Riddarholmskyrkan

Riddarholmskyrkan

Tillkomstår: 1270-talet


Kommun: Stockholm

Tillgänglighet: Parkeringsplats, Rullstolsvänligt, Tillgänglighets­­anpassad

Adress: Birger Jarls Torg 2, 112 28 Stockholm

Närmaste SL-hållplats: Gamla stan

Riddarholmskyrkan sedd från norr

Foto: Nordelch, CC BY-SA 3.0

Riddarholmskyrkan, som är en kunglig begravningskyrka, uppfördes till ett franciskanerkloster som Magnus Ladulås grundade i Stockholm år 1270 enligt klostrets diarium.

Övriga klosterbyggnader revs under 1600-talet, endast rester finns bevarade. 1807 upplöstes församlingen och kyrkan användes uteslutande som grav- och minneskyrka.

Kyrkan, som är uppförd av rött tegel, är en treskeppig hallkyrka med smalare, långsträckt, polygonalt avslutat kor. Det höga västtornet kröns av en genombruten gjutjärnsspira. Runt om kyrkan är gravkoren vidbyggda. Främst utmärker sig det Karolinska gravkoret med sitt tak i rokokostil, men även de övriga korens renässans – utförande bryter av mot kyrkans ursprungliga tegelgotik.

Interiören domineras av de många gravminnena, men här finns även medeltida kalkmålningar bevarade i valven. Klosterkyrkan byggdes omkring 1280 – 1300 med långhus, kor och vapenhus i norr. Den ursprungliga planen var tvåskeppig, men under 1400-talets förra del byggdes klostrets norra korsgång om till sidoskepp genom upptagningar i södra långhusväggen.

Innan dess hade ett kapell, nuvarande sakristia, uppförts söder om långhusets östligaste travée. Under 1400-talet tillkom även en förhall i väster, som senare Johan III lät höja till ett torn med hög spira. Spiran ritades troligen av Willem Boy.

1632-1634 uppfördes det första av kyrkans vidbyggda gravkor, det Gustavianska på korets sydsida, för Gustav II Adolf. Koret ritades av Kristian Blume i holländsk renässansstil. Under de närmast påföljande decennierna tillkom långhusets krans av gravkor. Jean de la Vallées planer för om- eller nybyggnad av kyrkan, samt hans förslag till det Karolinska gravkoret, genomfördes aldrig. Karolinska gravkoret påbörjades 1675 efter Nicodemus Tessin den äldres ritningar. Endast det underjordiska valvet blev dock färdigt och arbetet fullbordades inte förrän i mitten av 1700-talet, då efter ritningar av Carl Hårleman.

1811-1817 genomgick kyrkan en genomgripande restaurering under ledning av Fredrik Blom. Efter ett åsknedslag 1835, då tak och tornspira förstördes, tillkom den karaktäristiska gjutjärnsspiran, ritad av skulptören Eric Gustaf Göthe. Nuvarande spira är dock en omgjutning som utfördes vid en restaurering 1967 – 1970. Kyrkans sista tillbyggnad är det Bernadottska gravkoret, 1858-1860, ritat av Fredrik Wilhelm Scholander. Medeltida putsytor och golvnivå återställdes vid restaureringen 1914 – 1922.