Vi möter två barn i ett fruset ögonblick. Leken på stranden har avstannat. Det ena barnet sitter ner. Hon har en solhatt på huvudet och en snäcka i händerna. Det andra barnet står upp och håller ena handen på magen. Deras miner är allvarliga. Vad har hänt?
När det gäller skildringar av barn i konsten är vi vana vid att se glada barn i lek och rörelse. Kanske är det därför som det blir så tydligt att dessa barn inte är glada.
Skulpturerna är placerade på en avgränsad yta vid gångvägen. Platsen bildar en skyddad vrå med blommor och buskar bakom. Det är tack vare snäckan, badmössorna och att barnen är nakna, som vi förstår att de befinner sig på en strand.
Konstnären Hanna Beling berättar att hon tänkte på Österåkers närhet till vatten och skärgård när hon gjorde verket. När det gäller att skulptera just barn säger hon så här:
”Det är intressant att skulptera barn eftersom deras uttryck och form förändras hela tiden.”
Hanna Beling
Det är konstnärens döttrar som varit modeller till verket.
Materialet är brons och barnens mössor är gjorda av blå och vitpatinerad brons. Att dessa har en avvikande färg ger skulpturerna ett särskilt och säreget uttryck.
Vad har hänt i leken på stranden? Kanske har någon sagt att det är dags att gå hem, just när det var som allra roligast? Eller har barnen bråkat om något? Vems tur det var att leka med den stora fina snäckan? Vad tror du?
Något svar får vi inte, men fantasin väcks till liv och konstverket ger oss året runt en påminnelse om sommar och stränder. Men verket påminner oss också om att barn leker på fullt allvar.
Uppdragsgivare
Statens konstråd i samarbete med Österåkers kommun i samarbete med landskapsarkitekt Gisela Holmgren.