Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Kategori: Konst

Konsten på Ormen långe

Publicerad: 3 juli 2025 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent

Ormen långe är en 300 meter lång byggnad som slingrar sig efter Masmo-berget. Den stod klar 1964. På fasaden finns åtta väggfält med konstnärlig utsmyckning av lika många konstnärer. Alla verk är från 1964, konsten uppfördes alltså i samband med att huset byggdes. Det handlar om byggnadsanknuten konst som är mycket välbevarad.

En sen vinterdag besöker jag Vårby för att se på och fotografera konsten på Ormen långe. Snön ligger tunt på marken, dagen är solig och allting gnistrar. Efter en stund träffar jag på en äldre kvinna på promenad. Hon går med rollator och undrar vad jag gör och varför jag fotograferar. Jag förklarar att jag dokumenterar konsten för att kunna berätta om den i Stockholms läns museum app Upptäck konsten.  

“Jag har bott här sedan huset byggdes. Vi flyttade in redan 1964 och jag har trivts bra hela tiden.”  

Sedan lägger hon till:  

“Mitt konstverk är tyvärr inte det finaste.”  

Vi går och tittar. Konstverket vid hennes port är abstrakt och gjort i färgerna svart och vitt. Titeln är XYZ. Materialet är betong. Jag säger att jag tycker att det har ett spännande uttryck. 

“Jaha ja, säger du det!”   

Sedan går hon vidare på sin promenad.  

Efteråt tänkte jag på hur hon uttryckte sig. Att hon sa: ‘Mitt konstverk.’  

Abstrakt konstverk i svart, grått och vitt på vägg.
XYZ av Håkan Sundström. Foto Rebecka Walan.

Om ormen långe 

Byggnaden och fasaden utgjorde både en grund och en ram för konsten. Så vad är det för byggnad?  

Ormen långe var ett av de första monumentala bostadshusen i Sverige. Det är uppfört av det kommunala fastighetsbolaget Huge. Det är inte en del av miljonprogrammet, eftersom beslutet om det togs 1964, och husen i de områdena stod klara först på 1970-talet.  

Intresset för Ormen långe var stort, inte bara lokalt utan också i riksmedia. Genom dagstidningar och även i Huddinges arkiv kan vi följa debatter, artiklar och beslut. Det som främst väckte intresse var storleken på huset. Hur skulle det bli för människor att bo i en så stor byggnad? 

Byggnadens karaktär 

Arkitekten hette Andreas Carstens. I en artikel i Dagens Nyheter den 6 februari 1962 kallas han för “reptilens pappa”. Han har låtit kurvan på huset följa bergskammen på ett slingrande sätt som bidrar till byggnadens karaktär. Att huset heter Ormen långe är speciellt. Det är få byggnader med flerfamiljsbostäder från den här tiden som är namngivna från början. Namnet är både beskrivande och kopplar till historien. Byggnaden slingrar sig likt en orm i landskapet, men Ormen Långe var också ett vikingatida skepp känt för sin storlek, hela 37 meter långt.  

Horisontala band

Materialen i exteriören består främst av betong och tegel. De är i hopfogade på ett sådant sätt att längden på huset betonas. Teglet blir till långa horisontala band på fasaden. Det som bryter av är de vita balkongerna. Men om du står framför en av husets portar kommer du att märka att det är svårt att överblicka den 300 meter långa byggnaden. Det beror på kurvaturen. På grund av husets slingrande form kan vi bara se delar av byggnaden från den punkt där du står. Att huset har nio våningar är heller inte markant, vilket beror på de horisontala elementen på byggnaden.

Lägenheterna

Från 1930- till 1960-talet höjdes standarden på bostäder i Sverige från ett av de lägsta i Europa till ett av högst rankade i världen. Hemmets forskningsinstitut samarbetade med arkitekter, regeringen understödde med medel. Måtten inomhus synades. Det gällde att bostäderna var planerade så att de gick att möblera. Ett sovrum skulle till exempel vara minst 12 kvadratmeter stort, men inte bara för att man skulle få plats med två sängar, utan också för att kunna röra sig på ett smidigt sätt i rummet.  

Ett kvinnoråd i Huddinge

I Dagens Nyheter kunde man den 6 februari 1962 läsa om ett nytt kvinnoråd i Huddinge:  

“Äntligen kan nu kvinnorna i Huddinge utbrista. Ett kommunalt kvinnoråd med uppgift att granska manfolkets sätt att planera och bygga nya stadsdelar, väntas inom kort bli utsett. Fruarna Adelia Larsson, (S) och Märta Sandström (s) har motionerat om ett sådant kvinnoråd. De båda fruarna framhåller: 
—De som har den största erfarenheten och i första hand borde ha möjlighet att yttra sig om lägenheternas blivande utformning är givetvis husmödrarna. Men kvinnorepresentationen i de instanser där dessa frågor behandlas är som vi vet mycket ringa eller ingen alls. 

Det nya kommunala kvinnorådet, sannolikt det första av sitt slag i landet, har alla förutsättningar att som första uppgift få uppdraget att det omdiskuterade jättehuset i Fittja, Ormen långe, får precis så förträffliga garderober, kök och badrum som husmödrarna i Huddinge går och drömmer om.” 

I Ormen långe finns 408 lägenheter. Dessa skulle ge plats åt 1200 människor. De flesta lägenheter har två rum och kök, 168 stycken. Många av lägenheterna är genomgående, det vill säga att de har utsikt både mot vattnet och mot Masmo-berget. I Dagens Nyheter stod den 6 mars 1965: 

“Det riksbekanta jättehuset Ormen långe i Vårby har i dagarna blivit färdigt. Nu är samtliga 408 lägenheterna bebodda med lyckliga hyresgäster.” 

Konsten

På Tomtbergaskolan i Huddinge ägde en debatt rum om Ormen långe den 6 februari 1962. En som uttalade sig var journalisten Hildur Krantz-Jenssen, skribent för bland annat Slöjdföreningen och Statens institut för byggnadsforskning.  

“Med så många som 16 trappuppgångar vill det till att ni sätter upp grisar, elefanter och sjölejon ovanför portarna så att barnen hittar hem till sin rätta ingång.”  

Kanske tog uttalandet skruv för ett år senare, den 24 april 1963, upprättade bostadsförmedlingen Huge ett program för en tävling gällande konst på Ormen långe. 

Valet av motiv var fritt för konstnärerna. Men eftersom konstverken skulle vara utomhus betonade man att materialet måste kunna stå emot fukt, köld och yttre åverkan. Tegel eller betong rekommenderades som basmaterial. Stor vikt skulle läggas på konstverkens samordning med arkitekturen och husets färgsättning.

Av någon anledning kallades konstverken och dess titlar för motton. Sammanlagt kom 57 motton in i rätt tid, med 176 idéskisser. Av dessa blev åtta konstverk utvalda. 

Konstverket Munat på Ormen långe av Gösta Lindqvist och Rolf Palm/Bildupphovsrätt 2025.

Uttryck och titlar

De åtta konstverken är lika stora, 14 kvadratmeter, och gjorda på samma nivå på byggnadens socklar. Tack vare att de är i ögonhöjd är de lätta att betrakta, de flesta har också taktila värden då det finns reliefverkan flera av verken.  

Konstverken är gjorda av betong, mosaik och stengods och sjösten. Varje konstverk har sitt eget uttryck. En del titlar är förbryllande, på det sättet att de inte tydligt hänger samman med uttrycket. Exempel på sådana titlar är TU och Oktett G. En del titlar är mer beskrivande, till exempel Relief 1 och Betongblot. I ett fall har konstnären medvetet vänt på titeln. Munat blir bakvänt Tanum, platsen i Bohuslän, där ett att våra mest kända hällristningsområden finns. Konstverket är gjort av stengods som är målat i olika färger, som guld, rött och blått.  

