stenbrottet i Göinge i Skåne. Stenen bildades genom vulkaniska utbrott i jordens inre för ca 900–1500 miljoner år sedan då glödande magma pressades upp mot jordens yta. Det är en ovanligt hård sten som också är känd för sin svärta. Att klyva stenen tog tid. Konstnären arbetade tillsammans med en medarbetare under drygt en månad i Göinge. Sedan tog det honom och två medarbetare 6 veckor att mura upp skulpturen på plats.
Om titeln
Varför heter den The Spotlight Kid? Olov Tällström berättar att det är titeln på en låt av en sångare som kallade sig Captain Beefheart. Albumet och låten kom 1972. Konstnären gillade låten men det handlar också om att han har gjort flera skulpturer som heter The Spotlight Kid och att de har blivit som hans barn, och som lyser om kvällen. Han ser skulpturerna som en hemvist, en skyddad inre plats. En kokong skapad utifrån mänskliga mått.
Runt skulpturen löper i cirklar smågatsten varvat med röd granit. Detta fanns med i ritningen när konstnären skulle göra skulpturen och det blev naturligt att placera skulpturen i mitten av cirkeln. Men konstnären gjorde ett tillägg i gången som löper från trottoaren in till skulpturen. Gången är inte helt rak, utan har en vinkel på ett ställe.
Skulpturen är både urtida och modern. Tung på dagen och lätt om kvällen. Den mörka stenen och den geometriska utformningen leder tanken till äldre konst, till exempel monoliter från det forna Egypten Samtidigt kan den till synes enkla formen få oss att associera fritt. Vilka tankar får du?
