Publicerad: 28 augusti 2019 | Skribent: Rebecka Walan
Idag är det Raoul Wallenbergs dag. Här hedrar vi hans minne genom att berätta om de tre monument som finns i Stockholm. De skildrar hans gärning på olika sätt.
Till Raoul Wallenberg. Kirsten Ortwed. Raoul Wallenbergs torg, Stockholm. Foto: Stockholms läns museum.
Skulpturer på Lidingö
Två av skulpturerna finns på Lidingö. Det är ingen tillfällighet. Raoul Wallenberg föddes på Lidingö 1912, i sin morfars hus i Kappsta där han som barn tillbringade flera somrar. Huset brann ner på 30-talet och idag finns bara grunden kvar. Där står idag också verket Attachéväska Raoul Wallenberg.
Portföljen, som är av brons och i naturlig storlek är en del av ett monument över den svenske diplomaten vid FN-huset i New York, skapat av det ungersk-svenska konstnärsparet Gustav och Ulla Kraitz. Väskan berättar till viss del vem Raoul Wallenberg var: att han var diplomat och arbetade i Budapest under andra världskriget.
Om Rauol Wallenberg
Raoul Wallenberg var utsedd av svenska regeringen att leda en räddningsoperation av ungerska judar. Stödet kom från den amerikanska organisationen War Refugee Board. Genom att skriva ut skyddspass till judar räddade han tiotusentals personer som på så sätt kunde fly. När sovjetarmén intog Budapest 1945 blev han tillfångatagen och fördes till Moskva. Exakt vad som hände honom är ännu inte klarlagt och kommer kanske aldrig att uppdagas. På 1970-talet krävde en bred opinion besked om vad som verkligen hänt. Resultatet av undersökningarna blev att de uppgifter som man tidigare fått dess värre verkade stämma. Det vill säga att Raoul Wallenberg dog redan 1947. Hur det gick till finns det inga uppgifter om. Raoul Wallenberg var en hjälte under kriget. Flera filmer och dokumentärer har gjorts om honom och hans gärning under kriget.
På Lidingö finns även en skulptur av Willy Gordon. Den har titeln Raoul Wallenbergs gärning och blev klar 1999. Skulpturen är gjord i två delar. Den ena är en gestalt klädd i kappa. Den andra är tre händer. Om du tittar noga ser du att figuren i kappa håller något i händerna. Willy Gordon berättar själv om skulpturen
”Idén till skulpturen fick jag när jag för första gången såg ett märkligt foto av Raoul Wallenberg. Fotot var taget mitt under en stor deportation. Wallenberg stod med ryggen mot kameran och hade händerna bakom ryggen. Han bar överrock och bredbrättad hatt. Det var januari 1945.”
Gestalten här står också med händerna bakom ryggen. Vinden har tagit tag i kappan. Det som figuren har i sina händer är ett pass, ett skyddspass stämplat med tre kronor, som han räcker till den öppna handen nedanför. Att lämna över ett skyddspass var inget Raoul Wallenberg kunde göra öppet och det har Willy Gordon tagit fasta på. Här är det som om han gör det i smyg, bakom ryggen. En handling av medmänsklighet. Ett överlämnande som kunde betyda liv eller död. Det är inte frågan om handlingen kommer att lyckas, om handen kommer att kunna ta emot passet eller om något kommer att hända som kommer att skjuta upp överlämnandet. Fokus är på givandet. Två händer som ger och en hand som tar emot.
En vit stenläggning och en namnteckning
Det tredje monumentet är det som har blivit mest omdiskuterat och ifrågasatt. Kanske för att det uppfattas som svårbegripligt. I mitt tycke är Kirsten Ortwedts Hommage till Raoul Wallenberg på Raoul Wallenbergs torg ett av de vackraste och mest inkännande monument som finns. Tolv bronser på en vit stenläggning. De är i sitthöjd, du kan lätt slå dig ner på en av dem. I bronsen finns konstnärens handavtryck. Fingrar som dragit i leran. Gjort spår. Det finns en rörelse hos de tolv bronserna, de tycks sakta röra sig mot vattnet. Släpande. Mot frihet.
Och liksom Raoul Wallenberg rörde sig bland folk på gatorna kan du gå runt bland dessa bronser. De är så låga att du kan titta ner på dem, att jämföra med till exempel den närbelägna skulpturen i Berzelii park där Berzelius står staty på en hög sockel, flera meter upp i luften.
En del av nyckeln till verket är den vita stenläggningen och namnteckningen på denna. Raoul Wallenberg skrivet i skrivstil. Svårläst. Slängigt och personligt. I guld. Och vi förstår att det som platsen beskriver är ett skyddspass. Nyckeln till frihet för så många.
Vad är ett fotografi?
Publicerad: 23 augusti 2019 | Skribent: Elisabeth Boogh
Vad är egentligen ett fotografi och vad kan det berätta för oss?
Av många historiker och filosofer i fotografins historia har det beskrivits som ett sätt att stoppa tiden, att dokumentera och bevara för eftervärlden. Redan 1845 kunde man i tidskriften The Antheneum läsa: ”Fotografiet har redan gjort det möjligt för oss att överlämna en bild av gårdagens solsken till framtidens generationer”.
På så vis är fotografiet nostalgiskt, det är ett visuellt minne av det förflutna, det berättar om vad som hänt i ett fruset ögonblick av tid. Men det som faktiskt pågick i bilden finns inte kvar, det har passerat i samma stund som bilden exponerades. Inte heller berättar fotografiet något om sammanhanget, om det som händer utanför bildens ram.
