Konst som lyser

Under vinterhalvåret präglas Sverige till stor del av mörker vilket gör oss beroende av ljus. Gatlyktorna tänds tidigare, vi plockar fram ljusstakar och tänder stearinljus. Fenomenet med ljus är också tydligt i den offentliga konsten. Många konstnärer har skapat konstverk som lyser på olika sätt.

Nobel Week Lights

Konst som lyser är särskilt aktuellt den 7─15 december genom Nobel Week Lights. Det är en gratis ljusfestival som firar idéer som förändrar världen. De lysande konstverken är inspirerade av upptäckter och insatser som har belönats med Nobelpris. Ljusfestivalen går av stapeln under den tid då nobelpristagarna kommer till Stockholm för att ta emot sina priser, det sammanfaller också med en av de mörkaste veckorna på året, då ljusinstallationer kommer som allra bäst till sin rätt. Det är Nobelmuseet som står för finansieringen med stöd av Stockholms stad och ett antal stiftelser.

Fotografi av Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i starka färger, mest orange.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Starka budskap

Ett lämmeltåg av människor var på väg mot Stadshuset och Klara Mälarstrand under lördagen. På Stadshusets fasad uppmärksammar 12 konstnärer de 66 kvinnor som fått Nobelpriset. Det är en ljud- och ljus installation med styrka i både innehåll och uttryck. En efter en dyker nobelpristagarna upp med röst och bild. Marie Curie ledsagar genom bild- och färgexplosionen. Det är ett ett starkt budskap som berör. Priset har delats ut till 976 personer. Kvinnorna utgör alltså sex procent. Omfattande forskning ligger bakom verket som har titeln Leading Lights.

Stadshuset med ljusinstallation med porträtt av kvinnor i grått och blått.
Leading Lights av Les Ateliers BK. Foto: Rebecka Walan

Vid vattnet står en träbyggnad som påminner om en bastu. Varmt ljus sipprar ut genom plankorna. Installationen heter De aderton. Det syftar på antalet stolar i Svenska Akademin och på de arton kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur. Porträtt av nobelpristagarna är uppsatta på väggen som ljuslådor. På väggarna står namnet på alla de som fått nobelpriset i litteratur, sammanlagt 121 personer. Männens namn i svart och kvinnornas i rött. Det kunde inte vara tydligare. En rödskrift här, och en där, ibland allt det svarta. Det är tydligt att i år det dags att uppmärksamma kvinnorna och den snedfördelning som varit rådande i nobelprissammanhang.

Träbyggnad med lysande porträtt av kvinnor högst upp.
De aderton av Elise Cervin och masterstudenter från KTH. Foto: Rebecka Walan

I ett annat verk, The Eye, som är ett stort lysande öga, bjuder Kram Studio in till en reflektion om klimatförändringar.

I ljus- och ljudinstallationen The Wave på Norrbro undersöker konstnärskollektivet Vertigo hur ny teknik kan hjälpa oss att förstå människokroppen.

Det kommer att finnas mycket att utforska och upptäcka under den lysande veckan i december. Genom det vackra och inbjudande manas vi till mera allvarliga eftertankar. Mer om Nobel week lights och de olika installationerna kan du läsa här: https://nobelweeklights.se/?lang=en

När ljusen släcks

När veckan är till ända släcks ljusen. Skulle den uppmärksamhet som ljusveckan fått kunna smitta av sig på den offentliga konsten? För dig som fått upp ögonen för konstverk med ljus finns mer att upptäcka. Det är många konstnärer som jobbar med ljus, en del har utvecklat sitt konstnärskap kring uttryck med ljus medan, några har gjort enstaka konstverk som lyser.

Kanske att det mest slående lysande konstverket är det som står ovanför plattan vid Sergels torg. I folkmun kallad Pinnen, men den ursprungliga titeln är Kristallvertikal accent i glas och stål. Verket kom till efter en tävling med sex konstnärer där Edvin Öhrström vann och blev klart 1974. I juryns utlåtande från 1964 står det:

”Detta förslag har en rikt facetterad och varierad skulptural form och är klart konstruktivt tänkt. Dess proportionering till platsen är övertygande och den utgör en accentuerad axel för hela cityområdet. Skulpturen är kraftfullt komponerad tillsammans med vattenspelet, och det föreslagna materialet, glas och stål, ger en antydan om en både rik och festlig verkan vid en vidare utveckling. Den har en god verkan både på nära och långt håll.”

Först 1993 fick skulpturen sin belysning med en varmare färgskala på vintern och en kallare på sommartid. På fotot är den lysande röd mot den svartblåa kvällshimmeln.

Röd, lysande, hög skulptur i en storstad om kvällen.
©Edvin Fahlström/Bildupphovsrätt 2024. Foto: Rebecka Walan

En påminnelse om slitsamt arbete

Lite längre bort i Stockholms län, i Haninge, finns ett hus som det lyser om på kvällen. Vad är det för byggnad och varför står den mitt i en rondell på Tyrestavägen?

Det lysande huset är ett offentligt konstverk av den rikskände konstnären Peter Johansson. Verkets titel är Rent hus och det kom på plats 2002. Peter Johansson gjorde ordentlig research om platsen.

Bakgrunden till verket är den tvätteriverksamhet som ägde rum i Haninge under den första hälften av 1900-talet. Att tvätta och torka kläder och lakan var en viktig inkomstkälla för de boende i Vendelsö i Haninge. Här fanns också goda förutsättningarna genom närheten till vatten i området kring Gudån. Många tvättade åt rika stockholmare och även åt hotell i innerstan. Verksamheten var så omfattande att vi kan tala om en näring. Att vara tvätterska var ett hårt arbete som började tidigt på morgonen och varade till kvällen. För att det skulle gå fort att torka tvätten hängdes den upp i så kallade torklador, byggnader där det var varmt och som hade särskilda vädringsluckor.  

Det var just en torklada som var utgångspunkten för verket Rent hus. På kvällen sipprar ljus ut mellan plankorna. Det är lätt att föreställa sig att det är full aktivitet därinne med människor som hänger och viker tvätt. Idag tvättar vi enkelt med en tvättmaskin. Rent hus blir en påminnelse om en annan tid då tvättandet var ett slitsamt arbete.

Ett lysande hus i en rondell om kvällen.
©Peter Johansson/Bildupphovsrätt. Foto: Ridde Johansson.

Kusin på Lidingö

”Man kan inte lysa upp världen och ändå se stjärnorna.”

