Stockholms läns museum vill göra platser i länet mer tillgängliga. Därför har vi producerat filmer i 360-gradersteknik. Här kan du tillsammans med vår bebyggelseantikvarie och guide Stina Hagelqvist besöka platser du annars inte kunde besöka. Genom tid och rum kan du ta del av vårt kulturarv och få en förståelse för varför bland annat vår samtid ser ut som den gör idag.
Tvätterimiljöerna kan vara svårbesökta eftersom de ofta är privatägda. Tvättstugorna och torkladorna är idag i så pass dåligt skick att de snart inte längre finns. Därför är det viktigt för länsmuseet att dokumentera miljöerna för framtiden.
Att uppmärksamma den forna tvätteriverksamheten på Södertörn är samtidigt ett sätt att dokumentera kvinnors företagande och näringsverksamhet. Idag är många av dessa miljöer förfallna och minnet av kvinnornas arbete är på väg att försvinna. Tvätteriverksamheten på Södertörn och de torklador som uppfördes för att torka tvätten i, är en förhållandevis okänd bit industrihistoria. Den hänger ihop med stadens, det vill säga Stockholms expansion, och nämns sällan när Stockholms industrihistoria berättas.
Textning av filmen om Torklador
Sommar som vinter tvättade de. Tvätterskorna vid Alby- och Lissmasjön, Orlongen, Drevviken och övriga sjöar och vattendrag på Södertörn. Stockholmarna behövde rena kläder året om och Hammarby sjö blev bara smutsigare och smutsigare.
Det var ett tungt och slitsamt arbete. Här ser vi Fanny Hultström tvätta på sin och makens gård Skutan i Österhaninge 1963. Tvätten kokas i lut eller såpa men först förtvättas den i en stötlåda. Riktigt smutsig tvätt borstas. Till sist sköljs den och hängs utomhus eller i en torklada.
Det är Södertörns rena vatten som gör tvätteriverksamheten möjlig, den relativa närheten till Stockholm och kunderna och skogen. Det går åt mycket ved. Här, enbart längs med Gudöån mellan Långsjön och Gudöviken ligger drygt tio tvätterier vid 1900-talets början. Det är en vanlig bisyssla bland Södertörns småbrukare. Barnen får ofta hjälpa sina mödrar, för det är främst kvinnor som tvättar, även om det rör sig om familjeföretag. Idag ligger torkladorna som monument över en svunnen tid längs med ån.
Tvätten hämtas i Stockholm och körs, innan bilen blir vanlig, med hand- eller hästdragna vagnar till gården. Yngve Pettersson, här på bilden med sin syster Emma, är bara 15 år när han får köra från Erikslund, inte långt från Svartbäcken i Haninge, in till Stockholm för att hämta tvätt.
Så här ser gamla tiders tvättmaskin ut – en stöt- eller skaklåda som den också kallades och som användes för förtvätt. Den drevs vanligtvis med handkraft men kunde också förses med elektrisk motor och remdrift.
Den elektriska tvättmaskinen uppfinns vid 1900-talets början. De allra första elektriska tvättmaskinerna är gjorda av trä med motorn under maskinen vilket kunde ge upphov till elektriska stötar. Den här köps in av Ebba Pettersson vid Ljungby, Haninge, 1928 eller 1929. Ebba Pettersson köper gården 1921, året efter att hennes make avlidit, och driver tvätteriverksamhet här tillsammans med sina barn till 1956. Tvätteriet är välutrustat och använder de senaste moderna maskinerna.
Ebba Pettersson låter också bygga ut den befintliga torkladan samma år hon köper tvättmaskinen. Tydligen expanderar verksamheten eftersom hon också skaffar en bil 1925 som sönerna kör tvätt i.
Tvätt torkas både inne och ute, även vintertid. Torkladorna är ofta mycket enkla konstruktioner.
Här i Mellanberg tvättas det från 1922 fram till 1976. Gården var ursprungligen ett torp under Söderby gård men friköps som så många andra småbruk 1909.
Av torkladorna och tvättstugan att döma så bedrivs det en ganska omfattande tvätteriverksamhet vid Mellanberg. Denna torklada har två våningar och vid dammen ligger en tvättstuga med en stor torkvind.
Torkladorna har luckor eller brädor som öppnas när tvätten skall torka. Öppningarna är antingen liggande eller stående och luckorna hålls uppe med pinnar på en ståndare som vrids så att pinnarna lyfter upp luckorna.
Enligt Fanny Hultström fungerar torkladorna med liggande luckor bättre än dem med stående. Kanske blir det bättre drag genom byggnaden då och tvätten torkar snabbare.
Torkladorna placeras ofta lite högt för att få bästa möjliga drag.
När småbruken så småningom får elektricitet underlättas arbetet. Det här är Elinslund i Haninge. Tvättstugan med torkvind byggs 1936 och här ägnar man också sig åt mangling, som annars lämnas bort. Här finns mangelrum med både stenmangel och elektrifierad mangel, tvättstuga med två eldrivna tvättmaskiner och torktumlare och två varmluftsfläktar Byggnaden är uppförd enligt principen man tager vad man haver med både nytt och återbrukat material.
Stordrift kom att bli slutet på tvätteriepoken på Södertörn. Det hade varit några intensiva decennier, från 1800-talets slut till 1900-talets mitt, men med folkhemmets hyreshus konkurrerar den gemensamma tvättstugan ut de små familjetvättarna. Idag finns en tvättmaskin i var mans hem men det är inte så länge sedan – bara två generationer bort, som tvätten skickas med vagn till Södertörn.
Fanny Hulströms syster Rut tvättar hon också, hon berättar: ”Man fick arbeta med tvätten långt in på nätterna. … jag var väl bara 12 år när jag fick börja hjälpa till och dra vaggan. Så hade man bara en borstbalja och en snedbräda till, man la kläderna på snedbrädan och borstade med en rotborste. Det behövdes inte på all tvätt, mest på gångkläder som man sa, skjortor, kalsonger och dammhanddukar och kökshanddukar. Jag har lejt för manglingen. Jag hade kunder från hela Stockholm. Både bättre och sämre folk. Det var professorer och doktorer och officerare, inte så många arbetare, men några ändå. Man tyckte inte om att få arbetarkläder, skjortor och sånt var omöjliga att få rena på manchetterna och kragen…” Rut Hultström (syster till Fanny Hultström, samma efternamn genom giftermål), f. 1896 på Erikslund.
Berättarröst och manus: Stina Hagelqvist.
Filmen är framtagen och producerad i samarbete med Film Stockholm.
Detta projekt är finansierat med stöd av Länsstyrelsen Stockholm.