Nostalgi kan beskrivas som en vemodig men njutningsfull längtan hem eller tillbaka till en förlorad tid. Kvinnan på tvättbryggan är fångad av fotografen en solig dag sommaren 1930. Kvinnans varma leende, det glittrande vattnet, det röda huset bakom bryggan och grusvägen som slingrar sig upp i skogen kan väcka nostalgiska känslor hos oss. En längtan tillbaka till en tid då livet till synes var enklare. Där göromålen fick ta längre tid än vad de gör idag och kraven på oss var annorlunda.
Men kvinnans varma leende avslöjar inte vilket slit det var att tvätta för hand. Att tvätten först behövde skrubbas, för att sen röras över öppen eld i kittlar med varmt vatten och tvål och till sist sköljas i kallt vatten och bankas med klappträn. Bilden berättar inte om nariga händer, slitna ryggar och värk i kroppen. Att tvätta för hand ingick i kvinnans arbetssysslor ända fram till decennierna efter andra världskriget då tvättmaskinen introducerades i hemmen och i allmännyttans gemensamma tvättstugor. Tvättmaskinen gav kvinnorna mer fritid och frihet och det är inte undra på att Hans Rosling kallat den för ”den industriella revolutionens främsta uppfinning”!
För att läsa ett fotografi måste det avkodas parallellt på olika nivåer. Både det som till synes är självklart i bilden, till exempel att kvinnan knäböjer på en brygga som är nedsänkt i vattenbrynet och sköljer ett plagg i vattnet, men också det som döljer sig i bakgrunden, som att det var kvinnans lott att utföra det hårda och slitsamma arbetet med att få familjens kläder rena. Ett fotografi är komplext och består av många olika lager och det krävs kunskap om tiden då fotografiets skapades och kulturen det skapades i för att kunna avkoda och tolka det.
Fotografiet kommer från Ekerö-Munsö hembygdsförening. För att se fler bilder ur samlingen eller från andra hembygdsföreningar i länet besök Kollektivt kulturarv på www.kulturarvstockholm.se
Kvinnliga landskapsarkitekter – föreläsning med Catharina Nolin
Publicerad: 14 augusti 2019
Den 28 mars 2019 höll Stockholms läns museum och Stockholms Kvinnohistoria ett gemensamt programpunkt som handlade om kvinnliga landskapsarkitekter.
Hur såg kvinnliga landskapsarkitekters möjligheter att etablera sig ut under början av 1900-talet?
Se föreläsningen med Catharina Nolin
Medverkande:
Catharina Nolin, professor i konstvetenskap på Stockholms universitet, har under decennier fokuserat och forskat på trädgårdshistoria och landskapsarkitektur. Hon har bland annat gett ut ”I museets dolda vrår – om kvinnliga landskapsarkitekter betraktade genom Arkitektur- och designcentrums samlingar”. Här har hon tittat på kvinnornas möjligheter att under 1900-talet etablera sig som landskapsarkitekter och vilka vägar kvinnorna tog för att nå legitimering.
Samtal om rysshärjningarna 1719: Minnen, lämningar och sägner
Publicerad: 9 juli 2019
Rysshärjningarna är en historisk händelse som mer än någon annan har levt kvar i minnet hos skärgårdsborna. Från 11 juli till mitten av augusti 1719 terroriserade en rysk flotta med 25 000 soldater och 250 skepp Stockholms skärgård och svenska ostkusten. Flera städer och byar brändes och ödelades. Avsikten var att tvinga fram ett slut på det nordiska kriget som pågått sedan år 1700 och få svenskarna att skriva på ett fredsavtal. I år är det 300 år sedan rysshärjningarna och detta uppmärksammar vi genom att publicera en podd där författarna Gunnar Lind och Irene Kimanius pratar om minnen, lämningar och sägner om ryssarnas anfall i skärgården 1719.
På flera hembygdsgårdar i skärgården visas i sommar utställningen om rysshärjningarna som producerats av museet Hamn i Fisksätra och Stiftelsen Kulturmiljövård.
Lästips och fördjupning
Gunnar Lind (2019). Brända hemman: Roslagen – det ryska anfallet mot Stockholms skärgård 1719. Irene Kimanius (2019). Pestepidemier, vargattacker och rysshärjningar: berättelsen om Häringe slott från 1400-talet till i dag
Ett antal sommarklädda människor på en klippa. Det syns på både kläderna och fotografiets färger att bilden inte är nytagen. Titta en stund på bilden. Vad ser du?
Året är 1956 och bildtexten avslöjar att det är lärarkåren som gör en utflykt till Muskö. Med på utflykten är kommunalkamrer Engkvist. Vem av herrarna är det? När jag tittar på bilden lite längre kan jag inte låta bli att börja fundera. Varför åkte de just hit? Vid vilket tillfälle under dagen togs bilden? Vilka tankar rör sig i huvudena på de människor som förevigats genom kamerans lins? Vad kände de i exakt detta ögonblick? Vad hände efter det att bilden tagits? Förmodligen kommer jag inte få några svar.
Men jag antar att du liksom jag är omgiven av människor som inte har stelnat på ett fotografi, utan av riktiga, levande människor. Du ser dem överallt. Vissa kanske du kan störa dig på. Irritera dig. Varför måste grannen måla huset i en så gräslig färg och hur är det ens möjligt att prata så högt i mobiltelefonen på ett pendeltåg? Sedan när är det kutym att bära shorts på restaurang?
