Föreställ dig att du satt på läktarens träbänkar en ljummen sommarkväll 1960. Då hade du kanske kunnat ana de första tecknen på att en ny tid med nya ideal skulle omforma utsikten framför dig. Efter byggnationen av galoppbanan förändrades omgivningarna i snabb takt. Snart skulle området skifta från landsbygd till höghusområden och galopphästarna på banan skulle snart störta fram ur startboxarna. Men först backar vi bandet lite och undersöker galoppsportens historia och berättelsen bakom läktarbyggnadens utformning.
Stockholms galopphistoria
Galopp är en sport med långa anor i Sverige, den är mycket äldre än exempelvis fotboll. Den första organiserade galoppkapplöpningen reds redan 1814 i Göteborg och på 1830-talet ordnades galopptävlingar på Ladugårdsgärdet i Stockholm. På den tiden var galopp främst en sport för kungligheter och adeln och hästarna reds av amatörer eller militärer. Det var först på 1920-talet som ryttarna byttes mot professionella jockeys.
Galoppbanan på Ladugårdsgärdet brukade flyttas efter behov då det bara arrangerade två kapplöpningsdagar per år. I slutet av 1890-talet byggdes en ny och mer permanent galoppbana vid den del av Gärdet som heter Lindarängen. Där hölls tävlingarna fram till 1918 när en ny frihamn skulle byggas och galoppen behövde flytta av utrymmesskäl. År 1900 hade Stockholms kapplöpningssällskap (SKS) bildats för att stödja kapplöpningssporten och blev därefter en betydande tävlingsarrangör och arrendator av marken.
Efter tiden på Lindarängen byggdes en ny galoppbana i Ulriksdal 1919 (som på den tiden hette Järvabanan). I Ulriksdal arrangerades kapplöpningar ända fram till 1960. Anledningen att galoppen flyttade från Ulriksdal var att anläggningen låg på arrenderad mark med kontrakt som bara förlängdes med några år i taget. På 1950-talet behövde tävlingsbanan och den gamla läktaren renoveras. Eftersom arrendeavtalet för marken bara skulle gälla fram till 1963 ville Stockholms kapplöpningssällskap inte bekosta renoveringarna utan löfte att få stanna på platsen. Galoppen ansökte därför om att förlänga arrendet fram till 1988 men fick avslag. Solna stad hade också gjort anspråk på kapplöpningsbanans mark eftersom kommunen ville bygga nya bostäder på platsen. (Det dröjde dock ända till 1990-talet innan några bostäder faktiskt började byggas där).
Under tiden som galoppbanan låg i Ulriksdal förändrades sportens förutsättningar på ett betydande sätt. De första åren var nämligen totalisatorspel (spel på hästar) förbjudet men när förbudet lyftes under 1920-talet fanns det ekonomiska incitament att öka antalet kapplöpningsdagar per år.
Fotografier från Lindarängens galoppbanan 1910. Under början av 1900-talet var hinderkapplöpningar den vanligaste formen av galopptävling medan det idag främst rids hinderfria lopp. Foto: Karlsborgs fästningsmuseum
Galoppbanan flyttar till Täby
Att galoppbanan kom att hamna just i Täby berodde bland annat på att förbundet ville äga marken som anläggningen stod på, efter att ha behövt flytta från både Lindarängen och Ulriksdal. En styrelsemedlem i Svenska kapplöpningssällskapet, Eric Fredlund, var också ägare till Hägerneholm stuteri i Täby och kunde förmedla kontakt med kommunen. Hägerneholm var vid 50-talets slut ett av mellansveriges största stuterier och hästintresset i Täby var stort. Den dåvarande kommunaldirektören Gustaf Berg var också positiv till galoppens etablering i kommunen eftersom Täby genom kapplöpningarna skulle bli omnämnd i tidningar, radio och TV minst en gång i veckan.
