Elsa Beskow med tjäder

Elsa Beskow med tjäder

Konstnär: Torsten Renqvist

Tillkomstår: 1997

Material: Brons


Kommun: Danderyd

Besöksmålstyp: Människor, Offentlig konst, Sagor, antiken och väsen

Adress: Vendevägen 7

Närmaste SL-hållplats: Djursholms centrum

Skulptur av en tant med hatt och kappa och med en fågel bredvid.

©Torsten Renqvist/Bildupphovsrätt 2025. Foto: Rebecka Walan

Elsa Beskow är på promenad, rak i ryggen, iklädd hatt och en kappa med hög krage. I handen håller hon en fjäderpenna, ungefär som man håller i en käpp att stödja sig på. Vid sidan går en tjäder, den sträcker på halsen så att huvudet är riktat rakt upp. Näbben är lite öppen som om flöjtar. Vem var Elsa Beskow? Och varför har hon en tjäder vid sin sida?

Kända sagor

Elsa Beskow skrev ett fyrtiotal sagoböcker som lästs och fortfarande läses av många barn. Hon tecknade och målade bilder som för många har hög igenkänningsfaktor, till exempel Sagan om den lilla gumman, Tomtebobarnen, och böckerna om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin.

Hon föddes på Södermalm 1874 med efternamnet Maartman. När hon var 15 år dog hennes pappa. Familjen flyttade då hem till moderns ogifta syskon, och de blev sedan förebilder för Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och Farbror Blå.

Elsa Beskow utbildade sig till teckningslärare vid Tekniska skolan 1892–1895 och började göra illustrationer för barn. Första gången de blev publicerade var det i barntidningen Jultomten. 1897 gifte hon sig med predikanten Natanael Beskow och 1901 flyttade de till Djursholm. Paret fick sex pojkar, och de stod ofta modell för Elsa Beskow.

Konstnärens idé

Konstnären bakom verket, Torsten Renqvist växte också upp i Djursholm. Familjen flyttade hit från Ludvika 1930, när Torsten var sex år gammal. Pappan var utbildad lärare och fick jobb på Djursholms samskola.

Här såg Torsten Renqvist Elsa Beskow med egna ögon. Han har också förklarat varför han gav henne sällskap med en tjäder, att det helt enkelt handlade om att han tyckte att hon gick som en tjädertupp.

Renqvist gjorde sällan det förväntade, han såg på världen och naturen med en helt egen blick. Han använde också naturen i sin konst. I förlagan till bronsskulpturen består Elsa Beskows klänning av plankor som sammanfogats på längden. Titta noga baktill så ser du att spikarna han använt för att sammanfoga bräderna är synliga i bronsen. Tjädern är av grovt täljt trä och stjärten består av en rejäl bit bark. Istället för att dölja och täcka med lera redovisar han det ursprungliga materialet.

Ovanlig skulptur

I Torsten Renqvists skulptur är Elsa Beskow inte någon vän sagotant utan en dam som vet vart hon ska, en person med pondus, det är svårt att tänka sig att hon är någon som man slår sig i slang med på torget. Skulpturen är ovanlig på så sätt att han annars sällan gjorde porträtt av människor.

Att Elsa tar stöd av en fjäderpenna är fyndigt. Just pennan var ju en del av och en förutsättning för Elsa Beskows författarskap. Kanske är det heller ingen tillfällighet att fjäder och tjäder rimmar. Elsa Beskows böcker är fulla av rim. Är det inte som att Torsten Renqvist här har skapat en ny saga på torget? Det var en gång en dam, som gick på promenad…