Barnmorskans historia – från jordgumma till profession
Publicerad: 6 mars 2026 | Skribent: Karolina Hedström, bildantikvarie
Barnmorskans historia handlar om hur människor och samhällen har organiserat sig kring födandet.
Långt innan barnmorskeyrket blev ett reglerat yrke fanns kvinnor som tog ansvar för förlossningar i sina lokalsamhällen. De kallades hjälpgummor, jordgummor eller jordemödrar. De hade ingen formell utbildning, men deras erfarenhet och kunskap gjorde dem oumbärliga.
Barnmorskan Edith Esping på hembesök i Rönninge år 1913. Hon sitter i ett enkelt hemmarum, med barnet tryggt i famnen och ett stort tvättfat framför sig. Bilden fångar den nära, praktiska och förtroendefulla relationen mellan barnmorskan och familjen. Foto: Salem hembygdsförening.
Från hemförlossningar till reglerat yrke
Fram till 1940-talet födde de flesta kvinnor i hemmet. Barnmorskan var en central person i bygden och kunde bli kallad när som helst, oavsett väder eller tid på dygnet. Före 1700-talet var barnmorskorna oftast självlärda och hade särskild kunskap om födande och folkmedicin.
När Collegium Medicum – föregångaren till Socialstyrelsen – bildades 1663 började staten reglera arbetet. Den första barnmorskeutbildningen startade i Stockholm 1708. År 1711 kom ett reglemente som slog fast att bara utbildade barnmorskor fick utöva yrket. Målet var att varje socken skulle ha en utbildad barnmorska, men det dröjde långt in på 1800-talet innan det blev verklighet.
Utbildningen var gratis, men kostnader för boende, böcker och utrustning gjorde den ändå svår att gå. Därför kunde kvinnor få ekonomiskt stöd från sin hemsocken, mot att de lovade att återvända och arbeta där efter examen.
Foto: Västmanlands länsmuseum.
Stockholm – centrum för utbildning och reglering
År 1686 beslutade Collegium Medicum att Stockholms barnmorskor måste examineras av stadsläkaren och avlägga ed. Detta sågs som ett svar på kritik mot ”okunniga jordegummor och hjälpkvinnor” och reglerna gällde först huvudstaden.
Stockholm var också platsen där den första kända förteckningen över utbildade barnmorskor sammanställdes. I Sveriges första utbildade barnmorskor, förteckning från år 1760 framgår att staden var ett centrum för utbildning och kontroll. Barnmorskorna utgjorde eget skrå i Stockholm. Endast 40 barnmorskor fick finnas i staden – skråna brukade begränsa antalet utövare för att säkra inkomsterna – och de fick inte utföra instrumentförlossning; det skulle göras av kirurg eller fältskär, alltså män.
Yrket organiseras
Under 1500- och 1600-talen växte ett mer strukturerat system fram. År 1777 infördes ett rikstäckande reglemente som lade grunden för den moderna barnmorskerollen.
På 1800-talet tog barnmorskan Johanna Bovall Hedén initiativ till att organisera yrkeskåren. 1886 hölls det första allmänna barnmorskemötet i Stockholm. Där bildades Svenska Barnmorskeförbundet – Sveriges första kvinnliga yrkesförening.
Johanna Bovall Hedén grundade också tidskriften Jordemodern, där hon skrev under namnet Syster Stork. Tidskriften ges fortfarande ut.
Barnmorskans historia visar hur ett livsviktigt kvinnodominerat yrke har vuxit fram ur lokala traditioner, statliga reformer och professionell organisering. Från självlärda jordgummor till en modern, medicinskt utbildad yrkeskår har barnmorskor spelat en avgörande roll i både samhällsutveckling och kvinnors hälsa.
Foto: Örebro läns museum.
Källor: Svenska barnmorskeförbundet, Stockholmskällan, Riksarkivet, KB, Populär Historia
Följ med in i Mörby slottsruin
Publicerad: 9 december 2025
Vid Skedvikens strand reser sig den mystiska ruinen – en tyst men mäktig påminnelse om århundraden av makt, prakt och vardagsliv. Genom VR-teknik och historiska källor får vi möjlighet att upptäcka dess historia och forna prakt.
Stockholms läns museum har producerat en film inom projekt Otillgängliga kulturmiljöer som gör det möjligt att digitalt besöka kulturmiljöer som är svåra att besöka på plats.
Inspelningen gjordes med specialkameror som tar 360-gradersbilder, både från marken och med drönare. Resultatet är en film där du kan “snurra runt” i miljön och uppleva slottet i alla riktningar.
Flera andra platser har dokumenterats på liknande sätt, bland annat Penningby slott, Torkladorna, Landsort, Sickla gruva och Korvlinjen – alla tillgängliga via länsmuseets webbplats.
