Besöksmål: En vandring

Kommun: Huddinge

Konstnär: Klara Kristalova
Tillkomstår: 2021

Två kvinnor står alldeles vid början av en väg som leder bort. Vägen är skildrad i perspektiv och smalnar av, ungefär som i en målning. Den ena kvinnan är i profil, den andra ser du rakt framifrån. De håller varandra i händerna. Runtomkring utvecklar sig grenarna till träd och bildar ett mönster, likt ett stort gallerverk. Det är som om kvinnorna står inne i en skog.

Hela kompositionen inramas av en rundel som är smyckad med stjärnor och en måne högst upp. Det är lite som en saga. Det är något skört och sprött över konstverket som både kommer av de lite väna, ja rentav valhänta och ömsint skildrade gestalterna men också av det sirliga grenverket.

Platsen för konstverket är ett nyanlagt torg som heter Karin Boyes torg. Torget ligger en kort bit ifrån den plats där Karin Boye delvis växte upp, i Villa Björkebo. Huset finns inte längre kvar.  

Konstnären Klara Kristalova har utgått från Karin Boyes verk, hennes liv och även teckningar som hon fann på Fullersta Gård. Där finns ett rum tillägnat författaren. Även om Kristalova mycket väl kände till Karin Boye så läste hon på om hennes liv och verk inför framtagningen av konstverket.

Karin Boye föddes år 1900. När hon var 22 år debuterade hon med diktsamlingen “Moln”. Härefter skrev hon både prosa och poesi med stor betydelse för samtiden och eftervärlden. Av hennes poesi är dikterna “I rörelse” och “Ja visst gör det ont när knoppar brister” några av de verk som ofta citeras. Karin Boye var bisexuell. Under den här tiden betraktades det som en sjukdom som man skulle bota. Karin Boye tog sitt liv när hon var 41 år gammal.

När konstverket skulle tas fram utlystes en tävling. Konstnärerna fick ett kompendium med dikter av Karin Boye att utgå ifrån. Kristalova har delvis utgått från dikten som heter “Den vägen är smal”, men har också fått inspiration från flera andra av författarens dikter. Sagotemat fann hon i Boyes teckningar och stjärnorna i hennes dikter.

Materialet brons passade bra eftersom konstnären ville att verket skulle ha en koppling till tiden då Karin Boye levde.  Genom det genombrutna gallerverket anspelar hon på den tidens utformning av portar och grindar. Tanken var att inte skapa ett monument, utan ett verk som är ibland människor, så att den som går förbi kan upptäcka skulpturen och alla dess delar i ögonhöjd. Tack vare gallerverket kan du se igenom skulpturen och kanske även se andra människor som rör sig där bakom.  
“Man kan se det som en present när man är ute och går” säger konstnären som tänker sig att de båda kvinnorna i verket för ett samtal varandra.

Ska de börja gå på vägen? Tillsammans vandra in i skogen? Är det någon av dem som tvekar? Vad tänker du att de pratar om?

Här är en strof ur dikten som delvis var inspiration till konstverket:

Den vägen är smal, som två har att gå,
omänskligt smal, kan det tyckas ibland,
och är väl en människors väg ändå

/Ur diktsamlingen “För trädets skull”, 1935

I dikten I rörelse berättar Boye också om en väg:

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Konstnär:
Klara Kristalova

För skolan

Ämne: Svenska

Skriva: Se på de två gestalterna och beskriv dem. Låtsas att du berättar för någon som inte kan se vad du ser. Hur är de klädda? Vilka ansiktsuttryck har de? Vad tror du att de ska göra? Skriv ner din betraktelse.

Diskutera: Vilken betydelse har det att det finns konstverk tillägnat Karin Boye i närheten av den plats där hon bodde?

Läsa: Läs dikten I Rörelse och En vandring av Karin Boye.

Analysera: Vad tror du att vägen betydde för Karin Boye? På vilket sätt skulle den kunna vara en metafor?

Skriva: Skriv en egen dikt på temat Vägen.

close-icon