Rö kyrka

Rö kyrka

Tillkomstår: 1200-talet


Kommun: Norrtälje

Adress: 762 93 Rimbo

Närmaste SL-hållplats: Rö förskola

En stenkyrka.

Rö kyrka. Fotograf Alf Nordström.

Rö kyrka är en typisk medeltida Roslagskyrka som eventuellt hade en föregångare i form av en liten träkyrka eller kapell. Ursprungligen är den byggd som en salskyrka med rakt avslutat kor jämnhögt och jämnbrett med långhuset.

Ursprungskyrkan dateras till slutet av 1200-talet utifrån drag i byggnadssättet såsom murverk med sten i litet format och med brett utstrukna fogar, höga gavlar och högt placerade fönster som kyrkan ursprungligen hade och på formen hos den enkelt profilerade ytterportalen.Planformen var av det slag som dominerade från 1200-talet och i flera århundraden framåt.  Kyrkan har drag som tyder på att den byggts av gotländska hantverkare vilket var ganska vanligt för Roslagskyrkorna vid denna tid. Ett karaktäristiskt drag är den trekantiga nischavslutningen i dörren från sakristian.

I slutet av 1400-talet tillkom vapenhuset placerat i sydväst och byggt med valv av tegel. I gavelröstet har vapenhuset vacker tegelornamentik vilket hör samman med att tegelslagningstekniken spred sig i Sverige under senmedeltiden. Ungefär samtidigt som vapenhuset byggdes slogs tegelvalven i långhuset. Tidigare hade kyrkan haft valv av trä eller öppna takstolar. Yttertaket var ursprungligen högre och spetsigare men på 1700-talet sänktes det betydligt.  

Långhusets strävpelare tillkom som stöd för murarna efter en brand på 1500-talet eller 1600-talets förra hälft. Kyrkan var i slutet av 1600-talet i mycket dåligt skick, och 1747 genomfördes en reparation, vid vilken det tresidiga koret tillkom. Sakristian revs och byggdes om från grunden, murarna förankrades och kyrkans tidigare mycket branta tak sänktes. Vidare putsades de medeltida kalkmålningarna över i samband med att kyrkan nyinreddes.

Exteriören har bevarat sin medeltida prägel medan interiören präglas av de senmedeltida kalkmålningarna, som bland annat rymmer det ovanliga motivet “De tacksamma döda”. Målningarna togs fram vid arkitekten Ärland Noréens restaurering 1950 – 1951, då kyrkan återigen fick sluten bänkinredning.