Detta blogginlägg kommer att berätta om hur arkeologer och historiker arbetar för att tolka ruiner som Mörby – och vad vi kan säga om människorna som levde inom slottets väggar.
Mörby slottsruin som den porträtterades i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna.
Slottets historia
Mörby slottsruin ligger vid Skedvikens strand och var en gång i tiden ett av Sveriges mest imponerande renässansslott. Sedan 1700-talet har det stått som ruin och dess romantiska siluett har fascinerat besökare i över två århundraden. Redan på 1800-talet avbildades ruinen i målningar, och under åren 1933–1945 undersöktes den arkeologiskt av Riksantikvarieämbetet.
Mörby var länge huvudgods för den mäktiga adelsätten Oxenstierna, en av 1500- och 1600-talens mest inflytelserika familjer. Det var under deras tid som Mörby utvecklades till ett storslaget renässanspalats.
Från de historiska källorna vet vi att Mörby, eller Villa Myraby, fanns redan på 1300-talet – då troligen som en träbyggnad som gått helt förlorad. Däremot finns rester kvar av ett medeltida stenhus som byggdes senare på platsen. Den norra sidan av borggården består av murar från ett så kallat fast hus från 1450-talet, uppfört när familjen Slaweka ägde Mörby. Stora medeltida byggnadsstenarna syns fortfarande, och inne i ruinen finns flera detaljer som vittnar om slottets äldre ursprung.
Borggården vid Mörby idag. Notera de större stenarna i borgmuren rakt fram. Foto: Daniel Sahlén.
Forskning om borgar och slott
Borgar väckte tidigt forskarnas intresse. Redan på 1600-talet började svenska staten samla in information om landets fornlämningar genom prästerna, vilket resulterade i Rannsakningar efter antikviteter. En omfattande inventering av fornminnen och skyddsvärda byggnader som gjordes under andra halvan av 1600-talet. Borgar var en typ av lämningar som ansågs värda att skyddas. I samma anda skapade arkitekten och militären Erik Dahlberg sitt monumentala verk Suecia Antiqua et Hodierna (Det forna och nuvarande Sverige), bilder från 1600-talet som lyfte fram stormaktstidens storslagna byggnader.
Under denna tid låg fokus främst på borgen som symbol för makt, status och militär styrka. Detta är ett perspektiv som påverkat forskning inom arkeologi och historia ända fram till 2000-talet. I många fall var det borgen eller slottets funktion som maktsymbol som lyftes fram Inte alltid har det funnits plats eller intresse för människorna som levde på borgen.
Under de senaste decennierna har forskningen dock skiftat riktning. I stället för att betrakta borgen enbart som försvarsverk har arkeologer börjat studera den som en levd miljö – en plats fylld av vardag, relationer och olika sociala grupper. Genom att analysera fyndmaterial och rummens utformning kan man numera rekonstruera hur människor rörde sig i byggnaden och hur olika delar av borgen användes.
Ett exempel är resultaten från de arkeologiska undersökningarna vid slottet Saxholmen i Värmland. I en artikel från 2004 visar Eva Svensson och Susanne Pettersson att man genom att studera hur olika fynd är spridda i en borg kan förstå hur platsen användes. De förklarar att borgen hade olika områden för maktutövning, vardagsliv och sociala relationer. Plötsligt kan vi se var hantverkare, tjänstefolk, män och kvinnor rört sig och vistats i borgens miljöer.
Livet på Mörby slott
Samma perspektiv vill jag tillämpa på Mörby. De arkeologiska undersökningar som genomfördes under 1930- och 40-talen är tyvärr bristfälligt dokumenterade och saknar en fullständig rapport. Det innebär att vi har begränsad kunskap om var fynden gjordes och om allt material verkligen togs tillvara. Trots detta finns det mycket att utläsa genom att kombinera äldre forskning med dagens metoder. Genom att exempelvis studera Dahlbergs bilder av Mörby kan vi få en uppfattning om hur slottet såg ut på 1660-talet – även om hans avbildningar ofta är något idealiserade.
På Dahlbergs skiss syns en stor huvudbyggnad med fyra hörntorn och ett rundtorn, en omfattande trädgårdsanläggning med växthus och lusthus samt ekonomibyggnader nere vid vattnet. Jämför vi med ruinen som står kvar idag ser vi att slottet i verkligheten var mindre, och att vissa byggnader som Dahlberg återger saknar tydliga lämningar. Däremot finns spår av den storslagna barockträdgården kvar på den nuvarande tomten söder om ruinen, vilket också framgår i tidiga kartor. Nere vid vattnet finns rester från byggnader som bland annat var del av slottets hamn.
