Stockholms skärgård i bilder – ett levande kulturarv dokumenterat
Publicerad: 10 juli 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
Med sina över 30 000 öar, kobbar och skär är Stockholms skärgård inte bara en av världens största – den är också en av de mest fotograferade.
Här möts dramatiska landskap, glittrande vatten och ett rikt kulturliv i ett unikt ljus som har lockat både amatörer och professionella fotografer i över ett sekel.
Sedan 1900-talet har fotografi spelat en avgörande roll i att dokumentera livet i skärgården. Stockholms läns museum har bland annat samlat in bilder från öar som Brottö, där man dokumenterat jordbruk, fiske och vardagsliv. Dessa bilder är ovärderliga för att bevara kulturarvet.
Sommarnöjen och snickarglädje
Skärgården blev under 1800-talet ett semesterparadis för stadsbor. I länsmuseets digitala utställning Sommarnöjen – Med ångbåt till 1800-talets semesterparadis får vi följa med till verandor med havsutsikt, där kaffekoppar klirrar och regnet smattrar mot snickarglädje. En bildvärld som både väcker nostalgi och fascination.
I utställningen Brottö – ett skärgårdsbruk får vi följa livet på en gård i skärgården, både i nutid och dåtid. Genom film och historiska bilder får vi en unik inblick i hur människor har levt och arbetat i samklang med naturen.
I kulturreservatet på Brottö betar korna fritt i skogen.
Sök efter din skärgård
Vill du själv dyka ner i skärgårdens bildskatt? I länsmuseets databas kan du söka på öar, platser eller teman och hitta tusentals historiska fotografier.
Publicerad: 3 juli 2025 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent
Ormen långe är en 300 meter lång byggnad som slingrar sig efter Masmo-berget. Den stod klar 1964. På fasaden finns åtta väggfält med konstnärlig utsmyckning av lika många konstnärer. Alla verk är från 1964, konsten uppfördes alltså i samband med att huset byggdes. Det handlar om byggnadsanknuten konst som är mycket välbevarad.
En sen vinterdag besöker jag Vårby för att se på och fotografera konsten på Ormen långe. Snön ligger tunt på marken, dagen är solig och allting gnistrar. Efter en stund träffar jag på en äldre kvinna på promenad. Hon går med rollator och undrar vad jag gör och varför jag fotograferar. Jag förklarar att jag dokumenterar konsten för att kunna berätta om den i Stockholms läns museum app Upptäck konsten.
“Jag har bott här sedan huset byggdes. Vi flyttade in redan 1964 och jag har trivts bra hela tiden.”
Sedan lägger hon till:
“Mitt konstverk är tyvärr inte det finaste.”
Vi går och tittar. Konstverket vid hennes port är abstrakt och gjort i färgerna svart och vitt. Titeln är XYZ. Materialet är betong. Jag säger att jag tycker att det har ett spännande uttryck.
“Jaha ja, säger du det!”
Sedan går hon vidare på sin promenad.
Efteråt tänkte jag på hur hon uttryckte sig. Att hon sa: ‘Mitt konstverk.’
XYZ av Håkan Sundström. Foto Rebecka Walan.
Om ormen långe
Byggnaden och fasaden utgjorde både en grund och en ram för konsten. Så vad är det för byggnad?
Ormen långe var ett av de första monumentala bostadshusen i Sverige. Det är uppfört av det kommunala fastighetsbolaget Huge. Det är inte en del av miljonprogrammet, eftersom beslutet om det togs 1964, och husen i de områdena stod klara först på 1970-talet.
Intresset för Ormen långe var stort, inte bara lokalt utan också i riksmedia. Genom dagstidningar och även i Huddinges arkiv kan vi följa debatter, artiklar och beslut. Det som främst väckte intresse var storleken på huset. Hur skulle det bli för människor att bo i en så stor byggnad?
Byggnadens karaktär
Arkitekten hette Andreas Carstens. I en artikel i Dagens Nyheter den 6 februari 1962 kallas han för “reptilens pappa”. Han har låtit kurvan på huset följa bergskammen på ett slingrande sätt som bidrar till byggnadens karaktär. Att huset heter Ormen långe är speciellt. Det är få byggnader med flerfamiljsbostäder från den här tiden som är namngivna från början. Namnet är både beskrivande och kopplar till historien. Byggnaden slingrar sig likt en orm i landskapet, men Ormen Långe var också ett vikingatida skepp känt för sin storlek, hela 37 meter långt.