Abstrakt konst på betongvägg. Bitar av betong i olika färger som tegelrött, guld och blått bildar ett oregelbundet mönster.
Munat©Gösta Lindqvist och Rolf Palm/Bildupphovsrätt 2025. Foto: Rebecka Walan

Att konstnärerna förhållit sig till arkitekturen och dess färgsättning står helt klart, eftersom de flesta var målare som i vanliga fall målade i starka färger, medan konstverken på Ormen långe har en återhållen och sober färgskala. I vissa fall matchar den även byggnadens färg på betongen. Det som konstnärerna här har gjort liknar inte deras gängse uttryck.
 

Två portar delar på ett konstverk

Varje konstverk är placerat mellan två portuppgångar så att två adresser delar på ett konstverk. På så sätt kan de boende relatera till konsten, och kanhända få lite hjälp att hitta hem till sin port, precis som det framkom under debatten 1962 i Huddinge. Samtidigt uppstår en rytm. Efter ett visst antal meter begriper man att nu är det dags för ett nytt konstverk. 

Vid uppförandet av konst i större miljöer, som exempelvis konst i tunnelbanan, är just orienterbarhet något som beställare ofta vill att konstnärer ska förhålla sig till. Förutom att ge en upplevelse finns alltså också en önskan om konsten ska kunna bidra till människor hittar rätt. Att ett av verken på Ormen långe heter Att hitta hem är förmodligen ingen tillfällighet. 

Abstrakt konst på byggnad.
Relief 1 av Bengt Linderos. Foto: Rebecka Walan

Minnen 

Av de konstnärer som utförde konsten på Ormen långe har jag bara funnit en som kunnat berätta om uppdraget. Jag ringer upp konstnären Lars Hellström, född 1936, som gjort mosaiken Miklagård. Han mindes allt mycket väl. 

“Vi konstnärer skulle lämna in tre skisser vardera anonymt. Jag lämnade in mina skisser och en av dem blev utvald. Först förstod jag inte vilken av skisserna de valt. När det blev klart vilka åtta konstnärer som fått uppdragen bjöd fastighetsbolaget oss på restaurant Gyllene Freden i Gamla stan. Det var flott!  

Alla åtta konstnärer arbetade sedan under sommaren 1964 på sina väggfält. Jag jobbade direkt på väggen med mosaiken. Jag började på morgonen med att lägga upp murbruk på en yta som var cirka en fjärdedels kvadratmeter, ibland mindre. Det var så mycket jag hann med på en dag. Murbruket bestod av kalk och vatten.  

Jag hade tidigare kluvit mosaiken i Uppsala där jag bodde. Det tog mig ungefär en vecka. Jag hade en huggkubbe, ett spett, en diamantborr, en mosaikhammare och höll på tills jag hade tillräckligt små bitar. Jag seglade till Vårby och bodde i båten medan jag jobbade. Uppdraget tog hela sommaren.  

Mosaiken jag använde bestod av marmor, kalksten och röd granit, och en särskild örebro-marmor som är grön. Jag använde spill från stenhuggare och även gamla fönsterbräder av sten, så det var billigt material.  De former jag jobbade med är nonfigurativa. Det är till stor del avlånga former med rundade hörn. 

Att konstverket heter Miklagård hade att göra med att Ormen långe var en vikingatida båt, och Miklagård var vikingarnas namn på Konstantinopel. Det passade bra.  

Abstrakt konst av mosaik på vägg. Bruna och beiga färger.
Miklagård av Lars Hellström. Bildupphovsrätt 2025. Foto: Rebecka Walan

Ravenna

Lars berättar om hur det kom sig att han började med mosaik:

“Jag hade just kommit hem från Italien när jag fick uppdraget. Jag hade pluggat mosaik i Ravenna i ett läsår. Den som uppmuntrat mig till det var min lärare på Konsthögskolan Erland Melanton (som gjort ett av konstverken på T-centralen). Man kan säga att han vägledde mig in i mosaiken. Han sa: ”Klart att du ska åka till Ravenna.”  

Att göra mosaik låg lite tiden, det var flera som jobbade med det. Det här var mitt första stora uppdrag. Jag fick rejält i arvode, så mycket att jag kunde köpa mig en ny båt.” 

Tack vare uppgifter i Huddinges arkiv vet vi att Lars Hellström fick 3000 kr i arvode.

Till uttryck och i färg påminner Hellströms mosaik om bysantinsk mosaik, sådan som vi kan se både i Ravenna och i forna Konstantinopel, idag Istanbul. Skillnaden är att mosaiken på Ormen långe, som Lars Hellström berättade, är helt nonfigurativ.
  

En vit skåpbil

När jag besöker platsen vid ett annat tillfälle ser jag i ögonvrån att en vit skåpbil stannar alldeles intill. I den sitter två män. En av dem vevar ner rutan. 

“Varför fotograferar du? Ska ni ta bort konsten?” 

Jag förklarar varför jag fotograferar.  

“Vad bra för det är jättefin konst.” 

“Ja, verkligen”, säger jag. 

Ett kulturarv 

Konstverken på Ormen långe har hållit väl över tid, både det konstnärliga uttrycket och materialmässigt. Konsten är ett fint exempel på satsningen på så kallad byggnadsanknuten konst. Byggnaden och konsten är en del av kulturarvet. Tillsammans bildar de ett unikt sammanhang som minner om folkhemmets historia, men som också väcker känslor hos de som nu bor och rör sig i området. Och förmodligen, förhoppningsvis även hos framtidens boende. 

Vill du veta mer?

Vill du veta mer om de åtta konstverken kan du använda sökfunktionen på hemsidan och söka på titlarna: Att hitta hem, Betongblot, Miklagård, Munat, Relief 1, XYZ, Oktett G, TU.
Du kan också hitta information om konsten i appen Upptäck konsten.

Konst som lyser

Publicerad: 9 december 2024

Under vinterhalvåret präglas Sverige till stor del av mörker vilket gör oss beroende av ljus. Gatlyktorna tänds tidigare, vi plockar fram ljusstakar och tänder stearinljus. Fenomenet med ljus är också tydligt i den offentliga konsten. Många konstnärer har skapat konstverk som lyser på olika sätt.

Nobel Week Lights

Konst som lyser är särskilt aktuellt den 7─15 december genom Nobel Week Lights. Det är en gratis ljusfestival som firar idéer som förändrar världen. De lysande konstverken är inspirerade av upptäckter och insatser som har belönats med Nobelpris. Ljusfestivalen går av stapeln under den tid då nobelpristagarna kommer till Stockholm för att ta emot sina priser, det sammanfaller också med en av de mörkaste veckorna på året, då ljusinstallationer kommer som allra bäst till sin rätt. Det är Nobelmuseet som står för finansieringen med stöd av Stockholms stad och ett antal stiftelser.

Fotografi av Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i starka färger, mest orange.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Starka budskap

Ett lämmeltåg av människor var på väg mot Stadshuset och Klara Mälarstrand under lördagen. På Stadshusets fasad uppmärksammar 12 konstnärer de 66 kvinnor som fått Nobelpriset. Det är en ljud- och ljus installation med styrka i både innehåll och uttryck. En efter en dyker nobelpristagarna upp med röst och bild. Marie Curie ledsagar genom bild- och färgexplosionen. Det är ett ett starkt budskap som berör. Priset har delats ut till 976 personer. Kvinnorna utgör alltså sex procent. Omfattande forskning ligger bakom verket som har titeln Leading Lights.

Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i grått och blått.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Vid vattnet står en träbyggnad som påminner om en bastu. Varmt ljus sipprar ut genom plankorna. Installationen heter De aderton. Det syftar på antalet stolar i Svenska Akademin och på de arton kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur. Porträtt av nobelpristagarna är uppsatta på väggen som ljuslådor. På väggarna står namnet på alla de som fått nobelpriset i litteratur, sammanlagt 121 personer. Männens namn i svart och kvinnornas i rött. Det kunde inte vara tydligare. En rödskrift här, och en där, ibland allt det svarta. Det är tydligt att i år det dags att uppmärksamma kvinnorna och den snedfördelning som varit rådande i nobelprissammanhang.

