Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Västerhaninge kyrka

Västerhaninge kyrka

Tillkomstår: 1200-talet


Kommun: Haninge

Adress: Kyrkvägen 7, 137 38 Västerhaninge

Närmaste SL-hållplats: Västerhaninge

Hitta hit
Visa på medeltida kyrkor kartan
Stenkyrka

Västerhaninge kyrka. Fotograf Elisabeth Boogh.

Västerhaninge kyrka uppfördes under 1200-talet och har därefter byggts om och till vid flera tillfällen. Dateringar av ett skelett som påträffades vid en arkeologisk undersökning i sakristian visar att det fanns en kyrka på platsen senast omkring år 1220.

I en sägen från 1730-talet berättas att Öster- och Västerhaninge kyrkor fått sina namn efter systrarna Gertrud och Brita. Troligen kommer dock namnen från de helgon som kyrkorna ursprungligen var helgade åt under den katolska tiden.

Området kring Västerhaninge har en rik förhistoria med många fornlämningar från sten-, brons- och järnålder. Särskilt omfattande är gravfälten Jordbro och Åby, båda från äldre järnålder. Jordbrogravfältet är ett av landets största, med omkring 650 gravar.

Under 1700-talet skildes Muskö från Västerhaninge församling, men återförenades 1922. Sedan 2002 ingår kyrkan i Västerhaninge-Muskö församling tillsammans med Muskö kyrka, Västerhaninge kapell, Tungelsta kyrka och Häringe kapell.

Omgivning

Västerhaninge ligger i kommunens södra del, i gränsområdet mot Hanvedens skogar. Kyrkan är belägen i den äldre kyrkbyn, som senare utvecklades till ett stationssamhälle efter järnvägens tillkomst. Området mellan kyrkan och Nynäsvägen bevarar karaktären från tiden före 1950-talet, med kyrka, kyrkogård, äldre skolhus och Västergården från 1950-talet.

Söderut längs Nynäsvägen ligger bland annat Tingshuset, Bygdegården och Folkhögskolan. Västerhaninge prästgård är belägen norr om kyrkan.

Kyrkan

Västerhaninge kyrka är uppförd i gråsten och tegel. Från den ursprungliga medeltida kyrkan återstår i dag ytterväggarna och sakristian. Byggnaden har eldhärjats vid flera tillfällen, senast 1831, då stora delar förstördes. Efter branden återuppbyggdes kyrkan och fick sitt nuvarande utseende.

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus och ett massivt västtorn. Ursprungligen hade den ett smalare romansk kor, vilket vid restaurering 1966 påträffades som spår under det nuvarande bredare koret från senmedeltiden.

Vid en utvändig restaurering 1949 påträffades rester av en smal portal i sydvästra hörnet, typisk för romanska kyrkor från 1100-talet. Under senare medeltid tillkom en tegelvälvd sakristia på norra sidan och ett vapenhus i söder. Vapenhuset revs vid återuppbyggnaden 1831.

Det ursprungliga kyrkorummet hade troligen ett plant trätak, men i början av 1500-talet slogs två tegelvalv dekorerade med ringmönster, vilka fortfarande pryder kyrkorummet.

År 1641 träffades kyrkans torn av blixten och byggdes därefter upp på nytt i liknande form. Under 1600-talet blev kyrkan gravkyrka för socknens godsherrar, som begravdes i sakristian. Deras vapensköldar placerades inne i kyrkorummet.

Vid återuppbyggnaden efter branden 1831 rekonstruerades valven, tornet restes till 30 meters höjd och kyrkan fick ny inredning.