Horisontala band
Materialen i exteriören består främst av betong och tegel. De är i hopfogade på ett sådant sätt att längden på huset betonas. Teglet blir till långa horisontala band på fasaden. Det som bryter av är de vita balkongerna. Men om du står framför en av husets portar kommer du att märka att det är svårt att överblicka den 300 meter långa byggnaden. Det beror på kurvaturen. På grund av husets slingrande form kan vi bara se delar av byggnaden från den punkt där du står. Att huset har nio våningar är heller inte markant, vilket beror på de horisontala elementen på byggnaden.
Lägenheterna
Från 1930- till 1960-talet höjdes standarden på bostäder i Sverige från ett av de lägsta i Europa till ett av högst rankade i världen. Hemmets forskningsinstitut samarbetade med arkitekter, regeringen understödde med medel. Måtten inomhus synades. Det gällde att bostäderna var planerade så att de gick att möblera. Ett sovrum skulle till exempel vara minst 12 kvadratmeter stort, men inte bara för att man skulle få plats med två sängar, utan också för att kunna röra sig på ett smidigt sätt i rummet.
Ett kvinnoråd i Huddinge
I Dagens Nyheter kunde man den 6 februari 1962 läsa om ett nytt kvinnoråd i Huddinge:
“Äntligen kan nu kvinnorna i Huddinge utbrista. Ett kommunalt kvinnoråd med uppgift att granska manfolkets sätt att planera och bygga nya stadsdelar, väntas inom kort bli utsett. Fruarna Adelia Larsson, (S) och Märta Sandström (s) har motionerat om ett sådant kvinnoråd. De båda fruarna framhåller: —De som har den största erfarenheten och i första hand borde ha möjlighet att yttra sig om lägenheternas blivande utformning är givetvis husmödrarna. Men kvinnorepresentationen i de instanser där dessa frågor behandlas är som vi vet mycket ringa eller ingen alls.
Det nya kommunala kvinnorådet, sannolikt det första av sitt slag i landet, har alla förutsättningar att som första uppgift få uppdraget att det omdiskuterade jättehuset i Fittja, Ormen långe, får precis så förträffliga garderober, kök och badrum som husmödrarna i Huddinge går och drömmer om.”
I Ormen långe finns 408 lägenheter. Dessa skulle ge plats åt 1200 människor. De flesta lägenheter har två rum och kök, 168 stycken. Många av lägenheterna är genomgående, det vill säga att de har utsikt både mot vattnet och mot Masmo-berget. I Dagens Nyheter stod den 6 mars 1965:
“Det riksbekanta jättehuset Ormen långe i Vårby har i dagarna blivit färdigt. Nu är samtliga 408 lägenheterna bebodda med lyckliga hyresgäster.”
Konsten
På Tomtbergaskolan i Huddinge ägde en debatt rum om Ormen långe den 6 februari 1962. En som uttalade sig var journalisten Hildur Krantz-Jenssen, skribent för bland annat Slöjdföreningen och Statens institut för byggnadsforskning.
“Med så många som 16 trappuppgångar vill det till att ni sätter upp grisar, elefanter och sjölejon ovanför portarna så att barnen hittar hem till sin rätta ingång.”
Kanske tog uttalandet skruv för ett år senare, den 24 april 1963, upprättade bostadsförmedlingen Huge ett program för en tävling gällande konst på Ormen långe.
Valet av motiv var fritt för konstnärerna. Men eftersom konstverken skulle vara utomhus betonade man att materialet måste kunna stå emot fukt, köld och yttre åverkan. Tegel eller betong rekommenderades som basmaterial. Stor vikt skulle läggas på konstverkens samordning med arkitekturen och husets färgsättning.
Av någon anledning kallades konstverken och dess titlar för motton. Sammanlagt kom 57 motton in i rätt tid, med 176 idéskisser. Av dessa blev åtta konstverk utvalda.
Konstverket Munat på Ormen långe av Gösta Lindqvist och Rolf Palm/Bildupphovsrätt 2025.
Uttryck och titlar
De åtta konstverken är lika stora, 14 kvadratmeter, och gjorda på samma nivå på byggnadens socklar. Tack vare att de är i ögonhöjd är de lätta att betrakta, de flesta har också taktila värden då det finns reliefverkan flera av verken.
