Kalkstensön Oaxen är helt präglad av 1800-talets och 1900-talets kalkindustri och ligger väster om farleden mellan Södertälje och Landsort.
Öns kalk börjar brytas – och brännas
Ön är omkring två kilometer lång och 500 meter på det bredaste stället. I äldre tider var den obebodd, men vid mitten av 1800-talet började brytningen av kalksten och från 1867 började kalk också brännas på ön. Året därpå startade Karta och Oaxens kalkbruk. Efterfrågan på kalk steg under slutet av 1800-talet på grund av ett ökat byggande framförallt i Stockholm. Från början gick de flesta leveranserna med båt. När driften effektiviserades efter andra världskriget övergick mer och mer transporter till lastbil via den färja till Mörkö som fortfarande är i bruk.
Oaxens storhetstid 1880-1974
Under 1880-talet fick Oaxen butik och skola. Framåt sekelskiftet 1900 uppfördes en rad nya bostadshus och invånarantalet steg till drygt 100 personer. Under 1930-talet övertogs driften av Cementakoncernen som lade ner verksamheten 1974.
Kalkugnen bevarades
Kalkugnen på Oaxen är en så kallad pelarugn som byggdes 1881 efter tysk modell. Med denna ugn blev bränningen mycket effektivare och den fick snart många efterföljare. Oaxenugnen är tillsammans med ugnarna i Bläse på Gotland de enda i sitt slag i landet. Ugnen på Oaxen har blivit renoverad och är nu byggnadsminne.
