Barndomsminnen från Jästbolaget

Nästa stopp i Rotebro ligger inbäddat i grönska vid Jästbolaget. Här utanför fabrikens höga stängsel berättar Tomas, som är son till en av fabriksarbetarna på Jästbolaget, om sin barndom i tjänstebostäderna. Vi träffas vid träden som i hans barndom stod utanför bostaden och brukade fungera som fotbollsmål för traktens barn.

“Vi bodde vid Jästbolaget från 1951 till 1962. Det fanns lite tjänstebostäder runt omkring, det var kanske fem hus. Det var en idyll kan man väl säga om man jämför med hur barn har det idag. Det låg en sjö där så man kunde fiska och bada. Det var inte så många barn där men det var några stycken. 

Det var ju tjänstebostäder så det var bara folk som jobbade där som hade lägenhet i de där husen. 1951 då var jag väl fyra år och jag var femton år när vi flyttade därifrån. Jag minns till och med att det var så att dem hade isvakt där till husen som bodde där innan kylskåpets tid. Då var gubbarna där och sågade upp isblock från sjön och la det i ispack. De köpte riktig frys och kylskåp sen föräldrarna men jag minns även det och det var väl i början av femtiotalet. Alla de här husen som det bodde folk i är ju rivna. Den vackraste byggnaden från Jästbolaget, fabriksbyggnaden, den rev dem också. Det var ju ett hus som var lite mer landmärke, det tycker jag. Det stod en klocka i så man alltid kunde se vad klockan var. 

Jag minns att i början när vi bodde där var det till och med utedass. Alltså det var nog i början på femtiotalet, det ordnade de ju sen. Men badkar till exempel det hade vi inte i huset jag bodde utan det fanns i Jästbolaget där gubbarna gick och badade och duschade och så där. Det var väl en anställningsförmån att få bo där men det var inte så modernt och fint. 

Det kallades för Rävlyan. Sen fanns det ett annat gult hus som hette Gula villan och lite längre bort mot Sollentunaholm ett som hette Änkevillan. De här tre husen var gula allihop, sen fanns det väl två röda hus men om de hade något namn det minns jag inte. Det hette ju Tallbacken där, Tallbacken 1 där vi bodde. Ja det var väl ungefär tre rum och kök där nere sen fanns det väl två familjer till i huset men mina två systrar fick eget rum uppe på vinden kan man säga. 

I skolan var det väl inget man var stolt över. ”Bor du vid Jästbolaget?” men det är väl klart att det var inget konstigt, det gjorde ju en och annan. Man tyckte väl själv att det var lite udda eller annorlunda eller vad man ska säga. De andra bodde ju mer i vanliga hus. De kunde väl skämta ibland om det luktade. Jag vet att någon klasskompis sa ”ja nu vädrar Tomas mamma för det luktar jäst” eller nåt sånt där. Skojade lite så där som man gör i skolan. De tyckte väl att det var kul ibland att komma och hälsa på. Det var lite annorlunda miljö där.” 

I Rotebro korsar järnvägen och E4:an varandra. Rotebro är en av de kommundelar där befolkningsmängden beräknas öka de kommande tio åren.
Karta över Sollentuna kommun med kommundelen Rotebro markerad.
Förmansvillan var en av tjänstebostäderna vid Jästbolaget. Tomas bodde i en av husets lägenheter i sin barndom. Bilden kommer från Sollentuna kommunarkiv och är tagen 1968. Foto: Elisbet Tegner.
Svartvitt fotografi på ett trähus med två våningar.
Jästfabrikens numera rivna huvudbyggnad. Bilden är tagen under 1960-talet och kommer från Sollentuna kommunarkiv. Foto: Okänd
Svartvit bild som visar några bilar utanför Jästbolagets äldre fabriksbyggnad. Bilden är från 1960-talet.
Vykort från 1930-talet. Flygfoto över jästfabriken och områdets tjänstebostäder. Bilden kommer från Sollentuna kommunarkiv. Foto: Lilljeqvist foto Ahrenbergsflyg

Bilder från Jästbolaget

I tjänstebostäderna på Jästbolagets område bodde tjänstemän och fabriksarbetare fram till 1970-talet. Samhället runt fabriken beskrivs ofta som en liten by avskild från resten av Rotebro. Husen revs när det blev omodernt med tjänstebostäder och idag är det svårt att se spår efter husen om man inte vet precis var de låg. Ett och annat fruktträd skvallrar om att trädgårdar en gång funnits sida vid sida med fabriksområdet.

