Stckholms läns museum
Välj språk

Den medeltida kyrkans omgivning och miljö

Kyrkobyggnaden är ingen isolerad företeelse i landskapet utan existerar i förhållande till en mer eller mindre näraliggande bebyggelse i form av prästgårdar, byar, ensamgårdar och gods.

I direkt anslutning till kyrkan ligger kyrkogården. Genom att begravningssättet förändrades i förhållande till vikingatiden är de kristna gravarna tydligt urskiljbara. Dock hör kyrkbyn i form av en sammanhållen grupp timrade, senare rödfärgade, byggnader till 1600- till 1800-talen. Exakt var den medeltida bebyggelsen varit belägen och hur gårdarna respektive byarna var organiserade vet vi väldigt lite om. Däremot finns enstaka timmerhus från medeltiden bevarade, dock inte i Stockholmsområdet. 

Enkel bild/illustration över kyrkbyar är den nedan ett bra exempel?

Vy över ett landskap med små hus och åkrar.
Håbo-Tibble kyrkby. Fotograf: Okänd.

Begravningsplatsen

Likt kyrkan är kyrkogården en helig plats – det kristna begravningsskicket markerar en tydlig förändring i förhållande till det förkristna då de döda inte längre brändes. Istället begravdes kropparna utan föremål i öst-västlig riktning på kyrkogården. I de allra äldsta kyrkogårdarna i Sigtuna kunde flera personer begravas i samma grav. Kroppen kan ha varit svept eller haft en enkel kista.

Begravningsskicket regleras i den kanoniska rätten (den romersk-katolska kyrkans rättsordning) och ett antal påbud bestämmer vilka som ska begravas var på kyrkogården eller till och med utanför, i ovigd jord. De senare kan vara självmördare, avrättade, barn utom äktenskapet medan odöpta, bannlysta, fredlösa, brottslingar med flera kunde begravas på kyrkans norra sida. Enligt medeltida uppfattningen skulle kyrkan rämna mot norr i samband med domedagen. Infoga lista eller citat med – ej i vigd jord?

Gravplats i eller utanför kyrkan

Speciellt viktiga personer, biskopar och präster kan begravas i kyrkan, en sedvänja som har antika anor, och så småningom och mot betalning även adel. Genom att donera pengar eller gods, gårdar eller mark till kyrkan kan stormän och frälse köpa sig en gravplats inne i kyrkan. Närheten till det heligaste – koret, i döden och i väntan på domedagen, bestäms i nära relation till den sociala ordningen i livet. Men det råder inga enkla samband. Flerpersongravarna i Sigtuna som i vissa fall innehåller kvinnor med foster eller mycket små barn, som inte nödvändigtvis hunnit döpas, utgör undantagen som visar på att normerna var ganska flexibla. Kyrkogårdarna organiserades systematiskt efter de dödas sociala status och faktorer som kön, ålder och social status bestämde placeringen. Genom att människorna nu begravs utan medföljande tillhörigheter är det svårare att också tolka social position.

Kyrkogården var tidigt avskild från omkringliggande mark och landskapslagarna såsom Upplandslagen (1296) och Södermannalagen (1327) meddelar att kyrkogården skulle hållas hägnad, bland annat för att hindra lösdrivande djur från att komma in och framför allt för att skilja vigd jord från annan. Gärdsgårdar, flätat ris och timmer kunde användas till detta även om stenmurar blir vanliga från 1200-talet. De så kallade bogårdsmurarna är antingen kallmurade eller lagda i bruk. Flera av de befintliga bogårdsmurarna kring kyrkogårdarna i Stockholms län, till exempel vid Skepptuna, Skånela och Markims kyrkor, är omlagda eller uppförda under 1700-talet men att de förekom är mycket sannolikt. I Sånga kyrka finns en stiglucka från medeltiden i den yngre muren. Insert teckningev an Markims kyrka https://gammal.stockholmslansmuseum.se/utstallningar/medeltida-kyrkor/kyrkans-omgivning/