I mitt jobb som etnolog träffar jag många människor som jag intervjuar. Jag får höra dem berätta om sina liv och ta del av deras tankevärldar. När jag intervjuar ställer jag mig in på att lyssna. Många gånger får jag bita mig i läppen och hejda min framfart när jag får lust att lägga till saker som ”där bodde jag också” och ”åh, då är vi födda samma år” eller ”oj, det påminner mig om när jag…”. Men i mitt jobb som professionell intervjuare gör jag inte det utan jag lyssnar och lyssnar, ställer följdfrågor och nickar intresserat. Försöker förstå människan jag har mitt emot mig. Det som slår mig då är att alla människors liv ter sig så logiska. När jag förstår någons bakgrund och historia blir saker jag först kanske tyckte var lite märkliga istället alldeles begripliga och helt rimliga.
Pröva du också att för en dag se på världen med en etnologisk blick. Ta ett steg tillbaka och betrakta det du har omkring dig med samma noggrannhet som när du tittade på fotografiet förut. Kanske sitter du på en buss eller en tunnelbana, kanske är du hemma, kanske ute på stan eller på en klippa vid havet. Var du än är, föreställ dig att du är en rymdvarelse som just landat här på jorden och inte vet någonting om någonting. Ganska snart upptäcker du att inget verkar lämnat åt slumpen. Det finns en form för allting. Funderar du ett steg till kan du snart se att det i rutiner, ting och vardagliga göromål också finns idéer, normer och värderingar som kan berätta något om vad vi i vår tid anser vara viktigt. Formen eller ordningen är människans kultur. Det vi gör och de spår vi lämnar efter oss, är vårt gemensamma kulturarv.
Fortsätt betrakta din omgivning, även människorna. Du noterar en kostymklädd person som ser ut att ha trist och innehållslöst liv, där går en pappa med sina två barn, på en bänk sitter en äldre pensionerad dam och där virvlar några högljudda och stökiga ungdomar fram. Men vänta. Den kostymklädda kanske arbetar sin allra första dag på kontor men har jobbat hela livet fram till nu som fotograf långt bort i Amazonas regnskogar, pappan med barnen är inte alls är en pappa utan en kille som för dagen tar hand om ett barn och barnets bästa kompis. Den pensionerade kvinnan är inte alls pensionär utan mycket yngre än vad hon ser ut att vara, och har tagit en lunchpaus från jobbet. Ungdomarna är världens raraste om du börjar prata med dem. De låter högt och verkar stökiga men kan det vara för att de skrattar åt något väldigt roligt? Något som du också kanske skulle skratta åt? Någon av alla du möter på gatan kanske bär på en sorg som inte syns, en annan på en bubblande spännande hemlighet.
Men detta kommer du aldrig att få veta om du inte frågar. Kanske har just du en granne som målar huset i fel färg. Fråga. Och lyssna. Du kommer antagligen fortfarande tycka att färgen på huset är den fulaste tänkbara, men människan kommer att träda fram. Du märker att inget är lämnat åt slumpen. Inte heller hos den som målar sitt hus i helt fel färg.
Prova att betrakta världen med den etnologiska blicken. Du kommer att förundras.
Fler bilder från Haninge eller andra hembygdsföreningar i länet hittar du på Kollektivt kulturarv. www.kulturarvstockholm.se
Det här med linolja – byggnadsvårdens guld
Publicerad: 20 juni 2019 | Skribent: Hedvig Bellberg
Linolja är en mycket omtyckt och mångsidigt använd produkt inom byggnadsvården. Så vad passar väl bättre än att i midsommartid, när synen av blåvioletta linblommande fält börjar uppenbara sig, berätta lite mer om linoljans kvaliteter och användningsområden?
Vad är linolja?
Linolja är en vegetabilisk produkt som pressas ur linfrön som finns i frökapslar i växten lin. Det finns oljelin och spånadslin. Linolja görs på oljelin, medan textilier görs på spånadslin. Linolja används som huvudingrediens i linoljefärg, linoljekitt och linoljesåpa, samt i flera andra produkter. Linolja är miljövänlig och skonsam mot både människor och djur.
Linoljeutvinning
Linolja utvinns ur linfrön som pressas i skruvpress. Linolja kan framställas genom kallpressning eller varmpressning. Den kallpressade oljan pressas direkt i skruvpressen, vilket gör den mycket ren. Eventuella föroreningar stannar i presskakan. Vid kallpressning fås omkring 25 procent av frövikten i linolja. Den varmpressade linoljan görs på krossade och ångupphettade linfrön som sedan pressas. Vid varmpressning följer vissa föroreningar med i linoljan. Vid varmpressning fås omkring 30 procent av frövikten i linolja.
Användningsområden för linolja
Linolja fungerar skyddande och rengörande på en mängd olika material och låter underlagen andas. Linoljans egenskaper gör att den kan användas som rötskydd, rostskydd, impregnering, tvättmedel, rengöringsmedel och i färg med mera.
Linolja kan också användas till matlagning, men den är inte lika vanlig som till exempel olivolja, rapsolja och solrosolja.
Kallpressad rå linolja
Kallpressad rå linolja är tunnflytande, halvljus och har en torktid på uppemot en vecka. Den tränger lätt in i underlaget och motverkar effektivtrötangrepp. Kallpressad rå linolja används bland annat till linoljekitt och kan även användas till matlagning. Den är så att säga “extra virgin“.
Varmpressad rå eller kokt linolja
Varmpressad rå linolja används framför allt till tillverkning av kokt linolja. Den varmpressade linoljan hålleren något lägre kvalitet än den kallpressade. Kokt linolja kallas även för linoljefernissa. Den kokta linoljan kokas inte i vanlig bemärkelse. Den upphettas i slutna kärl under tillförsel av syre för att oljan skall oxidera snabbare. Kokt linolja är mer tjockflytande än rå linolja och fungerar bra som bindemedel i färg. Den är mörkare än rå linolja och bildar, till skillnad från rå linolja, ett skikt när den torkar som ger en skyddande yta. Den utvidgar sig också under torktiden och tränger då in i till exempel trä. Kokt linolja har en kortare torktid än rå linolja.