Så säger konstnären Monika Gora. Hon har gjort många skulpturer som lyser och glöder. Här är ett exempel med konstverket Kusin från Lidingö.

Titeln kommer sig av att konstnären tidigare gjort en skulpturgrupp som hon kallade “Familjen” på Malmö sjukhus. Där hängde skulpturerna från taket. Hon tänkte att konstverken var släkt med varandra och då kunde de som står på marken vara kusiner. Några skulpturer som också har en likhet med Kusiner är de hon kallar Jimmys. Ibland förekommer Kusiner som grupp och ibland är de solitärer.

En bakgrund till konstverket var ett besök i Australien när hon satt på klipporna på Uluru och såg klippformationerna Kata tjuta. Stora orangea, mjukt formade klippor som var så släta att de tycktes vara polerade av havet. Monika tyckte att de såg ut som stora sovande djur.

Upplevelsen från Australien omvandlade hon så småningom till form och ljus. Det började med att hon arbetade med en skola och tog fram de bubbliga skulpturerna. Då var de mera djurliknande än nu, menar hon själv. Kusiner finns också i Österåker och i Höganäs kommun. De är sittvänliga och tål att leka på. Här på Lidingö glöder verket Kusin med ett rött ljus om kvällen. Färgen och det glödande skenet påminner om eld och samlingar vid brasan.

Lysande röd skulptur med bubbliga former i snö.
©Monika Gora/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anneli Mannberg.

Ett konditori för möss och människor

Ute på Värmdö i Gustavsberg finns ett mycket litet konstverk. Det lyser inbjudande från det pytte-lilla konditoriet på Chamottevägen. Du måste vara under fem centimeter för att handla något av bakverken i skyltfönstret. Konditoriet är insprängt i betongväggen och är cirka 30 x 20 centimeter stort. När du kikar in genom fönstret ser du ett rum som är möblerat med stolar, bord och soffor. Om du tittar noga så ser du också hur möblerna är tillverkade. Sittdynorna är gjorda av kapsyler, den mysiga vinröda plyschsoffan är en plånbok. Om du läser det finstilta på dörren kan du upptäcka att betalningsmedlet antingen är “Maustrocard” eller “Chisakort”.

Ett upplyst fönster på en vägg ungefär som ett tittskåp.
©Anonymouse/ Bildupphovsrätt 2020. Foto: Anonymouse.

De som ligger bakom konstverket är gruppen Anonymouse. De kallar sig själva för ”ett löst sammansatt nätverk av möss och människor”. Gruppen utgår ofta från platsers historia och har varit verksam sedan mars 2016. I sina installationer leker de med tanken på en parallell värld som vi människor inte kan se.

Kan ett konditori ha med nobelpriset att göra? Det ringer en liten klocka någonstans. Titeln på verket Ett konditori för möss och människor är inte långt ifrån boktiteln Möss och människor, skriven av John Steinbeck 1939. Och jodå, han belönades med nobelpriset i litteratur 1962.

Utan mörker inget ljus

Även om installationerna på festivalen Nobel Week Lights endast varar under en vecka kommer de förmodligen att sätta spår i människor. Ungefär som vi kan bära med oss en stark teaterföreställning under lång tid. Offentlig konst som lyser har sin särskilda historia. Den är knuten till platser och kan mana till reflektion. Den kan vara allvarlig, fyndig och vacker. Mörkret är dess förutsättning. De stora formaten finns vid sidan av de små. Men monumentalitet kan upplevas även i det som är litet. När vi människor går omkring under den mörka tiden på året, glåmiga och trötta, och försöker hitta energi finns den lysande konsten där. Likt fyrar lyser konstverken i mörkret.

Albertus Pictor och målningarna i Odensala kyrka

Vägen till Odensala kyrka går via åkrar och fält. Den svänger och vindlar sig fram i landskapet. Kyrkan syns på långt håll, den ligger högre än de omgivande fälten. En gulputsad fasad med högt fyrkantigt torn i väster. Den gör sig fint i oktober månad, med inslag av röda och gula löv i trädkronorna. Jag tar pendeltåget till Märsta där kyrkvaktmästaren möter med bil. En resa på cirka 1,5 halvtimme.   

En kyrka står mitt i landskapet, putsen är gul. Löven på träden börjar skifta färg.
Exteriörbild på Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.

En sal för Oden

Kyrkan byggdes på 1100-talet. Odensala. Smaka på ordet. En sal för Oden, en av de stora asagudarna. Från början hette kyrkan Othins harg, alltså Odens offer, det finns skriftliga belägg för att den hette så på 1200-talet. På 1400-talet omnämns kyrkan istället som Odensala. Detta är inte den enda kyrkan som har koppling till asagudarna, listan kan göras längre, ett annat exempel från Stockholms läns är Frösunda kyrka i Vallentuna, där ordet frö kommer från Freja eller Frej. Det är spännande att flera av de första kristna byggnaderna har fått namn av de fornnordiska gudarna. 

Besöket i Odensala är en del av förberedelserna inför en visning av kyrkans målningar. Valven i kyrkan är målade av Albertus Picture i slutet av 1400-talet. Han anses vara den mest kände av medeltidens målare i Sverige. Tack vare källmaterialet kan vi få reda på en hel del om honom.  

Om Albertus Pictor

Första gången han omnämndes var när han blev borgare i staden Arboga 1465. För att bli borgare vid den här tiden krävdes att man var en fullärd mästare. Hans efternamn var Immenhausen och troligen kom han från Tyskland där det finns en stad som heter just så.  

Nästa gång han dyker upp i källorna är 1473. Då gifte han sig i Stockholm med Anna, änka efter Johan målare. På det sättet fick han en verkstad och en plats i det hårt reglerade skråväsendet. Verkstaden låg vid Norre port i det som nu är Gamla stan. Han lät Annas söner få ut fadersarvet, några egna barn skulle han inte komma att få. Genom skotteboken, dåvarande taxeringskalendern, får vi veta att han var en av de högst beskattade målarna i Stockholm. Verkstaden stan blev hans utgångspunkt för målningssviterna i kyrkorna i Uppland. 

Bild inuti Odensala kyrka, taket är fullt av kalkmålningar och ornament.
Interiörbild från Odensala kyrka. I taket syns kalkmålningar av Albertus Pictor. Foto: Rebecka Walan.

