Saltsjöbaden - Stockholms läns museum

Saltsjöbaden grundades på 1890-talet som en villa- och badort för välbärgade Stockholmsfamiljer. I dag är det en tätort med omkring 10 000 invånare.

De första villaförorterna

Under slutet av 1800-talet började Stockholms borgarklass drömma om att flytta ut från stadens smuts och oväsen. Villaförorter blev ett nytt boendeideal. Först i raden var Djursholms villastad tätt följd av Saltsjöbaden 1891. Initiativtagare var K. A. Wallenberg, chef för Stockholms Enskilda Bank, som 1889 köpte ett stort markområde på Neglingeön. De som tidigt sökte sig till Saltsjöbaden tillhörde samhällets toppskikt och i en förteckning över villaägarna 1896 dominerar direktörer, grosshandlare och läkare. De flesta arbetade i Stockholm och kunde dagligen pendla tack vare den nybyggda järnvägen som invigdes 1893.

Tidens nya bekvämligheter

Saltsjöbaden utvecklades snabbt till en kombinerad badort och villastad. Friluftsbadet på Restaurangholmen består av två kallbadhus, ett för damer från 1916 och ett för herrar byggt 1925. De restaurerades i början av 2000-talet och är byggnadsminnen, vilket betyder att de ska bevaras för framtiden. Vid 1890-talets mitt hade flera sommarvillor byggts om för att kunna bebos året runt. Samtidigt fick Saltsjöbaden elektrisk gatubelysning och än i dag finns belysningsstationen kvar nere vid Dalaröbryggan. En annan nymodighet var rinnande vatten som samhället fick från ett vattenverk invid Lundsjön.

Arkitektur

Det var vanligt med arkitektritade villor i Saltsjöbaden. Bland arkitekterna märks tidens berömdheter som Ferdinand Boberg, Carl Westman, Gustaf Lindgren och Erik Josephson. Kooperativa Förbundet köpte 1924 två av de pampigaste sommarvillorna, uppförda 1892 av bankir- och grosshandlarbröderna Ernest och Arthur Thiel. Där drivs sedan dess kurs- och konferensgården ”Vår Gård”. En av samhällets mest dominerande byggnader är Grand Hôtel som öppnade 1893.