Skulpturen är ursprungligen en del av skissen till Uppståndelsemonumentet utanför Washington, och en av de änglar som Milles skissade på till sitt storverk i USA. Här är ängeln placerad som en enskild skulptur på Torsviksberget vid brofästet.
Bakgrund
Mellan 1938 och 1952 arbetade Milles med skulpturfontänen, The Fountain of Faith, till National Memorial Park i Virgina. Verket består av ett trettiotal figurer som föreställer barn, unga gamla och olika väsen eller mytologiska gestalter. Temat är återförening efter döden med de personer man hållit kära under livet.
I en artikel i Center for Bibliographical Studies and Research kan man läsa om invigningen av fontänen 1952. Milles berättade då att alla figurer i verket var skulpturer av människor han känt. Artikeln säger en hel del om tidsandan, men också om hur känd Milles blev i USA.
Artikeln om Milles i USA
“I strålande höstväder och inför en publik på omkring tolvtusen personer invigdes söndagen den 19 oktober Carl Milles mäktiga bronsfontän “The Fountain of Faith” i National Memory Park i Falls Church, Virginia, nära Washington D.C.. Milles hyllades varmt av kyrkogårdens skapare, Robert Marlowe, som betecknade fontänens invigning som förverkligandet av en livslång dröm. “Carl Milles väldiga livsverk är” framhöll svenske ambassadören Erik Boheman, “ett starkt band mellan Sverige och Förenta Staterna.” Med djup uppmärksamhet lyssnade de närvarande också till konstnärens eget anförande, vari han berättade om sitt tolvåriga arbete med fontängruppen och om de trettionio figurerna, alla föreställande människor som han känt medan de ännu var i livet och nu symboliserade livet och återföreningen efter döden.
Ceremonimästare vid den vackra högtidligheten var chefen för Virginia Museum of Fine Arts Leslie Cheeck J., som också talade om den konstnärliga utsmyckningen av begravningsplatser genom tiderna. “The Fountain of Faith, ” är, sade han, det mäktigaste och största verk som Milles skapat, och aldrig tidigare har en konstnär givit sig i kast med en så omfattande uppgift. Amerika, sade han, står i stor tacksamhetsskuld till Sverige för Carl Milles.”
Ambassadör Boheman framhöll att Milles vid fyllda 77 står på höjden av sin skaparkraft och erinrade om alla de svenska och amerikanska städer som är smyckade av honom även som Millesgården utanför Stockholm med dess enastående samlingar både av Milles egna arbeten och av antika skulpturer. Milles hela verk, tillade ambassadören, genomlyses av hans kraftfulla och fascinerande personlighet.
Professor Milles började med att tacka dels Sverige, där han föddes, och dels Amerika där man tagit emot honom så väl och där han blivit medborgare, och avslutade sedan sin mycket personliga berättelse om fontänens tillkomst med en förhoppning att verket och dess syftning måtte bli förstådda. I samma ögonblick som han slutade började fontänen spela. Högtidligheten inramades med musik av National Symphony Orchestra, och hovsångerskan Helga Görlin sjöng till ackompanjemang av orkestern bl.a “Jag vet att min förlossare lever”, från Händels Messias.
I ett brev 1944 skrev Milles;
“Mitt nog förnämsta arbete jag någonsin gjort”.
Källa: Sjöbergs bildbyrå
Ängeln i Lidingö
Ängeln här skiljer sig från ängeln i Uppståndelsemonumentet. Huvudet här är riktat uppåt, ansiktet är koncentrerat som om ängeln är uppfylld av musiken. Ängeln i Virginia spelar inte musik, utan håller i en bok och dess huvud är böjt nedåt.
Musik förekommer i flera av Milles verk och just musikspelande änglar har han gjort för flera städer. Här vid brofästet i Lidingö spelar ängeln panflöjt. Kan du höra dess toner?