Målningarna och konsten att slå valv

Att se målningarna i kyrkan är en upplevelse. Valven har aldrig varit överkalkade. Väggmålningarna har däremot blivit kraftigt restaurerade. Det gör ont i nacken att böja huvudet bakåt. Där slår Moses vatten ur källan, där slukas Jona av valfisken. Och där trycks Josef ner i brunnen av sina elaka bröder efter att först ha kommit med mat till dem. Just detta har Pictor skildrat som en serie. Till höger kommer Josef intet ont anande traskande med en matkorg och till vänster är han plötsligen i brunnen. Brunnen är målad som av murat tegel, och det finns rikligt med byggda element i Pictors måleri där just tegel förekommer.  

Detaljbild på ett av motiven i taket på Odensala kyrka. Kalkmålningarna är färgglada.
Närbild av kalkmålningarna i taket i Odensala kyrka med exempel på inslag av tegel i motiven. Foto: Rebecka Walan.

Konsten att slå valv med tegel var en förutsättning för Pictors målningssviter i kyrkorna. Under slutet av 1400-talet ersatte de murade valven de gamla innertaken av trä. Det var dessa valv som Pictor blev anlitad för att måla. Han kom att måla väggar och valv i omkring 30 kyrkor främst i Mälardalen. Målningarna förmedlar det bibliska budskapet för besökaren.  

Närbild på kalkmålning. Flera figurer syns i bilden.
Motivet Moses slår vatten ur klippan. Foto: Rebecka Walan.

Färgskalan

Färgskalan är annorlunda i jämförelse med exempelvis Täby kyrka. I Odensala finns inget blått. Hade han kanske brist på den dyra lapis lazuli-stenen som de blå pigmenten kommer ifrån? Utan det blå blir färgerna mera sammanhållna, jag upplever målningssviterna som mer varma i tonen, med brunt och grönt som dominerande. Men när kyrkan var färdigmålad vid slutet av 1400-talet så var färgskalan en annan. Förutom att färgerna var klarare och starkare har blymönjan svartnat med åren, från början var den lysande orangeröd. Kroppar som nu är gråa till färgen hade en rosaröd ton. 

Detaljer från kalkmålningarna i taket på Odensala kyrka.
Detaljer från valven i Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.

Platsen

Målningarna är en del av kyrkan. Men kyrkan var också platsen för målningarnas tillblivelse, den byggnad som målaren och hans lärlingar hade att förhålla sig till. Det tog mig cirka 1,5 halv timme enkel väg, men när Albertus och hans lärlingar skulle ta sig till Odensala kyrka från Stockholm måste det ha tagit flera dagar med hästar och vagnar. De bör också ha övernattat någonstans.  

Ljuset i kyrkan var inte som nu. Fönstren på norrväggen togs upp under 1700-talet, då också de tre fönstren på söderväggen förstorades. Så ljuset flödade inte på samma sätt under det sena 1400-talet som idag. Vi får tänka oss att kyrkan under Albertus Pictors tid var bra mycket mörkare. Att fönstren förstorats och nya fönster blivit till är också anledningen till att väggmålningarna blivit skadade och därmed också hårt restaurerade. 

Detaljbild från kalkmålningar i taket i Odensala kyrka.
Detaljbild från valven i Odensala kyrka. Josef i brunnen och Jona och valfisken. Förstorat fönster mot söder.
Foto: Rebecka Walan.

Hur gick det till?

Hur gick det till när kyrkan målades? De måste ha klättrat och klängt på stegar till ställningar högt upp under valven. Och hur lät det i kyrkan när flera målare var igång samtidigt? Jag förställer mig hur de ropade och tjoade till varandra. Kanske att en färg tog slut och någon hojtade om mer pigment. Eller ett utrop av irritation när något inte blev som tänkt med en målning. Kroppar som värker av konstiga ställningar och samtidig en vilja att bli klar, att få komma hem. 

Utställningen Medeltida kyrkor

Vill du veta mer om medeltida kyrkor i Stockholms län? Besök utställningen Medeltida kyrkor – Stockholms läns museum

Det immateriella kulturarvet

Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län

Stockholms läns museum, hemslöjdskonsulenterna på Region Stockholm samt Stockholms läns hembygdsförbund har inlett ett samarbete för att arbeta med det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Tillsammans med länsinvånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Vårt uppdrag är bland annat att samla in och förmedla det levande och immateriella kulturarvet samt att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv.

Med detta initiativ vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!

Konferens 14 februari

Fredag 14 februari 2025 arrangerar vi en konferens om det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Syftet är att diskutera hur vi bäst kan utveckla och tillgängliggöra vårt levande kulturarv. Arbetar du med kultur eller kulturarv? Är du verksam inom en förening, kommun, museum, arkiv eller liknande? Dagen är kostnadsfri att delta i och vi bjuder på fika. Lunch äter du på egen hand.  

Är du intresserad av att delta? Anmäl dig direkt via länken Anmälan konferens 14 februari (esmaker.net)
Anmäl dig senast 31 januari.

Program

Moderator: Charlotte Ahnlund Berg från Riksantikvarieämbetet.

Förmiddagspass 9.00-11.45

  • Incheckning och fika 9.00-9.30. Vi bjuder på kaffe/te och Rimbobulle.
  • Charlotte Hylltén Cavallius från Institutet för språk och folkminnen om Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet och hur arbetet sköts nationellt i Sverige.
  • Sara Linell Heed och Felicia Rydin från Upplands-Bro kommun om Cos-play och spelkonventet King Con mm.
  • Musa M. Isse, barnboksförfattare och initiativtagare till Somalisk Kulturfestival om språk och mat som generations- och kulturbryggor
  • Harald Grönroos, riksspelman och Louise Fladvad, berättarpedagog med spelpipa och muntligt berättande.

Lunch på egen hand 11.45-13.00

Eftermiddagspass 13.00-15.45

  • Under eftermiddagen bjuds det på kaffe/te och Sorundatårta
  • Lena Kristiansson från Sorunda Hemslöjdsvänner om hur de arbetar för att göra det möjligt för fler unga att bära Sorundadräkten.
  • Friedrike Roedenbeck från Nämnden för hemslöjdsfrågor om slöjd som immateriellt kulturarv.
  • Frida Spång, berättare från Fabula storytelling med berättelse och workshop
  • Paneldiskussion, deltagare meddelas senare

Programmet uppdateras efter hand med tider för de olika programpunkterna.

Vad är immateriellt kulturarv?

