Skederids kyrka

Skederids kyrka

Tillkomstår: 1200-talet


Kommun: Norrtälje

Adress: Skederids allé 19, 762 92 Rimbo

Närmaste SL-hållplats: Finsta station

En stenkyrka.

Skederidskyrka. Fotograf Anna Ulfstrand.

Skederids kyrka uppfördes troligen som gårdskyrka till Finsta gård av Upplandslagmannen Birger Persson, den heliga Birgittas far.  Av den äldsta kyrkan från slutet av 1200-talet återstår nuvarande koret och sakristian, som utgjorde den ursprungliga kyrkans långhus och kor.

Kyrkan är byggd i två huvudsakliga etapper med den ursprungliga låga romanska delen tydligt urskiljbar från det senare tillbyggda långhuset. Ursprungskyrkan byggdes under 1200-talets sista årtionden med långhus och ett smalare rakslutet kor. Denna kyrka utgör idag kor och sakristia. På norrsidan av ursprungskyrkan fanns en medeltida sakristia som revs på 1880-talet. Ursprungskyrkans plantyp med ett smalare rakt avslutat kor kan ses som en mellanform mellan äldre romanska planer med rund absid och den salskyrkoplan som från omkring år 1300 kom att dominera kyrkobyggandet i ett par hundra år. 

Efter Birgittas helgonförklaring 1391 kom människor att börja vallfärda till Skederid, behovet av plats i kyrkan ökade och ett nytt långhus byggdes någon gång under tiden 1430 – 1460. Dateringen har gjorts utifrån att stjärnvalven i koret anses vara typiskt för denna tid och att korvalvet måste ha slagits i samband med att långhuset byggdes.

I slutet av 1400-talet tillkom vapenhuset i söder. Murarna är gjorda av kluven gråsten på ett likartat sätt och oputsade vilket bidrar till ett lugnt intryck av kyrkans fasader. När långhuset byggdes hade tegel gjort sitt intåg som byggnadsmaterial i landsbygdskyrkor och dess västra gavel har röste med tegelorneringar liksom det funnits tegelorneringar i vapenhusets röste. På koret och sakristian finns hörnkedjor av huggen sandsten. Kyrkans fönster är stickbågiga.

Efter reformationen på 1500-talet föll Birgittakulten i glömska och i slutet av 1600-talet var kyrkan i dåligt skick men det skulle dröja till mitten av 1700-talet innan man kunde påbörja de arbeten som i stort har givit kyrkan sitt nuvarande utseende. 1748 – 52 sattes den ursprungliga triumfbågen igen och det gamla koret inrättades till sakristia. Som helhet är kyrkans medeltida exteriör välbevarad. Inga större förändringar har skett förutom att fönstren förstorades på 1700-talen och 1800-talen. Interiören präglas främst av reparationen i mitten av 1700-talet, då kyrkan nyinreddes. Sakristians fönstergrupp i öster med två smala, svagt spetsbågiga fönster återställdes 1950.