Broar har under en lång tid fascinerat människan. Bron är en länk mellan två sidor. En förbindelse som gör det möjligt att ta sig över ett hinder. Det kan handla om ett hinder i form av vatten, eller framrusande bilar. Men bron har också en symbolisk laddning.
I en av världens mest kända målningar befinner sig huvudpersonen på en bro. I Edvard Munchs Skriet dansar färgen i galna virvlar runt den ångestdrivna människan på bron. Munch hade själv upplevt ångest då han gick över en bro i Oslo (dåvarande Kristiania) tillsammans med två vänner i solnedgången. Han gjorde sin första version 1891. För Munch blev bron ett tema som han gärna uppehöll sig vid. Tio år senare, 1901, målade han Flickorna på bron.
Att stå på en bro ger en särskild känsla. Du befinner dig både ovanför och mittemellan. Sikten är lång och du kan fortfarande välja sida. Gå över. Eller gå tillbaka.
Om vi tittar på verklighetens broar inser vi att de har fått en betydelse som gränsar till rena statusobjekt. Både då och nu.
I Täby hittar vi Jarlabankes bro. Den byggdes, eller lät byggas, av Jarlabanke år 1050 efter Kristus. Att vi kan veta att det är Jarlabanke som ligger bakom den, beror på de stenar han lät resa. Två av stenarna finns kvar och på en av dem kan du läsa:
Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde, och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ.
Om någon åtog sig att bygga en bro var det viktigt att tala om vem. Bron som var 150 meter lång gick över en våtmark. Den som vandrade över bron kunde sända en tacksamhetens tanke till Jarlabanke (lite konstigt att det rimmar). I dag är det lite förvirrande med beteckningen bro – av våtmarken från 1000-talet finns inget kvar, den är sedan länge uttorkad.
En bro som verkligen inte ber om ursäkt för sig är Haga Norra gångbro, med sina eleganta bronsskulpturer. Konstnären som skapat skulpturerna, vilka är en del av ett minnesmärke över kända personer från förr; däribland Gustav III och Carl Michael Bellman, heter Sivert Lindblom. När du kommer med bil norr- eller söderifrån syns de gröna bronserna på långt håll. De markerar en gräns.
Ut från, eller in mot Stockholm. Snart framme. Eller, snart på väg.
På håll ser de ut som stora gröna urnor. Om du istället befinner dig på bron ser du att några av de gamla kändisarna finns som porträtt.
Ingen bro är den andra lik. När du kliver av tåget i Fisksätra och ska ta dig över spåret till centrum, får du ta dig över en bro med ett knallrosa spetsmönster. Virkad bro invigdes 2017 och är inspirerad av stickgraffiti. Konstnären heter Tina Frausin. Det är sprött, glatt och välkomnande. Hade jag haft förmågan att vissla skulle melodin ha varit självklart: Bron över Floden Qwai. Men jag är inget vidare på att vissla så istället ljuder melodin i huvudet.