Albertus Pictor — svensk medeltids störste målare

Albertus Pictor är tveklöst den mest kände av medeltidens målare. Hans tid i Sverige var mellan 1465 och 1509, och under den perioden målade han i över 30 kyrkor, främst i Mälardalen. Men vem var han och hur kom det sig att han fick så många uppdrag? Förvånansvärt mycket går att få reda på om denne Albert Målare, som han först kallade sig innan han bytte ut målare till latinets pictor.  

Takmålning från Täby kyrka
Mikael vid själavägningen. Täby kyrka. Foto: Anna Ulfstrand.

Första gången han omnämns är när han upptas som borgare i Arboga 1465. Hans egentliga namn var Albrecht Ymmenhausen (eller Immenhasuen) och mycket tyder på att han var av tyskt ursprung. För att få borgerskap vid den här tiden krävdes en utbildning som innebar att man var utlärd mästare. Förmodligen var det i Tyskland som han fick han sin utbildning och utvecklades från lärling och gesäll till mästare. Signeringar i två kyrkor, varav Sala sockenkyrka är en av dem, knyter hans efternamn till målningarna. 

Hans storhetstid var beroende av omvandlingen av kyrkorna där man bytte ut innertaken av trä, och ersatte dem med murade valv. Att man bytte ut trätaken berodde dels på risken för att de skulle ruttna, dels på att de var lättantändliga. När dessa kyrkor fick kryssvalv, eller stjärnvalv, av tegel som också putsades, fanns en önskan att få dem målade. Det uppstod alltså rikligt med arbetstillfällen för en duktig målare vid den här tiden, i sengotikens slutskede.  

En möjlig mecenat

Samtidigt med Albertus Pictor levde ärkebiskop Jacob Ulfsson, 1470 – 1515. Ulfsson har porträtterats av Albertus Pictor i Yttergrans kyrka, denna ligger i närheten av Ulfssons gård Biskops-Arnö. Hans vapensköld finns också avmålad i andra kyrkor av Pictor. Att deras tid sammanföll, och att hans vapen och porträtt har målats väcker tanken på, om inte ett mecenatskap, så ändå på en välgörare, eller någon som gått i god för hans förmåga och yrkesskicklighet. Men några skriftliga dokument om beställningar finns inte kvar från tiden.

En mästares teknik

Just hans sätt att måla kan vi förmoda, var en viktig faktor för de många uppdragen. Han skiljer ut sig från tidigare målare som till exempel Johannes Iwan och Johannes Rosenrodh. I Albertus Pictors måleri finns en annan plasticitet som han får fram genom glans- och högdagrar, alltså ett sätt att modellera med ljus och mörker. Men kanske det viktigaste är att han genom färg och nyansrikedom får fram tredimensionalitet. Det syns i klädveckens fall, sättet att framställa landskap, och även i ansikten. Forskare har också visat på att han har mera släktskap med det tyska måleriet än med det svenska, där målare var mer fokuserade på linjen än att skapa djupverkan.

Muralmålning i vitt, rött, svart och grönt
Muralmålning av Albertus Pictor, Täby kyrka. Foto: Anna Ulfstrand

Källorna som berättar om Albertus

Första gången Albertus Pictor omnämns i Stockholm är 1473 då han gifter sig med Anna, änka efter Johan Målare. Genom att gifta sig med en änka till en hantverkare fick han en verkstad och därmed också en plats i skrået. Verkstaden låg vid Norre port i gamla stan. I ett brev den 21 augusti samma år, enligt en avskrift i Stockholms jordabok, låter han Annas barn få ut fädernesarvet, några egna barn fick han inte. Han förekommer sedan i flera tänkeböcker. Enligt skotteboken var han en av de mest beskattade målarna i staden, och förstås då också en av de mest välbetalda.  

Det finns ett självporträtt av Albertus Pictor, i Lids kyrka i Sörmland, strax utanför Nyköping. Att det är ett porträtt kan avläsas genom språkbandet ovanför honom: “Memento mei Alberto pictor huius ecclesie”. Översatt till svenska betyder det: “Minns mig Albertus, denna kyrkas målare.” 

Han har för tiden moderna kläder på sig; snabelskor och hosor (tighta byxor), en löst sittande skjorta och ett löst hängande bälte. Genom att han knäböjer, och texten på språkbandet, visar han att han är from människa, han håller också händerna i bön. Den slutsats vi kan dra är inte att det är så här han såg ut, utan att det är så här han ville framställa sig själv. Lägger vi till uppgifterna om beskattning och de antal kyrkor han målade i, så har vi här en gudfruktig, framgångsrik och moderiktigt klädd målare.  