Träbyggnad med lysande porträtt av kvinnor högst upp.
De aderton av Elise Cervin och masterstudenter från KTH. Foto: Rebecka Walan

I ett annat verk, The Eye, som är ett stort lysande öga, bjuder Kram Studio in till en reflektion om klimatförändringar.

I ljus- och ljudinstallationen The Wave på Norrbro undersöker konstnärskollektivet Vertigo hur ny teknik kan hjälpa oss att förstå människokroppen.

Det kommer att finnas mycket att utforska och upptäcka under den lysande veckan i december. Genom det vackra och inbjudande manas vi till mera allvarliga eftertankar. Mer om Nobel week lights och de olika installationerna kan du läsa här: https://nobelweeklights.se/?lang=en

När ljusen släcks

När veckan är till ända släcks ljusen. Skulle den uppmärksamhet som ljusveckan fått kunna smitta av sig på den offentliga konsten? För dig som fått upp ögonen för konstverk med ljus finns mer att upptäcka. Det är många konstnärer som jobbar med ljus, en del har utvecklat sitt konstnärskap kring uttryck med ljus medan, några har gjort enstaka konstverk som lyser.

Kanske att det mest slående lysande konstverket är det som står ovanför plattan vid Sergels torg. I folkmun kallad Pinnen, men den ursprungliga titeln är Kristallvertikal accent i glas och stål. Verket kom till efter en tävling med sex konstnärer där Edvin Öhrström vann och blev klart 1974. I juryns utlåtande från 1964 står det:

”Detta förslag har en rikt facetterad och varierad skulptural form och är klart konstruktivt tänkt. Dess proportionering till platsen är övertygande och den utgör en accentuerad axel för hela cityområdet. Skulpturen är kraftfullt komponerad tillsammans med vattenspelet, och det föreslagna materialet, glas och stål, ger en antydan om en både rik och festlig verkan vid en vidare utveckling. Den har en god verkan både på nära och långt håll.”

Först 1993 fick skulpturen sin belysning med en varmare färgskala på vintern och en kallare på sommartid. På fotot är den lysande röd mot den svartblåa kvällshimmeln.

Röd, lysande, hög skulptur i en storstad om kvällen.
©Edvin Fahlström/Bildupphovsrätt 2024. Foto: Rebecka Walan

En påminnelse om slitsamt arbete

Lite längre bort i Stockholms län, i Haninge, finns ett hus som det lyser om på kvällen. Vad är det för byggnad och varför står den mitt i en rondell på Tyrestavägen?

Det lysande huset är ett offentligt konstverk av den rikskände konstnären Peter Johansson. Verkets titel är Rent hus och det kom på plats 2002. Peter Johansson gjorde ordentlig research om platsen.

Bakgrunden till verket är den tvätteriverksamhet som ägde rum i Haninge under den första hälften av 1900-talet. Att tvätta och torka kläder och lakan var en viktig inkomstkälla för de boende i Vendelsö i Haninge. Här fanns också goda förutsättningarna genom närheten till vatten i området kring Gudån. Många tvättade åt rika stockholmare och även åt hotell i innerstan. Verksamheten var så omfattande att vi kan tala om en näring. Att vara tvätterska var ett hårt arbete som började tidigt på morgonen och varade till kvällen. För att det skulle gå fort att torka tvätten hängdes den upp i så kallade torklador, byggnader där det var varmt och som hade särskilda vädringsluckor.  

Det var just en torklada som var utgångspunkten för verket Rent hus. På kvällen sipprar ljus ut mellan plankorna. Det är lätt att föreställa sig att det är full aktivitet därinne med människor som hänger och viker tvätt. Idag tvättar vi enkelt med en tvättmaskin. Rent hus blir en påminnelse om en annan tid då tvättandet var ett slitsamt arbete.

Ett lysande hus i en rondell om kvällen.
©Peter Johansson/Bildupphovsrätt. Foto: Ridde Johansson.

Kusin på Lidingö

”Man kan inte lysa upp världen och ändå se stjärnorna.”

Så säger konstnären Monika Gora. Hon har gjort många skulpturer som lyser och glöder. Här är ett exempel med konstverket Kusin från Lidingö.

Titeln kommer sig av att konstnären tidigare gjort en skulpturgrupp som hon kallade “Familjen” på Malmö sjukhus. Där hängde skulpturerna från taket. Hon tänkte att konstverken var släkt med varandra och då kunde de som står på marken vara kusiner. Några skulpturer som också har en likhet med Kusiner är de hon kallar Jimmys. Ibland förekommer Kusiner som grupp och ibland är de solitärer.

En bakgrund till konstverket var ett besök i Australien när hon satt på klipporna på Uluru och såg klippformationerna Kata tjuta. Stora orangea, mjukt formade klippor som var så släta att de tycktes vara polerade av havet. Monika tyckte att de såg ut som stora sovande djur.

Upplevelsen från Australien omvandlade hon så småningom till form och ljus. Det började med att hon arbetade med en skola och tog fram de bubbliga skulpturerna. Då var de mera djurliknande än nu, menar hon själv. Kusiner finns också i Österåker och i Höganäs kommun. De är sittvänliga och tål att leka på. Här på Lidingö glöder verket Kusin med ett rött ljus om kvällen. Färgen och det glödande skenet påminner om eld och samlingar vid brasan.

Lysande röd skulptur med bubbliga former i snö.
©Monika Gora/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anneli Mannberg.

Ett konditori för möss och människor

Ute på Värmdö i Gustavsberg finns ett mycket litet konstverk. Det lyser inbjudande från det pytte-lilla konditoriet på Chamottevägen. Du måste vara under fem centimeter för att handla något av bakverken i skyltfönstret. Konditoriet är insprängt i betongväggen och är cirka 30 x 20 centimeter stort. När du kikar in genom fönstret ser du ett rum som är möblerat med stolar, bord och soffor. Om du tittar noga så ser du också hur möblerna är tillverkade. Sittdynorna är gjorda av kapsyler, den mysiga vinröda plyschsoffan är en plånbok. Om du läser det finstilta på dörren kan du upptäcka att betalningsmedlet antingen är “Maustrocard” eller “Chisakort”.

Ett upplyst fönster på en vägg ungefär som ett tittskåp.
©Anonymouse/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anonymouse.

De som ligger bakom konstverket är gruppen Anonymouse. De kallar sig själva för ”ett löst sammansatt nätverk av möss och människor”. Gruppen utgår ofta från platsers historia och har varit verksam sedan mars 2016. I sina installationer leker de med tanken på en parallell värld som vi människor inte kan se.

Kan ett konditori ha med nobelpriset att göra? Det ringer en liten klocka någonstans. Titeln på verket Ett konditori för möss och människor är inte långt ifrån boktiteln Möss och människor, skriven av John Steinbeck 1939. Och jodå, han belönades med nobelpriset i litteratur 1962.

Utan mörker inget ljus

Även om installationerna på festivalen Nobel Week Lights endast varar under en vecka kommer de förmodligen att sätta spår i människor. Ungefär som vi kan bära med oss en stark teaterföreställning under lång tid. Offentlig konst som lyser har sin särskilda historia. Den är knuten till platser och kan mana till reflektion. Den kan vara allvarlig, fyndig och vacker. Mörkret är dess förutsättning. De stora formaten finns vid sidan av de små. Men monumentalitet kan upplevas även i det som är litet. När vi människor går omkring under den mörka tiden på året, glåmiga och trötta, och försöker hitta energi finns den lysande konsten där. Likt fyrar lyser konstverken i mörkret.

Albertus Pictor och målningarna i Odensala kyrka

Publicerad: 6 november 2024

Vägen till Odensala kyrka går via åkrar och fält. Den svänger och vindlar sig fram i landskapet. Kyrkan syns på långt håll, den ligger högre än de omgivande fälten. En gulputsad fasad med högt fyrkantigt torn i väster. Den gör sig fint i oktober månad, med inslag av röda och gula löv i trädkronorna. Jag tar pendeltåget till Märsta där kyrkvaktmästaren möter med bil. En resa på cirka 1,5 halvtimme.   