1954 köpte Stockholms kapplöpningssällskap området för Täby Galopp vid gamla Tibble gård i Täby. Köpet gällde ett område på 600 000 kvadratmeter och kostnaden uppgick till 420 000 kr (motsvarande ca 6 300 000 kr i dagens penningvärde). Galoppbanan skulle genom markköpet bli den fösta galoppanläggningen i Sverige som stod på mark ägd av arrangören, samt den första utan någon anknytning till det militära.
Ett porträtt av Täby 1960
Under 1960-talet genomgick området kring Tibble, Ensta och Åkerby en omfattande omvandling när det förvandlades till ett modernt förortssamhälle. Bostadsområdena utformades med olika typer av bebyggelse, och biltrafiken separerades från gång- och cykelstråk för att förbättra både säkerheten och framkomligheten. Samtidigt lades stor vikt vid att bevara och anlägga grönområden för att främja livskvaliteten för invånarna.
Två av de mest framträdande bostadsområdena som växte fram i Täby under den här perioden var Näsbydal och Grindtorp. Där uppfördes höghus med en skulptural och modern design. Områdena uppmärksammades både nationellt och internationellt för sin nyskapande arkitektur och genomtänkta stadsplanering. Planen visades bland annat i en stor utställning på Museum of Modern Art i New York 1965.
Området där Täby centrum ligger idag kallades tidigare Tibble. Före 1950 bestod området runt dagens Täby centrum mest av jordbruksmark. Här låg de gamla gårdarna Tibble, Ensta och Åkerby, som funnits ända sedan forntiden. Förutom lantgårdarna fanns bara några få bostäder och små torp, som Grindtorp, Bunken, Dängan och Noor som alla låg mellan järnvägen och motorvägen. På 1800-talets kartor kallades Näsbydal för Dalkarlskärret. Ända fram till 1940-talet fylldes kärret med vatten på hösten och våren, och var en populär plats för skridskoåkning.
Tibble gård
Tibble gård var tidigare platsen för en järnåldersby. Från 1720-talet och i ungefär 200 år framåt var Tibble gård en arrendegård som tillhörde det stora Näsby säteri. År 1926 köpte grosshandlaren Carl Söderberg gårdarna Tibble, Ensta och Åkerby för att utveckla jordbruket på Tibble. Vid den tiden var gården mycket stor och omfattade hela 725 hektar. Storleken på ladan vittnar om Tibble gårds ambitioner med jordbruket.
Uppförandet skedde mitt i järnåldersbyn Tibble gård vars ekonomibyggnader fick stå kvar under byggnationen. Vänster bild: Flygfoto av Tibble gård 1947. Fotograf: AB Flygtrafik. Källa: Upplandsmuseet. Höger bild: Fotografi från 1967. Fotograf: Okänd Källa: Stockholms läns hembygdsföreningar
Torpet Grindtorp
På kullen Grindtorp, där det idag finns ett stort bostadsområde, låg sedan början av 1700-talet ett torp som tillhörde Näsby säteri. Torpet var ett dagsverkestorp, vilket innebar att de som bodde där var skyldiga att arbeta för säteriet.
Vid den närliggande vägen mellan Näsby och Tibble fanns en grind som markerade gränsen mellan säteriet och gården. År 1926 friköptes Grindtorp från Näsby och blev en självständig gård med en stor svingård. Torpet revs år 1960 när området började bebyggas. I lekparken i Grindtorp ska det finnas ett träd bevarat från Grindtorpets lilla trädgård.
Traditionen säger att ett av träden i Grindtorp härstammar från det gamla torpet men det är inte helt säkert vilket. Vänster bild: Fotograf: Okänd, Källa: Stockholms läns hembygdsföreningar Höger bild: Fotograf: Jenny Bergensten
Orosmoln över den nybyggda galoppbanan
Tidigt efter markköpet i Täby hopade sig problemen för galoppen. Försenade leveranser av byggmaterial gjorde att den planerade öppningen av galoppbanan fick flyttas från våren 1960 till slutet av augusti och därmed försvann de inkomster som sommarsäsongen förväntades inbringa. Planerna var till en början att inte bygga stallar i Täby utan låta hästarna resa från Ulriksdal men arrangemanget blev opraktiskt och stallar för 200 hästar byggdes. Den nyköpta tomten krävde ett omfattande markarbete och bygget som var beräknat att kosta 6 miljoner kronor fick i stället en slutnota på 13 miljoner kronor. Kostnadsökningen innebar att Täby Galopp redan från början drogs med stora skulder.