Väster om borgen finns resterna av en lång byggnad som en gång löpte från ett av hörntornen – troligen ett av Sveriges tidigaste växthus, ett så kallat pomeranshus. Hus för att odla exotisk frukt började byggas i Sverige på 1600-talet, och andra tidiga växthus finns bland annat dokumenterade vid Ulriksdals slott och Näsby slott.
De utgrävningar som gjordes under 1930- och 40-talen fokuserade framför allt på att rensa bort rasmassor från borggården, samla in fynd och stabilisera murarna. Hade en mer detaljerad rapport funnits hade vi kunnat se var fynden hittats och dra långt fler slutsatser om hur olika rum använts och av vilka personer. Genom studier av jorden som undersökts skulle vi kunnat hitta pollen och förkolande fröer, vilket gett oss en möjlighet att säga mer om växthuset och trädgården runt Mörby.
Fynden – mellan status och vardag
Fynden från utgrävningarna ger i alla fall en bild av hur det var att leva på Mörby slott under 1600-talet och inkluderar föremål som både visar på slottets familjs höga status och på det mer vardagliga livet. Precis som med undersökningen så saknas det en mer omfattande genomgång av materialet och jag kommer här bara ge en allmän översikt över fynden från Mörby.
Bland de mer exklusiva fynden finns en guldring med en pyramidslipad diamant, fragment av slipat glas till ett par glasögon samt fragment av dyrbara glasbägare – föremål som vittnar om familjen Oxenstiernas rikedom och makt. Slipade glas som användes för att förbättra synen kom till Sverige redan på 1400-talet. Det blev vanligare under slutet av 1600-talet men var fortfarande förbehållna ett fåtal. Glasögon med bågar introducerades på 1700-talet, och det var först under 1800-talet som glasögon blev ett mer allmänt hjälpmedel.
Glasfynd från Mörby. Foto: Daniel Sahlén.
Föremål som speglar slottets mer vardagliga sida inkluderar fragment av skålar och muggar av bränd lera och keramik, verktyg, husgeråd och nycklar. Dessa fynd berättar om det praktiska, dagliga livet på slottet. Dryckesglas, kärl och fat av glas var ovanliga under 1600-talet och markerar det adliga livets exklusivitet, medan muggar och skålar av keramik var betydligt vanligare och användes av människor i alla samhällsklasser. Den rika förekomsten av keramik ger oss därför en inblick i vardagen vid Mörby.
Keramikfynd från Mörby. Foto: Daniel Sahlén.
Kan vi lära oss mer om livet på Mörby slott i framtiden?
Sammantaget visar ruinen, de arkeologiska fynden och de historiska källorna oss en del av hur livet var på slottet för 400 år sedan. Trots den begränsade dokumentationen från tidigare undersökningar ger materialet ändå värdefulla insikter om slottet, dess miljöer och människorna som levde där. Genom att formulera nya forskningsfrågor och genomföra mer detaljerade studier av fyndmaterialet finns dessutom goda möjligheter att fördjupa och nyansera kunskapen om slottet ytterligare.
Besök Mörby slottsruin genom vår film om slottet och dess historia.
Om du vill kan du läsa mer om de senaste årens forskning om borgar:
Edman, Victor & Geijer, Mia (red.) (2008). Nya perspektiv på borgar och befästningar. Bebyggelsehistorisk tidskrift, nr 56. Föreningen Bebyggelsehistorisk tidskrift.
Martin Rundkvist (2019). Hemma på borgen. Livsstilar på Östergötlands medeltidsborgar år 1200–1530.
Svensson, Eva & Pettersson, S. (2004). Det sociala rummet på Saxholmen. I Saxholmen. Värmländsk arkeologi 2004.
Stockholms skärgård i bilder – ett levande kulturarv dokumenterat
Publicerad: 10 juli 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
Med sina över 30 000 öar, kobbar och skär är Stockholms skärgård inte bara en av världens största – den är också en av de mest fotograferade.
Här möts dramatiska landskap, glittrande vatten och ett rikt kulturliv i ett unikt ljus som har lockat både amatörer och professionella fotografer i över ett sekel.
Sedan 1900-talet har fotografi spelat en avgörande roll i att dokumentera livet i skärgården. Stockholms läns museum har bland annat samlat in bilder från öar som Brottö, där man dokumenterat jordbruk, fiske och vardagsliv. Dessa bilder är ovärderliga för att bevara kulturarvet.
Sommarnöjen och snickarglädje
Skärgården blev under 1800-talet ett semesterparadis för stadsbor. I länsmuseets digitala utställning Sommarnöjen – Med ångbåt till 1800-talets semesterparadis får vi följa med till verandor med havsutsikt, där kaffekoppar klirrar och regnet smattrar mot snickarglädje. En bildvärld som både väcker nostalgi och fascination.
