Leklabyrinten är en plats för lek och fantasi. Här har konstnären Karin Issef har utgått från platsen, historien och barns sätt att leka.
Labyrinten är placerad intill ett berg, i en sluttning vid en dunge med träd. Den är gjord av en låg mur av tegel. Labyrinten kan ses på två sätt. Gångarna mellan murarna i tegel bildar en labyrint och muren en annan. Det gör lekmöjligheterna många. Antingen kan du gå på muren eller i gångarna. Eller bara slå dig ner på muren och fundera en stund.
I teglet finns små hålrum. Där inne hittar du små, luriga skrattande djävlar. De ska skydda oss från ont. De är inte farliga utan goda väsen. Djävlarna är gjorda av järn. På muren finns också en tupp i järn som påminner om historien. Tuppar finns på kyrktorn och även på runstenar i trakten.
Labyrinter har funnits sedan urminnes tider i olika kulturer. Vad man använt dem till är svårt att veta eftersom det sällan finns skriftliga källor från tiden när de uppfördes. Enligt folktron använde man dem som skydd mot farliga väsen och sjukdomar. Det finns också teorier om att man förr i tiden lekte lekar i labyrinter.
Idén att göra en labyrint fick konstnären när hon såg sluttningen med träd runtomkring. Hon fick också inspiration av Haninges historia där det bott människor sedan forntiden. Det som vägledde henne i arbetet var de lekar hon själv lekte som barn.