Immateriellt kulturarv, eller som det också kallas; det levande kulturarvet, syftar på den delen av människans spår och lämningar som vi inte kan ta, se eller känna på. Det är själva görandet och den tysta kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk. På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet

Ett annat sätt att förklara vad det immateriella kulturarvet är att se hur det skiljer sig från det materiella som utgörs av historiska spår som tillkommit genom mänsklig aktivitet i olika tider. Här är alltså fokus i stället på de fysiska spåren och lämningarna som vi kan se eller förnimma med våra sinnen. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)

Vad kan du göra?

Har du tips på ett levande kulturarv nära dig eller håller du kanske på med något själv? Det finns såklart fler exempel på vad immateriellt kulturarv kan vara än de exempel vi har tagit upp här. Vad sägs om fikakultur och matlagning, dräkter och sömnad, sagor och sägner, biodling eller fiske? Hör gärna av dig till oss via mail lansmuseet.kultur@regionstockholm.se

Konsten i Botkyrka

Bord i form av persiska mattor, en mini-stad av betong, en silverglänsande åtta i rostfritt stål. Konsten i Botkyrka har både internationell och nationell prägel. Samlingen med offentlig konst är här väl värd att ta del av. 

På FN-dagen den 24 oktober var det dubbelinvigning i Fittja. Ett nytt konstverk invigdes på Konstkuben i Fittja centrum, och samtidigt lanserade vi Botkyrkas medverkan i appen Upptäck konsten. Det var folkfest i Regnbågsparken med musik som dundrande ur högtalare, korvgrillning, poesiläsning och ett tal om appen Upptäck konsten och Botkyrkas offentliga konst. 

En byggnad formad som kub, på sidan syns ett färgglatt kollage.
Konstkuben av Saadia Hussain©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Rebecka Walan.

Att invigningen skedde på FN-dagen var ingen slump. Konstkuben med de fyra färgstarka och innehållsrika målningarna är ett projekt präglat av delaktighet. Här har invånare mellan 8 och 80 år varit med och skapat. Det är konstnären och konstpedagogen Saadia Hussain som lett projektet. I målningarna på väggarna hittar du porträtt av människor som bor i Botkyrka. Till exempel en omtyckt fritidslärare med 11 barn i famnen och ett porträtt av poeten Nicole Charro, som också läste sina dikter under porträttet av sig själv. Alla barn som medverkat fick varsin pensel. Borden var dukade med papper där barn och vuxna satt och målade. Hela evenemanget präglades delaktighet. Och stolthet.  

Den offentliga konsten är en demokratisk form av konst, genom att alla kan besöka den utan att betala inträde. Det är konst som alltid är öppen och placerad i det offentliga rummet. Dessutom är det tillåtet att ta och känna på den, till skillnad mot konst på museer. 

Låt oss titta närmare på några av konstverken i Botkyrka. På Fittjahöjden bakom konsthallen står två bord bland blommor och växtlighet. Borden, eller bänkarna, är utformade som persiska mattor. När du kikar närmare ser du till och med mattfransrana, och att de är välkammade. Det är vackert, exotiskt och självklart på samma gång. Konstverket har titeln Vandrande ö och är gjort av Mandana Moghaddam.  

Två stenbord som ser ut som persiska mattor i en park.
Mandana Moghaddam©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Jenny Bergensten.

Verket minner om andra platser, det för oss till mellanöstern, till Iran där Mandana Moghaddam växte upp. Så här säger hon om verket: 

”Ett gammalt minne som har blivit förstenat. Minnet som tar oss med sig till en annan tid och rum.” 

På Falkbergsskolans skolgård i Tullinge står Eva Hilds SUPER 8 och glänser som silver. När jag och fotografen Jenny Bergensten kom dit var skolgården tom, vilket var tur eftersom det är otillåtet att ha barn med i bild utan tillstånd. Jenny kunde fotografera i lugn och ro. Precis när vi var klara ringde det ut och barnen sprang ut på skolgården. Två flickor klättrade då genast upp och satte sig i åttan. Det såg riktigt bekvämt ut. Därifrån hade de också utsikt.   

En spegelblank skulptur i form av en åtta.
SUPER 8 av Eva Hild.©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Jenny Bergensten.

Så här beskriver konstnären Eva Hild sitt verk: 

”SUPER 8 är en skulptural kropp som handlar om rörelse, flöde och öppningar. Den sammanhängande rörformen kan ses som en tredimensionell teckning – formen är lika mycket luft och volym som den faktiska massan. Skulpturens loop består av en dubbelåtta, det finns ingen fram- eller baksida, ingen början eller slut. Verket kopplar till filmens värld, både i namnet som anspelar på ett äldre film-format och i formens rörelse och spegling” 

Stora geometriska figurer i högt gräs.
Tarek Zaki©/Bildupphovsrätt 2023 Foto: Jenny Bergensten.

Vi avslutar med ett besök i Alby. Här intill gångstråket vid Lagman Lekares väg finns en hel liten stad uppbyggd av betong. Flera mindre hus, några högre och ett hus som påminner om en helig byggnad. Den som har gjort konstverket är den egyptiske konstnären Tarek Zaki. Under en tid bodde han i Botkyrka som en del av Botkyrka konsthalls ateljé- och vistelseprogram Residence Botkyrka. Hans konstnärskap kretsar kring tid, historia, minnen och monument. Han tillbringade mycket tid i Fittja och norra Botkyrka och intresserade sig för kommunens historia med rötterna till järnåldern. Han bor och är verksam som konstnär i Kairo. 

Detta var några få smakprov på den offentliga konsten i Botkyrka. Här finns en mångfacetterad samling med konst som ger perspektiv och utblick, och inblick. Konsten kan hjälpa oss att förstå oss själva.  

En hand håller i en mobiltelefon som visar appen Upptäck konsten.
Appen Upptäck konsten kan laddas ner gratis från AppStore eller GooglePlay. Foto: Stockholms läns museum.

Vill du veta mer om den offentliga konsten i Botkyrka kan du ladda ner appen Upptäck konsten. Här finns 19 konstverk som du får veta mer om, och även konst i 12 andra kommuner. Så klart är appen gratis. Du hittar den i AppStore och i GooglePlay.  

Till Upptäck konsten i AppStore.

Till Upptäck konsten i GooglePlay

Kolla konsten i Jakobsberg

Häromveckan lanserade museet ett nytt spår i appen Upptäck konsten tillsammans med Järfälla kommun. I appen får du veta mer om konsten och konstnärerna bakom verken. Vår förhoppning är att besökare och invånare kan se på konsten på ett nytt sätt om man får veta mer om tankarna bakom. För tankar finns det. Inte sällan får konstnärerna lämna in skisser och projektbeskrivningar till sina verk. Samtidigt är utrymmet i det offentliga rummet begränsat. En skylt bredvid kan berätta om titel, upphovsperson och årtal, men inte så mycket mer. Appen är tänkt som en länk mellan konstverk och besökare.
 