I utställningen Brottö – ett skärgårdsbruk får vi följa livet på en gård i skärgården, både i nutid och dåtid. Genom film och historiska bilder får vi en unik inblick i hur människor har levt och arbetat i samklang med naturen.
I kulturreservatet på Brottö betar korna fritt i skogen.
Sök efter din skärgård
Vill du själv dyka ner i skärgårdens bildskatt? I länsmuseets databas kan du söka på öar, platser eller teman och hitta tusentals historiska fotografier.
Stockholms läns museum söker samiskt kulturarv i Stockholmsområdet. Vill du vara med och bidra? Läs mer här!
Visste du att samiskt hantverk från vikingatiden har hittats i jorden på Birka? Har du hört om renskötseln på Norra Djurgården på 1600-talet? Har du sett den samiska flaggan hissas utanför Stadshuset på den samiska nationaldagen den 6 februari?
Under 2025 vill vi på Stockholms läns museum lyfta hur samer levt och gjort avtryck i Stockholms län. Vi samlar just nu kunskap som så småningom ska förmedlas genom vår webb och i vår verksamhet. Vi vill berätta om både samisk historia och samtid här i länet.
Projektet är en del av länsmuseets pågående arbete med att lyfta nationella minoriteters historia och samtid i länet.
Samiska flaggan utanför Stadshuset i Stockholm på samiska nationaldagen 6 februari 2025. Foto: Elin Heppling.
Var finns länets samiska historia?
Känner du till några platser eller berättelser med samisk koppling i länet? Finns det något särskilt du undrar om samisk historia och samtid i Stockholmsområdet? Vi vill gärna veta vad du tycker är viktigt att vi berättar om när det gäller samers historia i Stockholm. Svara på några korta frågor via enkäten nedan och dela med dig av vad du tycker att vi ska titta på.
Stockholms läns museum arbetar för att bevara och dela berättelsen om livet i länet ur många olika perspektiv. Genom att samla in samtida bilder och historier formar vi vår gemensamma historia. Men utan din hjälp riskerar vi att viktiga delar går förlorade – pusselbitar som aldrig kan återfås.
Var med och dokumentera samiskt liv i Stockholms län med bilder! Dina bilder kan hjälpa till att berätta för andra om samernas samtid och bredda blickarna som finns i våra arkiv. Vardag eller högtid, familjemys, naturens skönhet, matlagning, fritidsintressen eller känslosamma ögonblick – varje bild har en unik berättelse att förmedla och kan bredda förståelsen för vår samtid och ge rika insikter till framtiden.
Ladda upp dina bilder till Samtidsbild och inkludera en kort beskrivning av vad bilden betyder för dig. Tagga bilden med ”samisksamtid”.
Publicerad: 22 maj 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
“Barnen utbedja sig mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter…”
Det kunde man läsa i ett häfte som kom ut 1920 med titeln Mors dag. Här gavs tips och idéer för hur dagen borde firas, både i och utanför hemmet. Traditionen att fira Mors dag kom till Europa från Amerika och växte fram i en tid då moderskapet stod i centrum för det borgerliga kvinnoidealet. I Sverige infördes mors dag år 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg, som ville lyfta fram moderskapets betydelse och samtidigt motverka det hon ansåg vara en ökande osedlighet i kultur och medier.
Foto: Södertälje 1968, Berth Ahlborg.
Här kan du läsa alla tips på hur man kan fira Mors dag från 1920:
I hemmet
Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
Mor hälsas på morgonen med sång av barnen.
Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
Henne beredas, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp, utantill och ur detta häfte, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
Frånvarande barn hälsa Mor med brev, eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för Mors dag.
Utanför hemmet
Mors dag firas med allmän flaggning.
I kyrkor och bönhus erinra prästen och predikanten om Mors dag och om hennes betydelse för hem och samhälle.
Efter slutad gudstjänst går man i procession ut på kyrkogården, där psalmer sjungas och där mödrars gravar äro prydda med blommor.
Om aftonen kunna festligheter ordnas i skolsalar och i andra offentliga lokaler, varvid programmet upptager sång, tal, uppläsning ur detta häfte, kaffe med dopp. Alla mödrar äro inbjudna som gäster. Ungdomsföreningar av olika slag, nykterhets- och föredragsföreningar, präster, lärare och lärarinnor kunna åtaga sig anordnandet av dylika festligheter.
I god tid före firandet av Mors dag kunna gåvor av penningar eller av annat slag vara insamlade till förmån och glädje för obemedlade goda mödrar och änkor, kanske även till beredandet av sommarvila åt någon sjuk eller utarbetad moder.