Konstverken är gjorda av betong, mosaik och stengods och sjösten. Varje konstverk har sitt eget uttryck. En del titlar är förbryllande, på det sättet att de inte tydligt hänger samman med uttrycket. Exempel på sådana titlar är TU och Oktett G. En del titlar är mer beskrivande, till exempel Relief 1 och Betongblot. I ett fall har konstnären medvetet vänt på titeln. Munat blir bakvänt Tanum, platsen i Bohuslän, där ett att våra mest kända hällristningsområden finns. Konstverket är gjort av stengods som är målat i olika färger, som guld, rött och blått.
Att konstnärerna förhållit sig till arkitekturen och dess färgsättning står helt klart, eftersom de flesta var målare som i vanliga fall målade i starka färger, medan konstverken på Ormen långe har en återhållen och sober färgskala. I vissa fall matchar den även byggnadens färg på betongen. Det som konstnärerna här har gjort liknar inte deras gängse uttryck.
Två portar delar på ett konstverk
Varje konstverk är placerat mellan två portuppgångar så att två adresser delar på ett konstverk. På så sätt kan de boende relatera till konsten, och kanhända få lite hjälp att hitta hem till sin port, precis som det framkom under debatten 1962 i Huddinge. Samtidigt uppstår en rytm. Efter ett visst antal meter begriper man att nu är det dags för ett nytt konstverk.
Vid uppförandet av konst i större miljöer, som exempelvis konst i tunnelbanan, är just orienterbarhet något som beställare ofta vill att konstnärer ska förhålla sig till. Förutom att ge en upplevelse finns alltså också en önskan om konsten ska kunna bidra till människor hittar rätt. Att ett av verken på Ormen långe heter Att hitta hem är förmodligen ingen tillfällighet.
Relief 1 av Bengt Linderos. Foto: Rebecka Walan
Minnen
Av de konstnärer som utförde konsten på Ormen långe har jag bara funnit en som kunnat berätta om uppdraget. Jag ringer upp konstnären Lars Hellström, född 1936, som gjort mosaiken Miklagård. Han mindes allt mycket väl.
“Vi konstnärer skulle lämna in tre skisser vardera anonymt. Jag lämnade in mina skisser och en av dem blev utvald. Först förstod jag inte vilken av skisserna de valt. När det blev klart vilka åtta konstnärer som fått uppdragen bjöd fastighetsbolaget oss på restaurant Gyllene Freden i Gamla stan. Det var flott!
Alla åtta konstnärer arbetade sedan under sommaren 1964 på sina väggfält. Jag jobbade direkt på väggen med mosaiken. Jag började på morgonen med att lägga upp murbruk på en yta som var cirka en fjärdedels kvadratmeter, ibland mindre. Det var så mycket jag hann med på en dag. Murbruket bestod av kalk och vatten.
Jag hade tidigare kluvit mosaiken i Uppsala där jag bodde. Det tog mig ungefär en vecka. Jag hade en huggkubbe, ett spett, en diamantborr, en mosaikhammare och höll på tills jag hade tillräckligt små bitar. Jag seglade till Vårby och bodde i båten medan jag jobbade. Uppdraget tog hela sommaren.
Mosaiken jag använde bestod av marmor, kalksten och röd granit, och en särskild örebro-marmor som är grön. Jag använde spill från stenhuggare och även gamla fönsterbräder av sten, så det var billigt material. De former jag jobbade med är nonfigurativa. Det är till stor del avlånga former med rundade hörn.
Att konstverket heter Miklagård hade att göra med att Ormen långe var en vikingatida båt, och Miklagård var vikingarnas namn på Konstantinopel. Det passade bra.
Miklagård av Lars Hellström. Bildupphovsrätt 2025. Foto: Rebecka Walan
Ravenna
Lars berättar om hur det kom sig att han började med mosaik:
“Jag hade just kommit hem från Italien när jag fick uppdraget. Jag hade pluggat mosaik i Ravenna i ett läsår. Den som uppmuntrat mig till det var min lärare på Konsthögskolan Erland Melanton (som gjort ett av konstverken på T-centralen). Man kan säga att han vägledde mig in i mosaiken. Han sa: ”Klart att du ska åka till Ravenna.”
Att göra mosaik låg lite tiden, det var flera som jobbade med det. Det här var mitt första stora uppdrag. Jag fick rejält i arvode, så mycket att jag kunde köpa mig en ny båt.”
Tack vare uppgifter i Huddinges arkiv vet vi att Lars Hellström fick 3000 kr i arvode.