Nu är tolv kommuner en del av appen. I Järfälla presenteras 17 konstverk i tre områden: Kallhäll, Barkarby och Jakobsberg. Flest konstverk finns i Jakobsberg, här finns en samling med konstverk som ligger tätt, det är enkelt att gå en konstvandring. Här får du ett smakprov på några av de spännande verk som finns i Jakobsberg.

I hörnet av centrumets lilla park finns en taktil karta av kommunen gjord i brons. Verket heter Järfälla bygd och natur och är gjort av Lennart Andersson. Kartan är skalenlig. Här höjer sig träd, hus, och djur som alla är typiska för kommunen. Du hittar Bolinders fabriker, ett flygplan där Barkarby flygfält en gång legat och Jakobsberg med sina höga hus. Mikael Falk som är konstansvarig kultursekreterare i Järfälla kommun berättar att han brukar börja sina vandringar här eftersom det blir en fin ingång till kommunen.

Skulptur i brons av en hund som drar en liten vagn.
Pian ©Johanna Karlsson/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Jenny Bergensten.

Cirka 20 meter bort hittar du en bronshund med en liten vagn bakom sig. Verket heter Pian och är gjort av Johanna Karlsson.  Idén fick hon av ett fotografi av en Sankt Bernhardshund som drog en vagn och i vagnen satt ett litet barn. Det var en äldre släkting som hade fotot hemma på väggen och barnet i vagnen var släktingen. ’Tänk att få sitta i en sådan vagn’ tänkte Johanna under uppväxten. Nu kan det bli verklighet för de små invånarna för tanken är att barn ska få sitta i vagnen. Konstverket är fastsatt rakt i marken och står inte på någon sockel, varför det också är lätt att klappa hunden. Och jo, släktingens hund hette Pian.

Skulptur i brons av en pojke som står utanför en butik.
Pojken. ©Lars Nilsson/ Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan.

Om du kommer med pendeln och går upp mot torget så är Pojken av Lars Nilsson det första konstverk som möter dig. Pojken är av brons och står barfota direkt på marken. Han är endast iklädd kortbyxor, men ofta förses han med en mössa eller en halsduk av invånare som tycker att det ser kallt ut. Pojken blickar förvånat uppåt. Vad är det han ser på? De höga husen? Från början var Pojken en del av en installation på ett galleri där han stod och tittade på ett oformligt berg, som påminde om en slags meteorit. Men han är också vänd emot ett stort djur som skymtar en bit bort bakom träden.

En skulptur av en giraff i rostfritt stål som går på en gågata.
Giraffen ©Thomas Karlsson/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Jenny Bergensten.

För här står minsann en giraff gjord i naturlig storlek av aluminium. Giraffen är 4,3 meter hög och konstnären bakom är Thomas Karlsson, han som har gjort Årsta Zoo och som nu också ligger bakom en av de nya tunnelbanestationernas konst. På Nacka station kommer ett jättelikt elefanthuvud och en noshörning att ta plats. Om varför det blivit så mycket djur säger han:

”Djur har en symbolisk laddning. Det är något ursprungligt och som många kan relatera till. Jag gör inte svenska djur, utan djur som kommer från andra delar av världen. Det blir något oväntat, ett möte som uppstår.”

Det finns fler verk i centrum, detta var ett axplock. Konsten i Jakobsberg utgör en fin samling konst. Att så många verk är på marknivå gör att de också är taktila, du kan känna på dem och upptäcka med dina händer. Fast när det gäller giraffen får vi nöja oss med att känna på benen.

Ett tips är ta någon med dig när du går på konstpromenad eftersom det att samtala om konst bidrar till att vi får nya perspektiv.

Om den offentliga konsten säger Mikael Falk så här:

”Med den offentliga konsten når vi ut till invånarna. Man kan säga att konsten kommer till folket istället för att de behöver komma till konsten. Och genom appen Upptäck konsten blir den offentliga konsten ännu mer tillgänglig”.

Sammanlagt presenteras i Upptäck konsten i nuläget 130 konstverk och konstnärer. Appen växer med fler kommuner varje år.

Appen kan du ladda ner gratis via Googleplay eller Appstore.

Upptäck konsten Google Play

Upptäck konsten Appstore

Hur ofta tänker du på romarriket?

Har du hört den frågan? Det hela började med att influencern Saskia Cort för cirka ett år sedan började ställa frågan – vad tänker män på? Och fick till svar att de tänkte på det romerska riket, flera gånger i veckan, vilket många tyckte var märkvärdigt. I sociala kanaler har det sedan exploderat att kvinnor frågar män hur ofta de tänker på romarriket. Istället för att fundera över varför det förhåller sig så lyfter vi blicken lite. För visst finns det anledning för oss alla att emellanåt tänka på romarriket.

Pantheon och Piazza della Rotonda i Rom. Foto: Gabriella Clare Marino

Många av de uppfinningar och tankesätt som vi har idag lever kvar från romersk tid. Till exempel våra månader, där flera av dem har namn som härrör från tiden. Mars är namnet på krigsguden, juni kommer från den romerska gudinnan Juno, september är enligt romersk räkning den sjunde månaden och betyder också just sju och december betyder tio.

Vi använder också oss av romerska siffror, till exempel när vi benämner ordningen på våra kungligheter, som vår kung Karl XVI Gustav.

Uttryck som “Bröd och skådespel” (Panem et circensis) eller “Fånga dagen” (Carpe diem) lever kvar från romersk tid.

Har du tänkt på alla de valv som finns i många byggnader? Konsten att mura och slå valv kommer från romarriket. Ett exempel i Stockholms län är Täby kyrka. Här finns det många vackra medeltida målningar och dessa kom till just efter att valv slagits i kyrkan. Det var bättre med murade valv än de gamla innertaken av trä som riskerade att antingen ruttna eller brinna upp.

Valvmålning i kyrka.
Målningar av Albertus Pictor i Täby kyrka: Foto: Rebecka Walan

En annan viktig uppfinning som kommer från romartiden är framställningen av betong. Pantheon i Rom är bland annat byggd med hjälp av betong. Hur viktig betongen har varit för framväxten av vårt moderna samhälle kan inte nog överskattas. Broar, akvedukter, kupoler är andra former av ingenjörskonst och finns i olika former och utföranden idag. Så visst finns det anledning att tänka på romarriket. Åtminstone rätt ofta.