Mors dag firas stilla och värdigt. Mors dag vare en familjekärlekens, en tacksamhetens och en löftets dag.
Även om det inte skapades för kommersiella ändamål har många idag den uppfattningen om dagen men många tycker också att det är en fin dag att hylla sin mamma. Hur tänker du kring Mors dag? Firar du eller firas du?
Vi vill gärna samla in era bilder och tankar kring dagen!
För att ladda upp en bild och berättelse om mors dag i vår samtid, gå till Samtidsbild.
För att ladda upp en äldre bild och en berättelse om mors dag, gå till Dåtidsbild.
Hemester med aktiva utflykter
Publicerad: 7 maj 2025 | Skribent: Mats T Nilsson
Tips på vandringar och cykelturer i Stockholms län
Eftersom du läser det här så längtar du säkert redan efter semestern! I mitt jobb blir väntan olidlig när jag tvingas sitta inomhus framför en dator och hantera information om Stockholms läns mest intressanta platser. Man längtar efter att komma ut i solen (eller nåt annat väder) och röra på sig. Det finns också otroligt många platser som bär på spännande historia. Känner du som jag så ska jag bjuda på mina bästa hemestertips.
Sturehovs slott är en dold pärla en kort bit från de tre kulturspåren i Norra Botkyrka. Spåren har nåt för alla och tar dig till gravhögar, hällristningar, industriminnen mitt i miljonprogrammet. Fortsätt från tunnelbanans sista station, se vattenverket som fortfarande försörjer en stor del av Stockholmsområdet med vatten och snart står du vid slottet och blickar ut över Mälaren. Foto: Johan Stigholt.
Hitta gratis kultur och historia utanför de upptrampade spåren – och rör på dig!
Använd länsmuseets besöksmålskarta Här hittar du guider till offentlig konst och kulturmiljöer från Grisslehamn i Norrtälje till Landsort i Nynäshamn. Filtrera fram det som intresserar dig eller kolla på kartan vad som finns i närheten. Besöksmålskartan – Stockholms läns museum
Hitta våra vandringar Vi kallar dem kulturspår och de tar med dig på vandringar mellan forntid och nutid med raska svängningar, som i norra Botkyrka. Ofta finns skyltar längs vägen, kartor eller beskrivningar att skriva ut och ta med eller ljudguider att lyssna på. Här är en direktlänk till alla kulturspår: Besöksmålskartan – Stockholms läns museum
Cykla runt Vallentunasjön eller gå mellan Vallentuna och Täby kyrka. Här ligger Runriket mitt i världens runstenstätaste område. Jarlabankes bro på bilden är Runrikets startpunkt. Foto: Mattias Ek.
Gör din egen vandring! Lägg till vilka besöksmål och konstverk du vill, med funktionen mina vandringar, och få en kartlänk som fungerar att följa både till fots och med cykel. Om det råkar vara långt med plasterna kan kartan användas för navigation med bil eller att planera en resa med kollektivtrafik. Du skapar enkelt din egen vandring genom att välja ett besöksmål och sedan lägga till det i en ny eller befintlig vandring. Hamnar de i fel ordning är det lätt att justera, du kan också byta namn på din vandring. Det finns ingen begränsning för hur många besöksmål du kan lägga till per vandring, eller hur många vandringar du kan göra. Du kan dela din vandring med andra genom Google maps.
En vandring längs Lidingös kust bjuder på spännande arkitektur samt industri- och skärgårdshistoria i storstadens närhet. Millesgården är en startpunkt men också ett besöksmål i egen rätt. Foto: Holger Ellgaard, CC BY-SA, via Wikimedia Commons
Appen Upptäck historien Ladda ner appen gratis till din lur och ha med dig den som guide på fickan när du besöker utvalda herrgårdmiljöer eller platser längst pendeltåget, i guiden ”Kulturhistoria längs spåret”. Turerna är skapade för att man ska kunna gå till fots mellan platserna och i de flesta fall går det utmärkt även med barnvagn eller rullstol.
Carpe diem – Grip tillfället när du skjutsar barnen till en match, åker iväg för att köpa något på annons eller har något annat ärende en bit ifrån där du bor. Vi svensktalande har tydligen en benägenhet att skapa nya verb, har du hört någon säga att de ska carpa? Jag tror inte att SAOL har fångat upp det ännu, men jag har i alla fall hör unga människor säga så. Och det gör de rätt i. Låt oss carpa skiten ur länet!
Stockholms läns högsta naturliga punkt finns i Haninge. Att ta sig hit kräver sina steg men utsikten är mödan värd. Foto: Mats T Nilsson, Stockholms läns museum.
