Den tidigkristna perioden

Enligt svensk tradition slutar vikingatiden år 1050 och medeltiden tar vid. En del av förändringen var att dåtidens Sverige vid den tidpunkten blev kristet. Men bytet av religion skedde inte över en natt och mycket av det som vi ser som typiskt i det tidigt kristna i Sverige har sin början redan under vikingatiden. Vid flera medeltida kyrkor i Stockholms län kan vi se rester av samhällets förändring. Lämningar av tidiga kyrkor, runstenar och nya gravritualer är tidiga spår efter hur Sverige under slutet av vikingatiden gick från asatro till kristendom.

I ett europeiskt perspektiv inleds medeltiden redan på 400-talet efter Kristus, när det romerska riket faller och lämnar efter sig ett skriftspråk och en kristen tro. Detta var viktiga kulturella element som har varit betydande för definitionen av den epok som vi idag kallar medeltiden. Kontakten mellan Skandinavien och södra Europa under den romerska perioden är tydlig och människorna i norr påverkades på olika sätt av det stora och mäktiga riket i söder. Under första årtusendet efter Kristus växer den romersk-katolska kyrkan fram i västra Europa och den kulturella och politiska utvecklingen påverkade även Skandinavien.

Kring Fresta kyrka, Upplands Väsby, finns flera runstenar placerade runt kyrkan och inmurade i kyrkans ytterväggar. Foto: Daniel Sahlén

Kristendomen får fotfäste i Sverige

Sverige kristnades på 1000-talet, men exakt tid skiljer sig mellan olika delar av det som idag är Sverige. Västergötland och Skåne kristnades först, med de äldsta spåren redan på 900-talet, medan Svealand sent under 1000-talet. De tidigaste skriftliga bevisen för att missionärer reste runt i det som idag är Stockholms län är Rimberts krönika om Ansgars mission på Birka i mitten av 800-talet. Från Rimberts berättelse vet vi att Ansgar samlade en mindre grupp människor som följde den nya tron och att en kyrka anlades i närheten av staden. Men vi vet också att den kristna tron vid Birka inte får ett stort genomslag och inte lever kvar någon längre tid. Kort efter att Ansgar lämnar Birka försvinner spåren av en aktiv kyrka i denna del av dagens Sverige och först på 1000-talet kan vi se att nya kyrkor anläggs.

De första kyrkorna

De tidigaste kyrkorna uppfördes i trä och byggdes av olika ledare för ett privat bruk snarare än för ett kyrkligt samfund. Troligtvis användes även icke religiösa profana byggnader länge för kristen kult. Idag finns inga träkyrkor kvar i Stockholms län. Snart började kyrkor byggas i sten och de första stenkyrkorna som vi känner till i Stockholms län är kyrkoruinerna St. Lars, St. Olof och St. Per i Sigtuna. Spånga kyrka och Bromma kyrka är två av Stockholms äldsta kyrkor som fortfarande används.

Även efter att kristendomen började etableras måste vi nog se kristnandet som en process. Vissa i samhället blev kristna under 1000-talet men inte alla och även när en majoritet var kristna fanns det de som fortsatte att tro på de äldre gudarna och troligtvis ännu fler som följde äldre traditioner. Det var framför allt i rika slättbygder som kristendomen vann mark först. Det är i sådana områden med god odlingsmark som vi hittar de äldsta kyrkorna.

Missionären Ansgar

Ansgar är den första missionären som vi känner namnet på som kom till det som skulle bli landet Sverige, men fler kom hit efter honom. Ansgar och många missionärer kom från norra Tyskland, andra var från de Brittiska öarna.

Kors i sten omgiven av ett staket.
Ansgarkorset vid Birka på Björkö. Foto: Holger Ellgaard (CC BY-SA 3.0)

De äldsta spåren av kristnandet

Det finns flera andra spår efter kristnandet under vikingatiden än de äldsta kyrkorna. Ett av de mer synliga är den mängd runstenar som restes under 1000-talet och fram till 1100-talet. Runstenar är i dag välkända symboler för vikingatiden, men resandet av runstenar är en företeelse som tydligast kan kopplas till slutet av vikingatiden och en stor majoritet av dem har ett kristet budskap (läs mer i kapitlet Runstenar).

Ett annat spår från en ökad kristen tro under 1000-talet kommer från gravfälten. Under järnåldern begravs de flesta på släktens gravfält – kremerade och gravlagda i en hög eller stensättning. Den döde begravdes ofta tillsammans med utvalda föremål, till exempel ett pärlhalsband, en kam eller ett lerkärl. Samhällets toppskikt begravdes i rikligt bekostade gravhögar, med många gravgåvor.

Tidigt under 1000-talet kan vi se en ny typ av enklare gravar, utan gravgåvor. Kroppen, som inte kremerades, placerades i en östlig-västlig ritning. Detta är en kristen sed där den begravde på den sista dagen skulle resa sig ur graven, mot soluppgången och gå mot Jerusalem. De kristna gravarna har hittats på samma gravplatser som de tidigare gravläggningarna, men efter några decennier läggs de kristna gravarna på specifikt kristna gravgårdar. 

Den första kungen som döptes

Utöver gravarna och runstenarna kan vi under 1000-talet se en allt större mängd kristna föremål. En hel del var uppenbara handelsvaror eller krigsbyten och saknade religiös betydelse för människorna i norr. Ett exempel är biskopskräklan som hittades vid utgrävningarna av det stora boplats- och verkstadsområdet på Helgö i Ekerö kommun på 1970-talet. Under slutet av vikingatiden kan vi se föremål som är tydligt kristna och som haft en religiös betydelse även för människorna i Mälardalen.

En kräkla i två delar mot vit bakgrund
Exempel på en kräkla funnen i en grav från 1100-talet i Sigtuna. Denna kräkla är gjord av valrossbete. Foto: Anna Ulfstrand

Sigtuna var Sveriges första stad och här fanns tidigt en början på en kyrklig organisation. Olof Skötkonung (regeringstid 990 – 1022) var en av Sveriges första kungar. Han var den första svenska kungen som lät döpa sig och han använde den kristna tron för att stärka sin makt över det medeltida Sverige. Olof Skötkonung präglade Sveriges första mynt, med influenser från mynt präglade i England. Olofs mynt bär en bild av hans huvud och texten OLOF REX AN SITVN (Olof kung i Sigtuna) och med tydliga kristna symboler.

Olof Skötkungs mynt pryds av kors och latinska bokstäver – tecken på kristen tro. Foto: Alf Nordström
Kung Olofs mynthus

Arkeologer har i Sigtuna hittat resterna efter det som var kung Olofs mynthus i kvarteret Urmakaren. I undersökningarna som genomfördes i början av 1990-talet hittade arkeologerna redskap och rester från tillverkning av mynt. Verkstaden låg nära den gård som tros ha varit kung Olofs kungsgård.