Grå rundad byggnad. Gråblå himmel.
Gavlar klädda med betongelement med frilagd ballast. Täby. Foto: Albin Uller.

Fototävling med bilder från 1983 avgjord

I år är det museets 40-årsjubileum och detta uppmärksammas med en insamling av foton från födelseåret 1983. Vi bedriver sedan många år insamling av länsinvånarnas fotografier, både äldre och samtida. En viktig del av vår verksamhet är att göra länsinvånarna delaktiga i skapandet av vårt gemensamma kulturarv och därför vill vi fokusera extra på det under vårt jubileumsår.


Länsmuseet har väldigt få fotografier från början av 1980-talet och nästan inga som visar människors liv. Därför arrangerade vi en fototävling som pågick från 1 mars till 31 juli 2023. Vi uppmanade alla länsinvånare över 16 år att leta fram sin bästa bild från 1983 och delta i tävlingen. Varje person kunde bidra med max 3 bilder. Fotografierna skulle vara tagna 1983 i Stockholms län, eller däromkring om det fanns osäkerheter kring årtalet. Alla som deltog i tävlingen hade chans att vinna fri entré till Fotografiska i ett år. Förutom att sponsra tävlingen med pris medverkade även Fotografiska med en jurymedlem.

Nu är tävlingen slut och vi har fått in sammanlagt 80 bilder av 35 personer. Vi vill rikta ett varmt tack till alla tävlingsdeltagare! Tack vare er som bidragit med bilder har vi fyllt luckan i våra samlingar. Bilderna som skickats in till tävlingen kommer sparas för framtiden och blir en del av vår gemensamma historia.

Alla bilder som skickades in finns att se på webbplatsen Fototävling: 1983 – Connect to Collect

Vinnaren av Fototävling: 1988

Vinnarbilden i Fototävling: 1983.
En kvinna sitter vid ett bor på en café.
Pia Harrison som skickade in den vinnande bilden.

Vinnaren av Fototävling: 1983 är bilden ”Halloweenfestfixning” inskickad av Pia Harrison!

Juryns motivering:

”En berättande bild som innehåller igenkännande tidsmarkörer och dokumentär estetik. Vi ser partytjejer med sköna 80-tals frisyrer, det är hårgelé och blå kajal. Ett tight utsnitt, natten är på g, 1980-talet redo att erövras. Bildens inramning av ansikten och de bruna tonerna gav berättelsen om ungdom och vänskap på 1980-talet en första plats i tävlingen.”

Stort grattis till Pia, hur känns det?
”Det känns naturligtvis fantastiskt roligt att ha vunnit – vem gillar inte att vinna? – och priset kommer alla gånger användas flitigt.”

Så här berättar Pia om bilden, ”jag letade i gömmorna, men hade inte jättemånga bilder från 1983. Den här festen hade jag dock många härliga bilder från. I slutet av -83 ordnade vi en Halloweenfest i hyrd lokal på Körsbärsvägen. Halloween var inte ett vanligt förekommande maskeradtema, men vännerna hade gett allt för att passa in som häxor och vålnader. Bilden är på oss som anordnade festen, när vi höll på att förbereda välkomstbålen med kolsyreis. Jag är längst till vänster, jag minns att jag var mycket nöjd med mina blåa läppar”.

Många fina bidrag

Det kom in många fina bilder från 1983 och det var flera bilder som konkurrerade om vinsten. En annan bild som juryn vill lyfta fram, som hade en bra chans till vinnarplatsen, är Lars Håkan Widfors bild på hans syster och mamma. Så här berättar juryn om bilden, ”Här ser vi tidsmarkörerna är nästan som inplanterade, frisyren omisskännlig. Sommarmorgonen är krispig och skärpan likaså samtidigt som kaffedoften stiger ur bilden. Bilden växte ju mer man tittade på den och berättelserna växlade beroende på vilket detalj man landade på. Ett fint samspel i bilden mellan mamman och dotterns närvaro och världen runtomkring dem”.

Två kvinnor sitter och fikar i det gröna och bläddrar i en dagstidning.
Lars Håkan berättar om bilden, ”På en tomt i Vettershaga, söder om Norrtälje, min syster och mamma inför kaffedrickande och DN läsning i juli 1983”. Foto: Lars Håkan Widfors.

Jury Fototävling: 1983


De som har utsett vinnaren är en jury bestående av artistduon och 80-talsikonerna Lili och Susie, Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum och Lisa Hydén, utställningschef på Fotografiska. Juryns bedömning har baserats på samtidsmarkörer från tidigt 1980-tal, bildens berättelse samt estetiskt värde.

Porträttbild på Lili och Susie.
80-talsikonerna Lili och Susie. Foto: Peter Knutson.
Porträttbild på Karolina Hedström.
Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum. Foto: Karolina Hedström.
Porträttbild på Lisa Hydén.
Lisa Hydén, utställningschef på Fotografiska. Foto: Morgan Norman.

Konst och vatten

Det skvalar, porlar och rinner. Ibland stänker det. Många offentliga konstverk och gestaltningar är utformade med vatten som bärande element. En del är gjorda som fontäner medan andra har en annan lösning. De sätts igång i slutet på maj och stängs av i mitten av september. Vintertid har de en annan funktion, men bäst upplever du dem nu under sommaren när vattnet är i gång. Inget verk är det andra lik. En del har många år på nacken medan några är av senare datum.

Carl Milles står för flera av de äldre mera klassiska fontänerna. I Solna i Råsunda finns sedan 1918 Solglitter. En flicka rider på en delfin i flygande fart. Hon håller ett fast tag om delfinens fena. I bassängen hoppar fiskar, också de gjorda av Milles.

Fontän med skulptur av en flicka som rider på en delfin, även skulpturer av två fiskar i dammen. Grönska och bladverk runtomkring.
Solglitter©Carl Milles/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Råsunda i Solna. Från 1918.

I Jakobsberg har Mette Wihlborg gjort en fontän på torget. Den har den traditionella fyrkantiga formen men både i och utanför fontänen hittar du spännande stenformationer. Konstnären berättar att hon var fascinerad av häxkittlar, det vill säga stenar som inlandsisen fört med sig och som med vattnets kraft snurrade runt i berget och skapade hålrum. Med lite fantasi liknar stenarna i fontänen en sköldpadda. På bassängens botten simmar fiskar, kan man tro, men fiskarna är i själva verket gjutna i bottnen. Vattnet porlar rogivande från fontänen. Här vill man gärna slå sig ner.