En kyrka står mitt i landskapet, putsen är gul. Löven på träden börjar skifta färg.
Exteriörbild på Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.

En sal för Oden

Kyrkan byggdes på 1100-talet. Odensala. Smaka på ordet. En sal för Oden, en av de stora asagudarna. Från början hette kyrkan Othins harg, alltså Odens offer, det finns skriftliga belägg för att den hette så på 1200-talet. På 1400-talet omnämns kyrkan istället som Odensala. Detta är inte den enda kyrkan som har koppling till asagudarna, listan kan göras längre, ett annat exempel från Stockholms läns är Frösunda kyrka i Vallentuna, där ordet frö kommer från Freja eller Frej. Det är spännande att flera av de första kristna byggnaderna har fått namn av de fornnordiska gudarna. 

Besöket i Odensala är en del av förberedelserna inför en visning av kyrkans målningar. Valven i kyrkan är målade av Albertus Picture i slutet av 1400-talet. Han anses vara den mest kände av medeltidens målare i Sverige. Tack vare källmaterialet kan vi få reda på en hel del om honom.  

Om Albertus Pictor

Första gången han omnämndes var när han blev borgare i staden Arboga 1465. För att bli borgare vid den här tiden krävdes att man var en fullärd mästare. Hans efternamn var Immenhausen och troligen kom han från Tyskland där det finns en stad som heter just så.  

Nästa gång han dyker upp i källorna är 1473. Då gifte han sig i Stockholm med Anna, änka efter Johan målare. På det sättet fick han en verkstad och en plats i det hårt reglerade skråväsendet. Verkstaden låg vid Norre port i det som nu är Gamla stan. Han lät Annas söner få ut fadersarvet, några egna barn skulle han inte komma att få. Genom skotteboken, dåvarande taxeringskalendern, får vi veta att han var en av de högst beskattade målarna i Stockholm. Verkstaden stan blev hans utgångspunkt för målningssviterna i kyrkorna i Uppland. 

Bild inuti Odensala kyrka, taket är fullt av kalkmålningar och ornament.
Interiörbild från Odensala kyrka. I taket syns kalkmålningar av Albertus Pictor. Foto: Rebecka Walan.

Målningarna och konsten att slå valv

Att se målningarna i kyrkan är en upplevelse. Valven har aldrig varit överkalkade. Väggmålningarna har däremot blivit kraftigt restaurerade. Det gör ont i nacken att böja huvudet bakåt. Där slår Moses vatten ur källan, där slukas Jona av valfisken. Och där trycks Josef ner i brunnen av sina elaka bröder efter att först ha kommit med mat till dem. Just detta har Pictor skildrat som en serie. Till höger kommer Josef intet ont anande traskande med en matkorg och till vänster är han plötsligen i brunnen. Brunnen är målad som av murat tegel, och det finns rikligt med byggda element i Pictors måleri där just tegel förekommer.  

Detaljbild på ett av motiven i taket på Odensala kyrka. Kalkmålningarna är färgglada.
Närbild av kalkmålningarna i taket i Odensala kyrka med exempel på inslag av tegel i motiven. Foto: Rebecka Walan.

Konsten att slå valv med tegel var en förutsättning för Pictors målningssviter i kyrkorna. Under slutet av 1400-talet ersatte de murade valven de gamla innertaken av trä. Det var dessa valv som Pictor blev anlitad för att måla. Han kom att måla väggar och valv i omkring 30 kyrkor främst i Mälardalen. Målningarna förmedlar det bibliska budskapet för besökaren.  

Närbild på kalkmålning. Flera figurer syns i bilden.
Motivet Moses slår vatten ur klippan. Foto: Rebecka Walan.

Färgskalan

Färgskalan är annorlunda i jämförelse med exempelvis Täby kyrka. I Odensala finns inget blått. Hade han kanske brist på den dyra lapis lazuli-stenen som de blå pigmenten kommer ifrån? Utan det blå blir färgerna mera sammanhållna, jag upplever målningssviterna som mer varma i tonen, med brunt och grönt som dominerande. Men när kyrkan var färdigmålad vid slutet av 1400-talet så var färgskalan en annan. Förutom att färgerna var klarare och starkare har blymönjan svartnat med åren, från början var den lysande orangeröd. Kroppar som nu är gråa till färgen hade en rosaröd ton. 

Detaljer från kalkmålningarna i taket på Odensala kyrka.
Detaljer från valven i Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.

Platsen

Målningarna är en del av kyrkan. Men kyrkan var också platsen för målningarnas tillblivelse, den byggnad som målaren och hans lärlingar hade att förhålla sig till. Det tog mig cirka 1,5 halv timme enkel väg, men när Albertus och hans lärlingar skulle ta sig till Odensala kyrka från Stockholm måste det ha tagit flera dagar med hästar och vagnar. De bör också ha övernattat någonstans.  

Ljuset i kyrkan var inte som nu. Fönstren på norrväggen togs upp under 1700-talet, då också de tre fönstren på söderväggen förstorades. Så ljuset flödade inte på samma sätt under det sena 1400-talet som idag. Vi får tänka oss att kyrkan under Albertus Pictors tid var bra mycket mörkare. Att fönstren förstorats och nya fönster blivit till är också anledningen till att väggmålningarna blivit skadade och därmed också hårt restaurerade. 

Detaljbild från kalkmålningar i taket i Odensala kyrka.
Detaljbild från valven i Odensala kyrka. Josef i brunnen och Jona och valfisken. Förstorat fönster mot söder.
Foto: Rebecka Walan.

Hur gick det till?

Hur gick det till när kyrkan målades? De måste ha klättrat och klängt på stegar till ställningar högt upp under valven. Och hur lät det i kyrkan när flera målare var igång samtidigt? Jag förställer mig hur de ropade och tjoade till varandra. Kanske att en färg tog slut och någon hojtade om mer pigment. Eller ett utrop av irritation när något inte blev som tänkt med en målning. Kroppar som värker av konstiga ställningar och samtidig en vilja att bli klar, att få komma hem. 

Utställningen Medeltida kyrkor

Vill du veta mer om medeltida kyrkor i Stockholms län? Besök utställningen Medeltida kyrkor – Stockholms läns museum

Tillbaka i skolbänken: vad vet du om ditt län? 

Publicerad: 1 augusti 2024 | Skribent: Mats T Nilsson, digital pedagog

Hur mycket vet du egentligen om historien i Stockholms län? Jag menar länet utanför Stockholms stad: de 25 kommuner som sträcker sig genom skärgården från Landsort till Grisslehamn, över Mälaren och dess öar samt bygderna norr och söder om, de medeltida städerna landsbygdens socknar och förorterna. 

Som länsmuseum är det vår uppgift att sprida kunskap om detta områdes fascinerande historia och kulturarv. Det är en tacksam pedagogisk uppgift eftersom så många bor här och intresset för lokal historia är stort, men ändå lite outforskat. Många är nyinflyttade. Ur ett historiskt perspektiv är vi det nästan allihop. 

De länsinvånare som är i skolåldern är en viktig målgrupp för oss på museet. Det finns ungefär 365 000 barn och ungdomar i skolåldern i länet, och om du är deras lärare så har vi viktig information till dig! 

Vi vet att planeringen inför höstterminens undervisning pågår för fullt så här års. Museernas utbud är en guldgruva av trovärdiga, pedagogiska resurser och lektionsplaneringar som är fria att använda. För den som vill väcka sina elevers intresse för det omgivande samhället finns stora möjligheter att hitta något helt lokalt hos oss på Stockholms läns museum. Här följer en liten presentation av vårt pedagogiska material, inspirerande gräv-där-du-står-pedagogik! 

