Stckholms läns museum
Välj språk

Munsö kyrka

Munsö kyrka

Tillkomstår: Under 1100-talet


Kommun: Ekerö

Tillgänglighet: Hörselslinga, Rullstolsvänligt

Adress: Slutvägen 3, 178 91 Munsö

Närmaste SL-hållplats: Munsö kyrka

Hitta hit
Visa på medeltida kyrkor kartan
En stenkyrka.

Munsö kyrka. Fotograf Anna Ulfstrand.

Munsö kyrka ligger i gammal kulturbygd i Mälaren och den byggdes antagligen som gårds- och försvarskyrka åt ärkebiskopen i Uppsala, som var ägare av öns huvudgård Bona. Sedan medeltiden var gården Bona Munsös största gods. Möjligen var det biskopen som lät bygga Munsö kyrka för att den skulle fungera som befäst tillflyktsplats för Bonagodset. 

Munsö kyrka uppfördes som rundkyrka under 1100-talet. Rundkyrkorna i Mälardalen uppfördes just med tanke på försvar. På rundhusets vind fanns ett stort rum för skyddssökande människor och deras ägodelar, den så kallade Jungfrukammaren. Ovanför skyddsvåningen fanns en skyttevåning, där männen försvarade kyrkan genom skyttegluggar på rundhusets murkrön. Idag finns ingenting kvar av denna översta våning. Under 1300-talet uppfördes sakristian i norr. Vapenhuset i söder uppfördes under 1400-talet, medan kryssvalvet av tegel tillkom något senare. Under 1470-talet uppfördes det kupolliknande valvet i rundhuset, antagligen efter en eldsvåda. De medeltida delarna är uppförda av gråsten, övriga delar av tegel. 

1651 – 1658 uppfördes gravkoret i söder. Det var i samband med en reparation 1704 – 1708 som kyrkans västra tillbyggnad uppfördes. Under koret inrättades ett gravkor. Vid samma renovering ersattes rundhusets koniska tak med den spånklädda barockhuv som rundhuset täcks av idag. Det nuvarande koret uppfördes 1719 och ersatte då kyrkans äldre, halvrunda kor. Samtidigt vidgades triumfbågen. Under östra koret inrättades ett gravkor. I samband med en renovering 1856 förstorades fönstren i rundhuset. Med sina många utbyggnader och olika takformer har den fått ett speciellt, oregelbundet utseende.

De äldsta spåren av bosättningar som påträffats på Munsö har järnålders- eller bronsålderskaraktär. Flera av storgodsen i området har anor och rötter i yngre järnåldern.