Linolja är lättantändlig
Linolja kan självantända. Den torkar genom oxidation, en kemisk reaktion som uppstår i mötet med luft, och oljan blir då varm. Därför är det viktigt att förvara verktyg, penslar och trasor med linolja i lufttäta förpackningar, bränna dem eller blöta dem. Ha också uppsikt över nylinoljade golv så att inte material mellan springorna antänder, såsom sågspån i trossbotten.
Linoljekitt
Linoljekitt görs av en ren linolja och bra kritsorter som knådas ihop. Linoljekitt är billigt och ett bra val vid restaurering av träfönsterbågar. Förr användes alltid rå linolja till linoljekitt, men idag kan linoljan till linoljekitt vara antingen rå eller kokt. Linoljekitt som bygger på kokt linolja torkar lite fortare. Linoljekitt används för kittning av träfönster och till smålagningar, och skall övermålas med linoljefärg efter någon månad. Linoljekitt skall vara svalt när det kittas på underlaget och inte utsättas för starkt solljus. För att inte småfåglar skall picka i sig det nya kittet under torktiden, om fönstren sitter uppe, kan vitpeppar strös i kittet.
Linoljesåpa
Linoljesåpa är gjord på förtvålad linolja. Den tillverkas genom linoljekokning av kallpressad rå linolja. Den finns som flytande produkt eller som gelé. Linoljesåpa är ett rengöringsmedel som både återfettar och löser upp beläggningar av fett och smuts och kan användas som hudtvål, klädtvättmedel och till rengöring av penslar, trä, sten, kakel/klinker och mycket mer. Linoljesåpa är dryg och fet, men det som behandlas med linoljesåpa känns inte fett.
Linoljefärg
Linoljefärg har lång historisk hävd i byggnader. Redan på 1500-talet användes linoljefärg till dekorationsmåleri i kyrkor och slottsbyggnader. De kommande århundradena, och framför allt under 1700-talet, blev linoljefärg alltmer vanlig på fönsterbågar, hyvlade fasader och till invändiga snickerier. Idag ingår linoljefärg som ett av de självklara materialvalen i byggnader där ett långsiktigt och hållbart bevarande premieras. Patinan på ytor målade med linoljefärg blir ofta utsökt vacker, och linoljefärg går dessutom alltid att måla över. Nymålad linoljefärg ger en glansig yta med vacker lyster, och över tid mattas färgen ur något. Ljusa linoljefärgskulörer har en tendens att gulna i mörka utrymmen, så välj kulör efter rumstyp. Linoljefärg är avsedd att användas på hyvlat virke, som inte suger så mycket färg, men färgenfäster på de flesta underlag.
Innehåll i linoljefärg
Linoljefärg behöver egentligen bara innehålla bindemedel och färgpigment. Linolja utgör bindemedlet, kallpressad rå eller kokt, som ger färgen lite olika egenskaper. Pigmenten kan vara naturliga jordpigment såsom terror, ockror eller umbror, men även oxidpigment. Idag används äkta jordpigment framför allt i kulturmiljöer.Färgen får då ett levande uttryck. Vanligare är dock att använda syntetiska järnoxidpigment som ger renare och jämnare kulörtoner.Eftersom linolja torkar långsamt, tillsätts ibland några ingredienser vid målningen. En liten mängd sickativ gör att färgen torkar snabbare, zinkvitt fungerar som mögelskydd. Förr användes blyvitt, vilket idag är förbjudet. Blyvit linoljefärghade en dragning mot grått. Idag kan den som vill kopiera denna äldre kulör blanda i lite grön umbra. Balsamterpentin används som förtunnare och är en naturlig produkt som tappas ur barrträd där saven destilleras till terpentinolja.
Köpa eller blanda egen linoljefärg
Det finns många färdiga linoljefärger avsedda för invändig eller utvändig målning. Kvaliteten varierar, menflera märken är bra. De ingredienser som skall ingå ären ljuskallpressad rå eller kokt linolja av hög kvalitet och ett eller flera pigment samt eventuellt lite zickativ.
Vid blandning av egen linoljefärgskall linoljanvara ljus och tunnflytande och ha goda torkegenskaper. En linoljefärg baserad på en linolja av hög kvalitet behöver inte självklart förtunnas med lösningsmedel. Generellt sett är det lättare att lyckas med en linoljefärg för inomhusbruk. Utomhusfärg utsätts för mycket större påfrestningar än inomhusfärg, orsakade av naturens föränderlighet.
Recept på linoljefärg
Linoljefärg är något av en vetenskap om vi så vill, och det finns många varianter av likartade recept. Linoljefärg blandas ungefärligen på en del kokt kallpressad linolja och två delar torrpigment som löses i lite av linoljan. Proportionerna varierar beroende på vilket eller vilka pigment som används och förhållandena för målningen. Färgen skall få konsistensen av en slät blöt gröt.
Målning med linoljefärg
Den normala arbetsgången vid nymålningmed linoljefärg är grundning, mellanstrykning och slutstrykning. Här följer tre varianter på linoljefärgsmålning, med olika proportioner balsamterpentin, då varje underlag har olika uppsugningsförmåga, vilket kräver sin speciella blandning. Kom alltså ihåg att förhållandena kan skilja sig även från dessa.
Grundningen kan enligt den första principen utföras med tio delar färg, utspädd med en, till ett par, delar balsamterpentin, mellanstrykningen med tio delar färg, eventuellt utspädd med lite balsamterpentin, och färdigstrykningen med outspädd linoljefärg. Om den rena linoljefärgen är för tjock kan den förtunnas med kallpressad kokt linolja.