Länskällan 

På länskällan hittar du lokala historier om din ort. Korta artiklar berättar om fotografier, kartor och andra historiska källor. Vad kan de säga om platsen, tiden och hur samhället påverkas av och påverkar människor och händelser lokalt? Här finns också lektionsplaneringar och färdiga elevuppgifter, främst för årskurs 6–9. Texterna är korta och lättlästa men intressanta för alla! Söker du konkreta exempel på historieanvändning eller källkritiska begrepp så kan du vaska fram precis det lektionsmaterial du behöver genom filtreringsfunktionen baserad på läroplanens mål. Du hittar den här Lärarmaterial – Länskällan  

Kollage med historiska bilder.
Länskällan samlar lokal historia i Stockholms län utifrån läroplanen.

Än så länge omfattar Länskällan nio kommuner men mer material och fler kommuner tillkommer hela tiden. Stockholms Stad har sin egen Stockholmskällan. Besök den här Stockholmskällan – Stockholmskällan

Samtidsbild 

Låt eleverna bidra till framtidens historieskrivning med sin egen berättelse och sina egna fotografier. Undersök selfiens historia och reflektera över hur bilder används för kommunikation nu och förr.  Kopplat till vår fotodatabas och kontinuerliga insamling av länsinvånarnas bilder har vi flera pedagogiska upplägg som anknyter till flera skolämnen, svenska, bild, samhällskunskap och historia.  

Samtidsbild årskurs 7-9 – Stockholms läns museum

Samtidsbild gymnasiet – Stockholms läns museum

Medeltiden med Albertus Pictor 

Lär känna Albert målare och lär er mer om medeltiden genom kyrkmålningar och annat historiskt källmaterial. Här finns ett stort material för både historia och bild med en färdig powerpoint-presentation, elevtexter, quiz och flera olika lektionsförslag.

Medeltiden med Albertus Pictor – Stockholms läns museum

Du kan också låna hem en miniutställning att ha i klassrummet när arbetet med medeltiden pågår.  

Miniuställning om medeltiden med Albertus Pictor för skolan – Stockholms läns museum

Takmålning i ljusa färger. Föreställer Salomons dom. Flera figurer syns i bilden.
Salomos dom, kalkmålning av Albertus Pictor i Täby kyrka. Foto: Anna Ulfstrand.

Vikingatiden med Estrid 

Utforska vikingatiden med hjälp av en miniutställning som lånas hem till klassrummet. Möt vikingakvinnan Estrid och lär er mer om runor och runstenar, och om hur människorna levde på vikingatiden. Läs sagor, klura, känn, gissa och experimentera! 

Miniutställning om vikingatiden med Estrid – Stockholms läns museum

Fotografi av en människolik docka. Hon ar ljusa färger och en vit duk på huvudet.
Dockan Estrid. Foto: Elisabeth Boogh.

Forntiden 

Ett interaktivt elevmaterial baserat på illustrationer och en lärarhandledning för att besöka fornlämningar är just nu under utveckling. Är du intresserad av att vara med i en referensgrupp och tycka till om det så hör av dig till mig mats.t.nilsson@regionstockholm.se Vi söker lärare som undervisar i SO 1–6 i Stockholms län.  

Offentlig konst 

Upptäck den offentliga konsten och lär om dess historia och uttryck. Lektionsmaterialet Konst på plats innehåller bland annat en presentation med manus, film, frågeställningar, lektionsplanering och omfattar bild, svenska och samhällskunskap från årskurs fyra till gymnasiet.

Konst på plats – Stockholms läns museum

Färgglad målning. Ett par ben med sneakers syns framför en gul vägg med rosa blommor. Del av konstverket En dans på rosor.
En dans på rosor. Offentlig konst i Haninge. ©Valeria Montti Colque/ Bildupphovsrätt 2022. Foto: Rebecka Walan.

Upptäck konsten i Nynäshamn 

Publicerad: 9 juli 2024

I Nynäshamn finns en fin samling med offentliga konstverk. Många av dem knyter an till kommunens närhet till havet. Här hittar du till exempel verk som Solbåt mot havet, Den goda hamnen, Mörk båt, Vågspel med fisk. Låt oss kika närmare på några av dem.   

På Stadshusplatsen hittar du Solbåt mot havet. Den är svår att missa för den är högt belägen på en sockel av granit som är sex meter hög. Konstverket är gjort av rostfritt stål. När solen lyser reflekteras ljuset i skulpturen och ytan blänker och gnistrar. Konstnären bakom verket heter Åke Thörnblad (1929–2015) och verket kom på plats 1977. Då var torget redan färdigt med sina böljande former. Konstnären önskade att skulpturen skulle ta höjd för att inte konkurrera med markplanet. Men vad föreställer skulpturen? Vissa delar är lättare att urskilja än andra.  

Solbåt mot havet. ©Åke Thornblad/ Bildupphovsrätt 2017. Foto: Elisabeth Boogh.

Åke Thörnblads berättar om verket i en intervju:  

”Jag har valt att arbeta med motiv föreställande solen i form av en båt vid vattenbrynet och med flygande måsar. Ett motiv som ger anknytning till stadens läge vid kusten. Eftersom markplanet är så pass uppfyllt av anläggningar har jag låtit skulpturen komma upp i luften omkring sex meter och på så vis utgör den samtidigt ett blickfång mot Fredsgatan.” 

Mor och barn

Ett annat konstverk finns på Malmtorget. Här står sedan 1956 skulpturen Den goda hamnen av Stig Blomberg (1901–1970. Även detta konstverk anspelar på hav och vatten. Vi ser en halvliggande kvinna med en pojke i famnen. Hon håller ett stadigt tag om pojkens ben. Kvinnan har en böljande klänning på sig medan pojken är helt naken. De släta figurerna är en kontrast mot det råa och skrovliga granitblocket som de formats ur. 

Den goda hamnen ©Stig Blomberg/ Bildupphovsrätt 2017. Foto: Elisabeth Boogh.

Lägg märke till pojkens och kvinnans ansiktsuttryck och blickriktningar. De ser åt olika håll. Kvinnans blick är också mera skådande medan pojken har ett trumpet uttryck. Ville han göra något som han inte fick? Konstverkets titel leder tanken till att de båda befinner sig i närheten av stranden. Ville kanske pojken springa ut till havet och leka i vågorna? Och är det därför kvinnan håller ett så fast tag om pojkens ben? Motivet mor och barn var vanligt under den tid då skulpturen gjordes och vi kan tänka oss att titeln också anspelar på mamman som ”den goda hamnen.” 

Stig Blomberg fick uppdraget att göra skulpturen 1956 av Nynäshamns konstnämnd. Då hade han vunnit en tävling som tre konstnärer deltagit i. Skulpturen invigdes den 23 september 1956 med pompa och ståt. IOGT-scouternas blåsorkester spelade och manskören sjöng. 

Stadshusparken

I Stadshusparken hittar vi konstverket Vågspel med fisk av Sam Westerholm, född 1947. Han har utfört flera verk i kommunen, Mörk båt, Solkarp, Padda, för att nämna några. Vågspel med fisk är utfört i två delar. Vi ser en fisk och en våg bredvid varandra i en vattenfylld bassäng. Det finns en rörelse i skulpturen. Vågens rörelse och fisken som simmar framåt. De båda formerna leder tanken till en slags urformer. De påminner om fossiler, djur från tidens begynnelse. Verket kom till i samband med en tävling som Sam Westerholm vann.  

Vågspel med fisk. ©Sam Westerholm/ Bildupphovsrätt 2017. Foto: Elisabeth Boogh.

Om konstverket säger han: ”Fisken är stilla men här finns en inneboende rörelse. När som helst kan den slå till med stjärtfenan.” 

Det här var några exempel på offentliga konstverk i kommunen. Det finns många fler spännande verk att hitta när du går på upptäcktsfärd i konsten tecken. Och varför inte passa på nu i sommar när konsten visar sig från sin bästa sida? Använd gärna appen Upptäck konsten där många verk finns presenterade.

