Egon Möller-Nielsen var arkitekt och konstnär. Han föddes och växte upp i Köpenhamn. På Konstakademin i Köpenhamn studerade han både arkitektur och skulptur. När han var 24 år flyttade han och bosatte sig i Stockholm. Året var 1939, alltså samma år som andra världskriget bröt ut.
Med sina organiska, abstrakta lekskulpturer blev han banbrytande i Sverige i slutet av 40-talet. Det handlade om att ta barnens lek på allvar, något han var förhållandevis tidig med.
Mellan åren 1949 och 1955 gjorde han lekskulpturer som sedan producerades i flera exemplar. De är placerade på olika platser i Stockholm, och även i Malmö och i Göteborg. Att han främst blev känd som lek-skulptör bekymrade honom, eftersom han också gjorde annan konst som teckningar och väggutsmyckningar. Att han verkade under andra världskriget påverkade. Under 1943 tillkom verk med titlar som Skriket, Våldet och Fågelbur. Teckningar och skulpturer som skildrar förtvivlan över de onda händelserna som ägde rum i hans samtid.
Lekskulpturerna däremot kom till efter kriget. Han hade många tankar om konsten och dess tillblivelse, intrikata resonemang som får oss att förstå att för att komma fram till det till synes enkla krävs hårt arbete och tankedjup.