Nästa princip är att till grundningen stryka underlaget med en magrare grund, spädd till en tredjedel med balsamterpentin. Mellanstrykningen görs med lite drygt en tiondel balsamterpentin och slutstrykningen med oförtunnad linoljefärg.
Enligt den tredje principen blandas lika delar linolja och balsamterpentin till en mager grundning. Till mellanstrykningen tillsätts en tredjedel balsamterpentin. Färdigstrykningen utförs även här med oförtunnad linoljefärg.
Metod och torktid för linoljefärgsmålning
Kom ihåg att alltid måla mycket tunt, så tunt som går faktiskt, med en kvalitetspensel av tät svinborst. En anstrykare, som är en rund pensel, lämpar sig väl. Linoljefärg skall arbetas in och inte bli täckande efter första strykningen. På detta sätt torkar färgen fortare. Använd flera dagars torktid mellan strykningarna. Detta brukar inte innebära några problem vid utvändig målning på stora ytor som tar tid att stryka, men vid målning av invändiga snickerier får en ge sig till tåls under torktiden, när det färdiga resultatet hägrar.
Målningsperiod för linoljefärg
Bästa målningsperioden för utvändiga arbeten är sommarmånaderna maj till augusti. Målning bör ske vid varm och torr väderlek. Men undvik att måla i direkt solsken. Bäst är att följa solens gång och stryka fasader som redan varit solbelysta.
Penselrengöring efter linoljefärgsmålning
Stryk ur penseln noga och doppa den sedan i lite balsamterpentin och ställ den i en burk linoljesåpa utspädd med lite vatten. Låt penseln stå ett par timmar och tvätta sedan ur den med ljummet vatten. Skall underlaget målas snart igen, stryk ur penseln noga och förvara den stående i en burk med linolja. Stryk sedan ur den från oljan innan målningen fortsätter.
Listan kan göras lång över linoljans många användningsområden. För den intresserade kan även träimpregnering med Roslagsmahogny eller linoljebränning av järnsmide vara spännande. Roslagsmahogny blandas av lika delar tjära, linolja och balsamterpentin och är en klibbfri impregnering, till skillnad från trätjära, till trallar, båtar, trätrappor och faktiskt även till hela fasader. Linoljebränning kräver lite mer av utövaren, men är en väl beprövad metod för att rostskydda smidesdetaljer. Lycka till med alla sommarens projekt, och glöm inte att också vara lediga.
Skön midsommar önskar jag er, alla husentusiaster och miljökämpar.
Kokt linolja och balsamterpentin. Fotograf: Elisabeth Boogh.
Luffarspindel – ett konstverk på Beckombergaskolan
Publicerad: 14 juni 2019 | Skribent: Rebecka Walan
En två meter lång sovsäck i brons är synlig när du kommer till Beckombergaskolans skolgård i Bromma. Men för att se vem som ligger i den måste du gå närmare och böja dig ner. Fridfullt ligger där en rufsig figur och sover med huvudet på armen. Vem då? Vem där? Jag bestämde mig för att ringa upp konstnären för att få veta mer om tankarna bakom skulpturen, eftersom jag fått ett uppdrag att visa verket för elever och lärare på skolan. Uppdraget gladde mig. Konst på skolor hamnar lätt i skymundan.
Skulpturen visade sig vara gjord av Lisa Jeannin. Under lång tid har hon använt sig av spindlar i sina konstverk, framförallt i de animationer som hon blivit känd för. Titeln på verket är Luffarspindel. Men innan jag kontaktade konstnären ville jag ta reda på vad en luffarspindel var för något. Det visade sig vara en spindelart som tros ha luffat till Sverige, eftersom den först påträffades vid järnvägsspår och vid Öresundsbron. Det är en giftspindel. Om den kläms kan den bita till vilket kan ge vävnadsskador. Detta väckte frågan: Varför finns det en skulptur av en giftspindel på en skolgård?
Jag ringde upp konstnären och vi pratade i en halvtimme. Om spindlar. Och lite annat. Men mest om spindlar.
Vad betyder spindeln för dig? Varför finns spindlar i din konst?
Den är ett slags självporträtt, en konstnär som väver. Det är en skör existens, rätt vad det är kan spindelnätet bara försvinna. Spindeln ser också ur ett annat perspektiv. Den kan hänga upp och ned, det den befinner sig i är ingen stabil konstruktion, inget är konstant för spindeln. Den skapar också sin egen verklighet genom att den spinner sitt eget nät.
Det var 2003. Jag skulle välja ett alter ego. De är magiska varelser men ofta är de missförstådda. Man tänker att de är onda, men djur kan ju inte vara onda, djur jobbar för sin överlevnad. Spindlarna finns också i mina filmer. De bor lite ruffigt, de har inte så mycket möbler. De har ateljéer. De bor i ett hopplock av saker. Det finns en grå spindel som är hårig, i den spindeln finns en gammal själ. Den har en kusin som är rödblond, den är lite nyare. Lite yngre.
Spindeln är lite av en mytologisk varelse, den har med drömmar att göra, liksom man väver sina drömmar väver spindeln sina nät.
Samtidigt som spindeln är väldigt missförstådd har den otroliga förmågor. Den kan till exempel dyka, den kan göra sin egen luftbubbla och ta sig genom vattenytan och vara där under i sin egen luft. Kolla filmer på Youtube så får du se.
Varför har du valt att kalla spindeln på Beckomberga skolan för Luffarspindeln, det är ju en giftig art?
Jag tänkte inte så mycket på att den är giftig, det handlar om att den reser. Den har kommit hit med tåg och har kommit över Örseundsbron. Den är en resenär och har sett en del. Spindeln på skolgården är den gråa med gammal själ.