Albertus Pictors självporträtt från Lids kyrka. Foto: Eva Wockatz/ Sörmlands museum

Målningarna  

Den mängd kyrkor som Albetus Pictor målade väcker frågor om färg och tillvägagångssätt. Exakt hur det gick till när en kyrka skulle målas finns det inga vittnesmål om, men att målningarna är på sina ursprungliga platser ger oss ett unikt tidsdokument.  

Ett arbetslag 

Att han målat i omkring trettio kyrkor i Mälardalen, betyder att han målat i snitt en kyrka per år. Vintertid var det kallt och mörkt i kyrkorna, så troligen har målningen skett under sommarhalvåret. Med sådana tidsbegränsningar förstår vi att han inte kan ha gjort arbetet själv, han måste ha haft en verkstad. Att bara riva och göra i ordning färg var ett digert arbete och det var stora ytor som skulle målas; vapenhus, valv och väggar som mer eller mindre skulle täckas med bilder. Antagligen har fyra till sex personer varit aktiva samtidigt.  

Målningarna har utförts på torr puts (al secco). För att få färgen att fästa krävdes ett bindemedel och det vanligaste är kalk utrört i vatten, men i några kyrkor har man också funnit rester av olja, kasein och eurasyra. I Täby kyrka har man funnit rester av gips. 

Bibliska motiv 

Motiven var framförallt allt bibliska och hade ett undervisande syfte, med en underliggande uppmaning om att leva i fromhet och ödmjukhet. Målningar från Gamla Testamentet samsas med målningar från Nya testamentet. Jona och valfisken, Maria himmelsfärd, Spejarna med druvklasen. Vi hittar också änglar och djävlar. 

De viktigaste motiven är målade i valvens östkappor, alltså ovanför koret och i blickfånget för församlingen. I Härkeberga (som inte ligger i Stockholms län) finns målningar av Yttersta domen och Kristus som smärtornas man. I Täby kyrka har han målat Nådastolen, alltså en målning där Gud Fader håller den döde sonen framför sig.  

Evangelisterna förekommer på flera ställen med sina symboliska djurgestalter. Johannes som örn, Markus som lejon, Matteus som ängel och Lukas som oxe.  

Takmålning rik på detaljer från Täby kyrka
Täby kyrka. Högst upp: Kristus som upptager Maria i himlen. Omges av strålglans. Under till vänster: Marias död. Under till höger: Marias begravning. Foto: Rebecka Walan

Andra motiv  

Albertus Pictor gjorde flera utvikningar från bibeln. Många målningar handlar om livets förgänglighet. På Livshjulet sitter en självsäker och välklädd man högst upp, en yngre man försöker haka tag i hjulet från sidan och hoppa på medan en tredje kämpar för att hålla sig kvar på andra sidan när döden försöker dra ner honom från hjulet. Tiden har sin gång, berättar målningen. Till samma tema hör den kända målningen Schackspel med döden i Täby kyrka, där är det tydligt att döden kommer att vinna. ’Jag spelar dig matt’ har det stått ovanför bilden i det så kallade språkbandet. 

Ett annat tema är musiker, eller lekare som det hette på medeltiden. Dessa finns det många av i Härkeberga kyrka. De spelar trumma, fiddla och blåser i säckpipa. Varför han hade ett särskilt intresse för lekare kan vi ana genom en notis den 6 juni 1509 från Helga lekamens gille, som hade eget kapell i Storkyrkan: ’Albert målare, som lekte i vår begängelsemässa’, står det. För detta hade han fått 4 solidus. Det verkar alltså som om han själv var musiker. 

I Härkeberga kyrka finns också en serie med märkliga djur, fantasiskapelser som är blandningar av flera olika djur.  

Väggmålning med människor och ett hjul
Livshjulet från Sollentuna kyrka. Foto: Rebecka Walan
Målning av människa som spelar i flöjt
Målning som visar en människa som spelar fiddla

En lekare som blåser i flöjt och spelar på trumma och en lekare som spelar fiddla. Härkeberga kyrka. Foto: Bengt A Lundberg.  

