Mi Ankarcrona studerade för den italienska skulptören Franca Basevi mellan 1996 och 2001. Härifrån fick hon inspiration från Baseivs nära kontakt med leran.
Vägledande för Ankarcronas konst är att hon genom meditation och tystnad låter den inre känslan leda skapandet. Skulpturen blir en gestaltning av känslan, snarare än ett försök att avbilda ett specifikt motiv. Lerans formbarhet är en förutsättning för denna fria, skapande process.
Utmärkande för hennes verk är mjuka, harmoniska, svepande linjer; ett resultat av det mycket tunt arbetade lergodset.