Berättat av fotografens son Håkan Fredriksson som vuxit upp i Disponentvillan: "Direkt vid fabriken låg arbetarbostäderna: änkevillan, gula villan, förmanvillan och röda villan. Det som kallas för Disponentvillan låg norr om själva fabriken. Där låg ett antal tjänstemannavillor och det hette Tallbacken. Sen i mitten på 60-talet blev det Brännarvägen, för allting skulle ha en gatuadress för det kommer med postnummer. Jag var mellan 1 och 11 år när jag bodde där (1961–1971). Då hade det börjat avfolkas rätt mycket." Foto: Sven-Olof Fredriksson
En svartvit bild från tidigt 1960-tal visar ett putsat ljust hus.
Berättat av fotografens son Håkan Fredriksson: "Det var jättefint där nere. Man ser lite på någon trädgårdsbild som jag har tagit, det var en fruktträdgård vi bodde i. Nere vid arbetarbostäderna så var det inte lika fint. Och där sitter jag och brorsan med ett brutet ben. Det var en trädgårdsmästare som gick och skötte de här tomterna. Det kallas ju liksom en av Rotebros sista vildmarker och jag tänkte ”det är ingen vildmark det är gamla övervuxna villatomter”. För mig är det ju det. Nu håller de på att planera ett nytt bostadsområde där nere. Vi var faktiskt och tittade på modellen av det och det var nästan att jag hade kunnat flytta in i mitt gamla sovrum om man tittade på en av lägenheterna där." Foto: Sven-Olof Fredriksson
En välskött trädgård med två barn sittandes i stolar. Ett träd i förgrunden.
Berättat av fotografens son Håkan Fredriksson: ”Vi var nästan aldrig inne. På den här Brännarvägen hade vi cykeltävlingar runt och så var vi där borta i brädgården där vi inte fick vara och busade. Magasinet, det var vad det användes till, plats för bräderna och busplats åt ungarna. Då kröp man under huset där och kom upp i andra brädgården och så kollade man efter vaktmästaren. Farsan var ju inte glad åt det där.” Foto: Sven-Olof Fredriksson
Ett barn står vid sin cykel. I bakgrunden syns en slingrande väg och några hus.
Berättat av bildens fotograf Håkan Fredriksson: ”Brandförsvaret hade övning på det huset. Jag var nio år då, och har fått en färgfotokamera och jag tror det var min första färgfilm. Det var ju grannhuset. Det kändes konstigt, men jag hade ju ingen direkt koppling till det huset. Det var väl en happening och alla som var lediga där runt omkring var väl där och tittade. Barn som vuxna.”
Ett brinnande hus med lågor som slår ut genom taket.
Berättat av bildens fotograf: "Det var inte jättemånga kvar som hade kopplingar till just det huset men visst fanns det väl ett vemod så fort det brändes en villa, att området förändrades och det var förändringens tider och var ska det här sluta? Farsan var den som fick avhysa folk. Och det gillade han inte alls.” Foto: Håkan Fredriksson.
Ett brinnande hus med en brandbil och en grupp människor framför.

Jästbolaget väcker irritation och värmer

Företaget Jästbolaget grundades 1884 och flyttade till Rotebro 1893. Det gör fabriken till Sollentunas äldsta aktiva fabrik. När den grundades fanns flera jästfabriker i Sverige, men sedan 1970-talet är jästfabriken i Rotebro landets enda. Att Sverige har tillgång till egen bagerijäst ses som viktigt ur beredskapssynpunkt. Därför har man infört en avgift på importerad jäst, som gör det fördelaktigt för bageriet och konsumenter att köpa jäst från Sverige.

Fabriken är idag känd för att den ibland släpper ut doft till området runtomkring. Många tycker att det luktar illa. Men fabriken gör också nytta genom att värmen som uppstår vid jäsning tas om hand och används för att värma upp villor i området.

Det finns planer på att bygga bostäder runt fabriksområdet. De planerade bostäderna skulle delvis hamna på samma platser som de tidigare arbetarbostäderna legat på. Det nya bostadsområdet skulle då koppla ihop Norrviken med Rotebros centrala delar.