Fyrkantig fontän med vatten och stenar i. Två stora urnor med flerfärgade blommor runtomkring.
Källan©Mette Wihlborg/ Bildupphovsrätt 2023 Foto: Rebecka Walan. Jakobsberg i Järfälla. Från 1995.

Tre guldglänsande drakar står på torget i Barkarbystaden. En stor och två små. Titeln är Dogfight. Den som kan flygets terminologi vet att det är vad en strid i luften mellan två flygplan kallas. Konstnären Fredrik Wretman var inspirerad av Barkarby flygplats som en gång legat här. Här bildar vattnet inte någon traditionell fontän utan fylls på underifrån och täcker plattsättningen där drakarna är placerade. Vattnet utgör bara ett tunt lager och rinner undan efterhand. Men vad gör drakarna egentligen? Är det två busiga drakungar och en förälder? Kanske försöker den stora draken få ordning på sina barn. Eller beskyddar dem med ett stort vrål? Vad tror du?

Tre skulpturer av guldfärgade drakar på en blöt rektangulär plattsättning.
Dogfight©Fredrik Wretman/Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Barkarbystaden i Järfälla. Från 2015.

Hur skulle en essens av skärgården kunna se ut? Om du åker till Åkersberga kan du få en idé om det. Här hittar du Thomas Nordströms gestaltning Arkipelag. Det är en organiskt formad fontän gjord av stensorten diabas. I mitten av fontänen sprutar vattnet ur rundade svarta former. Ibland sprutar det kraftig och ibland rullar det mjukt över kanterna. I fontänen finns också små öar som den leksugne kan hoppa på. På kvällen lyser fontänens vulkaner i olika färger och tillför en ny dimension till verket.

Fontän med svart böj kant, vatten sprutar ur runda former inuti fontänen.
Arkipelag©Thomas Nordström/ Bildupphovsrätt 2023. Foto: Rebecka Walan. Åkersberga. Från 2011.

Stjärnskott heter Sophie Totties gestaltning av den plats där Gamla Råsunda en gång låg. Här porlar det i fyra olika dammar. I mitten finns en mässingsstjärna och i botten glimmar stjärnor likt diamanter. Konstnären tänkte på idrottsstjärnor som exempelvis Pelé som slog igenom på Råsunda 1958 men också på de stjärnor som gått ut och in genom Filmstadens dörrar där flera filmer spelats in genom tiderna. Du hittar också himlavalvets stjärnbilder. Det är en plats med många lager och här finns mycket att upptäcka.

Dammar med vatten som sprutar och runda vita klot på svart gatsten.
Stjärnskott©Sophie Tottie/ Bildupphovsrätt 2022. Foto: Rebecka Walan. Råsunda i Solna. Från 2022.

Fontäner och verk som är skapade med vatten som bärande element är som oaser i vårt offentliga rum under sommartid. Passa på att besök några av dem nu när de visar sig från sin bästa sida.

Vill du veta mer om offentlig konst så kan du kolla in vår hemsida. Här finns också längre texter om de olika verken. Klicka här för att läsa mer Offentlig konst

Teglet som byggde Stadshuset

Enbart tornet till Stockholms stadshus krävde lika många tegelstenar som tre hyreshus i staden. Mängden tegelstenar som behövdes när Mälardrottningens ståtligaste hus byggdes är svår att föreställa sig. 7 miljoner är en svåröverskådlig mängd och då är inte fasadens en miljon tegelstenar medräknade. Det är också svårt att föreställa sig hur omfattande tegeltillverkningen i Mälardalen varit och den logistik som krävdes för att tillverka och transportera allt tegel till Stockholm, Stadshuset och alla andra byggarbetsplatser i staden före industrialiseringen av byggprocessen.

Stockholms stadshus sett över vattnet.
Stockholms stadshus. Källa: Stockholms stadsmuseum. Foto: Ingrid Johansson

Stockholms stadshus har firat 100 år och det vill Stockholms läns museum uppmärksamma genom att lyfta Stadshusets främsta kännetecken – teglet!

Det är ingen slump att Mälardalen var rikt på tegelbruk vid tiden för uppförandet av Stadshuset. Här fanns alla förutsättningar för en blomstrande tegelproduktion. Närheten till Stockholm där en intensiv byggnadsverksamhet pågick, goda transportmöjligheter via Mälaren samt rik tillgång till bra lera. Stockholm till skillnad från övriga städer kring Mälaren hade sedan 1763-års byggnadsstadga ett förbud mot att uppföra trähus på grund av brandrisken varför efterfrågan på tegel var stor och ökande. 1800-talets senare hälft utmärks också av en enorm expansion och behovet av bostäder fyllde malmarna med nya hyreshus – i tegel.

En karta över tegelindustrier i Mälarprovinsen 1896–1900.
Tegelproduktionen i Mälardalen 1896–1900. Källa: William Bruno. Tegelindustrin i Mälarprovinserna: med särskild hänsyn till Stockholm som marknad (1954).

Vid tiden för stadshusbygget fanns det i Mälardalen drygt 75 tegelbruk och då hade antalet ändå minskat sedan 1860-talet då antalet bruk var som flest och drygt 250 bruk fanns i Mälardalen och försåg huvudstaden med byggnadsmaterial. Det stora antalet hängde i högsta grad samman med byggnadsaktiviteten i huvudstaden men också avsaknaden av industriella produktionsmetoder. Innan introduktionen av ringugnar, mekaniska valsar och pressar under 1870-talet kunde tillverkningen öka enbart genom anläggningen av nya bruk. Industrialiseringen både skapade och mötte efterfrågan av arbetskraft, byggnadsmaterial och bostäder från den snabbt växande huvudstaden. De mindre tegelbruken konkurrerades ut eller köptes upp. 

Flygfoto över Lima tegelbruk. Framför tegelbruket syns vatten, bakom ligger en skog.
Lina tegelbruk 1936. Foto: Ahrenbergsflyg

Stadshusets tegel var av ovanliga mått och specialbeställdes av arkitekten Ragnar Östberg. Tegelstenarna var något större än det vanligt förekommande murteglet vid tiden och påminde om äldre tiders murtegel. Det var Lina tegelbruk som år 1914 fick beställningen att tillverka både murteglet till stommen och fasadteglet. Fasadteglet var handslaget, men Lina bruk hade också två ringugnar med en kapacitet på 5 miljoner tegel om året som tillverkade murteglet. Lina bruk var ett av Mälardalens både största och mest moderna tegelbruk och anlades 1907 då Lina gård köptes upp av Kiholms tegelbruk strax norr om Lina gård, som i sin tur köptes upp av Mälardalens tegelbruk 1914.

