Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Vada kyrka

Vada kyrka

Tillkomstår: 1100-1200-talet


Kommun: Vallentuna

Adress: Vadaby 8, 186 97 Brottby

Närmaste SL-hållplats: Vada kyrka

Hitta hit
Visa på medeltida kyrkor kartan
En stenkyrka.

Vada kyrka. Fotograf Elisabeth Boogh.

Vada kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet och har en lång historia som gårdskyrka till den närbelägna gården Vada.

Under medeltiden hade kyrkan ett strategiskt läge vid vattenvägen Långhundraleden, som förband inlandet med havet. Vid kyrkan möttes gränserna mellan tre häraden, och området fungerade som ett maktcentrum under yngre järnåldern, dominerat av lokala stormän.

Traktens betydelse under järnåldern framgår av de många gravar som finns i området. Här finns omkring hundra gravar, däribland tre storhögar som kallas Sjökullarna och som ligger strax norr om kyrkan. Namnet Vada tros ha sitt ursprung i ett vadställe över ån mellan kyrkan och gården Husa, vilket understryker platsens betydelse som en viktig knutpunkt.

Omgivning

Vada kyrka är belägen i en bred dalgång längs Helgöån och omges av ett öppet och svagt kuperat landskap med skogspartier. Bebyggelsen ligger främst längs dalgångens sidor och ger en tydlig bild av det traditionella odlingslandskapet.

Intill kyrkan ligger gården Vadaby tillsammans med det äldre sockencentrumet som omfattar prästgård, klockarboställe och skola. På andra sidan Helgöån ligger gården Husa, som tros ha varit en kungsgård under tidig medeltid. Landskapet präglas även av de mindre herrgårdarna Stora Benhamra, Lilla Benhamra och Klingsboda, som visar områdets agrara och sociala historia.

Kyrkan

Vada kyrka uppfördes ursprungligen i sten vid slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet och har därefter genomgått flera omfattande förändringar. Den tidigaste kyrkan var sannolikt romansk med ett smalare kor avslutat med absid.

Vid slutet av 1200-talet revs koret och kyrkan byggdes om till en salkyrka med tillhörande sakristia. Under 1400-talet tillkom vapenhuset och långhuset försågs med valv. Samtidigt utfördes kalkmålningar, av vilka endast mindre delar finns bevarade.

Efter en brand år 1697 förlängdes kyrkan åt väster. Ytterligare ombyggnader och tillbyggnader har genomförts vid flera tillfällen. En omfattande omgestaltning under 1820-talet har i hög grad präglat kyrkans nuvarande utseende, både invändigt och utvändigt.