Det ligger ett munspel en bit ifrån, inne på dagisets gård bredvid. Varför har du valt att lägga en del av verket så långt ifrån? Kan det vara så att spindeln har tappat bort sitt munspel?
Nej, det är inte säkert att den har tappat bort det. Men det är spindelns munspel som ligger på dagiset. Spindeln har lagt den där. Jag ville göra en koppling till barndomen, och påminna barnen på skolan om att de också varit små, ännu mindre en gång i tiden och inte för så värst länge sedan. Ofta tänker man på barn som barn, men det är skillnad på barn i olika åldrar. Jag tycker också om att göra kopplingen till musik. Det finns ofta musik i mina filmer. Där spelas det både munspel och på såg.
Det är roligt! Det finns möjlighet att blåsa upp allt och göra det stort. Jag jobbar ju mest med små lerfigurer. När jag gör offentlig konst kan dessa bli stora. Jag gillar brons och anlitar ett konstgjuteri i Malmö som heter Maiale konstgjuteri. Det är ett eget hantverk och innebär så många steg.
Sedan är det både kul och viktigt att det finns konst i det offentliga rummet, eftersom intealla har tillgång till konst. Inte alla barn har föräldrar som har tid att visa dem kultur. Därför är det så viktigt med konst i det offentliga rummet. På så sätt kan alla kan få tillgång till konst.
När vi lagt på luren inser jag att jag för alltid kommer att se på spindlar på ett nytt sätt. Med mera respekt, eller kanske snarare en slags vördnad.
Vad tycker barnen?
När jag visar konstverket för barnen säger de att de vet att det heter Luffarspindel. Ändå kallar de det för “Trollet”, de tycker att det liknar ett troll där det ligger och sover i sin sovsäck.
Jag undrar om de brukar använda konstverket på något sätt och får fler svar. “Vi brukar sitta på det och prata. När solen lyser värms bronsen upp. Då är det så skönt att sitta här.”
“Ibland leker vi herre på täppan och knuffar ner varandra.”
Jag får se prov på detta under rasten och tycker att det går rätt vilt till, men ingen skadar sig som tur är.
“När vi leker Bluff brukar vi gömma oss bakom det.”
Barnen är märkbart stolta över att ha en känd konstnärs verk på sin skolgård – jag hade tidigare berättat att Lisa Jeannin ställt ut på Moderna Museet. Samtidigt verkar det som de varit stolta över sitt konstverk även utan den informationen. Det är en flitigt använd skulptur, det syns genom att bronsen är guldpolerad av barnens kasande, hasande rumpor på sovsäcken.
Rebecka Walan har en fil kand i konstvetenskap och arbetar på Stockholms läns museum som konstintendent med särskilt ansvar för förmedling av offentlig konst.
Hur sparar jag mitt innehåll på sociala medier för framtiden?
Publicerad: 29 maj 2019 | Skribent: Elisabeth Boogh
I ett tidigare blogginlägg berättade jag om att museer och arkiv så smått har börjat samla digitala fotografier och innehåll som vi delar på sociala medier. Men jag berättade också att företagen bakom de sociala medierna sannolikt inte kommer att lagra data för evigt på sina servrar. När de inte längre kan tjäna pengar på att sälja eller själva använda datan kommer det troligtvis att raderas. Vilket kan innebära att många spår från vår tid faktiskt kommer att gå förlorade. Så hur ska jag då göra för att spara mina egna bilder och sådant som jag delat i mina sociala medier-konton? Det tänkte jag berätta lite om idag.
För att kunna dela bilder och annat på sociala medier måste du alltid acceptera och aktivt säga ja till användarvillkoren (Terms & Conditions). Då ger du företagen rätt att använda ditt material men du behåller alltid själv rätten till det du delar och därmed har du också rätt att ladda ner och spara ditt eget konto. Men kom ihåg att det bara gäller ditt konto, du har inte rätt att till exempel spara någon annans fotografier.
Hur man går till väga förändras när de sociala medieplattformarna uppdateras men oftast hittar du nedladdningsmöjligheten (download your data) under fliken Inställningar (settings). Innehållet i ditt konto laddas sen ner i en zip-fil som du kan spara på din dator, eller ladda upp i en annan tjänst om du vill. Här är några exempel på var nedladdningen återfinns idag på tre av plattformarna:
Instagram: Nedladdningen hittar du genom att gå till Inställningar och välja fliken ”sekretess och säkerhet”. Skrolla ner och klicka på ”begär nedladdning”.
Facebook: Gå till inställningar och välj fliken ”ladda ner min information” och välj sen vilken information du vill ladda ner. · Flickr: Här hittar du information om hur du gör https://help.flickr.com/en_us/download-photos-or-albums-in-flickr-HJeLjhQskX
Samma möjlighet att ladda ner finns på Twitter och Google. Leta i inställningarna för instruktioner.
Så hur ofta ska jag göra det här? Räcker med att jag hämtar hem mina bilder en gång för alla? Nej, riktigt så enkelt är det inte. För du delar säkert fotografier och annat relativt regelbundet. Men om du inte är en superaktiv användare kan det räcka med att göra nedladdningar var 6:e till 12:e månad.
Lagra bilder och data
När du väl laddat ner ditt konto gäller det att lagra det på ett sätt så att det överlever in i framtiden. Det samma gäller för till exempel digitala fotografier och andra viktiga dokument som du vill spara. Gör följande:
Spara på flera ställen! Om du sparar datan på din dator se till att det också finns en back-up någon annanstans som till exempel på extern hårddisk och/eller i en molnlagring.