Appen är gratis att ladda ner till din mobiltelefon från Appstore eller Google Play. Länkar och fler guide-appar hittar du här: App med guider – Stockholms läns museum

 

Konsten i Botkyrka

Publicerad: 30 november 2023 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent på Stockholms läns museum

Bord i form av persiska mattor, en mini-stad av betong, en silverglänsande åtta i rostfritt stål. Konsten i Botkyrka har både internationell och nationell prägel. Samlingen med offentlig konst är här väl värd att ta del av. 

På FN-dagen den 24 oktober var det dubbelinvigning i Fittja. Ett nytt konstverk invigdes på Konstkuben i Fittja centrum, och samtidigt lanserade vi Botkyrkas medverkan i appen Upptäck konsten. Det var folkfest i Regnbågsparken med musik som dundrande ur högtalare, korvgrillning, poesiläsning och ett tal om appen Upptäck konsten och Botkyrkas offentliga konst. 

En byggnad formad som kub, på sidan syns ett färgglatt kollage.
Konstkuben av Saadia Hussain©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Rebecka Walan.

Att invigningen skedde på FN-dagen var ingen slump. Konstkuben med de fyra färgstarka och innehållsrika målningarna är ett projekt präglat av delaktighet. Här har invånare mellan 8 och 80 år varit med och skapat. Det är konstnären och konstpedagogen Saadia Hussain som lett projektet. I målningarna på väggarna hittar du porträtt av människor som bor i Botkyrka. Till exempel en omtyckt fritidslärare med 11 barn i famnen och ett porträtt av poeten Nicole Charro, som också läste sina dikter under porträttet av sig själv. Alla barn som medverkat fick varsin pensel. Borden var dukade med papper där barn och vuxna satt och målade. Hela evenemanget präglades delaktighet. Och stolthet.  

Den offentliga konsten är en demokratisk form av konst, genom att alla kan besöka den utan att betala inträde. Det är konst som alltid är öppen och placerad i det offentliga rummet. Dessutom är det tillåtet att ta och känna på den, till skillnad mot konst på museer. 

Låt oss titta närmare på några av konstverken i Botkyrka. På Fittjahöjden bakom konsthallen står två bord bland blommor och växtlighet. Borden, eller bänkarna, är utformade som persiska mattor. När du kikar närmare ser du till och med mattfransrana, och att de är välkammade. Det är vackert, exotiskt och självklart på samma gång. Konstverket har titeln Vandrande ö och är gjort av Mandana Moghaddam.  

Två stenbord som ser ut som persiska mattor i en park.
Mandana Moghaddam©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Jenny Bergensten.

Verket minner om andra platser, det för oss till mellanöstern, till Iran där Mandana Moghaddam växte upp. Så här säger hon om verket: 

”Ett gammalt minne som har blivit förstenat. Minnet som tar oss med sig till en annan tid och rum.” 

På Falkbergsskolans skolgård i Tullinge står Eva Hilds SUPER 8 och glänser som silver. När jag och fotografen Jenny Bergensten kom dit var skolgården tom, vilket var tur eftersom det är otillåtet att ha barn med i bild utan tillstånd. Jenny kunde fotografera i lugn och ro. Precis när vi var klara ringde det ut och barnen sprang ut på skolgården. Två flickor klättrade då genast upp och satte sig i åttan. Det såg riktigt bekvämt ut. Därifrån hade de också utsikt.   

En spegelblank skulptur i form av en åtta.
SUPER 8 av Eva Hild.©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Jenny Bergensten.

Så här beskriver konstnären Eva Hild sitt verk: 

”SUPER 8 är en skulptural kropp som handlar om rörelse, flöde och öppningar. Den sammanhängande rörformen kan ses som en tredimensionell teckning – formen är lika mycket luft och volym som den faktiska massan. Skulpturens loop består av en dubbelåtta, det finns ingen fram- eller baksida, ingen början eller slut. Verket kopplar till filmens värld, både i namnet som anspelar på ett äldre film-format och i formens rörelse och spegling” 

Stora geometriska figurer i högt gräs.
Tarek Zaki©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Jenny Bergensten.

Vi avslutar med ett besök i Alby. Här intill gångstråket vid Lagman Lekares väg finns en hel liten stad uppbyggd av betong. Flera mindre hus, några högre och ett hus som påminner om en helig byggnad. Den som har gjort konstverket är den egyptiske konstnären Tarek Zaki. Under en tid bodde han i Botkyrka som en del av Botkyrka konsthalls ateljé- och vistelseprogram Residence Botkyrka. Hans konstnärskap kretsar kring tid, historia, minnen och monument. Han tillbringade mycket tid i Fittja och norra Botkyrka och intresserade sig för kommunens historia med rötterna till järnåldern. Han bor och är verksam som konstnär i Kairo. 

Detta var några få smakprov på den offentliga konsten i Botkyrka. Här finns en mångfacetterad samling med konst som ger perspektiv och utblick, och inblick. Konsten kan hjälpa oss att förstå oss själva.  

En hand håller i en mobiltelefon som visar appen Upptäck konsten.
Appen Upptäck konsten kan laddas ner gratis från AppStore eller GooglePlay. Foto: Stockholms läns museum.

Vill du veta mer om den offentliga konsten i Botkyrka kan du ladda ner appen Upptäck konsten. Här finns 19 konstverk som du får veta mer om, och även konst i 12 andra kommuner. Så klart är appen gratis. Du hittar den i AppStore och i GooglePlay.  

Till Upptäck konsten i AppStore.

Till Upptäck konsten i GooglePlay

Kolla konsten i Jakobsberg

Publicerad: 11 oktober 2023 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent på Stockholms läns museum

Häromveckan lanserade museet ett nytt spår i appen Upptäck konsten tillsammans med Järfälla kommun. I appen får du veta mer om konsten och konstnärerna bakom verken. Vår förhoppning är att besökare och invånare kan se på konsten på ett nytt sätt om man får veta mer om tankarna bakom. För tankar finns det. Inte sällan får konstnärerna lämna in skisser och projektbeskrivningar till sina verk. Samtidigt är utrymmet i det offentliga rummet begränsat. En skylt bredvid kan berätta om titel, upphovsperson och årtal, men inte så mycket mer. Appen är tänkt som en länk mellan konstverk och besökare.
 
Nu är tolv kommuner en del av appen. I Järfälla presenteras 17 konstverk i tre områden: Kallhäll, Barkarby och Jakobsberg. Flest konstverk finns i Jakobsberg, här finns en samling med konstverk som ligger tätt, det är enkelt att gå en konstvandring. Här får du ett smakprov på några av de spännande verk som finns i Jakobsberg.

I hörnet av centrumets lilla park finns en taktil karta av kommunen gjord i brons. Verket heter Järfälla bygd och natur och är gjort av Lennart Andersson. Kartan är skalenlig. Här höjer sig träd, hus, och djur som alla är typiska för kommunen. Du hittar Bolinders fabriker, ett flygplan där Barkarby flygfält en gång legat och Jakobsberg med sina höga hus. Mikael Falk som är konstansvarig kultursekreterare i Järfälla kommun berättar att han brukar börja sina vandringar här eftersom det blir en fin ingång till kommunen.

Skulptur i brons av en hund som drar en liten vagn.
Pian ©Johanna Karlsson/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Jenny Bergensten.

Cirka 20 meter bort hittar du en bronshund med en liten vagn bakom sig. Verket heter Pian och är gjort av Johanna Karlsson.  Idén fick hon av ett fotografi av en Sankt Bernhardshund som drog en vagn och i vagnen satt ett litet barn. Det var en äldre släkting som hade fotot hemma på väggen och barnet i vagnen var släktingen. ’Tänk att få sitta i en sådan vagn’ tänkte Johanna under uppväxten. Nu kan det bli verklighet för de små invånarna för tanken är att barn ska få sitta i vagnen. Konstverket är fastsatt rakt i marken och står inte på någon sockel, varför det också är lätt att klappa hunden. Och jo, släktingens hund hette Pian.

