Så här års, när ljuset obönhörligen börjar leta sig in i lägenhetens alla skrymslen och alla dammråttor plötsligt får liv, blir min längtan till sommarstugan nästan fysisk. Stugan är ny, ja, inte nybyggd utan ny i familjen. Vi hyr sedan i höstas och har ännu inte bott i huset. Längtan är stor, förväntningarna höga och det kliar i fingrarna. Det är ett riktigt gammalt hus. Bockhornsbeslagen och den låga takhöjden talar för sig själv. De dubbla murstockarna och planlösningen är omisskännlig – två större rum eller stugor, en förstuga och en kammare. En riktig parstuga och ett av traktens allra äldsta hus.

Gården hittas på en geometrisk avmätning från 1693 och jag känner att jag delar platsen med många före mig. Det känns fint att få förvalta detta och som arkitekturhistoriker och bebyggelseantikvarie känner jag ansvaret att ta hand om det. Tyvärr har byggnadsvården inte riktigt hittat fram till huset – betongpannor på taket, alla ursprungliga eldstäder rivna, moderna fönster och alkydoljefärger på dörrblad och snickerier. Slarvigt målat därtill. Det finns med andra ord en del för en byggnadsvårdare att göra. Alla grundfel ur byggnadsvårdsperspektiv som kan göras är gjorda. Huset har potential som man säger.

Det är med skräckblandad förtjusning jag närmar mig huset som stått tomt och ouppvärmt under vintern. Vilka har varit på besök, tro? Jag hoppas att det bara är mössen. Det skulle också kunna vara grävlingen eller vildsvinen, några av de gäster jag inte vill ha besök av, eller något ännu värre – andra människor. Men det är bara spår av möss. Ett av vårens alla projekt är att ta redan på var de kommer in. Eftersom jag inte har någon diskbänk med en rörgenomförning så behöver jag inte leta där. Det finns många springor och hål men jag har mina aningar var de kommer in. Det blir till att vara noggrann och täppa igen hålen med stålull. Möss har en särdeles förmåga att ta sig igenom små hål, några millimeter räcker för att en mus ska klämma sig igenom.

Vi har varken värme eller indraget vatten. Fördelen med att inte ha vatten indraget är att jag i alla fall inte behöver oroa mig för frusna rör och vattenskador. Nackdelarna är så många och uppenbara att de inte behöver nämnas. Har jag sagt förresten, att jag har två tonårsflickor. De är inte fullt lika glada över nytillskottet som jag. Kan tilläggas att vi inte heller har vare sig WC eller mulltoa utan torrdass. Men gödsel till trädgårdslandet har vi. Det blir lite av ett experiment att se hur det kommer att fungera med att hämta dricksvatten på granngården, återvinna regnvatten och bada i sjön hela sommaren, oaktat sämre väder.

Som ni kanske förstår är det en del att göra på huset om det ska förvandlas till den där sommarstugedrömmen som visas upp på tv eller i de många tidningar som spär på mina fantasier om sommartorpet med stort S. Jag har lovat mig själv att inte sätta i gång något större projekt under första året utan bara lära känna huset och platsen. Jag ska bara…. Lite måste dock göras innan sommarvistelsen tar sin början. Förutom att ta bort växterna närmast grund och fasad, låta sota skorstenarna och rensa hängrännor och stuprör så behöver huset vädras ut och vårstädas. Såpa får det bli. Sen ska jag ha kaffe, sitta under de 500-åriga ekarna på framsidan och känna historiens vingslag. Tur att vi i alla fall har el, och ganska nydragen dessutom. Om inte mössen har ätit upp sladdarna vill säga.

Bilden ovan visar en typisk parstuga med förstuga, kammare och två större rum – en vardagsstuga och en gäststuga med var sin eldstad vilka avtecknar sig i de dubbla murstockarna. Parstugan har medeltida rötter och blev mer förekommande under 1600-talet för att under 1700-talet som ett tecken på välstånd få ytterligare en våning. Parstugan användes som präst- eller ämbetsmannabostad på landsbygden långt in på 1700-talet och ingick i indelningsverkets uppsättning av normalbostäder för officerare från 1680-talet. 1682 ritar Erik Dahlberg, han med Suecia Antiqiua et Hodierna, ett antal typritningar för officersbostäder bland vilka parstugan var ämnad kaptensgraden. Foto: Stina Hagelqvist.