Väggmålning med fantasifullt djur. Djuret har pucklar på ryggen, lång nos, stora öron och fyra korta ben.
Fantasidjur: Härkerberga kyrka. Foto: Bengt A Lundberg

Ett antisemitiskt bildspråk

Det finns ett antisemitiskt bildspråk i flera av de kalkmålningarna som Albertus Pictor gjort. Inte sällan handlar det om när bibliska personer beter sig ’olydigt’, som till exempel i skildringen av Dansen med guldkalven, där de är skildrade med långa krokiga näsor och så kallade judehattar som var ett attribut som judar bar. Ett annat exempel är skildringen av Kain som skiljer sig från målningen av Abel. En förklaring till Albertus Pictors sätt att skildra judar kan vara att han troligen kommit från centrala Europa där det fanns en stor judisk befolkning och där diskriminering av judar också hade skett. I Sverige finns ingen dokumentation av att det funnits judar vid den här tiden. Huruvida Albertus Pictor återgav vad han tidigare sett eller om det var hans egna skapelser är svårt att veta, liksom hur målningarna uppfattades under medeltiden. Oavsett vilket så uppfattar vi idag bilderna som både kränkande och diskriminerande.

Abels och Kains offer. Kalkmålningar I Täby kyrka. Foto: Anna Ulfstrand

Biblia Pauperum

Till sin hjälp att utforma de bibliska motiven hade Albertus Pictor ett blocktryck med bilder som benämndes Biblia Pauperum (De fattigas bibel). Det var en slags bilderbok som cirkulerade vid den här tiden och som flera målare använde sig av. I Biblia Pauperum visas tre scener på varje sida. En bild från Gamla Testamentet omges av två bilder från Nya testamentet. Man tänkte att det som hänt i Gamla Testamentet förebådade det som sedan hände i Nya testamentet. Dessa uppställningar använde sig också vår medeltida målare av. Det finns också likheter i själva återgivningen, till exempel i målningen av Jona och valfisken i Täby kyrka, även om det inte handlar om några rena avbildningar.  

Målning med en gul fisk med en vit man i munnen. Dekorationer i grönt och runtom. två målningar under som visar en gapande fisk och människor i en båt.

Jona och valfisken från Biblia Paupenum, 1480 (Bibliothèque Nationale de France, département Réserve des livres rares, XYLO-5) och kalkmålning i Täby kyrka. Foto: Anna Ulfstrand

Färgernas förändring 

Albertus Pictors målningar har över 500 år på nacken. Färgerna har förändrats och blekts genom åren. Den mest drastiska förändringen har skett med blymönjan, en färg som från början varit orangeröd och som använts för ansikten, kinder och klädedräkter, och som nu genom kemiska förändringar förvandlats till sotsvart. En del målningar gick också mer eller mindre förlorade under 1700-talet då man förnyade kyrkorummet genom att ta upp nya fönster. I flera kyrkor gick målningarna också ett hårt öde till mötes under 1600- och 1700-talen, då de efter den tidens kyrkoideal överkalkades. Målningarna knackades sedan fram på 1800-talet och en del restaurerades då hårt. Exempel på kyrkor i Stockholms län som aldrig överkalkats är Täby kyrka och Odensala kyrka. Dessa kyrkor är därför extra sevärda. 
 
Att stiga in en kyrka målad av medeltidens målare är en mäktig upplevelse. Exakt på den här platsen, in situ för att använda en latinsk benämning, stod Albertus Pictor och medlemmarna i hans verkstad på sina ställningar, drog upp linjerna med sotsvart och målade bibliska scener, rankor och mönster. Och här satt sedan den medeltida församlingen och såg på valv med en aldrig tidigare skådad bildrikedom.  

Målningar av Albertus Pictor i länet

Bromma kyrka – Här har han målat två valv, dessa är hårt restaurerade.

Håbo-Tibble kyrka – Här har han målat väggmålningar i långhuset och vapenhuset. Överkalkades 1759 men framtogs 1915.

Odensala kyrka – Här finns fyra valv med aldrig överkalkade målningar

Sollentuna kyrka – Här finns målningar långhuset. I vapenhuset täcker de väggar och tak. Dessa överkalkades 1789 och togs fram 1912. Härefter blev de hårt restaurerade med övermålningar.

Solna kyrka – Här finns målningar i två valv, dessa restaurerades 1928. Vapenhusets målningar har aldrig överkalkats men blivit hårt restaurerade.

Storkyrkan -Här finns målningar i Själakoret. De är skadade och restaurerade 1947. Ändå god kvalitet.

Täby kyrka – Här finns fyra valv som aldrig varit överkalkade.

Tips utanför Stockholms län:
Utöver dessa kyrkor är Härkeberga och Kumla kyrka att rekommendera. Här finns aldrig överkalkade målningar. I Lids kyrka hittar du Albertus Pictors självporträtt. Värt en omväg.