Skulptur i brons av en pojke som står utanför en butik.
Pojken. ©Lars Nilsson/ Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan.

Om du kommer med pendeln och går upp mot torget så är Pojken av Lars Nilsson det första konstverk som möter dig. Pojken är av brons och står barfota direkt på marken. Han är endast iklädd kortbyxor, men ofta förses han med en mössa eller en halsduk av invånare som tycker att det ser kallt ut. Pojken blickar förvånat uppåt. Vad är det han ser på? De höga husen? Från början var Pojken en del av en installation på ett galleri där han stod och tittade på ett oformligt berg, som påminde om en slags meteorit. Men han är också vänd emot ett stort djur som skymtar en bit bort bakom träden.

En skulptur av en giraff i rostfritt stål som går på en gågata.
Giraffen ©Thomas Karlsson/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Jenny Bergensten.

För här står minsann en giraff gjord i naturlig storlek av aluminium. Giraffen är 4,3 meter hög och konstnären bakom är Thomas Karlsson, han som har gjort Årsta Zoo och som nu också ligger bakom en av de nya tunnelbanestationernas konst. På Nacka station kommer ett jättelikt elefanthuvud och en noshörning att ta plats. Om varför det blivit så mycket djur säger han:

”Djur har en symbolisk laddning. Det är något ursprungligt och som många kan relatera till. Jag gör inte svenska djur, utan djur som kommer från andra delar av världen. Det blir något oväntat, ett möte som uppstår.”

Det finns fler verk i centrum, detta var ett axplock. Konsten i Jakobsberg utgör en fin samling konst. Att så många verk är på marknivå gör att de också är taktila, du kan känna på dem och upptäcka med dina händer. Fast när det gäller giraffen får vi nöja oss med att känna på benen.

Ett tips är ta någon med dig när du går på konstpromenad eftersom det att samtala om konst bidrar till att vi får nya perspektiv.

Om den offentliga konsten säger Mikael Falk så här:

”Med den offentliga konsten når vi ut till invånarna. Man kan säga att konsten kommer till folket istället för att de behöver komma till konsten. Och genom appen Upptäck konsten blir den offentliga konsten ännu mer tillgänglig”.

Sammanlagt presenteras i Upptäck konsten i nuläget 130 konstverk och konstnärer. Appen växer med fler kommuner varje år.

Appen kan du ladda ner gratis via Googleplay eller Appstore.

Upptäck konsten Google Play

Upptäck konsten Appstore

Hur ofta tänker du på romarriket?

Publicerad: 27 september 2023 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent på Stockholms läns museum

Har du hört den frågan? Det hela började med att influencern Saskia Cort för cirka ett år sedan började ställa frågan – vad tänker män på? Och fick till svar att de tänkte på det romerska riket, flera gånger i veckan, vilket många tyckte var märkvärdigt. I sociala kanaler har det sedan exploderat att kvinnor frågar män hur ofta de tänker på romarriket. Istället för att fundera över varför det förhåller sig så lyfter vi blicken lite. För visst finns det anledning för oss alla att emellanåt tänka på romarriket.

Pantheon och Piazza della Rotonda i Rom. Foto: Gabriella Clare Marino

Många av de uppfinningar och tankesätt som vi har idag lever kvar från romersk tid. Till exempel våra månader, där flera av dem har namn som härrör från tiden. Mars är namnet på krigsguden, juni kommer från den romerska gudinnan Juno, september är enligt romersk räkning den sjunde månaden och betyder också just sju och december betyder tio.

Vi använder också oss av romerska siffror, till exempel när vi benämner ordningen på våra kungligheter, som vår kung Karl XVI Gustav.

Uttryck som “Bröd och skådespel” (Panem et circensis) eller “Fånga dagen” (Carpe diem) lever kvar från romersk tid.

Har du tänkt på alla de valv som finns i många byggnader? Konsten att mura och slå valv kommer från romarriket. Ett exempel i Stockholms län är Täby kyrka. Här finns det många vackra medeltida målningar och dessa kom till just efter att valv slagits i kyrkan. Det var bättre med murade valv än de gamla innertaken av trä som riskerade att antingen ruttna eller brinna upp.

Valvmålning i kyrka.
Målningar av Albertus Pictor i Täby kyrka: Foto: Rebecka Walan

En annan viktig uppfinning som kommer från romartiden är framställningen av betong. Pantheon i Rom är bland annat byggd med hjälp av betong. Hur viktig betongen har varit för framväxten av vårt moderna samhälle kan inte nog överskattas. Broar, akvedukter, kupoler är andra former av ingenjörskonst och finns i olika former och utföranden idag. Så visst finns det anledning att tänka på romarriket. Åtminstone rätt ofta.

Grå rundad byggnad. Gråblå himmel.
Gavlar klädda med betongelement med frilagd ballast. Täby. Foto: Albin Uller.

Konst och vatten

Publicerad: 4 juli 2023 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent på Stockholms läns museum

Det skvalar, porlar och rinner. Ibland stänker det. Många offentliga konstverk och gestaltningar är utformade med vatten som bärande element. En del är gjorda som fontäner medan andra har en annan lösning. De sätts igång i slutet på maj och stängs av i mitten av september. Vintertid har de en annan funktion, men bäst upplever du dem nu under sommaren när vattnet är i gång. Inget verk är det andra lik. En del har många år på nacken medan några är av senare datum.

Carl Milles står för flera av de äldre mera klassiska fontänerna. I Solna i Råsunda finns sedan 1918 Solglitter. En flicka rider på en delfin i flygande fart. Hon håller ett fast tag om delfinens fena. I bassängen hoppar fiskar, också de gjorda av Milles.

Fontän med skulptur av en flicka som rider på en delfin, även skulpturer av två fiskar i dammen. Grönska och bladverk runtomkring.
Solglitter©Carl Milles/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Råsunda i Solna. Från 1918.

I Jakobsberg har Mette Wihlborg gjort en fontän på torget. Den har den traditionella fyrkantiga formen men både i och utanför fontänen hittar du spännande stenformationer. Konstnären berättar att hon var fascinerad av häxkittlar, det vill säga stenar som inlandsisen fört med sig och som med vattnets kraft snurrade runt i berget och skapade hålrum. Med lite fantasi liknar stenarna i fontänen en sköldpadda. På bassängens botten simmar fiskar, kan man tro, men fiskarna är i själva verket gjutna i bottnen. Vattnet porlar rogivande från fontänen. Här vill man gärna slå sig ner.

Fyrkantig fontän med vatten och stenar i. Två stora urnor med flerfärgade blommor runtomkring.
Källan©Mette Wihlborg/ Bildupphovsrätt 2023 Foto: Rebecka Walan. Jakobsberg i Järfälla. Från 1995.

Tre guldglänsande drakar står på torget i Barkarbystaden. En stor och två små. Titeln är Dogfight. Den som kan flygets terminologi vet att det är vad en strid i luften mellan två flygplan kallas. Konstnären Fredrik Wretman var inspirerad av Barkarby flygplats som en gång legat här. Här bildar vattnet inte någon traditionell fontän utan fylls på underifrån och täcker plattsättningen där drakarna är placerade. Vattnet utgör bara ett tunt lager och rinner undan efterhand. Men vad gör drakarna egentligen? Är det två busiga drakungar och en förälder? Kanske försöker den stora draken få ordning på sina barn. Eller beskyddar dem med ett stort vrål? Vad tror du?

Tre skulpturer av guldfärgade drakar på en blöt rektangulär plattsättning.
Dogfight©Fredrik Wretman/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Barkarbystaden i Järfälla. Från 2015.

Hur skulle en essens av skärgården kunna se ut? Om du åker till Åkersberga kan du få en idé om det. Här hittar du Thomas Nordströms gestaltning Arkipelag. Det är en organiskt formad fontän gjord av stensorten diabas. I mitten av fontänen sprutar vattnet ur rundade svarta former. Ibland sprutar det kraftig och ibland rullar det mjukt över kanterna. I fontänen finns också små öar som den leksugne kan hoppa på. På kvällen lyser fontänens vulkaner i olika färger och tillför en ny dimension till verket.