När temperaturen sjunker i takt med mängden dagsljus är det dags att lägga ifrån sig penseln och göra annat, mer årstidsanpassat. Och eftersom det inte är läge att umgås med andra än den närmaste familjen så återstår att göra bekantskap med sin bokhylla eller närmaste öppna bibliotek. Min bokhylla är min bästa vän just nu. Det Cicero lär ha sagt att man inte saknar något om man har en trädgård och ett bibliotek, stämmer ganska bra.

Min bokhylla är tämligen omfattande, så skrymmande faktiskt att delar av den numera ligger nedpackade i kartonger i väntan på en större bostad. Men till hands har jag fortfarande en ansenlig mängd referensböcker och speciallitteratur. I brist på bättre idéer till månadens blogg följer här därför några årstidsanpassade boktips om värme, ur byggnadsvårdarens bokhylla.

En grundläggande bok om hur värme fungerar är Carl-Eric Hagentofts bok Vandrande fukt. Strålande värme från 2002. Som titeln anger så handlar den också om fukt, en kritisk faktor i alla byggsammanhang. Förutom att fukt kan bidra till mögel och emissioner så försämrar fukt ett materials isoleringsförmåga genom att den ökar materialets värmeledningsförmåga. Boken är rikt och pedagogiskt illustrerad och innehåller flera informativa texter om byggnadsfysik i vardagen, som hur en bastu fungerar, hur tvätt torkar och hur hus och byggnadsmaterial ”andas”.

Nästa bok i hyllan är Varmt och vädrat. VVS-teknik i äldre byggnader av Göran Stålbom från 2010. För den teknikintresserade. Det är en mycket innehållsrik bok om värme, hygien och boendekomfort. Här behandlas olika värmesystem, allt från direktvärme genom kakelugnar och kaminer till hur centralvärme introduceras, först i olika institutionsbyggnader från 1860-talet och sen i flerbostadshusen från 1920-talet, men även hur man tänkte sig att ren luft och hygien hängde ihop och hur dålig, skämd luft kunde sprida sjukdomar. Boken beskriver olika typer av centralvärmesystem och innehåller flera illustrationer och principskisser över komponenter och system. Den tar också upp den med värmesystemens förbundna fråga om ventilation. Särskilt intressant är bokens perspektiv på VVS-teknik som kulturhistoriskt värdefull och avslutningsvis diskuteras också vad som kan vara bevarandevärt av äldre tiders värme- och ventilationssystem.

En bok med en tydlig förankring i byggnadsvården är Göran Gudmunssons bok Värmen i gamla hus som kom ut första gången 2001 och getts ut i flera omgångar därefter. Det är en praktiskt orienterad bok. Förutom att den tar upp hur traditionella värmekällor som kakelugnar, rörspisar och kaminer är konstruerade och med vilka material, innehåller den också råd om hur du tar hand om dem. Boken är lättillgänglig språkligt och fint illustrerad med teckningar och vackra fotografier, vilket leder in mig på en riktig favorit – Den verkliga kakelugnen. Fabrikstillverkade ugnar i Stockholm 1846-1926 som är Birgitta Cramérs avhandling från 1991. Detta är en riktigt tungviktare i kölvattnet av 1960- och 70-talens rivningsvåg då hundratals kakelugnar monterades ned eller helt enkelt revs. I avhandlingen dokumenteras kakelugnens historia och formutveckling. Boken innehåller en stor mängd färgplanscher och äldre fotografier över olika kakelugnsmodeller som verkligen visar den otroliga formvariation som kännetecknar 1800-talets sista hälft. Ett måste för den byggnadsvårdsintresserade.

I samma andetag måste nämnas Svenska Byggnadsvårdsföreningens bok Energiboken. Energieffektivisering för småhusägare (2011). Boken tar ett helhetsgrepp på energifrågan med utgångspunkt i resurshushållning, hållbarhet, uppvärmning, isolering och byggnadsvård. Ett antal mycket kvalificerade personer bidrar med artiklar som både bidrar med förståelse för ett sätt att tänka ifråga om komfort i äldre hus och handfasta råd kring hur man kan minska sin energiförbrukning utan att varken göra våld på huset eller sina egna behov av värme.

