I en sandlåda i Kvarnparken hittar du fem små skulpturer som sticker upp ur sanden. Det är huvuden av olika djur. Det handlar om en av de allra första lekskulpturerna i Sverige. Ibland kallas den för Domarring och ibland för Djurriksdag.
Banbrytande lekskulpturer
Konstnären bakom verket, Egon-Möller Nielsen, var en pionjär när det gäller just skulpturer för barn. Andra exempel är Tuffsen, en organiskt formad skulptur med inbyggd rutschkana från 1949.
1955 tog han fram skulpturerna till Djurriksdag, en skulpturgrupp bestående av fem till sju små djur. Formerna är mjuka, runda och slipade. Skulpturerna är 35 cm höga och placerade i ring. Vad är det för figurer? En av dem liknar en bock med horn på huvudet. Det är något vänt och samtidigt primitivt över dem. En slags djurens urformer.
På flera platser
Djurriksdag finns på fyra olika platser och är utförda på olika sätt. I Rålambshovsparken är de gjorda av granit, och i Farsta och Sätra är de liksom i Danderyd gjorda av brons. Men det är endast i Danderyd som de står i en sandlåda. På övriga platser står de i gräset eller på en stenläggning, där det också är tydligt att de har både halsar och kroppar.
De två olika titlarna har en sak gemensamt. En riksdag är precis som en domarring, en plats där människor beslutar om saker och ting. Underförstått betyder det att det här i sandlådan handlar om att djuren bestämmer. Men i en domarring är det de som sitter på stenarna som bestämmer, så vi kan tänka oss att det också är barnen som leker på djuren som tar beslut.
Skulpturerna är gjorda för att sitta på och leka på. De är placerade så att barnen på avstånd kan se och prata med varandra. Skulpturerna blir till i leken, när barnen sitter på dem och fantiserar. Man kan säga att lekskulpturen blir fullbordad med barnen, de är tänkta att vara en del av den.
Egon Möller-Nielsen skrev i sina anteckningar:
“Konstens mission: att bringa tillbaka oss till livet-att levandegöra tinget. Att återfinna barnets primitiva kontakt med tillvaron.”