Sammanflätat danspar på en klippa vid sjön Yngern.
Titeln
Konstverket Katedral blev Arne Jones genombrott som skulptör och finns på flera platser. Katedral är både en en arkitektonisk form och två sammanlänkande personer. Titeln katedral anspelar på den romanska och gotiska kyrkoarkitekturen i västra Europa under 1100- och 1200-tal, men den leder också tankarna till något heligt och högtidligt. Personerna i skulpturen är inte helt lätta att urskilja. Enklast är att se nerifrån och upp, och från vänster till höger. Båda gestalterna står bredbent förankrade i marken. De har tunna smala överkroppar men sedan skiljer de sig åt.
Om titeln
Den vänstra figuren har en kvinnas bröst och den högra är bredaxlad likt, en mans kroppsform. De båda personernas armar möts i en sammanhållen form. Bågen, det som är själva katedralbygget utgörs av parets sammanlänkade huvuden, som strävar upp mot himlen. Samtidigt är det en gotisk båge. På 40 -talet hade Arne Jones långa samtal med den nära vännen och författaren Lars Ahlin om den medeltida katedralshyttan och hur skulptörens, arkitektens och byggnadsingenjörens arbete skedde i samspel och där allas arbete värderades lika.
Katedraltemat fängslade honom länge och förekom i flera skisser. Till en början övervägde det arkitektoniska, men efter hand tog de mänskliga proportionerna vid. Det som väcker förundran med skulpturen är just föreningen av det mänskliga och det arkitektoniska, alltså att se kärleken som ett katedralbygge.
Konstverket finns på flera platser och i olika versioner i landet: I Göteborg, Norrköping, Hällefors och Västertorp (Stockholm). Ingen placering är så fin och lyckad som denna vid Bommersviks kursgård på en klippa vid sjön Yngern bland tallar och blåbärsris.