Kulturmiljöunderlag tema på höstens kulturmiljödag
Publicerad: 5 december 2024 | Skribent: Eleonor Åberg, kulturmiljöstrateg
Fredagen den 22 november samlades nästan 100 personer på Stadsmuseet för att ta del av presentationer och samtala på temat kulturmiljöunderlag. Merparten av deltagarna bestod av representanter från kommuner i Stockholms län men på plats fanns också många från konsultsektorn med flera.
Dagen inleddes efter välkomnande med korta presentationer från Järfälla, Södertälje, Danderyd och Vaxholms kommuner. De redogjorde samtliga för hur deras respektive kulturmiljöunderlag ser ut samt i grova drag hur de arbetar med kulturmiljö i samhällsplaneringen. Exemplen valdes för att ge en bredd av hur kommunerna resurssatt frågan, egen kompetens eller konsultstöd, samt också med anledning av underlagens utformning och ålder.
Pågående restaurering vid Ekudden i Vaxholms kommun. Foto: Vaxholms kommun.
Efter fikapausen informerade Riksantikvarieämbetet bland annat om sitt arbete riktat till kommunerna. Därefter följde ett panelsamtal samt frågestund. Dagen innehöll också en kort information från projektledaren för Byggnadsvårdsåret 50 år 2025 samt information om det pågående arbetet med en uppdatering av länets regionala kulturmiljöer.
Behovet av att få träffas och prata om kulturmiljöfrågorna är stort och vi hoppas på att vi genom vår samverkan ska kunna bidra till att kulturmiljöfrågorna stärks.
Det preliminära tillfället för vårens träff är den 9 maj. Håll utkik i länsstyrelsens kalender eller prenumerera på länsmuseets nyhetsbrev för mer info.
Vägen till Odensala kyrka går via åkrar och fält. Den svänger och vindlar sig fram i landskapet. Kyrkan syns på långt håll, den ligger högre än de omgivande fälten. En gulputsad fasad med högt fyrkantigt torn i väster. Den gör sig fint i oktober månad, med inslag av röda och gula löv i trädkronorna. Jag tar pendeltåget till Märsta där kyrkvaktmästaren möter med bil. En resa på cirka 1,5 halvtimme.
Exteriörbild på Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.
En sal för Oden
Kyrkan byggdes på 1100-talet. Odensala. Smaka på ordet. En sal för Oden, en av de stora asagudarna. Från början hette kyrkan Othins harg, alltså Odens offer, det finns skriftliga belägg för att den hette så på 1200-talet. På 1400-talet omnämns kyrkan istället som Odensala. Detta är inte den enda kyrkan som har koppling till asagudarna, listan kan göras längre, ett annat exempel från Stockholms läns är Frösunda kyrka i Vallentuna, där ordet frö kommer från Freja eller Frej. Det är spännande att flera av de första kristna byggnaderna har fått namn av de fornnordiska gudarna.
Besöket i Odensala är en del av förberedelserna inför en visning av kyrkans målningar. Valven i kyrkan är målade av Albertus Picture i slutet av 1400-talet. Han anses vara den mest kände av medeltidens målare i Sverige. Tack vare källmaterialet kan vi få reda på en hel del om honom.
Om Albertus Pictor
Första gången han omnämndes var när han blev borgare i staden Arboga 1465. För att bli borgare vid den här tiden krävdes att man var en fullärd mästare. Hans efternamn var Immenhausen och troligen kom han från Tyskland där det finns en stad som heter just så.
Nästa gång han dyker upp i källorna är 1473. Då gifte han sig i Stockholm med Anna, änka efter Johan målare. På det sättet fick han en verkstad och en plats i det hårt reglerade skråväsendet. Verkstaden låg vid Norre port i det som nu är Gamla stan. Han lät Annas söner få ut fadersarvet, några egna barn skulle han inte komma att få. Genom skotteboken, dåvarande taxeringskalendern, får vi veta att han var en av de högst beskattade målarna i Stockholm. Verkstaden stan blev hans utgångspunkt för målningssviterna i kyrkorna i Uppland.
Interiörbild från Odensala kyrka. I taket syns kalkmålningar av Albertus Pictor. Foto: Rebecka Walan.
Målningarna och konsten att slå valv
Att se målningarna i kyrkan är en upplevelse. Valven har aldrig varit överkalkade. Väggmålningarna har däremot blivit kraftigt restaurerade. Det gör ont i nacken att böja huvudet bakåt. Där slår Moses vatten ur källan, där slukas Jona av valfisken. Och där trycks Josef ner i brunnen av sina elaka bröder efter att först ha kommit med mat till dem. Just detta har Pictor skildrat som en serie. Till höger kommer Josef intet ont anande traskande med en matkorg och till vänster är han plötsligen i brunnen. Brunnen är målad som av murat tegel, och det finns rikligt med byggda element i Pictors måleri där just tegel förekommer.