Till uttryck och i färg påminner Hellströms mosaik om bysantinsk mosaik, sådan som vi kan se både i Ravenna och i forna Konstantinopel, idag Istanbul. Skillnaden är att mosaiken på Ormen långe, som Lars Hellström berättade, är helt nonfigurativ.
En vit skåpbil
När jag besöker platsen vid ett annat tillfälle ser jag i ögonvrån att en vit skåpbil stannar alldeles intill. I den sitter två män. En av dem vevar ner rutan.
“Varför fotograferar du? Ska ni ta bort konsten?”
Jag förklarar varför jag fotograferar.
“Vad bra för det är jättefin konst.”
“Ja, verkligen”, säger jag.
Ett kulturarv
Konstverken på Ormen långe har hållit väl över tid, både det konstnärliga uttrycket och materialmässigt. Konsten är ett fint exempel på satsningen på så kallad byggnadsanknuten konst. Byggnaden och konsten är en del av kulturarvet. Tillsammans bildar de ett unikt sammanhang som minner om folkhemmets historia, men som också väcker känslor hos de som nu bor och rör sig i området. Och förmodligen, förhoppningsvis även hos framtidens boende.
Vill du veta mer?
Vill du veta mer om de åtta konstverken kan du använda sökfunktionen på hemsidan och söka på titlarna: Att hitta hem, Betongblot, Miklagård, Munat, Relief 1, XYZ, Oktett G, TU. Du kan också hitta information om konsten i appen Upptäck konsten.
Fototävling för alla mellan 16–25 år!
Publicerad: 2 juli 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
Bli historisk med din bild!
Vilken är din bästa bild i telefonen som berättar om just din samtid? Ladda upp den till Samtidsbild och var med och tävla om ett årskort på Fotografiska!
Din bild blir också en del av länsmuseets samlingar. För att delta i tävlingen, registrera dig och ladda upp din bild till Samtidsbild och tagga bilden med #fototävling2025
Alla mellan 16–25 år kan delta och varje person kan bidra med max 3 bilder.
Fotografierna ska vara tagna under det senaste året i Stockholms län.
Tagga bilden med #fototävling2025
Tävlingen pågår 13 juni–13 augusti 2025.
Juryn består av Karolina Hedström, fotoantikvarie, Stockholms läns museum, Mohamed Mire, utställningsproducent Emerging artists, Fotografiska och Kristyna Müller, verksamhetschef, Centrum för fotografi.
Bilderna som kommer in till tävlingen sparas i Stockholms läns museums bildarkiv och blir en del av vår historia.
Vad är Samtidsbild?
Samtidsbild är Stockholms läns museums plattform för insamling av länsinvånarnas digitalt födda bilder. Tillsammans ger de uppladdade fotografierna en unik bild av det samtida livet och vardagen i vårt län.
Du väljer själv vilka fotografier som ska vara del av museets samlingar genom att ladda upp dem på Samtidsbild. Bilderna sparas sen för framtiden i länsmuseets arkiv.
Insamling och samtidsdokumentation är en viktig del av länsmuseets verksamhet.
Fotografierna i museernas samlingar är en del av vår gemensamma historia och används ofta som källmaterial. För att samlingarna ska kunna berätta om oss alla måste de innehålla en mångfald av berättelser och perspektiv.
Mot ett mobilt, immersivt museum för hela länet
Publicerad: 18 juni 2025 | Skribent: Ulrika Schreil, digital strateg
Det digitala länsmuseet är öppet dygnet runt, året om – med berättelser om länets historia, spännande besöksmål, offentlig konst och arkitektur. Varje år når vi över 245 000 personer via vår webbplats och andra digitala kanaler. Men vi vill nå ännu fler – på nya sätt.
Därför startar vi nu ett innovationsprojekt med medel från Region Stockholms innovationsfond där vi undersöker hur vi kan skapa ett mobilt museum: en fysisk och digital museiupplevelse som kan turnera i länets kommuner.
Foto: Francesco Ungaro /Pexels
Genom att sänka trösklarna till kultur och möta människor i deras vardag hoppas vi kunna bidra till ökad delaktighet och kunskap. Målet är enkelt men ambitiöst: att göra kulturarvet mer tillgängligt, levande och relevant för fler.
Tanken är att möta invånarna där de är – med en hybridlösning där det fysiska och digitala samverkar. Med hjälp av interaktiva tekniker vill vi skapa en upplevelse som känns både modern och meningsfull. Vår ambition är att skapa en kostnadsfri utställning med intressant innehåll som väcker nyfikenhet och fördjupar kunskap.
