Två kvinnor står vid början av en väg. Vägen är slingrande och skildrad i perspektiv. Den smalnar av, ungefär som i en målning. Verkets utgångspunkt är Karin Boye. Konstnären Klara Kristalova har utgått från hennes verk, liv, och även de teckningar som hon fann på Fullersta Gård i Huddinge där det finns ett helt rum som är tillägnat författaren.
Komposition och innehåll
De båda kvinnorna är centrala för skulpturen. Den ena kvinnan är i profil, och den andra ser du rakt framifrån. De håller varandra i händerna. Runtomkring utvecklar sig träd och grenar som bildar ett mönster, ungefär som ett gallerverk. Det är som om kvinnorna står inne i en skog och funderar över om de ska gå på den slingrande vägen eller ej.
Kompositionen hålls ihop av en rundad form, som också fungerar som en ram. Den är smyckad med stjärnor och en måne högst upp. Konstverket hittar du vid ett nyanlagt torg som heter Karin Boyes plats. Torget ligger bara en kort bit ifrån den plats där Karin Boye delvis växte upp, i Villa Björkebo. Huset finns inte längre kvar.
Om Karin Boye
Karin Boye föddes år 1900. När hon var 15 år gammal flyttade familjen från Göteborg till villan i Huddinge. Bara 22 år gammal debuterade hon med diktsamlingen “Moln”, och härefter skrev hon prosa och poesi med stor betydelse för både samtiden och eftervärlden. Några av de mest älskade dikterna är “I rörelse” och “Ja visst gör det ont när knoppar brister”. Karin Boye var bisexuell. Under den här tiden betraktades det som en sjukdom som man skulle bota. Karin Boye tog sitt liv när hon var 41 år gammal. Varför vet vi inte eftersom hon inte lämnade något meddelande efter sig.
Hur kom verket till?
När konstverket skulle tas fram utlyste Huddinge kommun en tävling. Konstnärer lämnade förslag, och de som blev utvalda att gå vidare fick ett kompendium med dikter av Karin Boye. Klara Kristalova utgick delvis från dikten som heter “Den vägen är smal”, men fick även inspiration från flera andra av författarens dikter. Stjärnorna fann hon också i Boyes dikter.
Konstnären ville att verket skulle ha en koppling till tiden då Karin Boye levde. Genom det genombrutna gallerverket anspelar hon på den dåtidens utformning av portar och grindar, och här passade materialet brons bra.
Tanken var att inte skapa ett monument över Karin Boye, utan ett verk som är ibland människor, så att de som går förbi kan upptäcka skulpturen i ögonhöjd. Tack vare att skulpturen är genombruten med gallerverket kan du se igenom den, och kanske även se andra människor som rör sig där bakom.
“Man kan se det som en present när man är ute och går”, säger konstnären som tänker sig att de båda kvinnorna i verket för ett samtal varandra.
Vad tänker du att de pratar om?
Inspiration till konstverket
Här är en strof ur dikten Den vägen är smal som delvis var inspiration till konstverket:
Den vägen är smal, som två har att gå,
omänskligt smal, kan det tyckas ibland,
och är väl en människors väg ändå
/Ur diktsamlingen “För trädets skull”, 1935
I dikten I rörelse berättar Boye också om en väg:
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.