Fontän med svart böj kant, vatten sprutar ur runda former inuti fontänen.
Arkipelag©Thomas Nordström/ Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Åkersberga. Från 2011.

Stjärnskott heter Sophie Totties gestaltning av den plats där Gamla Råsunda en gång låg. Här porlar det i fyra olika dammar. I mitten finns en mässingsstjärna och i botten glimmar stjärnor likt diamanter. Konstnären tänkte på idrottsstjärnor som exempelvis Pelé som slog igenom på Råsunda 1958 men också på de stjärnor som gått ut och in genom Filmstadens dörrar där flera filmer spelats in genom tiderna. Du hittar också himlavalvets stjärnbilder. Det är en plats med många lager och här finns mycket att upptäcka.

Dammar med vatten som sprutar och runda vita klot på svart gatsten.
Stjärnskott©Sophie Tottie/ Bildupphovsrätt 2022. Foto: Rebecka Walan. Råsunda i Solna. Från 2022.

Fontäner och verk som är skapade med vatten som bärande element är som oaser i vårt offentliga rum under sommartid. Passa på att besök några av dem nu när de visar sig från sin bästa sida.

Vill du veta mer om offentlig konst så kan du kolla in vår hemsida. Här finns också längre texter om de olika verken. Klicka här för att läsa mer Offentlig konst

Ny skulptur av fiskarflicka i Vaxholm

Publicerad: 21 juni 2023 | Skribent: Rebecka Walan, konstintendent på Stockholms läns museum

Hur kan konst bidra till att uppmärksamma klimatförändringar? Och hur kan man samtidigt lyfta kulturarvet på en plats? Är inte det mycket begärt av konsten? Det är några av de frågor jag funderar över på väg till Vaxholm.

Grönt skynke med rött band omkring en sockel.
Invigning av skulpturen Fiskarflicka i Vaxholm. Foto: Rebecka Walan

Under en varm sommardag i juni tar jag mig ut till Vaxholm för att ta del av invigningen av konstnärens Anna Gerges skulptur Fiskarflicka. Dagen är stekhet och luften står stilla. Jag går förbi villaträdgårdar med prunkande rosenrabatter för att komma till Borgmästargården där invigningen ska äga rum. När jag hörde titeln på verket tänkte jag direkt på alla nakenakter som finns i det offentliga rummet och som aningslöst placerats under många år, framförallt mellan 1930–1960 talet.

Bordet utanför Borgmästargården är festligt uppdukat med chips, bubbel och salta pinnar.
Skulpturen är invirad i ett grönt skynke med rött band knutet runt om. Snart ska verket invigas av Bengt Sandell. Han är ordförande för nämnden för teknik, fritid och kultur i Vaxholm. Men innan dess ska projektledaren för Eyelander, Josefin Holmström, säga några ord. Hon berättar om projektet Eyelander som skulpturen är en del av, och att tio konstnärer gjort platsspecifika verk som diskuterar kulturarv, minne och klimat.
– Det är ett lokalt men också ett regionalt projekt, säger hon.

Bord uppdukat med chips och salta pinnar i glas. Gula och blåa servetter står i ett vitt ställ.
Invigning av Fiskarflicka i Vaxholm juni 2023.

Vi är ett femtiotal personer som samlats. Borgmästargården är numera ett äldreboende och många boende har tagit plats på stolar och rullstolar i skuggan av parasoller.

När ordförande invigt verket genom att knyta upp det röda bandet och dra av skynket så visar det sig vara en helt annan slags Fiskarflicka än vad jag förväntat mig.

Flickan är klädd i regnjacka och gummistövlar. Hon sitter på en sockel och dinglar med benen, uttrycket är tankfullt. I händerna håller hon en båt.

Skulptur av flicka som sitter med en båt i händerna.
©Anna Gerge/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan

Efter att konstnären Anna Gerge talat till de församlade ber jag henne berätta lite mer om sina tankar kring verket.

”Jag fick frågan i november 2022 om jag ville göra ett konstverk för den här platsen. Först visste jag inte alls vad jag skulle göra för något. Vad kan passa på den här platsen, tänkte jag. Så en dag vaknade jag och bara visste. Jag ska göra en fiskarflicka. Hon har varit ute och fiskat, kanske med sin mormor och morfar. Det är samtidigt en påminnelse om nuet och ställer frågan om hur vi har det med fisken i våra hav. Flickan kan vara från nutid eller dåtid. Jag vill inte skriva någon på näsan. Det kan vara 1919 eller 2019.”

Kvinna med stråhatt och glasögon i en tallskog.
Konstnären Anna Gerge. Foto: Rebecka Walan

Skulpturen är gjord av betong med alabaster i, alltså marmorkross. Rent praktiskt gick det till så att Anna Gerge gjorde en avgjutning av ett av barnbarnens regnjacka. Barnbarnet var inte så förtjust i proceduren, berättar hon. – Men jag ville ha det så autentiskt som möjligt. Gummistövlarna är också avgjutningar.

Fisk inristad i betong med bubblor ovanför.
På sockelns baksida har konstnären ristat in en fisk. ©Anna Gerge/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan

Jag frågar en farbror som går förbi vad han tänker om skulpturen.
– Den är fin. Båten hon håller i är nog livets båt.

Jag hör någon mumla om att flickan liknar Greta Thunberg. Och jo. Man kan föreställa sig att regnjackan är gul och gummistövlarna vita, precis som Greta brukar klä sig. Och precis som Greta väcker flickan här också frågor om klimatet.

Josefin Holmström berättar:

“Anna Gerges skulptur är det enda fysiska konstverket som kommer att förbli permanent på platsen där det idag står. De digitala konstverken kommer att finnas tillgängliga digitalt för alla att uppleva var de än befinner sig.”

Verket Fiskarflicka har en fin förankring på platsen. Och min inledande farhåga kommer på skam. Utan att skriva någon på näsan så väcker verket frågor om klimat, kulturarv och minnen samtidigt som det är öppet för egna tolkningar.  

Vernissage

Den 27:e juni klockan 16.00–17.00 blir det ett virtuellt vernissage där Eyelander presenterar konstverken och projektet LIVE på arenastoff.com (digitalt via zoom). All information kommer att publiceras på Intercults kanaler under vecka 25 så håll utkik för att delta i vernissaget och ta del av Eyelanders digitala samling med 10 platsspecifika konstverk.

Om konstnären

Anna Gerge är skulptör, målare och grafiker. Hennes bakgrund är inom bild- och konstterapi, och hon har doktorerat i bildterapi vid Aalborgs universitet i Danmark (2018). Annas konstverk har visats i både separat- och samlingsutställningar i konsthallar runt om i Sverige sedan 1996. Många av verken försöker väcka frågor kring mänsklig sårbarhet och våra gemensamma erfarenheter. Hon bor i Vaxholm. Innan hon blev konstnär tog hon en omväg och utbildade sig till psykoterapeut med inriktning på trauma.

Om projektet Eyelander

I projektet Eyelander som ägt rum under året presenterades under maj och juni tio konstnärer som skapat konst på tio platser i Stockholms län. Projektet har som mål att utforska vad som händer med vårt gemensamma kulturarv när vi står inför potentiellt omvälvande klimatförändringar. Alla som tar del av projektet uppmuntras att engagera sig lokalt och regionalt för kulturarvsfrågor. Med konstens kraft skapas nya mötesrum för samtal.

Projektet erkänner den ofta outnyttjade potentialen hos konstnärer att vara aktiva aktörer i arbetet med samhällsfrågor, i vårt fall med klimatet, och vill vända på detta.

Projektet är finansierat av Kulturrådet med stöd av Region Stockholm.

Läs mer om Eyelander på Intercults webbplats: Eyelander – Intercult

Du kan också läsa mer om Anna Gerges Fiskarflicka. Anna Gerge – Intercult