Kyrkan som fristad

I Rö kyrkas kalkmålningar hittar vi en bogårdsmur med två stigluckor avbildad. Muren är krenelerad. Innanför muren ser vi en beväpnad man till häst tillsammans med ett antal döda, också de beväpnade. Utanför muren finns ytterligare personer som också de bär vapen, varav ett antal sitter till häst. Målningen kan tänkas avbilda någon form av väpnad konflikt under vilken personen innanför muren tagit sin tillflykt till kyrkogården, där kyrkofrid råder. Målningen visar på ytterligare en funktion hos kyrkan och kyrkogården som tillflyktsort i händelse av oro och strid. Faktaruta med bild: krenelerad

Prästbostället

1200-talets landskapslagar påbjuder en prästgård, eller prästboställe. Upplandslagen från 1296 lyder: ”Nu är kyrka börjad med grundval och lyktad upptill med huv, då skall kyrka hava bol, som prästen ska bo på”. Bol är ett ålderdomligt uttryck för ett boställe och i detta ingår inte enbart en bostad utan också mark som prästen skulle bruka för sin försörjning. Storleken på marken var beroende av kyrkans status och upptagningsområde. Citat i tvåspalten ”Nu är kyrka börjad med grundval och lyktad upptill med huv, då skall kyrka hava bol, som prästen ska bo på”.

Upplandslagen räknar upp de byggnader som skulle finnas på gården: stuga, stekarhus, lada, sädeslada, visthus, sovstuga och fähus. Andra landskapslagar beskriver färre byggnader och det kan tänkas att dåvarande Uppland var en förhållandevis rik bygd och att antalet byggnader inte nödvändigtvis begränsas till de uppräknade. Däremot föreskrev inte Upplandslanden någon klockargård, men väl en klockare som medhjälpare till prästen. I vilken utsträckning alla socknar har klockare under medeltiden är inte känt. Först på 1400-talet reglerades klockarens rätt till bostad. 

Till prästens försörjning hör också en del av tiondet, en form av skatt som bönderna gav in natura till kyrkan. Tiondet har sitt ursprung i Gamla Testamentet och regleras i landskapslagarna från 1200-talet. Detta förvaras i tiondeladan som sannolikt är i någon form av träkonstruktion varför några medeltida tiondelador inte finns bevarade i Stockholmsområdet. Vid Alseda i Växjö stift påträffas i alla fall en stenbyggnad från 1100-talet som åtminstone använts som tiondelada. 

Byar och gårdsbebyggelse

Under medeltiden är det i Stockholm och Sigtuna som det finns en lite tätare stadsbebyggelse. Medeltidens bebyggelse uppfördes i trä, stolpvirke eller timmer, och därför finns nästan ingenting bevarat till idag. Äldre forskning har antagit att det råder stor kontinuitet ifråga om bebyggelsens placering och att bytomter som tidsbestämts till 1600- och 1700-tal har medeltida eller ännu äldre ursprung. Men senare tiders forskning och utgrävningar visar att den medeltida bebyggelsen på landsbygden var sporadisk och i mycket liten skala. Medeltida byar och gårdsbebyggelse har dock konstaterats i bland annat Valsta i Norrsunda socken, Sigtuna och Odenslunda, i Fresta socken, Upplands Väsby. Här har hittats vad som tros vara en vägsträcka respektive en smedja.  Av utgrävningar framkommer att hallbyggnaden, som främst förknippas med det vikingatida långhuset, använts långt in på medeltiden och parallellt med de hus på stensyll som introduceras på 1200-talet. Timmertekniken får spridning under 1000-talet och det finns arkeologiska belägg för timrade hus i både Birka och Sigtuna, men inga bevarade. Bild timmerhus eller kanske hur bytomter utvecklats – flygbild?