Fynden från arkeologiska utgrävningar är nog det som fascinerar mest med arkeologi. Som arkeolog får man ofta frågor som: Vad är det bästa som du har hittat? Får du extra betalt om du hittar guld? Eller den vanliga frågan av besökare vid en utgrävning: Har ni hittat något? Det här är naturligtvis en öppnande fråga där man vill visa intresse och veta mer om undersökningen.
Vid en arkeologisk slutundersökning, eller det vi ofta kallar utgrävningen, hittar man alltid något, annars hade den arkeologiska slutundersökningen aldrig genomförts. En arkeologisk utgrävning genomförs av två anledningar, antingen som del av ett forskningsprojekt eller som del av exploateringsprojekt när till exempel nya bostäder eller vägar ska byggas. Vid ett forskningsprojekt har en plats med stort forskningsvärde valts ut och ofta föregås detta av detaljerade studier om platsens historia. Vid ett exploateringsprojekt är utgrävningen det sista av flera steg där möjliga fornlämningar undersökts i utredningar och förundersökningar. När slutundersökningen inleds så har Länsstyrelsen beslutat att det på platsen finns en fornlämning/fornlämningsmiljö som måste tas bort. Med andra ord, när arkeologerna sätter spaden i jorden så vet de ofta ganska bra vad som finns eller kan finnas på plasten och några fynd kommer de alltid att hitta.
Arkeologi betyder så mycket mer än att hitta saker, men det är trots allt mycket roligare när man hittar något. Det kan vara ett stenredskap, kantkedjan av en grav eller grunden till ett hus. Upptäckten av ett fynd ger ofta en tillfredställande känsla av att man hittat något spännande, lyckats hitta något som kan säga mer om platsen som undersöks eller i alla fall något som visar på att man fortfarande gräver något som skapats av människor. Men var man hittar något har ofta större betydelse än vad man hittar. Inom arkeologin skiljer man på det som hittas i en kontext och det som hittas utan kontext. Ett lösfynd som hittas i ploglagret saknar kontext, hur hamnade föremålet i jord, vem använde föremålet och hur användes det? En dräktnål i silver som hittas i den lösa jord som plogats under flera år kan vara vacker att titta på, men vi kommer inte kunna säga mycket om vem som bar nålen och varför den hamnade här.
Att hitta ett föremål i kontext betyder att man hittat föremålet i ett sammanhang och att det är möjligt att återskapa lite om föremålets och platsens historia. Om en keramikskärva hittas i en eldstad tillsammans med några djurben så kan vi nog anta att skärvan är från ett matkärl, men om vi hittar skärvan i en grav blir tolkningen en annan. Påträffas fynden i kontext ger det oss också större möjlighet att datera den plats där fyndet hittades. Om vi kan datera keramiken vi hittade så kan vi även datera eldstaden eller graven. Då kanske vi kan säga att för 1200 år sedan satt någon här vid eldstaden och lagade mat, eller att personen i graven begravdes i slutet av vikingatiden. Dräktnålen som vi hittade i ploglagret kan vi kanske genom dess stil datera, men det säger inget om platsen eller sammanhanget.
Att hitta saker inom arkeologin är med andra ord både roligt och viktigt för tolkningen. Men föremålens värde i sig ganska lågt, varför stölder och försäljning av antika föremål har alltid förvånat mig. Om vi inte kan säga något om hur det hittades eller vem som hittade det så är ju dess informationsvärde ganska begränsat. Det är genom föremål som vi kan göra tolkningar om vad som hänt och de blir centrala när vi berättar om utgrävningen och berättar om förhistoriska och historiska platser på museer. Efter utgrävningen har vi sedan möjlighet genom olika analysmetoder att säga mer om hur kärlet tillverkats, vilken mat som kokats i det och mycket annat. Men det pratar vi mer om en annan gång.
Och nej, jag får inte extra betalt om jag hittar guld. Det har aldrig hänt, men jag skulle nog bli extra glad. Det bästa som jag hittat? Lämningar från en bronsgjutares verkstad i norra Skottland var fantastiskt roligt och blev avgörande för den avhandling som jag skulle komma att skriva de följande fem åren. Spåren bestod av ett fåtal svagt brända keramik bitar, brända stenar och träkol, men genom dessa kunde vi återskapa hur och vad bronsgjutaren tillverkat för ungefär 2700 år sedan. Men det mest spektakulära fyndet som jag gjort är en myntdeponering på Agora i Aten. Till en början hittade jag några enstaka lösa mynt, men efter några timmar lyfte jag upp en klump av korroderade silvermynt som lagts ner i jorden i en tygpåse cirka 300 år f. Kr. Klumpen vägde 4,2 kilo och innehöll uppskattningsvis 400 hellenistiska silvermynt. Ett sådant fynd gör man bara en gång och är än i dag en av mina roligaste upptäckter som arkeolog. Påsen med mynten hade grävts ner bakom det som varit riksbanken i antikens Aten och en möjlighet är att den gömts där av någon som jobbat på banken. Att man fifflar med pengar på banker är tydligen inte bara typiskt för Sverige 2019, utan även de gamla grekerna.
