Stckholms läns museum
Välj språk

De medeltida bildernas betydelse

Målningarna i kyrkan var mestadels hämtade ur bibeln och visade scener ur Gamla och Nya testamentet. På väggarna fanns bilder av Gud, evangelisterna i sina symboliska skepnader och skildringar av paradiset och helvetet.

Den som inte skötte sig kunde det gå illa för. Det var tydligt för sockenborna när de tittade upp i valven under gudstjänsten. Att bilderna hade undervisande syfte är de flesta forskare överens om. Få var läskunniga men genom kyrkomålningarna kunde alla ta till sig det bibliska budskapet.

I kalkmålningar från mitten av 1400-talet fanns också möjligheter till igenkänning för den samtida kyrkobesökaren. I Ärentuna kyrka i Uppland är Adam avbildad som en bonde med spaden i hand medan Eva håller i en slända. Och detta är inga undantag. I de tidigaste målningarna är de bibliska gestalterna målade som bönder. Bild på Adam som bonde – se text

Inga skriftliga dokument finns kvar från tiden så vi vet inte med säkerhet vem som beställde målningarna. Det som tydligast pekar på en beställare är de vapensköldar som finns avmålade i de olika kyrkorna. Troligtvis kunde det vara så att prästen använde sig av målningarna när han predikade. Pekade och berättade, förtydligade och exemplifierade händelserna från bibeln genom bilderna.

Ibland kan målningarna ha fungerat som skrämselpropaganda. Rädslan för att i dödsögonblicket hamna i djävulens klor märks i böner från tiden: 

“fräls mik ffran hälffwitismörker, oc diäwlsens rösth, oc lat thän onda hälffwitishwnden ey riffwa mina ffatiga siäl“.*

Men det fanns bot. Räddningen var att ångra, bekänna sina synder och åta sig att gottgöra för dem. Prästen kunde då förlåta de synder som begåtts efter dopet. Målningarna kunde, med såväl avskräckande som uppmuntrande exempel, bidra till att människorna avhöll sig från synder och levde i fromhet och ödmjukhet.

*fräls mig från helvetesmörker och djävulens röst, och låt den onda helveteshunden ej riva min fattiga själ.

<< Tillbaka
Vidare >>