Hårddiskar går sönder och villkoren för molnlagringar förändras. Därför måste du se till att uppdatera dina back-upper men jämna mellanrum. Och kanske till och med flytta dem från en lagringsplats till en annan. För några år sedan var det populärt att spara på CD-skivor, men idag är många av dem oläsliga. Och flyttades inte datan i tid till en annan lagringsplats så är den ovillkorligen borta.
Sen behöver du kanske inte spara precis allt. Digital data ökar snabbt i mängd så rensa gärna ut ibland genom att radera sådant du faktiskt inte vill ha kvar.
Ett bra tips om du fotograferar med digitalkamera (alltså inte mobilkamera) och sparar RAW-filer är att konvertera dem till formatet tiff, eller jpeg om du vill spara på utrymmet (jpeg komprimerar bildfiler genom att ta bort innehåll och försämrar därför kvaliteten). Vill du behålla kvaliteten från RAW kan du välja att konvertera till Adobe DNG. Många olika kameror har egna varianter av RAW-filer som inte är standardiserade och blir sannolikt därför svåra att läsa i framtiden.
Sist men inte minst – se till att någon annan kan få åtkomst till dina sociala medier-konton i händelse av att du går bort eller blir svårt sjuk. Dina digitala fotografier och dokument är värdefulla för efterkommande och ett förslag är att skriva ner användarnamn och lösenord i ett dokument som du sen delar med någon du litar på. Eller välj i inställningarna på dina sociala medier-konton hur efterlevande får lov att hantera ditt konto.
Elisabeth Boogh har en fil.kand. i fotografi och arbetar på Stockholms läns museum som bildantikvarie med särskilt fokus på digital insamling.
Medeltidens kvinnor i den historiska berättelsen
Publicerad: 24 maj 2019 | Skribent: Daniel Sahlén
Kvinnor och kvinnligt liv har haft en undanskymd plats i den historiska berättelsen. I en statlig utredning för några år sedan framgick det i ett urval av gymnasieböcker att kvinnor har uppmärksammats i ungefär 4% av böckernas innehåll och antalet namngivna kvinnor var generellt väldigt lågt i förhållandet till antalet namngivna män. Bakgrunden till detta är naturligtvis komplex, men för medeltiden finns två avgörande förklaringar – kvinnorna har en liten plats i det historiska materialet och historieskrivningen har främst fokuserat på frågeställningar som berört män.
Utställningen Tusen år av kvinnokraft som vi på Stockholms läns museum tillsammans med Vallentuna kommun organiserar har som syfte att lyfta fram fler kvinnor vilka haft betydelse för den historiska berättelsen. För även om kvinnor inte har haft en central plats i historieskrivningen, har de haft en viktig betydelse för vår gemensamma historia.
Medeltiden
Den medeltida världen var patriarkal och de historiska dokumenten handlar i huvudsak om vad män gjort och i hög utsträckning skrevs och lästes de av män. Det historiska materialet från medeltiden består i stor utsträckning av lagtexter och juridiska dokument. I det medeltida samhället sågs en kvinna i många sammanhang som omyndig och stod under beskydd av en äldre släkting eller sin make. Kvinnors verksamhet var ofta knuten till hemmet och därifrån har vi inte samma textmaterial att utgå från. Därför framträder inte kvinnors agerade lika tydligt i det historiska materialet. Däremot är vissa grupper, sammanhang och individer mer synliga och genom dessa kan vi återskapa lite om det kvinnliga historiska perspektivet. Men förutom enskilda berättelser och exempel har historieskrivningen inte varit särskilt intresserad av att lyfta detta perspektiv utan har fokuserat på män och den manliga sfären.
Kvinnors rättigheter
Även om kyrkan sa att mannen var kvinnan överlägsen och lagen gav kvinnor få rättigheter såg nog verkligheten ofta annorlunda ut. För den enskilda människan handlade det primärt om att lösa de problem man ställdes inför. Exempelvis, när män var ute i krig var barn, gamla och kvinnor kvar hemma och tvungna att lösa det vardagliga – ta hand om gården, fortsätta produktionen i verkstaden, sälja det man producerade på marknaden och så vidare. Det finns belägg för att kvinnor var delaktiga i flera olika yrkesverksamheter, som egentligen bara var ämnade för männen. Att drottning Kristina sågs som en krigardrottning visar på att kopplingen mellan en kvinnlig symbol (drottningen) och ett manligt värv (krigaren) inte var otänkbar. Även om drottning Kristina naturligtvis var en unik person i den svenska historiska berättelsen. Det finns flera berättelser om kvinnor som klätt ut sig till män och deltagit i krig. De kvinnor som vi främst känner till är de som blivit påkomna och straffats, men hur många blev inte påkomna?
När en kvinna blev änka
Änkorna är en grupp som ofta diskuteras när man talar om oberoende kvinnor under medeltiden. När en kvinna blev änka tog hon över sin makes egendom och verksamhet. Hon blev då myndig och i hög utsträckning självständig, men trots detta gifte änkor ofta om sig. Ur ett modernt perspektiv frågar vi oss varför? Om en kvinna blev myndig som änka varför gifte hon då om sig och blev underställd mannen igen? Jag tror att detta var inget som kvinnor eller män under medeltiden i någon större utsträckning ifrågasatte. För det stora flertalet sågs mannens överhöghet över kvinnan som något naturligt, så stod det i bibeln och så hade det alltid varit. Och även om en änka var oberoende och kunde driva verksamheten självständigt var det flera aspekter av det vardagliga livet de inte var myndiga att utföra och det var ofta ekonomiskt fördelaktigt att gifta om sig.