En förstudie för framtiden
Just nu pågår en förstudie där vi undersöker hur det mobila museet kan utformas, var det kan placeras och hur innehållet bäst ska produceras. Vi ser också över möjliga samarbeten med kommuner och andra aktörer i länet. Målet är att skapa en långsiktig, hållbar satsning som verkligen gör skillnad. Mot slutet av året kommer första fasen av förstudien vara klar. Den ligger också till grund för nästa led i projektet; att skapa en prototyp av ett digifysiskt museum!
Kontakt
För mer information, kontakta Ulrika Schreil, projektledare och digital strateg
Varje år delar Region Stockholms Innovationsfond ut 15 miljoner kronor till projekt som skapar nytta för Stockholms läns invånare, patienter och resenärer. Stockholms läns museum har tilldelats medel ur fonden för att genomföra projektet.
Stockholms läns museum söker samiskt kulturarv i Stockholmsområdet. Vill du vara med och bidra? Läs mer här!
Visste du att samiskt hantverk från vikingatiden har hittats i jorden på Birka? Har du hört om renskötseln på Norra Djurgården på 1600-talet? Har du sett den samiska flaggan hissas utanför Stadshuset på den samiska nationaldagen den 6 februari?
Under 2025 vill vi på Stockholms läns museum lyfta hur samer levt och gjort avtryck i Stockholms län. Vi samlar just nu kunskap som så småningom ska förmedlas genom vår webb och i vår verksamhet. Vi vill berätta om både samisk historia och samtid här i länet.
Projektet är en del av länsmuseets pågående arbete med att lyfta nationella minoriteters historia och samtid i länet.
Samiska flaggan utanför Stadshuset i Stockholm på samiska nationaldagen 6 februari 2025. Foto: Elin Heppling.
Var finns länets samiska historia?
Känner du till några platser eller berättelser med samisk koppling i länet? Finns det något särskilt du undrar om samisk historia och samtid i Stockholmsområdet? Vi vill gärna veta vad du tycker är viktigt att vi berättar om när det gäller samers historia i Stockholm. Svara på några korta frågor via enkäten nedan och dela med dig av vad du tycker att vi ska titta på.
Stockholms läns museum arbetar för att bevara och dela berättelsen om livet i länet ur många olika perspektiv. Genom att samla in samtida bilder och historier formar vi vår gemensamma historia. Men utan din hjälp riskerar vi att viktiga delar går förlorade – pusselbitar som aldrig kan återfås.
Var med och dokumentera samiskt liv i Stockholms län med bilder! Dina bilder kan hjälpa till att berätta för andra om samernas samtid och bredda blickarna som finns i våra arkiv. Vardag eller högtid, familjemys, naturens skönhet, matlagning, fritidsintressen eller känslosamma ögonblick – varje bild har en unik berättelse att förmedla och kan bredda förståelsen för vår samtid och ge rika insikter till framtiden.
Ladda upp dina bilder till Samtidsbild och inkludera en kort beskrivning av vad bilden betyder för dig. Tagga bilden med ”samisksamtid”.
Publicerad: 22 maj 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
“Barnen utbedja sig mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter…”
Det kunde man läsa i ett häfte som kom ut 1920 med titeln Mors dag. Här gavs tips och idéer för hur dagen borde firas, både i och utanför hemmet. Traditionen att fira Mors dag kom till Europa från Amerika och växte fram i en tid då moderskapet stod i centrum för det borgerliga kvinnoidealet. I Sverige infördes mors dag år 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg, som ville lyfta fram moderskapets betydelse och samtidigt motverka det hon ansåg vara en ökande osedlighet i kultur och medier.
Foto: Södertälje 1968, Berth Ahlborg.
Här kan du läsa alla tips på hur man kan fira Mors dag från 1920:
I hemmet
Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
Mor hälsas på morgonen med sång av barnen.
Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
Henne beredas, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp, utantill och ur detta häfte, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
Frånvarande barn hälsa Mor med brev, eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för Mors dag.
Utanför hemmet
Mors dag firas med allmän flaggning.
I kyrkor och bönhus erinra prästen och predikanten om Mors dag och om hennes betydelse för hem och samhälle.
Efter slutad gudstjänst går man i procession ut på kyrkogården, där psalmer sjungas och där mödrars gravar äro prydda med blommor.
