En flicka sitter på en delfin. Hon är naken och vrider huvudet åt sidan. Håret böljar i stiliserade vågor över axlar och rygg. Med lår och knän kniper hon åt runt delfinens kropp som är rund bullig till formen. Stjärtfenan bildar ett ryggstöd. Ur delfinens mun sprutar vatten.
Skulpturen hittar du i den runda fontänen på Rotsunda torg. Konstverket av brons mäter inte mer än cirka sextio centimeter på höjden. Den är utförd i klassicistisk stil, ytan är slät och formerna förenklade. Även ämnet är klassiskt och har koppling till den romerska mytologin med kvinnor som likt najader rider på fiskar. Uttrycket återhållet. Flickans ansikte uttrycker stillsamhet.
Kanske har du sett skulpturen förut på en annan plats? Ivar Johnsson har utfört samma motiv men i sten utanför KTH i Stockholm. En annan skillnad är att själva bassängen vid KTH fått en mera storskalig lösning.
Nakenakter
Nakenakterna i det offentliga rummet var en del av folkhemmet, det vill säga skulpturer som skildrar nakna flickor, pojkar, kvinnor och män. Byggnaderna runt torget är ritade och uppförda under slutet av 1950-talet och skulpturen i dammen är en del av programmet. En gest som känns igen hos flera kvinnoskulpturer från den här tiden är att kvinnan, eller flickan, tittar bort vilket också stämmer med vår skulptur på Rotsunda torg. På det sättet blir kvinnan avpersonifierad och kroppen mer eller mindre sexualiserad. Samtidigt är flickan ung och uttrycket oskyldigt.
Under perioden då torget och skulpturen uppfördes arbetade många kvinnor i hemmet och barnen var hemma. Inte sällan speglar det också konsten. Tack vare det lilla formatet blir skulpturen tillgänglig för de uppväxande barnen i området.
Känslan är inte att ekipaget tar sig fram över ett stort blåsigt hav i full fart, som till exempel Carl Milles skulpturer ofta gör anspråk på. På Rotsunda torg är det mera som att delfinen och flickan stillsamt plaskar i vattenbrynet.