Hantverksänkor
En grupp som ofta lyfts fram är hantverksänkor vilka kunde fortsätta driva sin döde makes hantverksverksamhet. Detta är tydligt eftersom vi har lagtexter och ekonomiska dokument som beskriver deras förehavanden. Skråordningen som utvecklades under medeltiden förbjöd kvinnor att bedriva hantverksverksamhet, men änkorna var ett undantag, de fick inte arbeta i verkstaden men driva verksamheten. Dokumenten om hantverksänkor antyder att de troligen var mer involverade i verksamheten än vad som ofta anges, kanske även i verkstaden. Vi har uppgifter om att flera olika kvinnor i Stockholm och andra tidiga städer tog över sin döde makes verkstad och framgångsrikt utvecklade verksamheten. Hur var detta möjligt om de endast var i hemmet och inte deltog praktiskt i verkstaden? Naturligtvis måste flera hantverkshustruer ha varit involverat i verksamheten även då hennes make levde – en förutsättning om hon skulle kunna leda verksamheten även när maken gått bort.
Det här är bara några exempel på att det manliga och det kvinnliga under den tidiga historien var långt mer mångfacetterat än vad framför allt den tidiga historieskrivningen har gjort uttryck för. Något som blivit allt mer tydligt i pågående historisk forskning, både för de tidiga och de senare historiska perioderna. Visst är kvinnor jämfört med männen inte lika framträdande i det historiska materialet, men detta är också en fråga om hur vi tolkar vårt källmaterial. Besök gärna utställningen Tusen år av kvinnokraft och läs mer om personer och händelser som gjort avtryck i Stockholms läns historia.
Foto: Okänd, Wikipedia. Kyrkmålning av Albertus Pictor från Vänge kyrka, Uppland.
Om skribenten
Daniel Sahlén är fil. doktor i arkeologi och anställd på Stockholms läns museum
Byggwebben – inspiration för bevarande och återskapande
Publicerad: 10 maj 2019 | Skribent: Hedvig Bellberg
Att inreda sitt hem kommer nog alltid att vara på modet. Att följa de senaste trenderna är både populärt och skapar en känsla av att följa med i tiden. Dock är huskroppen många gånger från en annan tid än inredningen. För att trivas blandar vi stilar, vilket ger personlighet till varje hem. Vi uppdaterar ofta, men tänker inte alltid på att undersöka vilka av alla lager i en inredning som är i original. Att bevara originalen och komplettera med senare inslag respekterar husets själ och skapar många gånger en spännande struktur. I framtiden vill sannolikt kommande generationer ha sådant som vi slänger idag.
Miljonprogrammet
Under 1960-talet skedde en byggboom i Sverige. De flesta av oss känner till det så kallade miljonprogrammet, det storskaliga byggprojektet när en miljon bostäder uppfördes i landet under knappt tio år. Kanske bor just du i en bostad från denna tid? Är något i din inredning i original från byggåret och i gott skick? Bevara det och återbruka. Eller vill du kanske återskapa någonting tidstypiskt? Idag, liksom genom historien, hämtas inspiration till inredningstrender från gångna perioders stilar. Något som har synts under de senaste åren, efter en tid av strikt vit inredning, är väggar i kulörer – bland annat väggar som håller sig nära gråskalan.
Byggtapeten
”De så kallade byggtapeterna, också kända som kommunalgrå, förknippas starkt med 1960-talet. Den största mängden byggtapeter såldes i samband med miljonprogrammet under åren 1965–1974. Avsikten med byggtapeterna, rent estetiskt, var att de skulle synas så lite som möjligt, och att så många som möjligt därför skulle kunna använda dem oavsett smak och möblemang. Dessutom var dessa tapeter billiga. Byggtapeten bestod av en enfärgad ljus bottenfärg i en skala från ljust grå till ljust beige. Mönstren, i vitt, som var tryckta ovanpå, var enkla och abstrakta som till exempel lutande streck, rutor, punkter eller liknande.
På grund av den intensiva byggboomen efter andra världskriget och fram till början av 1970-talet är byggtapeten förmodligen den till volymen största tapettyp som någonsin tillverkats i Sverige.” Idag finns nyproducerade tapeter som hyllar byggtapetens uttryck.
Den citerade texten ovan är ett utdrag från länsmuseets sida Byggwebben och där står mer om bland annat tapetens historia. Inom kort kommer Byggwebben åter att bli en tillgänglig kunskapsbank för alla våra hjärtligt välkomna webbesökare!
Byggwebben
Byggwebben är Stockholms läns museums webbsida om byggnadsvård. Sidan ger bland annat tips och råd om hur hus restaureras enligt traditionella metoder och med bra material. Även bebyggelsehistoria, relevant lagstiftning, byggnadsvårdstermer och boktips med mera presenteras.
I sommar lyfter vi fram Byggwebben med en ny struktur, flera nyproducerade texter och genomgång och uppdateringar av det befintliga materialet. Framöver kommer fler texter att läggas till och ni får gärna tipsa oss om sådant ni vill läsa om! Arbetet med Byggwebben startade 2002, och många antikvarier på länsmuseet har författat innehåll till Byggwebben genom åren. Tack vare alla nyfikna, byggnadsvårdande länsinvånares frågor till museet, byggdes en digital kunskapsbank, med avsikten att vara en inspirationskälla för alla, och öka tillgängligheten till information om byggnadsvård!
Jämfört med när Byggwebben startade finns idag mycket kompletterande information i ämnet på internet, och det ser vi som en glädjande utveckling för byggnadsvården! Byggwebben har genom åren finansierats med medel från länsstyrelsen, men just den här uppdateringen gör vi själva på museet, i samband med att vi storsatsar på vår nya digitala museiprofil.
Håll utkik, Byggwebben nylanseras snart på vårt digitala länsmuseum! Solig maj månad!
Om skribenten
Hedvig Bellberg, Bebyggelseantikvarie på Stockholms läns museum