Om aftonen kunna festligheter ordnas i skolsalar och i andra offentliga lokaler, varvid programmet upptager sång, tal, uppläsning ur detta häfte, kaffe med dopp. Alla mödrar äro inbjudna som gäster. Ungdomsföreningar av olika slag, nykterhets- och föredragsföreningar, präster, lärare och lärarinnor kunna åtaga sig anordnandet av dylika festligheter.
I god tid före firandet av Mors dag kunna gåvor av penningar eller av annat slag vara insamlade till förmån och glädje för obemedlade goda mödrar och änkor, kanske även till beredandet av sommarvila åt någon sjuk eller utarbetad moder.
Mors dag firas stilla och värdigt. Mors dag vare en familjekärlekens, en tacksamhetens och en löftets dag.
Även om det inte skapades för kommersiella ändamål har många idag den uppfattningen om dagen men många tycker också att det är en fin dag att hylla sin mamma. Hur tänker du kring Mors dag? Firar du eller firas du?
Vi vill gärna samla in era bilder och tankar kring dagen!
För att ladda upp en bild och berättelse om mors dag i vår samtid, gå till Samtidsbild.
För att ladda upp en äldre bild och en berättelse om mors dag, gå till Dåtidsbild.
Vill du vara med och skriva dagbok?
Publicerad: 12 maj 2025 | Skribent: Moa Beskow
Den 12 maj är det dagbokens dag!
Alla dessa dagar som går när inget särskilt händer. Det är ju just detta som framtidens människor kommer vilja veta om oss. Hur levde vi, vad gjorde vi, vad åt vi, hur reste vi, hur bodde vi, vad tänkte vi, vad kände vi?
Nu kan du vara med, följ länken nedan och lämna din berättelse. Den sparas då i länsmuseets arkiv. Berätta om din dag! (esmaker.net)
Foto: Okänt/Stockholms läns museum .
Länsmuseet undersöker dagboksskrivande
För ett år sedan undersökte vi på länsmuseet om, varför, hur, vad och var man skriver dagbok. Vi gjorde en enkät som besvarades av frivilliga länsinvånare. Vi fick in många svar och det verkade finnas ett stort intresse för dagböcker och skrivande. Nästan alla som svarade på enkäten kunde också tänka sig att skicka in sina dagboksanteckningar till oss på länsmuseet.
En man i 65-årsåldern skrev till exempel så här:
“Jag skriver varje dag, flera gånger om dagen. När jag är glad, ledsen, om slitningar i vardagen, sviktande hälsa och framför allt kärlek. Jag använder Anteckningar i telefonen, den är alltid tillgänglig när en tanke slår ner.”
En 21-årig kvinna formulerade följande:
“Jag skriver med penna och papper i ett block […] för att kunna samla alla ens tankar och bearbeta dem på ett ställe. De hjälper mig om jag går igenom olika problem eller jobbiga situationer i livet. Jag har skrivit nästan regelbundet i typ ca 2 år.”
Om dagbokens dag
Dagbokens dag instiftades 2017 av Folklivsarkivet vid Lunds universitet. Initiativet är ett samarbete mellan Folklivsarkivet och Mass Observation Archive vid Sussex universitet.
Det immateriella kulturarvet
Publicerad: 14 februari 2025
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Stockholms läns museum, hemslöjdskonsulenterna på Region Stockholm samt Stockholms läns hembygdsförbund har inlett ett samarbete för att arbeta med det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Tillsammans med länsinvånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Vårt uppdrag är bland annat att samla in och förmedla det levande och immateriella kulturarvet samt att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv.
Med detta initiativ vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
Foto: Tom Bjenne. Foto: Li Samuelson. Foto: Ulrika Schreil.
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv, eller som det också kallas; det levande kulturarvet, syftar på den delen av människans spår och lämningar som vi inte kan ta, se eller känna på. Det är själva görandet och den tysta kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk. På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet
Ett annat sätt att förklara vad det immateriella kulturarvet är att se hur det skiljer sig från det materiella som utgörs av historiska spår som tillkommit genom mänsklig aktivitet i olika tider. Här är alltså fokus i stället på de fysiska spåren och lämningarna som vi kan se eller förnimma med våra sinnen. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Foto: Adriana Erjibet.Foto: Anna Ulfstrand.Foto: Gunnar Ålfors.
Vill du bidra?