En annan bok i hyllan, loppisfyndad dessutom, på samma tema är Kakelugnar, spisar och kaminer av Britt och Ingemar Tunander från 1982. Boken är även den fint illustrerad och har en historisk genomgång över kakelugnens utveckling. Den beskriver också hur en kakelugn sätts upp… och tas ned, det är inte ovanligt att kakelugnar både muras om och flyttas. Den innehåller också regler rörande installation av eldstäder och här måste man se upp och hålla sig uppdaterad med vad som gäller idag. Börja med att gå in på Boverkets sida för krav för kaminer och pannor och läs på innan du installerar såväl en gammal som nytillverkad kakelugn eller annan eldstad.

Ytterligare ett loppisfynd är boken Öppna spisar utgiven av Hem i Sverige 1958. Här kan man närstudera konstruktionen och designen på flera öppna spisar från 1900-talets mitt, alltså de öppna spisar som sprider värme, ljus och sannolikt även glädje i lägenheter och villor från 1940- och 1950-talen, bland andra Gunnar Asplunds nästan legendariska öppna spis i sitt sommarhus på Stennäs. Boken är ett riktigt tidsdokument över 1950-talet med sina svartvita fotografier, sin layout och nyktra språk. Har man tur så luktar boken också pappersdamm. En resa i tiden.

Det här är blott ett axplock ur bokhyllan hemma och ur den flora litteratur över värmekällor och värmesystem samt relaterade energifrågor som finns och som kan ägnas tid i höst- och det kommande vintermörkret, gärna i strålningsvärmen från en kakelugn eller öppen spis. I brist på eldstad kan en katt i knät duga.

Inför stundande ledighet kanske du har tänkt på att renovera sommarstugan och äntligen tapetsera vardagsrummet, köket eller barnrummet. Du har besökt bygghandeln, byggnadsvårdsbutiken och måleributiken i jakt på rätt beslag, foder och färg. Du har inventerat utbudet av tapeter både IRL och digitalt samt läst alla inredningstidningar med temat ”tidstypiska tapeter”, ”tapeter för sommarstugan”, ”sommarens finaste tapeter”, ”fina sommartapeter” eller ”somriga fina tapeter”, samtliga med någon form av blommönster i ljusa kulörer med en släng av romantik och rokoko och som andas sommar, sol, bad, landet och torp.

Men ännu har du inte hittat rätt tapet. Den där som bara är du och just din stuga. Den ena för gräll, den andra för blek, den tredje för stormönstrad, småmönstrad, modern, retro, gammalmodig och så vidare. Den rätta, optimala tapeten för just dig och din stuga finns inte att uppbringa på denna jord. Jag har i alla fall inte funnit min drömtapet än. Vad är problemet? Det finns ju en myriad av tapeter att välja mellan. Valfriheten är enorm.

Och det är ju precis det här som är problemet. Det finns för många tapeter att välja mellan och för många idéer om vad som är en passande tapet för sommarstugan. Här följer därför några enkla råd för den rådvilla, på vägen mot den optimala sommartapeten, eller den optimala tapeten, helt enkelt.

1. Behåll den du har!

Kanske kan den befintliga tapeten duga? Den utgör, oavsett ålder och utseende en årsring som bidrar till byggnadens berättelse om sig själv. Titta in på vår hemsida för hur du kan ta hand om din äldre tapet. På Byggwebben kan du läsa om hur du tar hand om dina riktigt gamla tapeter om du är lycklig innehavare av ett hus med intressanta och vackra tapeter.

