De första stockholmarna
För länge, länge sedan, när istiden började ta slut, kom de första människorna till platsen där Stockholm ligger idag. De kom hit för att jaga säl.
På den tiden fanns inga städer eller hus. Inlandsisen hade tryckt ner marken och det mesta täcktes av vatten. Bara de högsta bergen stack upp som öar. Det såg ut som långt ute i skärgården idag. På några av öarna, som idag är länets högsta berg, har man hittat små rester från när jägarna gjorde pilspetsar och andra verktyg av sten.
Människor från platser långt bort besökte öarna under vissa delar av året. De jagade säl, fiskade och fångade fåglar. Det pågick länge, i tusentals år. Ingen vet vem som först började bo här hela året.
Med tiden blev öarna större. Då kunde människor hitta tillräckligt med mat för att stanna kvar och bo här året om.
Att öarna blev större berodde på att marken höjde sig lite varje år. Den tunga isen hade tryckt ner marken under 1000-tals år, under istiden. Landhöjningen pågår fortfarande – än idag.
I slutet av stenåldern fanns det mycket mer land. Då började människor odla växter i dalgångarna – platser som tidigare varit under vatten.
Fiske i bäcken
Några personer fångar fisk i en bäck med hjälp av vassa harpuner. Fisk var viktig mat under stenåldern. Därför bodde människor ofta nära vatten. Där kunde de fiska och få ihop tillräckligt med mat till hela familjen. Arkeologer har hittat fynd av fiskeredskap både i sjöar och i havet, redskap som nästan ser ut som de gör idag.
Vid gamla stenåldersboplatser hittar arkeologer ofta skräphögar där människor kastat bort fiskben på stenåldern. De flesta ben har förmultnat och blivit jord, men ibland har några ben bevarats. På så sätt kan arkeologerna undersöka vilka fiskar som folk åt på stenåldern. De åt både fiskar som lever i havets salta vatten och sötvattensfiskar från sjöar och åar.
Forskare kan också studera tänder från stenåldersmänniskor. Tänderna visar vad en person åt när den var barn. Ibland ser forskarna att en person har ätit mat som inte finns på den platsen där personen dog. På så sätt kan forskarna se att människor ibland flyttade långt under stenåldern.
Rötter och andra material
Här gräver några personer upp rötter. Stenålderns människor tillverkade alla sina redskap och saker själva av material från naturen.
De gjorde verktyg av sten – det är ju därför det heter stenåldern. Men de använde också många andra material som trä, blad, gräs och rötter. Av sådana material kunde man göra korgar. Människor behövde korgar för att bära med sig mat, material eller saker som man samlade eller jagade långt bort.
Hyddor och hus
I början av stenåldern var de flesta människor i den här delen av världen nomader. Det betyder att de hela tiden flyttade till nya platser där de kunde hitta mat. De levde ihop i familjegrupper med några vuxna och barn.
De jagade, fiskade och samlade bär och växter i skogen. De byggde inga stora hus eftersom de snart skulle vandra vidare till ett nytt ställe.
Ett enkelt skydd mot regn och kyla behövdes ändå. De kan ha sett ut ungefär som på bilden. Hyddorna kunde vara gjorda av grenar och vass eller vara mer som tält med djurhudar som väggar och tak.
Kanske har du hört att människor som levde för länge sedan kallas grottmänniskor.
Bodde de i grottor?
Det gjorde de nog på andra platser, men här, i mellersta Sverige finns det inte så många grottor. Grottor kunde nog vara användbara, till exempel att gömma saker i men de räckte inte som bostad till alla stenåldersmänniskor.
Under bondestenåldern blev människorna bofasta. Då byggde de större hus. De behövde plats för redskap och djur och de kunde ju bättra på husen under hela sina liv. Då blev det som en liten gård, med plats för alla människor som bodde tillsammans och deras djur.
Fiske och bad
Fiskar är snabba och svåra att fånga. På stenåldern använde människorna många olika knep som metspön, harpuner och nät. Här ser vi några fiskfällor. Fiskarna simmar vilse in i labyrinten och inte hittar ut från mitten.
Fiskeredskapet på fotot är en mjärde. Det är en sorts bur att fånga fisk i. Mannen på bilden använde den på 1900-talet. På en gammal sjöbottnen hittade arkeologer en liknande mjärde från stenåldern. Människor har alltså fortsatt tillverka sådana fiskeredskap på samma sätt under mer än fem tusen år – ända fram till våra dagar.
Barnen badar och leker i vattnet, som i alla tider. På stenåldern var klimatet lite varmare än idag.
Det finns fler grejer idag jämfört med stenåldern men människan är densamma. Vi lär oss genom att leka och härma andra och vi skaffar vänner som ger oss kärlek och stöd i livet. Det gjorde barnen på stenåldern också.
Friskt vatten
Om det inte fanns vatten i kranen, vart skulle du då gå för att dricka? Vet du något ställe i naturen där du kan hämta rent dricksvatten?
På stenåldern fanns inga vattenkranar – inga reningsverk eller vattenledningar heller. Människor bodde därför på ställen där det var nära till friskt vatten.
Om du ska dricka vatten ur en bäck så kan du kupa händerna och dricka ur dem. Men om du vill ta med vattnet så behövde du någon behållare. Mannen på bilden fyller vatten i en ursköljd magsäck från en säl.
I slutet av stenåldern, på perioden som kallas bondestenåldern, så blev det vanligt med krus och krukor av bränd lera, alltså keramik. I krus av keramik kunde människor både laga och förvara mat, men också vatten.
