På en stor sten guppar en liten båt av brons som på havets vågor. I båten sitter flera människor tätt ihop. Genom stenens storlek i förhållande till båtens litenhet förstår vi att havet är stort och resan vansklig.
Bakgrunden till verket finner vi i Andra världskriget. Under 1944 flydde människor från Estland, Lettland och Litauen över Östersjön. Länderna var ockuperade av dels Tyskland, dels Sovjetunionen. Hellre än att stanna tog människor risken att sätta sig i en båt för att komma till Sverige. Sammanlagt nådde över trettiotusen balter Roslagskusten. De kom till platser som Gräddö, Furusund och Grisslehamn. Men alla överlevde inte överfarten. Många omkom i havets vågor.
Idén om ett minnesmärke kom från Bengt Ericsson som 2014 var kultur- och fritidsnämndens ordförande. Uppdraget gick sedan till konsthallens chef Daniel Werkmäster som vände sig till skulptören Anders Jansson, boende på Rådmansö, och bad honom komma med ett förslag.
Konstnären berättar den 3 september 2014 i en artikel i Norrtälje tidning:
”Från början hade jag tänkt mig en större båt. Sedan var jag i stenbrottet och letade efter något som kunde bli ett fundament. Jag såg att det fungerade bra att den här stenen blev ett utsnitt av ett hav.”
I den lilla båten sitter folk tätt sammanpackade. Stenens form visar inte bara på havets storhet utan också på de stora rullande vågorna. Platsen där konstverket är placerat gör händelsen som är gestaltad än mer begriplig och drabbande. Stenen med den lilla båten står på en gräsplätt precis ute vid det böljande vattnet.