Var med och bevara det immateriella kulturarvet genom att ladda upp bilder på det tillsammans med dina tankar till Stockholms läns museums arkiv för framtiden.
Ladda ner appen Samtidsbild och bli en av Stockholms läns museums samtidsinsamlare.
Fredagen 14 februari 2025 arrangerade vi en konferens om det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Syftet var att diskutera hur vi bäst kan utveckla och tillgängliggöra vårt levande kulturarv. Konferensen riktade sig till de som jobbar med kultur eller kulturarv och är verksamma inom en förening, kommun, museum, arkiv eller liknande.
Publicerad: 31 augusti 2023 | Skribent: Stella Waldenström, Stockholms läns museum
I år är det museets 40-årsjubileum och detta uppmärksammas med en insamling av foton från födelseåret 1983. Vi bedriver sedan många år insamling av länsinvånarnas fotografier, både äldre och samtida. En viktig del av vår verksamhet är att göra länsinvånarna delaktiga i skapandet av vårt gemensamma kulturarv och därför vill vi fokusera extra på det under vårt jubileumsår.
Länsmuseet har väldigt få fotografier från början av 1980-talet och nästan inga som visar människors liv. Därför arrangerade vi en fototävling som pågick från 1 mars till 31 juli 2023. Vi uppmanade alla länsinvånare över 16 år att leta fram sin bästa bild från 1983 och delta i tävlingen. Varje person kunde bidra med max 3 bilder. Fotografierna skulle vara tagna 1983 i Stockholms län, eller däromkring om det fanns osäkerheter kring årtalet. Alla som deltog i tävlingen hade chans att vinna fri entré till Fotografiska i ett år. Förutom att sponsra tävlingen med pris medverkade även Fotografiska med en jurymedlem.
Nu är tävlingen slut och vi har fått in sammanlagt 80 bilder av 35 personer. Vi vill rikta ett varmt tack till alla tävlingsdeltagare! Tack vare er som bidragit med bilder har vi fyllt luckan i våra samlingar. Bilderna som skickats in till tävlingen kommer sparas för framtiden och blir en del av vår gemensamma historia.
Vinnaren av Fototävling: 1983 är bilden ”Halloweenfestfixning” inskickad av Pia Harrison!
Juryns motivering:
”En berättande bild som innehåller igenkännande tidsmarkörer och dokumentär estetik. Vi ser partytjejer med sköna 80-tals frisyrer, det är hårgelé och blå kajal. Ett tight utsnitt, natten är på g, 1980-talet redo att erövras. Bildens inramning av ansikten och de bruna tonerna gav berättelsen om ungdom och vänskap på 1980-talet en första plats i tävlingen.”
Stort grattis till Pia, hur känns det? ”Det känns naturligtvis fantastiskt roligt att ha vunnit – vem gillar inte att vinna? – och priset kommer alla gånger användas flitigt.”
Så här berättar Pia om bilden, ”jag letade i gömmorna, men hade inte jättemånga bilder från 1983. Den här festen hade jag dock många härliga bilder från. I slutet av -83 ordnade vi en Halloweenfest i hyrd lokal på Körsbärsvägen. Halloween var inte ett vanligt förekommande maskeradtema, men vännerna hade gett allt för att passa in som häxor och vålnader. Bilden är på oss som anordnade festen, när vi höll på att förbereda välkomstbålen med kolsyreis. Jag är längst till vänster, jag minns att jag var mycket nöjd med mina blåa läppar”.
Många fina bidrag
Det kom in många fina bilder från 1983 och det var flera bilder som konkurrerade om vinsten. En annan bild som juryn vill lyfta fram, som hade en bra chans till vinnarplatsen, är Lars Håkan Widfors bild på hans syster och mamma. Så här berättar juryn om bilden, ”Här ser vi tidsmarkörerna är nästan som inplanterade, frisyren omisskännlig. Sommarmorgonen är krispig och skärpan likaså samtidigt som kaffedoften stiger ur bilden. Bilden växte ju mer man tittade på den och berättelserna växlade beroende på vilket detalj man landade på. Ett fint samspel i bilden mellan mamman och dotterns närvaro och världen runtomkring dem”.
Lars Håkan berättar om bilden, ”På en tomt i Vettershaga, söder om Norrtälje, min syster och mamma inför kaffedrickande och DN läsning i juli 1983”. Foto: Lars Håkan Widfors.
