Stckholms läns museum
Välj språk

Mörkö kyrka

Mörkö kyrka

Tillkomstår: 1100-1200-talet


Kommun: Södertälje

Adress: 153 93 Södertälje

Närmaste SL-hållplats: Mörkö kyrka

Hitta hit
Visa på medeltida kyrkor kartan
En stenkyrka.

Mörkö kyrka. Fotograf Hedvig Bellberg.

Mörkö kyrka har ett ovanligt lågt och infällt läge på en södersluttning, mellan två branta skogsbevuxna bergsryggar och med sluttande mark i söder och norr. Kyrkans speciella placering förklaras med att den avsiktligt gömdes för de möjliga fienderna som kom seglande på den stora farleden in mot Södertälje och Mälaren. 

Klockstapeln, väster om kyrkogården, är från 1747 men den bör ha haft flera föregångare, varav en omnämns 1648. Den är placerad högt på en bergshäll i väster och fungerade på så sätt även som sjömärke.

Kyrkobyggnadens äldsta delar härrör från medeltiden, dock är det okänt exakt när kyrkan tillkom. Troligen uppfördes, mot 1100-talets slut eller början av 1200-talet, en liten romansk kyrka med rektangulärt långhus samt ett lägre och smalare kor. Under 1300-talet revs koret och långhuset förlängdes åt öster med drygt 25 meter – byggnaden förvandlades till en rektangulär salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Troligen slogs även ett tegelvalv över långhuset under perioden. 

Av stor betydelse för kyrkans vidare utveckling och historia blev innehavarna av godset Hörningsholm, som har anor från 1300-talet. Kyrkan byggdes till och byggdes om i flera etapper. Den förlängdes mot öster på 1300-talet. Större delen av den medeltida byggnaden utgör numera kyrkans västra del.

År 1660 lät Ebba Grip uppföra den södra korsarmen, samtidigt reparerades korväggen i öster, vilken också fick nya fönster och strävpelare på utsidan. Samtidigt förnyades bänkinredningen och kyrkans dörrar, troligen tillkom även en takryttare på långhuset. På 1780-talet genomfördes en omfattande ombyggnad av kyrkan. Då tillfördes norra korsarmen genom att den befintliga sakristian utvidgades. En ny sakristia byggdes öster om korsarmen, i hörnet med långhuset. I samband med dessa åtgärder revs det gamla tegelvalvet över långhuset och ersattes med ett tunnvalv av bräder som putsades med stuck. Även vapenhuset i söder revs, portalen murades igen och en ny huvudingång förlades till kyrkans västgavel. Koret i öster byggdes till med korabsid. Byggherren var kyrkans patronus, Nils Bonde som samtidigt lät anlägga en gravkammare för ättens medlemmar under koret.

Slutligen år 1841 uppfördes det monumentala runda gravkoret mot södra korsarmens gavel, det så kallade Bondeska gravkoret som täcks av en kupol. Det är troligt att kyrkan i övrigt fram till 1847 var täckt med spån, som därefter ersattes med plåt, i enlighet med utförandet på det nya gravkoret. Efter detta hade byggnaden i stort fått sin nuvarande utformning.