2. Läs på!

Det finns litteratur som både är matnyttig och kittlar sinnet lika mycket som de inredningsmagasin som i alla fall jag, förläser mig på. Låna på närmaste bibliotek, ta med till hängmattan eller åtminstone kaffebordet i syrenbersån (de är ganska tjocka och tunga). Jag rekommenderar varmt standardverket Tapetboken. Papperstapeten i Sverige av Ingela Broström och Elisabet Stavenow-Hidemark från 2004. Passa på att låna en utgåva av klassikern Så renoveras torp och gårdar av Ove Hidemark med flera. Boken gavs ut första gången 1973 och tillhör idag ett måste för stugägaren. Gå med i Svenska Byggnadsvårdsföreningen och få den utmärkta tidskriften Byggnadskultur hem i brevlådan några gånger om året och få tillgång till det eminenta artikelarkivet som behandlar allt du behöver veta för att ta hand om ditt hus, högt och lågt inom byggnadsvården.

3. Gräv där du står!

Eller mer korrekt, undersök ditt hus och lek husdetektiv. Vad finns bakom den tapet som just nu pryder väggen? Bakom gipsskivan eller den så vanliga tretexskivan. Vilka tapeter har funnits tidigare i rummet? Hur många tapetlager går det att hitta? Hur såg väggarna ut från början? Fanns det tapeter i den mening vi uppfattar överhuvudtaget eller hittar du andra spännande underlag? Lerklining? Lumppapp? Det kan finnas anledning att fundera över vad det är för typ av hus du bor i? Är det ett torp? Eller är det en mangårdsbyggnad, egnahem, villa? Hur gammalt är huset? Hur är det byggt från början?  Och, inte minst, vad har hänt med huset sedan det byggdes?

För att ta fram de olika tapetskikt som funnits tidigare kan du på lämpligt ställe (kanske inte mitt på väggen utan någonstans mer dolt) lossa en lagom stor bit med flera tapetlager. Tänk på att de olika tapeterna kan ha olika stora mönster så biten får inte vara för liten. Fukta denna med vanligt vatten och låta den ligga mellan tidningspapper, i en plastpåse, över natten så tapetlimmet löses upp. Lossa försiktigt lagren från varandra medan de är lite fuktiga, pressa tapetproverna under tryck så de blir släta, och viktigast av allt: håll koll på ordningsföljden. Om inte tidigare, så har du nu nytta av Tapetboken eller återigen, Byggwebben för att datera de olika lagren. Har du tur hittar du tidningspapper mellan skikten och kan datera lagren ned på året. Kanske finns det någon tapet som faller dig extra i smaken som kan tjäna som utgångspunkt i ditt val av ny tapet? Kom ihåg att spara dina tapetprov. Dessa är en fin dokumentation över husets historia, särskilt om de går att relatera till andra händelser som nya ägare, bröllop och andra ombyggnader.

4. Som sista råd – strunta i allt vad tidstypiskt, somrigt, romantiskt heter!

Det som anses vara karaktäristiskt för en tid, plats, årstid och så vidare, stämmer inte alltid överens med hur husen faktiskt såg ut en gång i tiden och hur de i praktiken inreddes. Själv har jag varit lycklig innehavare av ett fantastiskt radhus från 1956, så kallat arkitektritat med välbevarade detaljer med undantag för just ytskikt. Sagt och gjort, detektivarbete medelst skrapa i jakt på originaltapeten och i hopp om en ”tidstypisk” 1950-tals tapet. Vad hittar jag?

Under tre lager spackel och vävtapet – den mest bedårande romantiska blommönstrade tapeten. Tidstypiskt? Absolut! Den kanske inte var anno 1956 och den levde definitivt inte upp till de gängse föreställningarna om tidstypiskt för 1900-talets andra hälft. Men tidstypiskt, självklart. Den hade ju satts upp en gång i tiden av någon som gjort ett åtminstone någorlunda aktivt val i utbudet av tapeter tillgängliga på marknaden.

Vad kan man dra för slutsatser av det här? Det är lätt att gå vilse bland råden och valmöjligheterna och du kan bli överraskad i din jakt på originaltapet. Ta hand om ditt hus, oavsett ålder så finns det egenskaper och kvaliteter i det befintliga som är värda att bevara och använda som källa till inspiration. Välj något du tycker om och strunta i de föreställningar, normer och ideal som just nu saluförs i media. Ditt val kommer bidra till en ny årsring som boende efter dig kan få fundera över. Själv hoppar jag över tapetseringen i år, det är enklast så.