Jakt
Under den första delen av stenåldern, jägarstenålden, fick människorna det mesta av sin mat när de jagade och fiskade. De använde vassa redskap, spjut och pilbågar för att döda djur i skogen, men också i vattnet och luften: fåglar, fiskar och sälar.
Från djuren fick människorna inte bara mat, de använde också djurens hudar, ben och inälvor för att tillverka redskap, kläder, verktyg och hus. Allt som en familj behövde fick de skapa själva av material från naturen.
Familjegruppen behövde röra sig över ett stort område för att få ihop mat. All fisk kunde inte tas från en och samma å – då tog den slut. Det var viktigt att veta var olika växter, bär och frukter fanns och när de mognade.
Matlagning
Kvinnan här har slagit in fiskar i blad och lagt dem i en grop tillsammans med stenar från elden. Den här kokgrop fungerar som en ugn men utan el. Maten blir varm av stenarna. Jorden gör att värmen stannar länge och fisken blir tillagad.
Mycket av maten på stenåldern kom från växter. Under hela stenåldern plockade människor växter som växte vilt i naturen. I slutet av stenåldern blev det vanligare att odla växter genom att bearbeta jorden, så fröer och vattna. Kor och andra djur kan äta gräs, men det kan inte människor, så vad skulle du ha samlat in för mat om du skulle ha levt på stenåldern?
Kanske vet du några blad från vanliga växter som är ätliga? Brännässlor, harsyra och löktrav är några exempel. Hasselnötter innehåller mycket energi. Stenålderns människor kunde samla frön från växten svinmålla och mala dem till mjöl. Mjölet kunde sedan bli gröt eller bröd. Bär och frukt kunde du äta under en del av året, till och med utan att tillaga dem.
Stenålderns människor förändrade landskapet
Om du tittar ut ur fönstret idag så ser du antagligen massor av saker som är gjorda av människor: hus, vägar, elledningar, åkrar eller ängar. Människor har förändrat landskapet helt. Den här förändringen började på stenåldern.
Under bondestenåldern började människorna hugga ner träd eller bränna upp skog för att få mer yta att odla på. Sedan dess har åkrar och ängar brett ut sig. Tidigare, på jägarstenåldern fanns väldigt få människor i vår del av landet och de ändrade inte landskapet särskilt mycket.
Husdjur
Vargar som åt människornas matrester, började följa efter grupper av stenåldersmänniskor. I början dödade människorna vargarna eller jagade bort dem. Men någon gång under stenåldern började vargar och människor komma överens. Vargarna blev tama. Så blev hunden människornas första husdjur.
Senare under stenåldern fick människorna fler husdjur. I slutet av stenåldern blev det vanligare att odla. Denna period brukar kallas bondestenåldern för att många fler var bönder och bodde året om på samma plats.
De första bönderna i våra trakter invandrade söderifrån och hade med sig fler husdjur: kor, får, getter och grisar. De odlade en större del av sin mat. De arbetade med jorden, sådde, vattnade och skördade.
Hantverk på stenåldern
Verktyg av sten
Här sitter en stenåldersfamilj och tillverkar saker som de behöver. I köket hemma hos dig har du kanske flera olika bestick, knivar, saxar bara för att laga mat. På stenåldern var allt sånt gjort av sten (förstås) men också av trä, ben och andra material från naturen. Stenåldersfamiljen behövde verktyg till mer än bara matlagning. De tillverkade pilspetsar och andra vapen.
De tog vara på skinnet från djuren som de jagade. De behövde många olika slags stenverktyg för att göra kläder, hus och kanoter av skinnen.
Flinta var en sorts sten som gick att göra bra verktyg av. Om man slår sönder flintastenar så får de olika delarna väldigt vassa kanter, som liknar glasskärvor. Men flinta finns inte Stockholmsområdets natur. Flintyxor som hittas här kommer från andra områden av Sverige, som Skåne eller Gotland.
I det som nu är Stockholms län finns andra bergarter. Den här stenåldersfamiljen använde kvarts. Pappan slår sönder stenblock med ett ben. Han ska göra verktyg av bitarna. Mamman vässar en träpinne med hjälp av en vass stenbit.
Barnet hjälper till och lär sig. Det fanns ingen skola eller förskola på stenåldern så allt du behövde kunna fick du lära dig av de vuxna i din grupp. Ingen kunskap fanns i böcker, skrift eller bilder. Du fick hålla allt i minnet.
I vår tid börjar vi som ganska små att äta med bestick och rita med pennor. Det är svårt i början men efter många års träning har du blivit bra på det. Om du hade varit barn på stenåldern så hade du fått träna lika mycket (eller mer) på att arbeta med sten.
Med tiden hade du blivit mycket skicklig och kunnat visa dina egna barn hur man tillverkar saker och hur de skulle använda olika växter och djur.
De vuxna lärde säkert barnen andra saker också. De berättade sagor och berättelser om släktens historia, om djuren eller om varför allt är på ett visst sätt i världen. Berättelserna hade de hört av sina föräldrar när de var små.
Lera blir keramik
De här två personerna gör krukor av lera. De har plockat upp mjuk och fuktig lera ur marken. Mannen ringlar leran till långa korvar som han bygger en kruka av. Kvinnan dekorerar krukorna. Rester från sådana krukor och annan keramik kan finnas kvar i marken ända till våra dagar. Krukornas mönster ser olika ut.
Krukor från tre olika perioder under stenåldern.
Under flera hundra år tillverkades keramik med mönster av små gropar, sedan blev det vanligare med randiga mönster. En arkeolog kan därför titta på en krukskärva och säga ungefär när den gjordes.
Upptäck forntiden!