Jury Fototävling: 1983
De som har utsett vinnaren är en jury bestående av artistduon och 80-talsikonerna Lili och Susie, Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum och Lisa Hydén, utställningschef på Fotografiska. Juryns bedömning har baserats på samtidsmarkörer från tidigt 1980-tal, bildens berättelse samt estetiskt värde.
80-talsikonerna Lili och Susie. Foto: Peter Knutson.
Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum. Foto: Karolina Hedström.
Lisa Hydén, utställningschef på Fotografiska. Foto: Morgan Norman.
Museet på fickan
Publicerad: 6 september 2019
Foto: Daniela Juvall, form.
Stockholms läns museum är museet på fickan. Vi berättar om spännande besöksmål, om länets konst och historia, om slöjd och byggnader. Om hur det är att leva här idag. Och det är länsinvånarna som är medskapare av innehållet. Besök oss på webben och i mobilen. Dela, gilla, bidra! Från den 19 september är du välkommen att ta del av vårt nya digitala arbetssätt!
Nu finns museet överallt
Under 2018 lämnade vi våra publika lokaler i Sickla för att fokusera på vårt nya arbetssätt. Genom att inte ha publika lokaler blir vi mer rörliga och kan möta länsinvånarna där de befinner sig, till exempel i projektet Platsverkstan som i år har genomförts i Barkarbystaden och Flemingsberg. Det har bland annat resulterat i två digitala stadsvandringar i 360-teknik.
Kvinnokraft – en ny digital utställning
Genom tio porträtt av kvinnor från Stockholmsregionen vill vi ge exempel på vad kvinnor har åstadkommit genom historien. Det är kvinnor som har gjort storverk trots små möjligheter och hårda villkor. Det är kvinnor som har kämpat, skapat, agiterat utan att ge upp. Det är kvinnor som har förbättrat villkoren för andra kvinnor. Trots det nämns de sällan i historieböckerna. Webbutställningen är en bearbetning av vandringsutställningen Tusen år av kvinnokraft som pågår i Vallentuna kulturhus fram till 17 september.
Selfies-insamling
I samband med lanseringen startar vi en insamling av selfies från länets invånare eftersom det är en typisk företeelse i vår i tid. Vi använder vårt insamlingsverktyg Samtidsbild, som har utvecklats just för att samla digitala bilder, vilka annars riskerar att försvinna. Under hösten kommer vi att arrangera en diskussionskväll tillsammans med Stockholms kvinnohistoriska för att lyfta selfies ur olika perspektiv.
Stadsvandringar
Vi har tillsammans med Huddinge, Järfälla och Film Stockholm tagit fram två digitala stadsvandringar med 360-teknik. Besökaren kan på egen hand utforska de många olika lager som finns på dessa platser, lyssna till samtal och möta boende som berättar om sin livsmiljö.
Upptäck konsten – vår nya konstapp
Tillsammans med sex kommuner – Huddinge, Nacka, Solna, Täby, Upplands-Bro och Värmdö – har vi tagit fram appen Upptäck konsten som guidar oss till den offentliga konsten. Under specifika datum i höst kommer vi tillsammans med konstnärerna ha visningar av konsten i Täby, Upplands-Bro, Nacka och Solna. Mer information tid och plats för visningarna hittar du i vårt kalendarium.
Byggwebben
En av museets mest uppskattade verksamhet är Byggwebben som handlar om bebyggelse, renovering och lagstiftning inom byggområdet. Vi har nu uppdaterat materialet och kompletterat med information om stadsplaner.
Podd
Under det senaste året har vi producerat poddar med fokus på museets ämnesområden. Senast i raden är ett program om rysshärjningarna som ägde rum i Stockholms skärgård 1719. Vi kommer även att producera två nya avsnitt under hösten som tar upp rysslägret i Lisma i Huddinge.
Sökfunktionen
Vi presenterar nu en ny samsökfunktion till museets samlingar. Även bilder från de hembygdsföreningar som ingår i projektet Kollektivt kulturarv finns tillgängliga här. Här kan du också hitta byggnadsinventeringar från hela länet.
Dela slöjd
Att slöjda är något som många gör hemma, under en kurs eller på slöjdträffar tillsammans med andra. Vi uppmanar nu alla som vill att dela med sig av sitt skapande via nätet. Vi vill att fler delar med sig eftersom det inspirerar andra att också göra med händerna! Det kan vara allt från ett fotografi till en komplett arbetsbeskrivning. Vi kallar projektet #delaslöjd och första kampanjen pågår från den 19 september till och med 15 december.