Närbild av kalkmålningarna i taket i Odensala kyrka med exempel på inslag av tegel i motiven. Foto: Rebecka Walan.
Konsten att slå valv med tegel var en förutsättning för Pictors målningssviter i kyrkorna. Under slutet av 1400-talet ersatte de murade valven de gamla innertaken av trä. Det var dessa valv som Pictor blev anlitad för att måla. Han kom att måla väggar och valv i omkring 30 kyrkor främst i Mälardalen. Målningarna förmedlar det bibliska budskapet för besökaren.
Motivet Moses slår vatten ur klippan. Foto: Rebecka Walan.
Färgskalan
Färgskalan är annorlunda i jämförelse med exempelvis Täby kyrka. I Odensala finns inget blått. Hade han kanske brist på den dyra lapis lazuli-stenen som de blå pigmenten kommer ifrån? Utan det blå blir färgerna mera sammanhållna, jag upplever målningssviterna som mer varma i tonen, med brunt och grönt som dominerande. Men när kyrkan var färdigmålad vid slutet av 1400-talet så var färgskalan en annan. Förutom att färgerna var klarare och starkare har blymönjan svartnat med åren, från början var den lysande orangeröd. Kroppar som nu är gråa till färgen hade en rosaröd ton.
Detaljer från valven i Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.
Platsen
Målningarna är en del av kyrkan. Men kyrkan var också platsen för målningarnas tillblivelse, den byggnad som målaren och hans lärlingar hade att förhålla sig till. Det tog mig cirka 1,5 halv timme enkel väg, men när Albertus och hans lärlingar skulle ta sig till Odensala kyrka från Stockholm måste det ha tagit flera dagar med hästar och vagnar. De bör också ha övernattat någonstans.
Ljuset i kyrkan var inte som nu. Fönstren på norrväggen togs upp under 1700-talet, då också de tre fönstren på söderväggen förstorades. Så ljuset flödade inte på samma sätt under det sena 1400-talet som idag. Vi får tänka oss att kyrkan under Albertus Pictors tid var bra mycket mörkare. Att fönstren förstorats och nya fönster blivit till är också anledningen till att väggmålningarna blivit skadade och därmed också hårt restaurerade.
Detaljbild från valven i Odensala kyrka. Josef i brunnen och Jona och valfisken. Förstorat fönster mot söder. Foto: Rebecka Walan.
Hur gick det till?
Hur gick det till när kyrkan målades? De måste ha klättrat och klängt på stegar till ställningar högt upp under valven. Och hur lät det i kyrkan när flera målare var igång samtidigt? Jag förställer mig hur de ropade och tjoade till varandra. Kanske att en färg tog slut och någon hojtade om mer pigment. Eller ett utrop av irritation när något inte blev som tänkt med en målning. Kroppar som värker av konstiga ställningar och samtidig en vilja att bli klar, att få komma hem.
Publicerad: 1 augusti 2024 | Skribent: Mats T Nilsson, digital pedagog
Hur mycket vet du egentligen om historien i Stockholms län? Jag menar länet utanför Stockholms stad: de 25 kommuner som sträcker sig genom skärgården från Landsort till Grisslehamn, över Mälaren och dess öar samt bygderna norr och söder om, de medeltida städerna landsbygdens socknar och förorterna.
Som länsmuseum är det vår uppgift att sprida kunskap om detta områdes fascinerande historia och kulturarv. Det är en tacksam pedagogisk uppgift eftersom så många bor här och intresset för lokal historia är stort, men ändå lite outforskat. Många är nyinflyttade. Ur ett historiskt perspektiv är vi det nästan allihop.
De länsinvånare som är i skolåldern är en viktig målgrupp för oss på museet. Det finns ungefär 365 000 barn och ungdomar i skolåldern i länet, och om du är deras lärare så har vi viktig information till dig!
Vi vet att planeringen inför höstterminens undervisning pågår för fullt så här års. Museernas utbud är en guldgruva av trovärdiga, pedagogiska resurser och lektionsplaneringar som är fria att använda. För den som vill väcka sina elevers intresse för det omgivande samhället finns stora möjligheter att hitta något helt lokalt hos oss på Stockholms läns museum. Här följer en liten presentation av vårt pedagogiska material, inspirerande gräv-där-du-står-pedagogik!
