Utgrävningarna i Viggbyholm som jag började skriva om i somras, har nu kommit in i ett spännande skede. Vid mitt förra besök höll arkeologerna fortfarande på att planera och starta upp arbetet. De hade redan en ganska bra uppfattning av vad som fanns på platsen, men några intensiva månaders arbete återstod för att få ut så mycket som möjligt innan exploateringen av marken kunde påbörjas.
När jag besökte utgrävningen i oktober tillsammans med vår fotograf Niclas var Arkeologerna och Uppdrag Arkeologi i slutfasen av undersökningen. Magnus Lindberg berättade för oss om de upptäckter som de hade gjort under hösten och hur detta kommer att påverka vår syn på vikingatiden, alltså vilken ny kunskap som projektet har gett oss.
Silverskatter gömda i jorden
Vad arkeologerna inte hade berättat för oss, men antytt, var att de under sommaren hade hittat en silverskatt. Eftersom nyheter om guld- och silverfynd vid arkeologiska utgrävningar kan göra att utomstående tar sig till utgrävningen och gräver olovligt, väljer arkeologer ofta att vara tysta om specifika fynd, även mellan kollegor. Nu fick vi veta att silverfyndet från Viggbyholm bestod av åtta halsringar och två armringar av silver, tolv mynthängen, två pärlor och en ring.
Silverskatter eller så kallade ädelmetalldepåer från vikingatiden är inte ovanliga och en stor mängd silverskatter har hittats i Skandinavien och i andra delar av Europa där vikingarna bosatte sig. Det kan röra sig om ett fåtal föremål av guld, silver eller koppar, men ibland riktigt stora depåer med tusentals mynt och föremål. I vissa fall rör det sig om just en skattgömma där en stor mängd mynt eller silverobjekt har gömts undan. I andra fall så rör det sig om något som tolkats som ett offer, till en gud eller inför något som ägaren ska göra. Arkeologerna har ännu inte gjort en tolkning av silverskatten från Viggbyholm, så om detta är en skattgömma eller ett offer får vi vänta med att tolka till senare. Vad vi vet är att skatten är från omkring år 1000 och att den begravdes under ett av långhuset på platsen.
Ett hus säger ingenting, 20 berättar en hel historia
Även om silverskatten var ett roligt och unikt fynd, så var detta inte allt som hittades vid utgrävningarna på platsen. Magnus Lindberg påpekade vid vårt besöka att just upptäckten av en stor mängd järnåldershus, kommer att ge möjligheten att tolka hur livet på en gård från slutet av järnåldern såg ut och hur gården utvecklades. Totalt hittades 20 olika hus. Men det var inte en by som arkeologerna hittade, utan en gård som hade byggts upp i olika generationer och som haft flera separata byggnader. Den typiska vikingatida gården bestod av ett större långhus eller hall, boendehuset och ett flertal mindre hus med specifika funktioner, till exempel förrådshus och verkstadshus. Det tidigaste huset dateras till folkvandringstid, cirka 400–550 efter vår tideräkning, och det sista huset dateras till slutet av vikingatiden, efter år 1000. Under den här perioden har alltså folk bott på platsen, byggt och flyttat flera till olika byggnader under mer än 500 år. Och under en av de sista faserna har alltså någon lagt ner en silverskatt i ett av de största husen. Varför? Ja, vi får invänta arkeologernas fortsätta arbete med materialet. Svaret kanske finns i rapporten när arbetet är klart.
Om du som privatperson hittar fornfynd av guld och silver kan staten komma att betala dig hittelön för fyndet, om du lämnar in det till ett museum eller länsstyrelsen. På så sätt uppmuntras folk att lämna in fornfynd som de hittar till myndigheterna, så att de kan registrera det och få ut så mycket information om fyndet som möjligt.
Arkeologerna analysera allt som hittats
Den 21 oktober när Niclas och jag besökte undersökningen var det bara några arbetsdagar kvar i fält, därefter var platsen slutundersökt och exploateringen kunde påbörjas. Vid den tidpunkten bör arkeologerna ha förstått anläggningarna på platsen och haft tid att gräva ut dem. Efter denna fas kommer platsen att exploateras och de historiska lämningarna försvinner för alltid. Därför är det viktigt att arkeologerna får den tid som de behöver för att undersöka platsen och dokumentera de lämningar som finns där. Arkeologi utförs inte bara på förhistoriska platser, utan en arkeologisk undersökning utförs även på yngre fornlämningar. Mänskliga lämningar som är äldre än 1850 och som “är varaktigt övergivna” kan vara skyddade av kulturmiljölagen. Ibland handlar undersökningarna om silverskatter som den från Viggbyholm, men ibland även om porslin och järngrytor från ett 1800-tals torp. Just järngrytor kan vara viktiga, eftersom vissa grytor lätt kan kopplas till en viss period. Då kan lämningen där grytan hittades enkelt dateras. Är torpet äldre eller yngre än 1850?
Vi kommer besöka arkeologerna igen och undersöka hur deras fortsatta arbete med fynden från Viggbyholm, eller Vikby som platsen hette på äldre kartor. Det kommer jag att skriva om i en framtida blogg och förhoppningsvis kan vi då säga mer om de som bodde på platsen under 500 år under slutet av järnåldern.