Svartvit bild på en båt vid kajen. Några män lastar tegelsten.
Lossning av tegel från pråm vid Stadshuset, 1913–1922. Källa: Stockholms stadsmuseum. Foto: Okänd.

De allra flesta av Mälardalens tegelbruk förlades vid vattnet. Närheten till vattenvägar, och därmed effektiva transporter, var kritisk för tegelbrukens lokalisering. Bara på Mälaröarna låg under 1800-talets slut ett tiotal och i Södertälje kommun, åtminstone fem vid samma tid. Spår- och järnvägar kom att bli betydelsefulla både för långväga och kortare sträckor. Vid Lina bruk transporterades leran från lertäkten vid nuvarande Lersjön till bruket med en smalspårig järnväg medan det färdiga teglet fraktades på pråmar som drogs av bogserbåtar till huvudstaden. Väl framme vid Stadshusbygget lossades tegelstenarna manuellt och transporterades med små vagnar via ett spårsystem upp till borggården och byggarbetsplatsen.

Industrialiseringen som bidrog till tegelindustrins expansion kom också att bli dess död. När bostadsbyggandet industrialiseras vid 1900-talets mitt ersätts den stora produktionen av murtegel med en nästan motsvarande stor produktion av fasadtegel. På 1960-talet minskar dock användningen av fasadtegel till förmån för prefabricerade betongelement och den svenska tegeltillverkningens saga är all. Idag finns endast ett fåtal tegelbruk kvar.

Lästips till dig som vill veta mer om om Stadshusbygget

Ekelund, Hans (2002). Ur Stadshusets historia, 1901–1923. Stockholm: Sialnder & Fromholtz

Hayen, Mats (2023). Vi som byggde Stadshuset. Stockholm: Stockholmia förlag

Pihl Atmer, Ann Katrin (2011). Stockholm Town Hall and its architect Ragnar Östberg: dream and reality. Stockholm: Natur & kultur

Larsson, Rikard (2011). Murverkets hemligheter: en vägvisare till Stockholms stadshus. Stockholm: Langenskiöld i samarbete med Arkitekturhistoria, Kungl. Konsthögskolan

Museet på fickan

En bild med texten "Museet på fickan"  på en mobiltelefon.
Foto: Daniela Juvall, form.

Stockholms läns museum är museet på fickan. Vi berättar om spännande besöksmål, om länets konst och historia, om slöjd och byggnader. Om hur det är att leva här idag. Och det är länsinvånarna som är medskapare av innehållet. Besök oss på webben och i mobilen. Dela, gilla, bidra! Från den 19 september är du välkommen att ta del av vårt nya digitala arbetssätt!

Nu finns museet överallt

Under 2018 lämnade vi våra publika lokaler i Sickla för att fokusera på vårt nya arbetssätt. Genom att inte ha publika lokaler blir vi mer rörliga och kan möta länsinvånarna där de befinner sig, till exempel i projektet Platsverkstan som i år har genomförts i Barkarbystaden och Flemingsberg. Det har bland annat resulterat i två digitala stadsvandringar i 360-teknik.

Kvinnokraft – en ny digital utställning

Genom tio porträtt av kvinnor från Stockholmsregionen vill vi ge exempel på vad kvinnor har åstadkommit genom historien. Det är kvinnor som har gjort storverk trots små möjligheter och hårda villkor. Det är kvinnor som har kämpat, skapat, agiterat utan att ge upp. Det är kvinnor som har förbättrat villkoren för andra kvinnor. Trots det nämns de sällan i historieböckerna. Webbutställningen är en bearbetning av vandringsutställningen Tusen år av kvinnokraft som pågår i Vallentuna kulturhus fram till 17 september.

Selfies-insamling

I samband med lanseringen startar vi en insamling av selfies från länets invånare eftersom det är en typisk företeelse i vår i tid. Vi använder vårt insamlingsverktyg Samtidsbild, som har utvecklats just för att samla digitala bilder, vilka annars riskerar att försvinna. Under hösten kommer vi att arrangera en diskussionskväll tillsammans med Stockholms kvinnohistoriska för att lyfta selfies ur olika perspektiv.

Stadsvandringar

Vi har tillsammans med Huddinge, Järfälla och Film Stockholm tagit fram två digitala stadsvandringar med 360-teknik. Besökaren kan på egen hand utforska de många olika lager som finns på dessa platser, lyssna till samtal och möta boende som berättar om sin livsmiljö.

Upptäck konsten – vår nya konstapp

Tillsammans med sex kommuner – Huddinge, Nacka, Solna, Täby, Upplands-Bro och Värmdö – har vi tagit fram appen Upptäck konsten som guidar oss till den offentliga konsten. Under specifika datum i höst kommer vi tillsammans med konstnärerna ha visningar av konsten i Täby, Upplands-Bro, Nacka och Solna. Mer information tid och plats för visningarna hittar du i vårt kalendarium.

Byggwebben

En av museets mest uppskattade verksamhet är Byggwebben som handlar om bebyggelse, renovering och lagstiftning inom byggområdet. Vi har nu uppdaterat materialet och kompletterat med information om stadsplaner.

Podd

Under det senaste året har vi producerat poddar med fokus på museets ämnesområden. Senast i raden är ett program om rysshärjningarna som ägde rum i Stockholms skärgård 1719. Vi kommer även att producera två nya avsnitt under hösten som tar upp rysslägret i Lisma i Huddinge.

Sökfunktionen

Vi presenterar nu en ny samsökfunktion till museets samlingar. Även bilder från de hembygdsföreningar som ingår i projektet Kollektivt kulturarv finns tillgängliga här. Här kan du också hitta byggnadsinventeringar från hela länet.

Dela slöjd

Att slöjda är något som många gör hemma, under en kurs eller på slöjdträffar tillsammans med andra. Vi uppmanar nu alla som vill att dela med sig av sitt skapande via nätet. Vi vill att fler delar med sig eftersom det inspirerar andra att också göra med händerna! Det kan vara allt från ett fotografi till en komplett arbetsbeskrivning. Vi kallar projektet #delaslöjd och första kampanjen pågår från den 19 september till och med 15 december.