Länskällan
På länskällan hittar du lokala historier om din ort. Korta artiklar berättar om fotografier, kartor och andra historiska källor. Vad kan de säga om platsen, tiden och hur samhället påverkas av och påverkar människor och händelser lokalt? Här finns också lektionsplaneringar och färdiga elevuppgifter, främst för årskurs 6–9. Texterna är korta och lättlästa men intressanta för alla! Söker du konkreta exempel på historieanvändning eller källkritiska begrepp så kan du vaska fram precis det lektionsmaterial du behöver genom filtreringsfunktionen baserad på läroplanens mål. Du hittar den här Lärarmaterial – Länskällan
Länskällan samlar lokal historia i Stockholms län utifrån läroplanen.
Än så länge omfattar Länskällan nio kommuner men mer material och fler kommuner tillkommer hela tiden. Stockholms Stad har sin egen Stockholmskällan. Besök den här Stockholmskällan – Stockholmskällan
Samtidsbild
Låt eleverna bidra till framtidens historieskrivning med sin egen berättelse och sina egna fotografier. Undersök selfiens historia och reflektera över hur bilder används för kommunikation nu och förr. Kopplat till vår fotodatabas och kontinuerliga insamling av länsinvånarnas bilder har vi flera pedagogiska upplägg som anknyter till flera skolämnen, svenska, bild, samhällskunskap och historia.
Lär känna Albert målare och lär er mer om medeltiden genom kyrkmålningar och annat historiskt källmaterial. Här finns ett stort material för både historia och bild med en färdig powerpoint-presentation, elevtexter, quiz och flera olika lektionsförslag.
Salomos dom, kalkmålning av Albertus Pictor i Täby kyrka. Foto: Anna Ulfstrand.
Vikingatiden med Estrid
Utforska vikingatiden med hjälp av en miniutställning som lånas hem till klassrummet. Möt vikingakvinnan Estrid och lär er mer om runor och runstenar, och om hur människorna levde på vikingatiden. Läs sagor, klura, känn, gissa och experimentera!
Ett interaktivt elevmaterial baserat på illustrationer och en lärarhandledning för att besöka fornlämningar är just nu under utveckling. Är du intresserad av att vara med i en referensgrupp och tycka till om det så hör av dig till mig mats.t.nilsson@regionstockholm.se Vi söker lärare som undervisar i SO 1–6 i Stockholms län.
Offentlig konst
Upptäck den offentliga konsten och lär om dess historia och uttryck. Lektionsmaterialet Konst på plats innehåller bland annat en presentation med manus, film, frågeställningar, lektionsplanering och omfattar bild, svenska och samhällskunskap från årskurs fyra till gymnasiet.
Kulturmiljödag om riksintressen för kulturmiljövården
Publicerad: 19 juni 2024 | Skribent: Eleonor Åberg, kulturmiljöstrateg
Sedan 2016 arrangerar Stockholms läns museum, Stadsmuseet i Stockholm och Länsstyrelsen i Stockholm gemensamma seminarietillfällen varje vår och höst för att öka och sprida kunskapen om aktuella kulturmiljöfrågor. Temat för vårens träff var riksintressen för kulturmiljövården.
Kulturmiljödagen vänder sig till de som är yrkespraktiserande och kommer i kontakt med kulturmiljö- och riksintressefrågor i sitt arbete.
Åldermansstugan på Wira bruk i Österåkers kommun. Foto: Ingvar Lundkvist.
Fredagen den 17 maj samlades nästan 100 personer på för att ta del av presentationer och samtala om riksintressen för kulturmiljövården. Merparten av deltagarna bestod av representanter från kommuner i Stockholms län men på plats fanns också representanter från konsultsektorn och statliga myndigheter.
Dagen inleddes efter välkomnande med en presentation från Länsstyrelsen i Stockholm och Riksantikvarieämbetet kring bakgrund, kriterier, översyn och tillämpning av riksintressen för kulturmiljövården. Den pågående översynen av kulturhistoriskt intressanta miljöer i länet belystes också.
Kulturmiljödag med tema riksintressen på Stadsmuseet i Stockholm. Foto: Daniel Sahlén.
Därefter presenterades Stockholms stads vyprojekt. Ett spännande exempel på ett fördjupande kunskapsunderlag som ska kunna användas i kommunens planering framöver.
Avslutningsvis reflekterade Haninge kommuns antikvarie över kommunens praktiska tillämpning och en önskelista lästes upp. Flera av de reflektioner som gjordes kopplar an till det arbete som redan idag görs på länsmuseet. Bland annat kommer arbetet återupptas med att stärka länets antikvarier genom nätverksträffar.
Behovet av att få träffas och prata om kulturmiljöfrågorna är stort och vi hoppas på att vi genom vår samverkan ska kunna bidra till att kulturmiljöfrågorna stärks.
Det preliminära tillfället för höstens träff är den 22 november. Håll utkik i länsstyrelsens kalender eller prenumerera på länsmuseets nyhetsbrev.
