Skulpturen heter Fiskarflickan, men hennes kroppsformer antyder att det rör sig om en ung kvinna. Hon sitter ner vid fontänens kant och blicken är riktad neråt. Där nere ligger en fisk som hon håller handen på. Gestalten är naken, formerna är fylliga och runda. Stillsamt betraktar hon vattnet och ser ner på fisken. Håret är uppsatt i knut. Frisyren liknar den på en klassisk romersk skulptur.
Den kvinnliga nakenakten är ett motiv i konsten som kan ledas långt tillbaka i tiden. Ja ända till antiken och över till 1800-talet då den förekommer i måleri och skulptur. Men under folkhemsperioden blir det allt vanligare att nakenakterna flyttar ut i det offentliga rummet:
“Placeringen av kvinnliga aktskulpturer i offentlig miljö är ett fenomen som i Sverige i stort sett sammanfaller med uppbyggandet av folkhemmets välfärdsstat. Tre decennier kring seklets mitt, 1940-, 50- och 60-talen tycks vara den period då flest kvinnliga aktskulpturer placerades i det offentliga rummet”.
Jessica Sjöholm Skrubbe i sin avhandling Skulptur i folkhemmet.
Hon visar också på att det finns flera manliga nakenstudier men att dessa skiljer sig på så sätt att mannen oftast är avbildad i en målmedveten handling, ofta är av idrottslig karaktär, medan den kvinnliga akten står eller sitter, och inte sällan har blicken riktad nedåt eller är innesluten i sig själv.
Vattnet i fontänen livar upp torget under sommartid. Kompositionen med stenar i fontänen leder tanken till skärgård och vatten, och vatten är ju också utmärkande för Lidingö.
Ansgar Almqvist bodde på Lidingö och Fiskarflickan var en donation från konstnärens dödsbo 1973.