För att få ordning på ekonomin behövdes en ökning av antalet tävlingsdagar, höjd entréavgiften och en större publik.
Galoppbanans moderna utformning
Arkitekten Gustaf Lettström fick uppdraget att rita Täby Galopp. I december 1958 togs det första spadtaget för läktarbyggnaden, som skulle rymma cirka 3 500 åskådare under tak. Av dessa hade cirka 450 personer plats i en inglasad restaurang belägen i det övre vänstra hörnet av byggnaden. Galoppbanan invigdes den 28 augusti 1960.
Läktarbyggnaden hade en modernistisk design med stora glaspartier och en tydligt exponerad konstruktion. Förutom själva banan fanns även biljettkurer, skärmtak, uppsadlingsboxar och viktiga anläggningar som ledvolt och vinnarcirkel. Täby Galopp blev Skandinaviens största galoppbana.
Läktarens baksida nu och då, före och efter inplåtning. Vänster bild: Publik utanför läktarbyggnaden. Foto: Jockeyklubben / Stefan Uppström Höger bild: Läktarbyggnaden huserar 2025 flera olika verksamheter som byggbolag och restaurang. Foto: Jenny Bergensten / Stockholms läns museum
Entrén till galoppområdet står fortfarande kvar.Vänster bild: Foto: Jockeyklubben/ Stefan Uppström Höger bild: Foto: Jenny Bergensten/ Stockholms läns museum
Läktarbyggnaden hade en svagt böjd form och var vid invigningen den modernaste i Europa. Dess arkitektur inspirerades av amerikanska kapplöpningsbanor, som arkitekt Gustaf Lettström hade studerat under sina stipendieresor vid KTH och Kungliga Konsthögskolan.
Förutom Täby Galopp ritade Lettström även flera andra sportanläggningar, bland annat en badmintonhall i Stockholm, sporthallen i Eskilstuna och tennisstadion i Båstad. Dessa byggnader finns inte kvar idag. Han arbetade också med bostäder, villor, skolor och industribyggnader. Hans stil präglades av modernism, tydliga konstruktioner och funktionella lösningar.
Läktarbyggnaden med sin utpräglade modernistiska formgivning och tydligt redovisade betongkonstruktion är idag dold bakom plåtinklädnader. Gavelfasaderna som ser ut att bära upp hela taket på egen hand är klädda med korrugerad plåt. Även den långa fasaden som vände sig mot banan är i vissa delar inklädda i samma plåt. Här dominerar dock de stora glaspartier som sträcker sig längs hela fasadens längd. Den högra delen glasades in 1983, när läktarbyggnaden genomgick en stor ombyggnation. Därför skiljer sig indelningen av glaspartierna från den ursprungligt inglasade restauranten. Entréfasaden domineras av stora partier med grönmålad korrugerad plåt av olika struktur. Ursprungligen var de bruna. Längs fasaden löper även ljusa band av betong med synliga formmärken. Fasaden hade tidigare större glaspartier men de har satts igen med plåt vid ombyggnader. Även flertalet av betongpelarna i souterrängvåningen som bildade en arkad är nu inklädda med plåt.
Vänster bild: Sporthallen i Eskilstuna, Gustaf Lettström 1955 (riven 2017). Dekorativ bärande betongkonstruktion i likhet med läktaren på Täby galopp. Foto: Sune Sundahl / ArkDes Höger bild: Inredning från läktarbyggnaden på Täby Galopp 1960. Foto: Jockeyklubben / Stefan Uppström
Utforska Täby galopp med länsmuseet
Program 2025
Utomhusbio, pop up eller stadsvandring? Följ med på någon av de programpunkter som ordnas kring Täby galopps spännande värld.
Till kalendariet